tisdag 31 december 2013

Kort årsresume

Sitter och tänker tillbaka på året, ska snart göra mig redo för nyårsfirande. Vi ska köra iväg till några kompisar och förhoppningsvis ha en underbar kväll. Vad har hänt detta året? Massor skulle jag vilja säga! 

Började med att återhämta mig efter en jobbig jul. Nu kan jag titta tillbaka och se hur djupt ner i sjukdomen jag var. Fick träningsrestriktioner, tala om att det var jobbigt. Såg alla tävlingar vi var anmälda till som jag inte skulle kunna ställa upp i. Arbetade "hårt" för att gå upp i vikt så jag skulle kunna springa Göteborgsvarvet. Var tveksamt länge men fick ett ok bara kort före - glädjen var enorm! Gick bra under veckan och efter det fick jag börja att träna lite mer och även ställa upp i andra tävlingar. Sommarmånaderna var verkligen fullspäckade med träning och tävlingar. När hösten kom bestämde jag och sambon att vi är tvungna att minska ner på vår träning. Vi vill få barn snart och då måste min mens börja fungera. Har varit på läkarbesök och får ta kontakt med de igen efter helgerna. Än så länge vill den inte komma igång! Just nu är det nog det jobbigaste för mig! Har fortfarande en del kvar att gå upp, kämpar med det men i stressiga perioder är det tuffare. 

Kan se tillbaka på vad jag skrev för ett år sedan, visst jag är mer frisk nu men jag är långt ifrån så frisk som jag hade velat vara. Det är en lång uppförsbacke, en ständig kamp. Kommer jag någonsin vinna denna strid? Vill tro på det - måste tro att det går att vinna! 

Vad har jag då för mål/önskningar inför nästa år.... Funderar på det och förhoppningsvis så kommer det mig ett inlägg med det imorgon.

Nu hoppas jag att alla får en underbart avslut på detta år och en kanonstart på 2014

/kramar

fredag 27 december 2013

Årets julhelg

Årets julfirande blev både positivt och negativt... Skulle ha åkt till mina föräldrar på lillejulafton men mamma var krasslig så vi flyttade fram det till igår. Vi fick en lugn kväll hemma bara jag och C. På julafton sedan hade vi delar av våra familjer och släktingar hos oss, har varit en del arbete men vi fick en härlig julafton. Jag kan inte säga att jag åt mycket godis eller kakor men jag hade ingen hemsk ångest den dagen. 

Däremot blev den 25 hemsk, sov dåligt den natten och var trött. Vi hade bestämt att springa långpass - inte en god ide när ångesten sitter och knackar på axeln. Kan kort säga att jag drog upp tempot och distansen bara för att lindra ångesten. Hann pausa en stund i soffan innan vi körde ner till C föräldrar, skulle fira med hans syskon (dög tydligen inte för den att vara hos oss på julafton...). Med den känslan så var jag inte så positivt inställd till det hela. Hade lite ont i magen, var trött osv. Åt inget av maten de bjöd på, tog bara lite sallad. De hade gjort en "hemsk" köttfärsgratäng, såg bara äcklig (och gräddig) ut. Skäms nu efteråt eftersom mitt humör drabbar mest min älskling som ville fira jul med sina systrar. Mycket tårar den kvällen när vi kom hem. 

Igår blev en bra kväll, vi var hemma hos mina föräldrar och firade tillsammans med mina föräldrar och min bror och hans familj. Julen är verkligen barnens högtid! Åt gott igår och tog några godisbitar från gottebordet och idag - ingen ångest av det. Känns som ett bra avslut av julhelgen.

Jag får helt enkelt lärdom av helgen, vet mina fallgropar. Nu ska jag mest bara hitta strategier så att jag väljer rätt väg! 

Hur har er helg varit? Nyfiken! 

måndag 23 december 2013

Dan före dan

Vad jag hade velat kunna säga att allt är tipptopp, men det är det inte. Julen är en jobbig period för många av oss. Jag älskar julen, att umgås, att julpyssla och allt det. Men samtidigt är det jobbigt, överallt ska det frossas i mat, godis mm. Alla kommentarer om hur mycket man går upp i vikt under julen, media som visar hur vi ska gå ner i vikt, hur mycket kalorier julbordet innehåller osv.... Jag vill kunna äta julbord utan att få ångest! Jag vill kunna äta julgodis utan att fundera över kalorimängden! Mitt problem är snarare att jag vet inte hur jag ska komma dit - har knappt druckit ND förra veckan. Dumma rösten intalade att det var dumt att gå upp i vikt, kunde ju "spara" viktuppgången till julveckan. Dum som jag är så lyssnade jag på rösten förra veckan (och gått ner lite i vikt). Kommer ha svårt med ND denna veckan, är rätt så många dagars firand med familj och släkt. 

Jag önskar iallafall alla en underbar jul, en jul fri från ätstörningen. Kan inte tomten komma med det i säcken i år? 


tisdag 17 december 2013

En lugn kväll

Äntligen säger jag bara, badrummet är äntligen klart.... Bara 7 arbetsdagar efter vad de lovade. Har just nu fått hem katterna och sitter och myser med en av dem i soffan. Jag har saknat dem så otroligt mycket! Sedan har det varit extremt jobbigt att det har varit stökigt och dant hemma. Jag tycker om att ha ordning, var sak på sin plats. Vi ska ta helgen till att stöda och få ordning samt att förbereda för julen. 

Njuter just nu av en lugn kväll hemma, sambon är ute med några av sina vänner och äter middag. När han är borta så brukar jag äta min favorit -  blodpudding. Är det någon mer än jag som älskar det? 

Förresten vill ni se en bild på vår nya toalett? Ni får det iallafall :). Är den inte snygg? 






torsdag 12 december 2013

Trött!

Är så otroligt trött just nu, har lunchrast på jobbet och skulle bara vilja packa ihop, åka hem och sova. Ser framemot ikväll, att bara krypa till sängs och sova! Sov dåligt inatt, dels så var sambon uppe länge för att ordna med en julklapp till hans föräldrar (var tvungen att beställas senast igår) och sedan är jag stressad just nu. När jag är stressad så sover jag ofta dåligt.... Är lite för mycket nu på jobbet, dessa dagarna har vi skolinspektionen på besök, de ska utvärdera/kvalitesäkra programmet jag jobbar på. Detta innebär massa av intervjuer, lektionsbesök mm. Klart att jag är lite nervös!

Hemma vid så rullar det på i sakta takt, vi håller på att renovera badrummet. Ett tips till er, gör det aldrig innan jul. Vi var lovade att det skulle ha varit klart i tisdag, nu lovar de att det ska vara klart på måndag.... De har så mycket nu och alla vill ha sina badrum klara före jul - känner lite att det skiter jag i, då ska de inte ta på sig mer än vad de hinner och inte lova att hinna mer än vad de gör! Blir så otroligt trött på hantverkare och allt skitet med det. Lever i kaos hemma, kan inte riktigt förbereda för julfirandet utan det skjuts upp. Tänkte ju innan att jag skulle ta och storstäda och börja att förbereda till helgen men då är de ju inte klara.... Har gjort en del men har massor kvar att fixa med....

Veckan började inte heller bra - hade gått upp lite mer än vad jag tyckte kändes okej. Visst jag vet att jag ska vara glad, är ju närmare mina mål, kortare resväg kvar osv... Men det kan ändå skrämma mig. Har verkligen fått "tala allvar" med mig själv flera gånger för att dricka ND osv. Detta eviga dividerande i huvudet gör mig ju inte mindre trött. 

Vad jag hade behövt en powernapp nu...


onsdag 4 december 2013

jobbiga dagar!

Har varit jobbiga dagar nu, inte så mycket ur sjukdomens perspektiv. Jag har kunnat äta och ha det relativt bra. Tycker att jag har varit duktig och druckit mina ND varje dag och så. Ändå så lyckas jag inte gå upp i vikt, har stått stilla nu några veckor i rad. Måste ju innebära att jag fortfarande får i mig lite energi! Jag har minskat på träningsmängden och försökt att öka på portionerna... Kan vara att jag har känt mig stressad och uppe i varv de sista veckorna som har gjort att jag har inte varit så "stilla". Är mycket på jobbet, jag tycker att jag rusar från ena saken till den andra. Har aldrig tid till att bara sitta ner och reflektera/strukturera. Vet att det är illa för min del, känner att jag börjar springa i "hamsterhjulet" igen. Har så mycket att göra och jag får ingen riktigt överblick över det hela. Samtidigt som sambon och jag planerar inför julen, vi ska fira julen hemma hos oss i år med massor av familjemedlemmar och släktingar, så håller vår toalett/badrum på att renoveras så där är det kaos! Känns som att man bara vill få det klart (och få det bra) så att vi kan komma tillbaka till normala rutiner.
Ska på samtal idag till öppenvården. Är inte riktigt upplagt för det, känns nämligen trist att min samtalsperson, A ska sluta. Är sista gången jag går till henne. Ska tillbaka till en jag hade från början sedan E-K (tror det iallafall). Är lite att börja om på ny kula igen och bygga upp relationen på nytt. Blir säkert bra i slutändan men nu känns det jobbigt

Är kanske så att det mesta känns jobbigt nu för det är så otroligt mörkt och grått ute! Önskar att det varit mer ljus och bättre väder. Sover dåligt och oroar mig för hur jag ska hinna med allting. Får lära mig att ta en dag i taget och inte ha så höga krav!

Nu stressa vidare :)
/Kramar

tisdag 26 november 2013

Mitt största hinder

Upptäckte i helgen vad som är svårast för min del, där min sjukdom är som värst. Om ni känner igen är så är jag tacksam för hjälp/tips hur ni löser situationen.

Jag och min sambo hade gjort hemmagjord pizza i fredags och jag hade gjort en favorit till "fredagsmys" - Mörk chokladmousse.Vet inte om ni har handlat kockens pulver som man bara blandar med mjölk. Vi båda två gillar den skarpt, mörk och fyllig chokladsmak utan att bli det för söta.

Satte oss i soffan lite före åtta med varsin skål med mousse, hans skål var betydligt mer fylld än min. Jag ställer min på bordet för att göra en snabb grej först men han äter upp sin. När sedan jag tar min så har han nästan ätit upp sin och jag skojar lite och säger att nu ska jag börja äta min till "På spåret" som vi tänkt. Han svarar tillbaka något i stil med att "Ska du äta allt det nu?". Direkt så säger rösten åt mig att det är fel av mig att äta det, att det är alldeles för mycket, att jag borde skämmas som äter detta - både onyttigt och så mycket (vilket det inte var). Jag kunde bara inte äta upp det, jag kunde inte njuta av det utan kände bara skuld. Skuld för att jag åt något så onyttigt. Blev riktigt ledsen sen, ännu en kväll jag förstört... Min sambo blev såklart också ledsen, han hade ju inte alls tänkt det så. Han ska inte behöva vakta sina ord alltid för att jag ska kunna feltolka det!

Hur gör ni andra? Jag har fortfarande svårt om det är så att jag skulle äta "mer" än andra. Skulle någon säga att jag äter mycket eller att min portion är stor så skulle jag ha svårt att äta upp det. Varför ligger det sådan skam i att äta stora portioner?

Jaja.... Lite tankar från mig, tar gärna emot tips och hjälp. Läser ju era bloggar och ser att många av er har kommit över detta, hur mötte ni demonerna?
/Kramar

onsdag 20 november 2013

Vill skriva ett sådär kanonbra inlägg :)

Surfat runt bland bloggar av olika slag och läst, inspirerats och tänkt till. Då kommer såklart ågren när jag nu själv sitter här och ska skriva ett inlägg. Jag vill ju skriva ett lika bra och genomtänkt inlägg. Ett inlägg som inspirerar, ett inlägg som får läsare att reflektera, ett inlägg som får mina läsa att kommentera osv... Vet inte om jag lyckas med det men jag gör ett försök :)

Har varit några okej dagar för min del nu, en del händer och jag kämpar på för att hinna med allting. Är som sagt mycket på jobbet och nu kan jag sätta på mig skygglapparna och träna "bort" frustrationen och stressen... Är lite jobbigt men samtidigt säkert nyttigt.

Funderar en del på vad jag utsätter min sambo för, är det rätt av mig att "begränsa" hans liv? Jag tycker verkligen det är jobbigt när han tränar "för mycket" eller när han börjar prata om lopp/tävlingar han vill ställa upp i under nästa år. Jag vill ju också det! Just nu försöker vi hålla helgerna träningsfria, tar tid att umgås och försöker hitta på olika saker. Kan vara en långpromenad i skogen, åka och göra lite ärenden eller så. Vet samtidigt att han egentligen någon helg vill få in ett långpass med löpning. Han vill hålla liv i de lite längre distanserna så han inte måste börja om från början till våren. Han vill springa maraton nästa höst och då självklart träna för det... Just nu vet jag att han lägger mindre tid på träning än vad han egentligen vill, mycket för min skull. Är det rätt av mig att kräva det? Visst jag håller med min samtalsperson, A att det är vi båda som vill ha barn inom snar framtid och då måste vi båda "bjuda" till, men hos andra kan ena partnern träna och tävla och den andra följer med som "hejarklack". Hoppas att dessa känslor/tankar går över snart, jag vill kunna säga till han - Anmäl du dig till maraton älskling och träna för det, jag kan inte ställa upp men jag stöttar dig i all din träning.  Just nu kan jag inte det, gör alldeles för ont i mig - jag vill också det ju....

Usch, dumma tankar från lilla egoistiska mig!

onsdag 13 november 2013

Försöker att ta det lugnt...

Även denna vecka har fortsatt i stressens tecken... Men jag har blivit bättre på att ta det lugnt, inte rusa på utan säga ifrån. Tror också att det har hjälpt mig att minska på min träning. Nu tränar jag max 3 gånger i veckan, hade jag inte haft den restriktionen hade jag nog övertränat dessa veckorna. Träna för mig är mycket avkoppling. fokusering. När jag får mycket (för mycket) att göra så sätter jag gärna på skygglapparna, blir så "effektiv" som möjligt och kör slut på mig själv! Blev mycket förra veckan, men jag hann med och jag tog en "time-out" på lördagen. Jag la mig bara i soffan och sov middag medan sambon städade. Vi hade en supertrevlig kalkonmiddag i söndags med våra familjer och syskon - äter fortfarande resterna från den... 

Idag gick jag hem tidigt från jobbet - är redan hemma. Ska tillbaka ikväll men det är delvis för mitt eget nöje, vi ska iväg och se teater med klassen. Men då bestämde jag mig helt enkelt för att gå hem tidigt. Ingen kommer att tacka mig för att jag kör slut på mig själv, kände att jag behövde en andhämtning.

Ska bli bättre på att försöka lyssna på kroppen
Ska gå ner och lägga mig i soffan med en bra bok nu :)
/Kramar


fredag 8 november 2013

Sluta stressa!

Just nu känner jag att det räcker, jag måste sluta att stressa. Sluta att rusa runt i ekorrhjulet. Just denna veckan är det proppfullt med jobb (och privat). Kände igår att jag var på inte kunde koppla ner, varva ner och njuta av en trevlig kväll. Igår var jag redan på fredagen och stressade över allting jag ska hinna med idag...  Nu tar jag en 5 min paus och uppdaterar er :)

Denna veckan har arbetsbördan inte varit liten, allting händer denna veckan! Jobbar ju som lärare på en gymnaiseskola, vi har haft årkurs 9 besök i två dagar, utvecklingssamtal med eleverna, jag har haft två extra möten med andra lärare på andra skolor. Vikarierat för en annan lärare (i en klass som tar mycket energi). Varje kväll jag har kommit hem har jag varit dömd på energi och då har jag varit tvungen att sätta mig och fortsätta jobba! I onsdags hade jag möte med min samtalsperson, A - återkommer till den. Igår så var det utvecklingssamtal, möte med andra matematiklärare, skynda ner till Malmö för att se konsert med Melissa Horn. Skäms nästan för att skriva det men jag kunde inte njuta fullt ut av konserten för jag var inte där hela vägen ut. Mina tankar var ofta på andra håll - den där eleven jag var tvungen att ringa, lektionen jag skulle ha nästa tag som inte var helt planerad, uppgifterna jag skulle skicka till en kollega mm.

När vi kom hem igår så gick vi och la oss direkt, men jag kunde inte somna på en lång stund. Jag hittade inte ro. Fick inte ner min andning och min stress. Allting bara snurrade i huvudet, stressade över allting jag skulle hinna med under denna dag (fredag). Till sist somnade jag, sov oroligt... När vi vaknade var det lika bra att bege sig upp och iväg för att simma. Nu måste jag vara effektiv, förlorar ingen tid på att simma före jobbet... Direkt när jag slutar idag så blir jag hämtad för vi ska på möte med en säljare som ska hjälpa oss med att rita upp vårt nya badrum (vi ska renovera det). Sedan storhandla, på flera olika ställen inför Mårtens Gås bjudningen på söndag. Ser fram emot att dö i soffan ikväll!

Nog om det. Vad jag vill komma fram till är att jag redan nu känner att jag sätter skygglapparna på och stressar framåt. Jag måste sluta, stanna upp, göra det jag hinner och vara nöjd med det!

Om mitt samtal i onsdags, min samtalsperson slutar vid årskiftet. Ska börja jobba i en annan kommun. Känns inte så roligt, blir till att "börja om" lite med en ny person. Har nog dock inte riktigt hunnit ta in det med allting annat som sker i livet nu...

Nu - pausen är slut och jag fortsätter att stressa....


måndag 4 november 2013

Längesedan och en del har hänt!

Var ett tag sedan jag skrev och en del har ju hänt... Såg att sista jag skrev var efter jag varit hos gynekologen. Har inte hört av honom så jag väntar ännu på brevet med mina provresultat. Är ju  inte känd för att ha bra tålamod - vill ju ha igång mensen NU!

Så vad har då hänt mer.. Inte jättemycket kring sjukdomen, har varit lite jobbiga veckor. Har minskat träningen och fortfarande druckit 2 ND om dagen. Såklart har vikten gått uppåt, runt ½kg i veckan... Är tufft att fortsätta att gå upp mer och mer... Rädslan kommer tillbaka att man bara ska fortsätta gå upp och att det aldrig ska stanna av. Jobbet har varit intensivt, massor att göra och vi har varit rätt så missnöjda. Vi i arbetslaget känner oss lite svikna av vår ledning, som att vårt arbete vi gör inte är speciellt mycket värt... Men jag ska inte fördjupa mig i det.

Hade några dagar mot slutet av veckan ledigt så jag och sambon åkte på en kort weekend till Prag. Eftersom vi bara åkte med handbagage så tog jag inte med näringsdrycker (men drack dem ordentligt till dagen vi åkte). Vi hade underbara dagar i Prag. Turistade, vandrade och bara tog det lugnt. Var en resa för att ladda batterierna och få umgås lite mer. Vi år gott och det var både god frukost (med pannkakor någon dag), fika och efterrätt. Hittade en restaurang med världens godaste chokladfondant. Gick tillbaka nästa kväll bara för att äta efterrätt :) Såklart kom ångesten igår, inte för att jag skulle ha gått upp i vikt (vilket jag var säker på att jag skulle ha gjort) utan för att jag inte hade kontrollen. Jag vet egentligen inte vad jag har ätit, hur mycket och så... Var riktigt jobbigt. Därför fick jag lite av en chock imorse när jag ställde mig på vågen och gått ner mer än ½kg. Kan inte riktigt fatta det.. Borde ju ha gått upp den summan... Har druckit ND fram till vi reste (2 om dagen) och verkligen ätit under resan, har tränat mindre under veckan.. Visst vi gick en del i Prag men inte så att jag skulle ha gått ner så mycket. Vet att det kan variera en del men just nu har jag svårt att greppa siffran...

Så idag är det på det hela igen, 2 ND om dagen och verkligen kämpa för att gå upp det jag tappade förra veckan och lite till. Ska tillbaka till A (min samtalsperson) på onsdag för vägning och samtal. Så nu är det del att kämpa vidare!

onsdag 23 oktober 2013

Samtal och läkarbesök

Oj, var längesen jag skrev. Så ni är kanske lite nyfikna på hur det har varit för mig :)
Intensivt med arbete och annat, måendet har väl varit upp och ner....

Var hos min kontaktperson på psyk förra onsdagen. Hade ett bra samtal, jobbigt men utvecklande. Pratade med henne kring skuldkänslorna, träningen, framtidsmål mm. Vi var båda överens om att jag måste minska ner på träningen. Det är nog min träningsdos som sätter stopp just nu, min vikt är okej (även om det är bra om jag går upp lite mer). Har som mål nu att träna 2-3 gånger i veckan. På kvällen sedan pratade jag och sambon ut. Usch-vad vi grät (båda två). Känns lite som att jag hela tiden "tar" i förhållandet. Varför ska han behöva träna mindre för att jag gör det? För mig är det just nu jobbigt att han lägger flera timmar på helgen till långpass, det brukar ju vara en gemensam aktivitet. Min samtalsperson menade att vill han också ha barn i framtiden så bör han ju också fundera på vilket liv ni ska leva. Var iallafall skönt att prata ut om det på kvällen, vi har ju diskuterat tidigare att minska mycket på träningen under vintern. Har varit en intensiv tävlingssäsong för oss under vår, sommar och höst. Vi vill båda samma sak i framtiden och då måste båda vara villiga att satsa på det.

Idag var jag på läkarbesök på gynekologen, var en bra och trevlig läkare. Alltid lite jobbigt - dra hela sin historia. Allting gick bra, även om undersökningen inte alltid är så rolig.... Han undersökte och tittade med ultraljud osv. Allting såg helt okej ut. Han sa att det fanns många "fina" ägg och så, att det borde inte vara några problem där. Sedan fick jag ta en massa blodprov som ska skickas in. Han skulle höra av sig (via brev) när resultaten kommit. Då ska vi se ifall hormonbalans och liknande är okej, annars skulle vi påskynda igångsättningen av mensen. Hoppas nu att den kommer igång snart :)

Känns iallafall lite hoppfullt idag, att det är på rätt väg. Att problemet är i fokus och arbetas med att det ska bli bra, att en gynekolog är inkopplat och så.

måndag 14 oktober 2013

Om att känna skuld

Jag tror att vi alla som fastnat i ätstörningens klor känner skuld över detta, skuld över vad vi utsätter våra nära och kära för. Jag gör iallafall det! På söndagen blev det riktigt påtagligt. Har varit en helt okej vecka annars, full rulle och mycket att göra. Vissa elever har uppfört sig mindre bra men jag kunde släppa det och njuta av lördagen och söndagen.

För att komma tillbaka till skuldkänslorna. Jag skulle ju på baby-shower igår (söndag) hos min sambos syster. Såg inte riktigt fram emot det, sambon tror väl att det beror på att det var kakbuffé. Men det berör mig inte så mycket, jag äter det jag vill och så får det vara bra. Var kanske negativt inställd från början, lite trött och inte på bästa humör. Är alltid roligt att träffa min sambos familj så det är inte det jag protesterar mot. Men för mig är det jobbigt att det blir så mycket fokus på att vänta barn. Jag vill också (kunna) bli gravid, jag (och sambon) vill också ha en bebis. Men just nu i livet så kan jag inte. Jag har inte fått tillbaka mensen ännu - ska på läkarbesök nästa vecka och hoppas att det ger några svar. Eller åtminstone att en utredning startar. Jag hade ju över "normalvikt" i mer än ett år och inte kom mensen tillbaka....

Jag känner sådan skuld för vad jag har gjort och gör mot mig själv och min sambo. Rädsla för framtid - tänk om jag aldrig kommer att kunna få barn. Tiden "tickar" iväg och jag blir inte yngre. Vet att jag borde prata med sambon om detta, men det är riktigt svårt. Hur ska man ta upp det?



Hur hanterar ni andra era skuldkänslor? Tacksam för tips och råd :)

Kramar

torsdag 10 oktober 2013

Om att landa i sina tankar

Ibland behöver jag landa i mina tankar, få tid till att tänka igenom beslut - grubbla helt enkelt. Har haft några jobbiga dagar med arbetet. Elever som beter sig illa, stressen ökar mm. Självklart gör jag vad man inte ska - tar ut det på sambon hemma... Usch - hemsk människa jag är vid dessa tillfällen - FÖRLÅT mig älskling (inte för att han läser detta...).

Mitt i all stress också så fick jag ett sms av sambon och jag hade helt glömt bort att jag var bortbjuden till en "baby-shower" med hans systrar och lite av deras vänner på söndag. Något som jag i stressen bara kände blev för mycket. Jag hade verkligen sett fram emot att få söndag i lugn och ro hemma! Kände att jag behövde det. Vill egentligen tacka nej, känner att jag inte orkar! Får så dåligt samvete, dels att jag har glömt bort det och dels att jag känner att jag inte orkar. Sambon sa - att jag inte skulle gå ifall jag inte vill/orkar men att de självklart blir besvikna för att de vill att jag skulle komma. TACK - ge mig lite mer dåligt samvete... Var både sur och trött igår på kvällen. Jag vill orkar så mycket mer än vad jag gör! Hatar att känna att jag inte orkar så mycket som jag vill... Känner att vi har varit upptagna så mycket på senaste tiden, att alla helger har gått åt till annat. Vi har massor vi måste göra hemma! När ska vi hinna med det? Hade ju tänkt att beta av en sådan hög i helgen...

Idag däremot känns det bättre. Landat lite i det hela och det är lite lugnare på jobbet (än så länge...). Inser att det är kanske bäst att vara lite social och gå på söndag- ska ärligt säga att jag är inte 100% sugen. Sitta och vräka i sig kakor och leka baby-lekar är inte för mig. Men jag kan åka dit och vara med ett tag. Bjuda lite på mig, om det nu är viktigt för dem.... Får fundera vidare - vad tycker ni att jag ska göra???

Kramar

måndag 7 oktober 2013

Vad händer i mitt liv = uppdatering

Nu var det länge sedan jag skrev ett uppdateringsinlägg. Tänkte att ni kanske undrar, så här kommer en kort resumé :). 

Har haft några intensiva veckor, har haft tusen saker att fixa och göra med. Tror inte att vi har haft många lugna dagar/kvällar. Har känt att jag har varit trött och ännu mer trött. Samtidigt har vi haft roligt, har hittat på en del. För någon vecka sedan fick vågen ett bakslag, vet inte vad det berodde på men jag ökade till 2ND om dagen = tuff vecka, men jag kom upp lite mer i vikt. Såklart drog jag ner nästa vecka till en ND om dagen och vågen stod stilla. Nu är jag tillbaka och tar 2ND om dagen, varje gång det blir tufft (och det blir det) peppar jag mig själv med att varför dra ut på det? Jag ska ändå gå upp x antal kg, varför inte göra det snabbt så jag slipper allt krångel och kostnaderna med ND! 

Tränar en del, men försöker att lyssna på kroppen mer. Nu är det lite uppladdning inför årets sista löptävling, Yddingeloppet nästa helg. Ska springa 12km, hoppas på en bättre tid än sist men vi får se. Förra veckan var jag på hot Yoga, kände att jag behövde lite mer av den sortens träning men det är svårt att få in det. Gillar inte att träna yoga hemma och har svårt att gå på hot yoga passen på gymmet.... 

Var på bokmässan förra helgen och fick möta en person jag verkligen inspireras av - Therese Alven, har läst hennes bok. Det har ni säkert också gjort. Tycker hennes bok genomsyras av hopp -hopp att det verkligen går att bli helt frisk. Det är dit jag vill komma - att bli helt frisk! Jag ska komma dit!

Nu jäkla ska det kämpas, vet att varje steg, varje bråk jag tar mot sjukdomen är ett steg i rätt riktning och nu jäkla ska det bråkas! 


torsdag 3 oktober 2013

I väntan på....

Ibland känns det som att jag hela tiden går och väntar på och ser fram emot när jag blir frisk då ska vi...
exempel:
Jag (och sambon) vill båda ha barn i framtiden och när jag blir frisk så kommer vi nog att skaffa det....
Jag tycker om utmaningar, har alltid velat göra en klassiker - även innan det blev "inne" och när jag är frisk...
Tänk att bara gå ut en kväll och lyxa till det på restaurang med flera rätter och goda efterrätter. Det ska jag och sambon göra när jag är frisk... (när jag kan unna mig det utan ångest, eller oro före)

Varför väntar jag på att livet ska börja? Jag lever nu, varje dag som jag lever i framtiden så missar jag en dag i nuet! Jag ska inte bara vänta och drömma om framtiden. Jag ska försöka börja leva nu!

Är ni med mig??? Nu ska jag bara klura på vad jag väntar på att göra när jag blir frisk och göra det, kanske inte idag - jobbar länge, men i helgen!

Vad är det ni drömmer om när ni blir friska?

fredag 27 september 2013

Att vara hälsosam....

Hälsosamt


Hatar verkligen detta begrepp! Jag är hälsosam och helt plötsligt är jag duktig, jag äter "nyttig och bra" mat, jag tränar x antal gånger i veckan osv.... Människor som har varit med på min resa skulle inte berömma mig för att jag tränar eller äter nyttigt. Men nya människor i mitt umgänge, arbetskollegor mm gör det emellanåt och det stör mig, det hjälper inte mig att bli friskare! Har några nya arbetskollegor som inte vet om min historia, borde kanske berätta det för att göra dem medvetna om det men det är svårt! Tänkte beskriva några händelser i min vardag som påverkar mig.

Exempelvis när det är lunchdags, vi går tillsammans från arbetsrummet till personalrummet för att äta lunch och någon kollega frågar "Vad äter du för gott idag?" Ofta efter jag har berättat kommer någon kommentar om att det ser gott och nyttigt ut, att jag äter "hälsosamt". Hatar det!

När vi sedan har möte brukar kollegorna äta lite kakor, bullar eller liknande. Jag är dels inte förtjust i det och äter hellre ett ordentligt mellanmål, men då får jag höra att "de hade velat ha min karaktär, och inte äta massa skräp/onyttigt".

När jag sedan har varit och tränat eller ska iväg och träna efter jobbet så får jag höra deras ursäkter, och att de önskar att de kunde ta sig i kragen och gå och träna - som jag...

Att vara hälsosam, att äta rätt och träna lagom är en norm - ett ideal. Jag hatar att jag lever upp till det idealet för det är inte hälsosamt för mig! Hälsosamt för mig hade varit att kunna äta den där bullen på fikat utan att få ångest, hälsosamt för mig hade varit att kunna äta godis spontant - utan att planera det. Hälsosamt för mig hade varit att kunna byta ut spinningpasset mot ett Yoga pass för att jag känner mer för yoga idag.

Jag tror att vi ska vara försiktiga att kommentera eller berömma andras tränings- och matvanor. Jag vet ju att mina kollegor inte gör det för att vara elaka, men berömmet/kommentaren mottas på fel sätt av mig.

Är kanske jag som behöver lära mig att borsta det av mig, att acceptera att få sådana kommentarer/beröm? Vet inte riktigt - hur ser ni på det hela???

söndag 22 september 2013

YES!

Jag har länge haft ett drömmål, att klara milen under 50minuter. Igår var det dags att testa, sambon och jag skulle iväg på löpartävling. Var en platt milbana-perfekt för att göra personbästa på... Var rejält nervös innan, hatar att jag sätter sån press på mig. Jag vill så gärna lyckas och klara målet, önskade innan att jag inte ställt upp. Fick en okej start och de första kilometrarna gick rätt så snabbt. När jag kom till 5km och låg 1/2minut före vad jag behövde så insåg jag - att detta ska gå, jag hade bra ork kvar. Höll tempot och kom i mål på under 49min och 20 sekunder. En bra marginal till under 50 minuter! Så otroligt glad och lycklig var jag :). 

Och idag (och igår efter loppet), tro det eller ej men jag har lyssnat på min kropp och bara tagit det lugnt! Inte gjort många knop, varit och hälsat på föräldrarna och handlat. Nu ligger jag i soffan med en stor kopp te och uppdaterar mig i bloggvärlden och ville berätta det roliga för er! 

Hoppas att ni haft en bra helg! Nu ska jag sova en timme tror jag :)



söndag 15 september 2013

Försökt att lyssna på kroppen!

Förra lördagens cykelrunda skrämde mig lite, att jag var så totalt slut i kroppen. Jag har tagit det lugnt i veckan som har varit, har tränat men inte pressat mig själv utan försökt att acceptera att den är trött och behöver vila. Igår så cyklade vi en tävling nere i Malmö, Velo Classic, vi cyklade den kortare rundan som är 77km. Var faktiskt orolig innan att jag skulle vara riktigt trött i kroppen och att den inte skulle orka. Cykeln krånglade lite i början men sedan gick det bra, visst det var tufft och jag kände av det i benen efteråt men jag kände att kroppen orkade! Min sambo var underbar, han pepprade mig och cyklade tillsammans med mig. Hade varit 20gånger tuffare utan honom! På kvällen var vi på bröllop, en av sambons kamrater som gifte sig. Insåg flera gånger under bröllopet hur mycket jag älskar C! Vad har jag gjort för att förtjäna en kille som han? Ibland undrar jag hur han orkar med allting som har med min ätstörning att göra. Hur mycket "skit" han får ta... Får ni också dåligt samvete för vad ni utsätter era nära och kära för (pga av ätstörningen)? 

Idag har vi i princip legat på soffan hela dagen, behövdes efter cyklingen och bröllopet igår! Men den var en rolig dag :)....

Försöker nu putta bort alla dumma söndagstankar...

lördag 7 september 2013

Lyssna på kroppen, ibland är den trött och orkar inte!

Var bestämt sedan i början av veckan, jag och sambon skulle ut på en lite längre cykelrunda. Hade tänkt oss runt två timmar, en runda på lite mer än 55km. Tog det lite lugnt i förmiddags, insåg att det blåste riktigt ordentligt. Bra träning tänkte vi nog båda... Mina ben var ömma och trötta! Jag var på massage igår och AJ, hade rejäla muskelknutor i vaderna och det tog att trycka ut dem. Så med detta utgångsläget, saftig vind och redan trötta/ömma ben gav vi oss ut. När motvinden var som värst insåg jag att jag inte skulle orka mer än 3 mil till... Benen var totalt färdiga, och jag också. Hade ingen energi kvar, orkade knappt trycka runt pedalerna och farten var inte så hög.... Stannade till för att prata om hur vi skulle cykla, eller jag blev på dåligt humör och sa att sambon själv kunde cykla långa rundan för jag orkade inte... samtidigt som jag svor åt mig själv för att jag inte orkar så mycket som jag vill! Vi cyklade iallafall vidare, efter en stund när kraften tog slut så blev det ett nytt stopp, grät och svor åt mig själv.. Tappade balansen och trillade med cykeln, skrapade såklart knäet! Satte mig i vägkanten och bara grät och var riktigt ledsen. TACK min sambo för du tröstade och peppade. Fast jag sa/bad att han skulle cykla vidare och ta den långa rundan, vill ju inte förstöra hans runda alltför mycket... Han stannade kvar och peppade/hjälpte mig hela vägen hem. Blev lite bättre efter ett tag igen. När motvinden släppte så kom orken tillbaka igen, men jag är helt färdig nu! Benen är totalt färdigpumpade...

Jag har riktigt svårt att lyssna på kroppen vid dessa tillfällen, VARFÖR? Känns som en riktigt dålig träningsrunda - låg hastighet och inte så lång som planerat... Fick ihopa lite mer än 4 mil, men jag är inte nöjd. Jag har svårt att lyssna på min kropp och erkänna att ibland orkar den inte hålla tempot som jag vill, ibland behöver även den vila!



Såg nog ut såhär i vägkanten när jag hade trillat och var helt slut!

fredag 30 augusti 2013

En lång vecka

Läser massor av bloggar varje dag och tycker att det är så roligt när ni uppdaterar om hur det har gått för er, men själv orkar jag inte att berätta allt som händer.... Har en "ledig" eftermiddag ni iallafall, borde jobba någon timme till men passar ett tag först innan jag sätter igång. I pausen så tänkte jag uppdatera er :)....

Var en jobbig helg sist, var så mycket tankar och ångesten knackade på konstant! Lite av en chock var det när jag ställde mig på vågen - jag hade gått ner i vikt. Fattar det inte riktigt då jag ändå tycker att jag ätit bra och tagit mina näringsdrycker. Känns jobbigt för nu har jag ännu mer att gå upp! Borde kanske öka och ta 2 näringsdrycker per dag, men jag är nog lite för snål för det. Tycker fortfarande att de kostar alldeles för mycket! 

Har varit full rulle på jobbet, dagarna har gått i ett! Lite träning på det och så någon mer timme till jobb på kvällen... Förstår varför jag är trött! 

Självklart är det viktigt att jag går upp i vikt, har något kilo till jag behöver att gå upp och det tänker jag göra! Samtidigt kan jag titta tillbaka och börjar att inse vilken resa jag har gjort, jag har växt otroligt mycket som person. Jag vågar och jag tar plats! Jag säger vad jag tycker och tänker! Innan (speciellt arbetsmässigt) har jag aldrig sagt nej utan istället gjort mer och mer. Tänkt "att de ger mig mer uppgifter måste ju betyda att de är nöjda med mitt jobb och om jag säger nej så kanske de tycker att jag gör ett dåligt jobb". Jag ville få bekräftelse, jag ville vara duktig! Inser att jag fortfarande har saker kvar att arbeta med, men idag kan jag gå in till min chef och säga Nej. 

Att bli frisk från en ätstörning är inte bara att gå upp i vikt, jag måste jobba med min självkänsla mer! 
Oj, vad tankarna flög iväg.... 
Lite uppdatering iallafall /KRAM



söndag 25 augusti 2013

Ångest som ett brev på posten....

Vi var iväg med våra klasser på läger, åkte i torsdags och kom tillbaka igen på fredagen. Hade kanontrevligt och bra med eleverna. Jag hade bestämt mig innan att inte krångla med maten utan äta det som bjuds på! Till lunch i torsdags grillade vi korv (och bröd). Tog och åt två korvar och ett bröd, på kvällen var det sedan lasagne. Var inte jobbigt när jag åt den... På fredagen sedan var det rätt så vanlig frukost och lunch åt jag när jag kom hem vid ett- tiden. På kvällen gjorde sambon och jag kycklingtacos med pitabröd. Då kom den - ångesten. Vet ju inte precis vad jag har stoppat i mig, lasagnen förföljde mig! Känns fortfarande idag.... Ville och vill så gärna dra in, komma på den säkra sidan - men jag ska inte vika för tankarna! Bort med er! 

Idag såg jag fram emot en cykelrunda tillsammans med sambon, vi planerade att stanna på ett fik/cafe och äta lunch. De har världens godaste tomatpaj där. Men benen var tunga, hade dåligt med ork i dem och det blåste rejält idag. Kan tacka sambon för han pepprade mig och tröstade mig när jag stannade och grät. Var arg på min kropp och alla dumma tankar kom, om hur värdelös min kropp är som i te orkar, att jag inte förtjänar den goda pajen när vi kortade ner rundan med en mil osv... Var länge sedan tankarna med träning som kompensation kom. 

Så söndagsångesten är rejäl idag, trött på allt skit. Vad ska man göra för att bli av med helvetet? Orkar inte med denna dumma sjukdom! 

tisdag 20 augusti 2013

Snål, slösaktig eller svårt att unna sig?

Har haft tankar kring ett område rätt så lång tid. Tror inte att jag är själv kring det, känner ni igen er så hojta till! Jag har ofta svårt att köpa saker till mig själv, kan vara allt från kläder till pyssel. Jag har inte svårt för att handla saker till oss gemensamt eller att vi gör saker som kostar pengar. Både jag och sambon arbetar och tjänar hyfsat med pengar - dvs jag borde kunna köpa mig något om jag vill det. 

Min pulsklocka har krånglat länge nu, är egentligen min sambos gamla klocka. Jag fick hans klocka då han köpte en ny. Började att krångla under Göteborgsvarvet i maj och sedan under triathlon i Malmö och nu sist under Malmö halvmaraton. När vi cyklade Bjäre runt så  var batteriet nästan slut när vi kom i mål. Är egentligen bara att inse det, klockan klarar inte sig länge till. Jag har redan tittat ut klockan jag vill ha; garmin xt910 (sambon har en likadan). Jag kan ha tillbehören som jag har till min klocka nu, jag kan simma med den mm. Perfekt klocka alltså! Kruxet är bara att den kostar över 3000kr. Så mycket har jag inte handlat till mig, bara mig, på jag vet inte hur lång tid! Dyrast brukar mina löparskor vara, men jag måste ha bra skor om jag ska springa så det är okej... 

Svårt att handla till mig och unna mig det. Har jag rätt att lägga så mycket pengar på mig själv? Egentligen är det ju en lyxgrej, jag vill ha den men jag klarar ju mig utan den...

Hur tänker ni kring dessa frågor? Vad är det okej att köpa till sig själv? Jag kan ju i te säga att jag är sparsam då jag kan lägga pengar på saker till oss tillsammans eller om sambon tycker att vi behöver det... Men något till bara mig! 

Kanske rörigt inlägg, men jag tar gärna emot era tankar ring ämnet :)
Kramar

söndag 18 augusti 2013

Cyklat idag :)

Jag och sambon gick upp imorse före sex, en söndag.... Begav oss nämligen till Ängelholm - här skulle det cyklas :). Vi cyklade Bjäre runt idag, 80km med fantastisk utsikt och rejält möra ben i slutet! Är ju i en träningsblogg så jag ska berätta lite annat istället. På rundan var det tre depåer, här serverades det blåbärssoppa, saft, vatten, släta bullar och bananer. Jag åt vid varje depå, 1/2 bulle och banan och drack blåbärssoppa. Hade inga tankar på kalorimängd eller så under loppet. Jag tog också två stycken energigeler under tiden. Vid varje depå tog jag det jag var sugen på, allt för att tanka energi och all denna energi behövdes, kroppen var ändå rejält trött efteråt... När vi stannade på Stortorget i Ängelholm efter 83km fick jag knappt benet över cykeln :). 

Nu kommer tankarna lite, är ju ändå söndag idag... Men de ska inte få ta över! Nu ska jag njuta av en ledig kväll och ge kroppen ännu mer energi så att den kan återhämta sig.

Hoppas att ni har haft en bra söndag :)

lördag 17 augusti 2013

Tillbaka i gamla rutiner

Så nu har jobbet börjat igen, startade förra veckan med en "kort" vecka och arbetade onsdag till fredag. Denna veckan har varit en hel vecka.... Känns att man har kommit in i gamla rutiner igen, både på gott och ont. Är inte alltid så roligt när klockan ringer kvart i sex på morgonen :). Men vad har då hänt under veckan??? Rätt så mycket så det jag kortar ner det (så ni orkar att läsa)

I lördags (förra veckan) sprang jag och sambon Malmö halvmaraton, gick kanonbra! Vi siktade på en tid under två timmar och jag kom i mål precis under 1.56, så jäkla nöjd! Såklart krånglade min garmin-klocka, dog efter två kilometer så vi sprang tillsammans till 18km och sedan sprang jag i förväg. Jag kom i mål ca 45 SEK före ,så jag har fortfarande bästa tiden på halvmara av oss två. Det är det enda jag har kvar, annars har han klått mig på övriga distanser... Håller hårt i halvmaradistansen :). 

Söndagen var det dags att shoppa lite och bara koppla av. Tänkte köpa en ny pulsklocka, men kan inte riktigt unna mig det. Tycker att det är för mycket pengar... Känns inte som att jag är värd att lägga så mycket pengar på mig själv... (klockan kostar över 3000kr). Dumt, men så känns det.... 

Tillbaka till jobb sedan på måndag och under veckan har det inte hänt mycket, förutom i torsdags då jag var på samtal hos A. Var riktigt nervös före, visste ju att jag gått ner lite i vikt under sommaren och väntade mig "skäll". Istället var hon jättenöjd - jag hade ju nästan lyckats med att hålla vikten, fast jag tränat/tävlat så mycket. Att jag själv ökade med fler näringsdrycker när jag såg att jag hade gått ner. Blev riktigt förvånad! Hon vill självklart att jag går upp något mer kilo i vikt och hon tycker inte att jag ska dra ut på det (dvs fortsätta med näringsdrycker), men hon tyckte att jag var duktig som vänt det själv och tagit de "rätta" besluten. Var rätt så glad när jag gick därifrån! 

Samma kväll så kom våra våtdräkter (hel våtdräkt), var såklart tvungna att gå ner till havet och prova dem. Blev inte till att simma så långt, var halv storm med ca 2 meter höga vågor. Var iallafall skoj att simma med den och den satt bra :). 

Nu sitter jag förkyld i soffan, inte nu ekar det i huvudet! Ska ju cykla "Bjäre runt" imorgon. Häller i mig echinaforce, C-vitamin och dricka. Vill ju kunna cykla imorgon! Hoppas att jag kan! 

Vad som varit mindre roligt under veckan är att jag har flera gånger fått rejält magknip. Är oftast ett tag efter jag ätit och jag får rejält ont! Känner först som jag blir akuthungrig och sedan kommer magknipet. Vet inte vad det beror på, har inte ätit något annorlunda eller så... Grymt irriterande är det iallafall! Om ni har tips får ni gärna komma med det.... 

Oj, vilket långt inlägg... Ska kanske skriva lite oftare och kortare så att ni orkar att läsa. Jag hoppas att ni orkar att läsa detta iallafall! 
Kramar

tisdag 6 augusti 2013

Sista semesterdagen

Usch, vad dålig jag är på att uppdatera här! Måste försöka bättra mig... Har kanske tappat sugen för det lite, känns som det står lite stilla i mitt liv nu och era går framåt med stora kliv! Är iallafall min sista semesterdagen idag, tänker att njuta av den in i det sista! I helgen var det fullt upp, i lördags så simmade vi i Malmö och i söndags tävlade både jag och sambon i triathlon, olympisk distans. Allting gick bra i helgen och jag hade energi kvar i kroppen hela vägen in i mål. Olympisk distans i triathlon ät för er som inte vet 1500m simning, 40km cykling och sedan 10 km löpning. Sambon fick magknip sista biten och fick gå de sista kilometrarna. Vi var rätt så jämna tidsmässigt och kom i mål på lite mindre än 3 timmar och 20 minuter. Riktigt nöjda med den tiden! 

Mindre roligt var det när jag upptäckte igår att jag gått ner lite i vikt, så nu är det benhårt med näringsdrycker igen! Får inte börja slarva så att jag går ner i vikt! 

Igår så firade sambon att vi varit tillsammans i två år, jag vet inte men inblandade (som igår) hade jag nog önskat att han varit lite mer romantisk och överraskat mig på något sätt. Jag åkte ner till han efter jobb och så fikade vi på fiket där vi träffades första gången. Var trevligt och så men det kändes inte som att vi firade. Får kanske ta det nästa helg (efter att vi sprungit Malmö halvmara). Grejen är ändå att jag älskar honom så otroligt mycket och han är ändå världens nästa sambo/kille! 

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägg, men jag ville uppdatera er medan jag väntar på att min katt ska komma in så jag kan bege mig iväg på några ärenden... Men han känner nog det på sig och håller sig borta...



torsdag 1 augusti 2013

Tänkvärd kommentar

Fick en bra kommentar av "anonym" efter förra inlägget. Tackar för tipset. Vad brinner jag för klivet? Vad tycker jag är roligt? Kruxet för min del är att jag brinner för utmaningstävlingar, träna och tävla.... Vill kämpa mot ett mål och känslan när man lyckas med det. Jag tycker om att träna, endorfinerna och lyckan efter ett bra pass. Jag vill flytta mina gränser och beta av nya utmaningar. Min samtalsperson menar att det är okej för min del, men att jag måste gå upp lite till i vikt så att jag har återhämtat mig helt... Just nu känns det tufft (som jag skrivit tidigare). Jag vill genomföra mina tävlingar/utmaningar och självklart prestera bra i dem! Samtidigt vet jag att jag måste öka mängden energi in om jag ska kunna genomföra dessa bra. 

Förutom träning vad tycker jag då är roligt? Jag gillar min trädgård, tillbringar en del tid där. Jag gillar att läsa, jag släktforskar och (lite nördiga) så gillar jag att pyssla med olika saker såsom brodera mm. Självklart gör jag detta också i mer eller mindre utsträckning men träning och tävling har jag och min sambo tillsammans. Vi anmäler oss, planerar och gör det tillsammans. Svårt att släppa det, ger många härliga stunder för oss två tillsammans. Att en helgförmiddag ge oss ut tillsammans på ett långt pass löpning eller med racercyklarna - vår tid tillsammans. 

Så sambon och jag har haft flera såna stunder i år tillsammans redan och fler kommer :). Tävlingar vi har genomfört i år är; Göteborgsvarvet, Malmö milen, sövde triathlon, Hörby marknadslopp. Nu i veckorna kommer; malmösimmet, Malmö triathlon, Malmö halvmara, bjäre runt, velo classic och Yddingeloppet. Dessa kommer att ge oss många kickar, minnen och härliga upplevelser! Nu måste jag bara sköta mig så att jag får genomföra dessa. Tänker på "målen" varje gång det går emot och det är tufft. 

Vill iallafall tacka för kommentaren, gav mig en tankeställare. Siffran är inte viktig - att min kropp mår bra och kan prestera optimalt är det. För att kunna prestera behöver kroppen massor av energi! Sedan ska jag inte glömma annat i livet som jag tycker om att göra såsom släktforskar och pyssla. 

Nu laddar jag i för lördagen (Malmö simmet) och söndagen (Malmö triathlon). Nervöst.... 

söndag 28 juli 2013

Vågar jag lämna trygghetens famn?

Läser alla era bloggar och vill följa era liv, pusha er och ge er goda råd. Samtidigt behöver jag själv alla de där goda råden! Samtidigt som jag läser era bloggar och följer er varje dag så orkar jag inte alltid uppdatera min egen.... Men här kommer ett litet inlägg :). 

Har varit lite av utmaningens vecka, har inte kunnat planera och "styra" all matplanering. Jobbigt, men nyttigt för mig. Har varit igång mycket och jag vet inte om jag har ätit tillräckligt... Vet att det är fel men jag vill verkligen inte att det ska vara ett plus på vågen imorgon. Vill bara få en paus och inte känna att jag bara ökar. Min behandlare, A vill ju att jag ska gå upp mer i vikt men jag tycker själv att det räcker nu... Blir så mycket svårare att gå upp då - vilket är mitt mål, vad strävar jag mot? Jag behöver ha mål att sträva emot, små morötter...

Har blivit en rätt så intensiv träningsvecka! I måndags så cyklade vi på Ven och sedan styrketränade jag. På tisdag så sprang jag på morgonen, i onsdags så tog vi en långrunda med våra racercyklar (2timmar), jäkla vad roligt det var! I torsdags så simmade vi 800m med våra våtdräkter i havet. I går (lördag) så sprang vi långpass (19km). Idag har det blivit till att ta det lugnt! 

Har ätit friare och vi har ätit ute flera gånger under veckan, varit jobbigt stundvis efteråt då dividerandet kommit! Men varför ska inte jag kunna äta ute, alla andra kan ju det utan att de går upp i vikt!  Jag har ätit rätt så mycket glass, mycket för att vara mig. Men varför inte - jag gillar glass och det har varit varmt ute. Varför ska jag inte kunna äta lite glass varje dag? Ska jag inte kunna unna mig det? 

Jobbigt just nu när söndagsångesten kommer, jobbigt för att jag inte vet hur mycket jag kommer att ha gått upp i vikt. Jobbigt för att jag i te har kontrollen (=tryggheten). Varför ska det vara så jobbigt att kämpa mot ett friskare liv? 

Frisk vill jag bli och då måste jag utsätta mig för utmaningar, jag måste våga gå emot. Det får gå som det går imorgon - jag ska inte bli lyssna på rösten, jag ska kämpa vidare! Lätt kanske att säga nu, men usch - jag är rädd!



tisdag 23 juli 2013

Kort inlägg i värmen!

Känns som att jag håller på att smälta bort i värmen.. Misstro mig inte jag tycker om sommaren men just nu så är jag klibbig och varm, tror också att jag har hällt i mig lite för mycket te för jag mår nästan lite illa! Men det är inte vad jag ska skriva om ikväll...

Var ingen rolig måndag igår. Jag har haft det tungt och det var inget roligt resultatet (iallafall för sjukdomen). Känns som att jag bara sväller och blir större! Som tur var hade vi bestämt att vi skulle åka till Ven igår, hjälpte mig att skingra tankarna (och det behövdes). Fick lite ågren efter glassen på Ven, mer att den var inte god och ska man äta sådant så ska det minsann vara gott och värt det! Ville komma hem från Ven en rimlig tid så att jag skulle hinna träna (vet att det var fel anledning till jag ville träna, men...). Efter en dag cyklande på Ven i värmen och solen så var jag helt färdig och hade lite ont i huvudet när vi kom hem. Insåg att det inte kunde bli någon löptur för min del. Bröt ihop i trappan hemma och bara grät, kände att jag inte orkade och bara var ledsen. Min stackars sambo får ta mycket skit! Blev iallafall när jag vilat ett tag lite lugn styrketräning med egna kroppsvikten och så fick det bli löpning idag på morgonen. Var en tung men skön runda imorse :).

Vet att jag vid dessa tillfällena inte ska lyssna på den dumma rösten, men när jag är trött är det så mycket svårare. Känns iallafall mycket bättre idag och vad har jag att bli så upprörd över min samtalskontakt tycker ju att jag ska gå upp lite till och varför dra ut på det???

Nu ska jag mysa med sambon tror jag :)
Kramar!!!

söndag 14 juli 2013

Semester

Vet att det varit tyst här ett tag, finns en anledning till det. Jag har nämligen varit iväg på semester! Jag och min sambo körde iväg upp till fjällen, långt upp i Dalarna - Idre Fjäll. Någon av er som varit där? Jag har varit där många gånger, både på vintern och sommaren. Mina föräldrar hade hyrt stuga så vi bodde tillsammans med dem. De är mest ute och fiskar men vi har hunnit umgåtts lite med dem :). Körde upp i lördags, lång resa... Startade vid sju/halv åtta och var framme tolv timmar senare. Jobbigt att sitta i bil så lång stund men vi hade massor av "sommarpratare" att lyssna på. Tänkte kort berättat varvid har pysslat med under vår vecka, hoppas att ni är intresserade...

I söndags började vi med att bestiga ett berg - molnet på nipfjället. Sedan åt vi lunch nere i Idre och tittade runt lite på området. På kvällen sprang vi en motionsslinga, Fjället Runt. Den är väl cirka 8 km och rejält tuff, om vi pratar om backiga rundor hemma är det inget med fjällen. Var rejält tufft, men skoj. Dagen efter så körde vi till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. På eftermiddagen hyrde vi mountainbikes och cyklade, helt annorlunda mot racern men skoj.... Tror att vi var ute i över tre timmar med en kortare paus hemma.... Morgonen därpå (tisdag) hann vi en runda innan frukost. Den dagen åkte vi annars med föräldrarna och fiskade, ville ju att sambon skulle få prova på Flugfiske. På onsdagen var det meningen att vi skulle åka båt över Grövelsjön och vandra tillbaka men det blåste för kraftigt så de vågade inte gå ut med båten. Vi vandrade en bit upp på leden, in i Norge och vandrade sedan tillbaka. På eftermiddagen/kvällen var vi sedan på bäversafari, såg tyvärr ingen bäver men det var en härlig kanottur! Torsdagen sedan så körde vi in i Norge, till Röros. är ett rätt så lång resa men helt klart värt det. Tog väl ca 2,5timmar att köra dit. Väl där så åt vi och sedan gick vi lite i stan och var uppe och tittade på kopparbergen och museet. Hemma igen på kvällen bestämde vi oss för att sticka ut och springa, "vi tar en annan runda idag - vad sägs om milen?". Kan berätta för er att milen gick över en myr... vi blev lite blötta om fötterna, men skoj var det... Fredagen och vår sista dag i fjällen tillbringades med att först gå upp på städjan (ett berg) och sedan på berget vi bodde på, Grängesåsvallen. Igår (lördag) blev det till att köra hem, saknar redan fjällen lite....

Som ni ser har det varit en aktiv semestervecka. Jag tror att jag har varit noga med att fylla på med energi, hoppas att jag har lyckats. Imorgon är det ju ny vecka och jag kommer att ställa mig på vågen hemma... Får se hur det har gått! Har redan nu ångest och bergsäker på att jag har gått upp massor i vikt! Varför är jag orolig/ångestfylld för detta? Förra veckan var jag ju iväg så det blev ingen vägning då, lite extra orolig nu... Har faktiskt klarat av veckan över förväntan kring maten, inte alls varit så fixerad vid tider eller så. Måste säga att det är ett stort plus för min del. 

Oj, såg så långt inlägget blev... Hoppas att ni orkar att läsa det :)
KRAMAR

onsdag 3 juli 2013

Orkeslös och likgiltig

Vet inte riktigt hur jag ska börja, har hänt mycket.... Men vi kan börja med det positiva så kommer "men" sedan.

I söndags var jag och älsklingen och åt brunch! Var helt okej brunch, saknade några småsaker, lite mer variation på brödet och lite mer pålägg. Var som en hotellfrukost men med lite pannkakor och rabarberpaj som avslutning. Vi var på "Helsings" i Helsingborg så nästa gång får vi prova någon annan. Bästa vi har varit på är kulturkrogen i Lund! Säger ibland att vi ska åka dit igen, ser fram emot det! 

Vad som har varit "negativt" är att jag har förlorat drivkraften, vad kämpar jag för? Min samtalsperson vill så gärna att jag går upp några kilo till så jag hamnar på ett BMI på över 20, nu ligger jag runt 19. Dessa sista kilona är så tuffa, jag hittar inte motivationen till dem. Jag är egentligen nöjd där jag ligger nu. Vad är det som säger att det blir bättre för jag går upp något kilo till? Blir jag "friskare" för det?  Så många frågor som snurrar i mitt huvud gör mig trött! 

Det andra som är dumt, mycket dumt är att jag har hoppat över näringsdryckerna nu under helgen. Jag ville känna mig "friare" under brunchen och visst jag äter nog mer när jag inte tar näringsdryckerna men det är ju så fel av mig. Tar ju så många steg tillbaka in i sjukdomen! Och nu är det så jäkla svårt att ta de igen, har fuskat både i måndags och tisdags och "glömt" ta dem.... Oj, nu är det redan kväll och jag glömde ta den. Får vara bättre imorgon.... 

Trött på mig själv och på hela skitsjukdomen! 
Usch - vad ska jag göra? 

onsdag 26 juni 2013

Börjar att varva ner

Börjar att varva ner och komma i semesterlugn... Tar alltid tid för mig att varva ner efter de sista intensiva veckorna på jobbet! Denna vecka har jag tagit det riktigt lugnt, eller iallafall försökt. Måndagen började sådär, fattar inte riktigt men jag hade tappat lite i vikt. Var bara några hekto men det är ju det som jag ska gå upp... Tycker att jag skött mig förra veckan, ätit bra, druckit mina ND och tränat lite. Är att ta nya tag och våga gå utanför mina trygga ramar. 

Igår tog sambon och jag en cykeltur, första efter Sövde. Tog rejält i redan trötta ben (styrketränat i måndags). Mitt mål är ju att bli bättre/snabbare cyklist. Har några "svagheter", dels så måste jag våga få upp farten och bara följa med och dels så måste jag våga öka min cadens... Men detta är ingen träningsblogg så därför lämnar vi ämnet. Vad som är tungt är att jag är så dålig/långsam. Vill hålla ett tempo på minst 30km/h men ligger nu på ett snitt på 23km/h så jag har en bra bit kvar. Är väl träning och åter träning som krävs! 

Vad jag vill komma till och fråga er om är måltidsplanering! 
Just nu fungerar det bra för mig i vardagen när jag kan följa en plan. Jag äter frukost vid 7, mellanmål vid 9-10, lunch vid 12-13, mellanmål vid 15-16, middag vid 18-19 och lite kvällsfika vid 20. Så länge jag kan följa detta känner jag mig trygg, jag vet hur mycket jag bör äta osv. Men direkt när jag inte kan följa rytmen blir det jobbigt, jag börjar att dividera i mitt huvud och blir orolig över att jag ska äta för mycket eller för lite.... Om jag planerar en sån dag i förväg så bestämmer jag gärna vad jag ska äta och tänker att om jag äter det äpplet nu efter lunch som jag brukar äta vid mellanmål och så tar jag ett extra kex med ost ikväll för det missade knäcket nu... Så min fråga till er nu är; följer ni en måltidsplanering eller äter ni mer fritt? Jag vill kunna äta mer fritt, att lita på kroppen men jag är rädd för att våga det, tänk om jag bara rusar upp i vikt och det inte "avstannar". Vet att jag inte kan bli frisk förren jag vågar lyssna på kroppen. Jag vill bli frisk!  Mina utmaningar för sommaren är att ta dagen som den kommer, inte att planera allting i förväg. Att kunna ta en glass på förmiddagen, att äta middag senare eller att kunna sova längre och äta en senare frukost.... Förra sommaren var jag och sambon och åt brunch några gånger, vilket jag älskar. Det ska vi göra i sommar! 

Så tacksam för tips och era tankar kring att följa måltidsplaneringar och hur ni gör när vanor/rutiner bryts! 

söndag 23 juni 2013

Söndag och en intensiv vecka....

Har varit många tankar upp och ner, fram och tillbaka... Har varit ledig i veckan som har varit men den har ändå varit intensiv. Min brorson döptes i söndags och efter det följde den äldre killen (6år) med mig och sambon hem för att sova över i två nätter. Var två riktigt intensiva dagar, men riktigt bra! Kopplar bort många av tankarna då och tar dagen som den kommer. Nyttigt för mig :). 

Vad som inte har varit helt okej denna veckan är ju att jag lovade mig själv att ta det lugnt från träning gen en vecka, men det gick inte. Inte för att jag har fått ångest eller kompensationstankar utan för att jag har saknat det, så det blev simning i torsdags och idag var sambon och jag ute på en lite längre löprunda. Finns inget bättre sätt att starta morgonen på... 

Det som jag inte riktigt gillar med långpass på morgonen är att frukosten blir så sen, oroade mig för detta redan igår... Så dumt-ska inte låta det styra en bra dag! 

Hade en kanon midsommar och jag tror att jag släppte det rätt så fritt och åt okej, tog lite mer av det jag gillade och så. 

Men, men nu är det söndag och jag börjar att oroa mig inför morgondagen. Vad kommer vågen att säga? 

Usch - önskar att jag kunde kasta upp den jäkla saken, men då har jag ju intäkt kontrollen längre.... Kontroll är viktiga saker! 

tisdag 18 juni 2013

Att välja väg

Känns lite nu att jag står vid ett vägskäl, dags att välja åt vilket håll jag ska fortsätta åt. Har i princip legat stilla viktmässigt i snart en månad, gick upp 0,3 kg igår men det är ju inget! Dricker en näringsdryck om dagen, men min behandlare vill ju att jag egentligen ska dricka två. Men att öka med en till är svårt, skyller lite på att det är dyrt då jag inte kan få det på recept. Felet är väl att jag är livrädd nu för att släppa på kontrollen (igen). Har hittat ett läge där jag är stabil och det bär emot att gå upp det sista kilona. 

Måste hitta motivationen igen och hitta målen, vad  "arbetar" jag för, vad är fördelarna med att jag går upp i vikt? 

Hade ju en bra lördag med malmömilen, men samtidigt en jobbig dag matmässigt. Starten gick vid klockan 15, vi åt frukost och sedan ett större mellanmål/lunch vid elva. Vid målgång fick vi smaksatt mjölk, frukt och vatten. Skulle jag äta/dricka det? Ska jag tänka det som ett mellanmål? osv... Det största hindret för mig är fortfarande när rutinerna bryts, när tider mm ändrats. Hur gör ni vid dessa tillfällena? Jag vill ju inte oroa mig, eller överplanera i förväg (matmässigt). Jag vill kunna ta dagen lite som den kommer! 

Men tillbaka till målen, ett stort mål jag har är ju att jag och sambon ska kunna få barn. Min mens har ju fortfarande inte kommit tillbaka! Lite trött på det, tagit blodprov men det var helt okej. Fortsatte då och ringde gynekologmottagningen. De de har bara "akutöppet" under sommaren så jag ska återkomma i augusti. Och tålamod är ju inte min starka sida.... Vill ju veta och få det undersökt nu! En annan sak kring detta är att jag har enormt dåligt samvete kring detta, är ju mitt "fel" att vi inte kan skaffa barn nu! Är i en ålder och en situation nu när omgivningen ibland frågar -är ni inte sugna på smått? Vad säger man? Jo, men pga av mig så kan vi inte riktigt i dagsläget..... 

Jeppsson, långt inlägg med två inriktningar.... 

Nu - snart dags att gå ner för ett dop i havet :)



Lite annorlunda nu mot hur det var nere på stranden i februari... 

söndag 16 juni 2013

Bättre humör efter gårdagens tävling

Igår var det Malmö milen, ångrade mig hela förmiddagen att jag anmält mig. Jag var inte alls taggad och tyckte att det var onödigt att en hel dag gick åt... 
Väl på plats så började mina nerver komma, visste att jag inte var topptränad. I början av året, innan träningsförbud och restriktioner så hade som mål att springa milen under 50 men jag visste ju att jag inte skulle göra det igår. Satte upp ett mål på 52,30 men var orolig att jag inte skulle fixa målet... 
Starten gick och jag höll ett bra tempo i början, kanske lite väl snabbt... Under 5 min/km och det straffade sig lite efter 5 km. Vi fick saftig motvind då och jag fick sänka tempot... Sprang in på under 51 minuter och det är jag grymt nöjd med! 
Har fortfarande som mål att springa milen under 50 minuter, kommer kanske inte att fixa det i år, miltävlingarna är ju slut men det kommer fler år.... 

Så skönt efteråt...


måndag 10 juni 2013

Om att vara sämst!

Vet att det är att ta i men det blev jag igår. Jag och sambon ställde upp i en tävling, triathlon. Var på sprintdistansen - man simmar 400m, cyklar 20km och slutligen springer 5km. Jag var riktigt nervös innan, inte för jag ville slå en viss tid eller så utan för jag inte visste hur allting gick till.

Kom dit på morgonen, startade halv sex hemifrån och var där i bra tid. Hann förbereda allting innan. Lägga upp ombytena och så. Tittade mig runt och pratade lite med andra. Förberede oss för simningen som snart skulle starta. Tyckte att simningen gick bra och kom rätt så okej iväg på cyklingsmomentet. Här gick det däremot pissigt för mig. Jag vet att jag inte är en duktig cyklist, men att jag var så dålig skulle jag aldrig kunna tro! En efter en cyklade om mig - jag kom in sist efter cyklingen! Var sämst på cykelmomentet. Sprang om en del på löpningen och fick en hyfsad tid där... Var jätteledsen efteråt, tidsmässigt gick det nog som jag hade kunnat tänka mig och det var inte det viktiga. Det värsta igår var att jag stod sist i klassen. Jag hade sämst tid av alla! Jag var alltså sämst av alla tjejerna där! Pinsamt. Idag kom sambon med lite glädjande ord, resultatlistan hade uppdaterats och jag var inte sist, utan hade 3-4 efter mig.... Känns lite bättre men jag är så grymt besviken fortfarande.

Vet att jag inte ska jämföra mig med andra, jag hade inga tidsramar utan jag skulle ha skoj. Hade inte ens det eftersom jag kände mig urkass när den ena efter andra cykla om mig och  jag märkte att jag var sist... Men att se sitt namn underst på listan tog hårt, vad ska jag säga när andra frågar?

I en triathlontävling är cykelmomentet det största och är jag då sämre på det momentet så slår det stort. Sambon försökte peppa mig och vända och vrida på det, ge mig lusten tillbaka till tävlingar och så. Men igår kände jag att jag aldrig mer ska tävla. Vad ska jag tävla för, för att visa att jag är sämst?

Summan av mitt inlägg... Måste sluta att värdera mig själv i jämförelse med andra. Någon måste vara placeras sist. Tänker att om alla varit "proffs", hade jag varit missnöjd då om jag gjort en bra tid? Ska försöka att fokusera på vad jag kan träna mer på och förbättra till nästa tävling. Igår var jag ledsen och besviken, idag känns det lite bättre. Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte är nöjd! 


lördag 8 juni 2013

Några dagar till sedan....

Var inget glatt inlägg förra helgen, känns lite bättre idag. Var nervöst i måndags, men som tur var stod vikten iallafall på samma som förra veckan. Var stressiga dagar på jobb i början av veckan, en dag nere på stranden med Beach-handboll i måndags, tisdags hade ettorna och tvåorna avslutning och i onsdags var det studenten! I pauserna däremellan ska det donas och ordnats, sättas betyg mm. Som vanligt när jag är stressad så tränar jag mer! Dumt av mig, speciellt som jag inte fyller på med mer energi... I onsdags var jag på samtal och vägning hos A, såklart hade jag gått ner i vikt sedan förra gången. Litar mer på vågen hemma eftersom det är morgonvikt och så, men tendensen är inte bra! Samtalet om stress mm, antingen får jag träna mindre eller öka antalet näringsdrycker... 

Är kanske snål eller  men jag tycker att näringsdrycker är så sjukt dyrt! Vår "matkostnad" har ökat rejält! Samtidigt vill jag inte träna mindre. Vad ska jag göra? Vi köpte iallafall hem fler näringsdrycken men det är skitsvårt att ta två om dagen, en går bra men jag har "fuskat" nu några dagar. Jag säger till mig själv att jag tar lite mer under dagen så kompenserar jag för den extra näringsdrycken jag ska. Vet att det är fel och jag blir så trött på mig själv! Varför ska det vara så svårt? Jag vill ju bli frisk!

Nog om det, imorgon ska jag och sambon tävla i en triathlontävling. Är faktiskt lite nervös, hur går det till rent praktiskt? Hur byter man smidigast osv... Sekretariatet öppnar 6.30, så vi siktar på att vara där lite efter halv sju. Vilket betyder med vår bilresa får vi köra hemifrån lite efter fem... Kommer nog att vara trött imorgon när man kommer hem från tävlingen! Idag är det till att ta det lugnt och ladda inför morgondagen, det ska simmas 400m, cykla 20km och till sist springa 5km. 

Blir till att ladda med rabarberpaj (hemmagjord) och vaniljsås ikväll! Mums!

Bild på våra rabarber :)

söndag 2 juni 2013

Ingen ork!

Vet inte hur jag ska börja, eller säga! 
Har som sagt haft några intensiva veckor på jobb, massor att göra - nationella prov att förberedas för, rätta dem, sammanställa resultat mm, i samma veva ska det sättas betyg och annat. Har i princip satt alla betyg och rättat allting nu. Har tre dagar kvar med eleverna nu och sedan arbetar vi en vecka till efter det. Just nu vet jag inte hur jag ska orka, är totalt färdig! All luft har gått ur mig. Igår så fixade vi i trädgården och sedan fick jag packat - filmjölksbröd, kanelbullar och pitabröd. Dog i soffan sedan! Idag ska jag fixa lite mer i trädgården, handla (i närbutiken), vattna blommorna inne och sedan bege mig till Malmö, sambons syster fyller år. Problemet är bara att jag vet inte hur jag ska orka? Har dagligen ont i huvudet och vill bara få ligga i soffan och vila! 

Känner mig som världens tråkigaste person, kommer inte att orka vara på kalaset så länge! Vill egentligen inte åka dit, orkar inte vara "social" och "trevlig". Nu när jag är så trött så blir de sjuka tankarna mycket jobbigare, orkar inte riktigt kämpa emot dem. Ska vara ärlig att säga att igår så vet jag att jag inte åt tillräckligt, men jag orkade inte gå emot. Blir så arg och trött på mig själv för det - jag vet ju att jag gör fel! Jag vill ju bli frisk, men orkar inte kämpa för det just nu! 
Är bara så otroligt trött! Orkar inte mer just nu! 

Vill tänka att jag kommer igen med nya tag, men vet inte var jag ska hitta energin till det....

Hoppas att det blir bättre med lite vila, ska bara hänga med ett tag till! 

Ps: jag läser alla era bloggar och följer eran väg, vill ge er alla beröm och pepp men orkar inte riktigt kommentera era nu. Lovar att göra det snart! Kramar till er alla!

måndag 27 maj 2013

Upp och ner...

Ibland fattar jag inte, mitt humör går verkligen upp och ner. Var ju kanongod i onsdags efter jag fick träna friare. I torsdags var jag helt färdig men vi (sambon och jag) bestämde oss för en lugnare joggingrunda. Först så börja mina byxor glida ner, fick magknip och var så trött att jag höll på att stanna för att börja gråta. Skulle ha hoppat över rundan men jag behövde frisk luft för att orka fortsätta jobba sen på kvällen. Har haft helvetesvecka på jobb (förra och denna veckan), massor av nationella prov att förbereda inför och sedan rätta. Nu ska alla betygen sättas! 

Men tillbaka till mitt humör, fredagen var stressig så vi tog det lugnt på kvällen. Lördagen var jobb, jobb och sedan stressa iväg för att fira min pappa och min bror som fyllt/fyller år. Blev riktigt trött på kvällen! Söndagen blev det till att jobba och jobba, hann med att handla och fixa med annat också. När ångesten kom på kvällen i för vågen idag så hjälpte det ju inte att vi skulle beställa cykelkläder och jag behövde mäta för att få rätt storlek = ångesten kom! Ändå så stod vågen stilla idag på morgonen, vet inte hur jag känner inför det. Ärligt - lite skönt att siffrorna inte bara rusar uppåt, lite jobbigt för jag vill ju fortsätta få träna fritt och då ska jag ju helst gå upp lite till. Har mycket att fundera på! 

Sjukdomen blir starkare när jag arbetar mycket och är stressad på jobbet, tuffare att stå emot. Jag vet ju vad de rätta valen är men det är "lättare" att välja fel när av är trött. 
Måste tuffa upp mig! 

onsdag 22 maj 2013

YES!

Var på samtal idag, nervös! Tänk om jag inte lyckats efter lördagen och Göteborgsvarvet. Men allting hade gått bra, jag hade lyckats med att gå upp i vikt! Så jäkla underbart! Nu får jag lov att ställa upp i kommande tävlingar och jag får lov att utöka min träning. Hon vill att jag ska gå upp lite mer i vikt innan jag slutar med näringsdryckerna, men det är helt ok för mig! Så otroligt glad! 

Sambon och jag firade med "Ben och Jerry" glass! Perfekt kväll! 

söndag 19 maj 2013

Att lära sig lyssna på kroppen!

Önskar att detta kunde bli ett inlägg som andra jag läste nu på morgonkvisten.... Jag sprang Göteborgsvarvet igår och det var ett "helvete". Kanske att ta i men det var det var tufft och skitigt och jag mådde inte så bra efteråt! 

Jag hade ju lite av en drömtid, komma under två timmar. Skulle gett upp den drömmen eftersom vädret var som det var! Sa till mig själv att ta det lugnt och lyssna på kroppen.... Men jag pressade mig själv lite väl mycket i värmen... Var tufft och jag var närma att strunta i det vid 17 km, men tänkte att i mål vill jag komma :). Klockan krånglade när det var ca 1,5 km kvar så jag såg inte min tid.... Såg sedan på resultatlistorna, 2timmar och 20 sekunder. Är nöjd med tiden, men det är bittert med 20 sekunder! 

Fick en rejäl "löparmage" efteråt och mådde illa - pressat mig själv för hårt. Skulle ha tagit det lugnare och gått i mål på en sämre tid men mått bättre! Min älskade sambo kan springa distansen på under två timmar lätt när han tränar själv hemma, igår sprang han in lite mer än 2h och 8 minuter. Andra i bussen sprang på mellan 5-10minuter sämre än vad de brukar. Skillnaden är väl att många av de andra lyssnade på sina kroppar och satte om målen är vädret var som det var, men inte jag! 

Det hela gjorde att jag hade svårt att fylla på med mat under kvällen och före ville jag inte äta för mycket! Tur att jag plockade med mig några extra mellanmålsbar och så. När vi stannade för att äta kvällmat/middag hade det mest akuta illamåendet gått över, (varit på toa några gånger och fått ur mig det värsta...). Tog det lugnt med maten men lyckades att äta en okej portion, tog en måltidsbar sedan i bussen. Blev nog hyfsat okej matmässigt under dagen men jag ska fylla på ordentligt idag också...

Så min lärdom av detta är; nästa år eller nästa halvmara, går ju ett i Malmö i August, ska jag inte sätta upp ett tidsmål utan mitt mål ska vara att lyssna på kroppen och inte pressa mig själv för hårt! 

Bra mål, eller vad tycker ni? 

fredag 17 maj 2013

Nervös inför Göteborgsvarvet

Nu sitter jag i soffan och börjar att bli nervös inför morgondagen.... Har packat allting och trippelkollat så jag inte glömt något. 
Fixat med mat inför morgondagen, nu ska vi bara ladda med glass :). Har dock ingen "Ben och Jerry" hemma, hoppas att mina andra sorter fungerar lika bra....

Önska mig lycka till, imorgon 15.46 startar jag, hoppas på en tid på under 2 timmar men är nöjd om jag hamnar däromkring.... 

torsdag 16 maj 2013

Gårdagens samtal och måndagens vägning...

Börjar med att berätta om måndagen... Gick in med inställning att jag måste våga mer, annars kommer jag inte gå upp i vikt och förra veckan så vågade jag = jag gick upp i vikt i måndags. Den sjuka delen av mig sa att det var alldeles för mycket, +0,8kg. Mest tror jag att jag blev rädd för att jag hade tränat lite mer under veckan och var orolig för att jag skulle ha stått stilla och så går jag upp en del istället...

Jag får ju lov att springa/jogga Göteborgsvarvet nu på lördag och i lördags var jag ute på ett lite längre distanspass. Det blev en runda på 18km totalt så jag kommer nog att komma runt i Göteborg :)
Så när jag skulle ställa mig på vågen i måndags var jag orolig, jag var duktig i helgen och åt extra för att ersätta energin från joggingrundan, men hade jag fått i mig tillräkligt. Blev nog lite chockad över viktuppgången. Jag hade en direkt lust att dra in på maten, välja lättare alternativ mm både i måndags, tisdag och igår. Men jag lät inte den sjuka delen få bestämma. Jag har ju en del kvar att gå upp och varför dra ut på det???

Igår var det dags för mitt samtal (och vägning där). Vågen där sa inte alls +0,8 kg sedan sist jag ställde mig på deras våg, istället var det typ +0,2-0,3kg... Vet ju att det kan variera så vi får väl se vad vågen säger nästa vecka. Vi samtalade en del kring utmaningar, att släppa kontrollen och så. Sedan diskuterade vi kring Göteborgsvarvet, att det är viktigt att jag nu planerar innan så att jag har mat med mig så att jag kan fylla på både före och efteråt! Jag och sambon åker med en buss dit upp, vi kommer att vara framme vid 11.30 och min start går inte förren 15.45... När alla är i mål och på bussen igen (jag kommer väl att vara sist...) så kör bussen hemåt igen. På vägen hem stannar vi och äter mat på en vägkrog men detta är runt nio på kvällen. Så igår på kvällen bestämde jag och sambon vad vi skulle ha med oss och hur vi skulle planera, han behöver ju också mat både före och efter tävligen. A tyckte även att jag kunde ta en näringsdryck extra nu under några dagar (dvs 2 stycken om dagen) för att ge energin som jag lär förbruka under loppet. Känns lite som detta är ett test, om jag lyckas att gå upp i vikt så kommer jag kanske att få ställa upp i lite fler tävlingar under sommaren :) Hoppas det!

Så igår var jag på jakt efter mina favoritnäringsdrycker - Fortimel Yoghurt style, Hallon och vanlig vanlij. Fanns inte på de apoteken jag letade på, så sambon ska kolla i Lund idag innan han beger sig hem efter jobbet :). Vilka är era favoriter när det kommer till näringsdrycker? Om man ändå ska dricka dem kan de ju lika bra vara goda :).

Nu ska jag ladda inför Göteborgsvarvet med extra god mat och energi, ser framemot glassen jag tänker att äta på fredagskvällen. "Ben och Jerry" ger alltid energi i benen.
/Kramar

fredag 10 maj 2013

Onsdagens samtal

Oj, redan fredag och jag har inte berättat hur det gick i onsdags... Dåligt av mig, så här kommer resumén :).

Vägningen gick okej, stod i princip stilla - upp 0,3 kg men det är ju inget. A sa att det är vanligt att det stannar upp och att jag inte ska bli frustrerad. Jag har något kilo mer att gå upp men att det är okej att det tar tid. Viktiga är att jag fortsätter att försöka öka mina portioner, dricka 1 näringsdryck om dagen och arbeta med kontrollen. Just nu är det där vi lägger tyngdpunkten! Pratade om normer och samhällets syn på att passa in i normer. Att det ska vara så "fel" att vara lite annorlunda, då passar man inte in! Men vem säger egentligen det? 

En annan sak vi pratade mycket om är "onyttigheter", det är okej för mig att ta en chokladbit, glass eller annat på kvällen eller eftermiddagen men bara om de andra också gör det (vanligtvis min sambo) och att jag tar mindre än de andra. Äter vi exempelvis kex och ost på kvällen tar jag alltid mindre än min sambo. Då vet jag att fast jag är "onyttig" så är det okej för han äter mer. Är det någon som känner igen sig i detta? Om vi har ätit lite på kvällen och jag är sugen på en chokladbit så tar jag en men bara om han tar något också. Vi kom fram till att min utmaning denna veckan var att ta mer ön min sambo en kväll och jag ska inte berätta det för honom innan. Efteråt ska jag fråga honom om han tänkte på det... Troligtvis lär han inte ha lagt märke till det. 

Så nu är man ledig idag och hur började vi morgonen? Jo, klockan ringer lika tidigt som vanligt (5.45) för att vi ska åka iväg och simma... Men det var gott med frukost efter simningen :). Nu är det slöande i soffan och trädgården som väntar idag! Ska plantera om squash- och gurkplantor.

Hoppas att ni alla får en underbar dag!
Kramar

tisdag 7 maj 2013

Orolig inför morgondagens möte!

Jag är rädd nu, var så säker på att jag skulle ha gått upp i vikt när jag vägde mig igår. Jag har verkligen kämpat, druckit min näringsdryck varje dag och så vidare! Ändå - händer ingenting. Hur ska jag någonsin kunna träna mer och inte dricka näringsdrycker? Nu tränar jag lite och har näringsdryck, ändå ökar jag inte i vikt....

Vet att det är mitt kontrollbehov som är boven bakom. Jag vågar fortfarande inte att släppa det. Går bra att ta det extra så länge jag har kontrollen. TRÖTT NU PÅ MIG SJÄLV!

Vet inte vad jag ska säga till A imorgon, hon lär ju inte bli glad ifall vågen står stilla imorgon...

Önskar att jag kunde kämpa mer, våga släppa på kontrollen mer! Hur ska jag göra? Är kanske bara trött nu, varit några intensiva veckor på jobb och så, behöver mer ork....

fredag 3 maj 2013

Vågar mera nu

Vet inte vad som har hänt denna veckan men jag äter mer fritt nu. Jag tänker inte lika mycket och dividerar. Känner att jag har vågat på ett annat sätt denna veckan. Nu gäller det bara för mig att hålla i detta nya goda!

Har precis avslutat kvällen med en stor skål innehållande nötter och torkad frukt - var riktigt sugen på det och därför blev det lite extra ikväll. Igår var det gott naturgodis - muslitoppar, chokladdoppade nötter mm som slank ner. Älskar kvällsfikat!

onsdag 1 maj 2013

Står stilla!

Blir lite trött på mig själv... Kämpar jag inte tillräckligt? Vad ska jag göra för att gå framåt? Ökar ju mina portioner, plockar in saker från "utmaningslistan", dricker en näringsdryck om dagen - och ändå står vikten stilla! Blir så trött! Går emot ätstörningen hela tiden, tar det där extra jag är sugen på när "rösten" säger att det är onödigt mm.

Jag vill gå framåt, jag vill komma upp lite till i vikt. Mest av allt vill jag släppa på kontrollen, släppa på mitt planerande och dividerande. Jag vill sluta att fundera på vad man kommer att bli bjuden på om man ska bort, jag vill sluta att pussla, jag vill hitta ett naturligt förhållande till mat, jag vill kunna träna mer fritt. Frustrationen är rätt så hög, vet att jag har gjort framsteg men det går för långsamt!

Ska kanske ta all dumma tankar och lägga bakom mig, njuta av en ledig dag - gå ut i trädgården och dona. Ska kanske inse att det tar tid att bli "frisk"....

söndag 28 april 2013

Hoppas att det går bra imorgon!

Håll nu tummarna för mig-jag har "skött" mig och jag har kämpat! Så jag hoppas att jag har gått upp i vikt nu imorgon. Är lite orolig för jag har varit igång mycket under veckan och under helgen, var både igår och idag ute och arbetade i trädgården hela dagen... Har jag ätit tillräckligt för det jag har varit igång....

Samtidigt har jag ätit ordentligt under veckan, druckit en.ringsdryck om dagen osv, så jag borde ha gått upp i vikt. Kan inte göra något åt det nu så det är väl bara att sluta oroa sig!

Hoppas att ni har haft en lika bra helg som jag har haft :)
/kramar

En härlig varbildning från vår trädgård...



torsdag 25 april 2013

Snabbis :)

Gick bra hos A igår, vi bestämde att jag ska gå och ta blodprov för att min mens inte kommit igång. Så idag ringde jag vårdcentralen och fick en tid - långt fram (29 maj) men det är ju bättre än inget..

Jag och sambon pratade ut igår också om träningsmängd och hur vi tar vara på tiden vi har tillsammans på kvällarna. De senaste veckorna har det varit att vi äter lite före sju när han kommer hem och sedan fastnar vi i soffan framför våra ipads till vi går och lägger oss = ingen tid tillsammans precis. Under vårt samtal kom jag fram till att det är nog inte att han kommer hem sent varje kväll eftersom han vill träna (och pendlar) som gör att jag blir lite irriterad utan att vi inte tar vara på den "korta" tid vi faktiskt har tillsammans på kvällarna. Kändes mycket bättre efteråt och han skulle även tänka på att efter tävlingssäsongen kanske dra ner på träningen lite.

Vill bara göra er uppmärksamma på en liten annan rolig grej :). A och jag kom ju fram till att jag ska försöka hitta andra roliga saker som jag kan göra förutom att träna. Gillar ju trädgård så jag tänkte att visa min trädgård i text och bilder, vad som händer i den, vad jag odlar och skördar mm... Skapade en blogg och vill ni kika in i den så blir jag glad :)

Min radhusträdgård
Vad tycker ni om den?

Nu är det nya tag, finns bara en väg att gå!
Kramar

tisdag 23 april 2013

Trött..

Misstro mig inte, jag är fortfarande glad över att få springa Göteborgsvarvet. Men nu är jag bara trött! Jag vill så gärna krypa ihop i soffan med sambon, men orkar inte riktigt... Tar hårt på mig att han tränar varje dag, känner mig misslyckad och lite lat. Vill inte be honom att träna mindre, varför ska han drabbas ännu mer av mina dumma tankar? Får tänka ny dag imorgon och bara genomlida kvällen.

Igår gick sådär när jag ställde. Mig på vågen, inget hade hänt under veckan. Har ju fortsatt att kämpa och öka storleken på måltiderna, iallafall tycker jag det. Är orolig nu i för morgondagens samtal med A. Jag vill så gärna ha lyckats att gå upp i vikt!

Usch! Så många tankar i huvudet.

lördag 20 april 2013

Glädjande besked!

A ringde igår... Jag får lov att springa Göteborgsvarvet! Vet ju att jag kommer inte få träna till det som jag vill men just nu bryr jag mig inte om det. Jag får lov att genomföra det! Kändes så otroligt underbart igår, allting jag har kämpat för och jobbat mot. Äntligen! 

Idag har det varit underbart väder = massa trädgårdsarbete... Tycker att det är roligt så det har inte gjort mig något. Har förberett och börjat ordna med mina odlingslådor och annat. Varlige tungt när sambon var iväg och sprang lopp idag, och gjorde det på en riktigt bra tid. Men jag grämde mig inte länge för nu kan vi ju åka till Göteborg tillsammans :).

Nu ska vi åka in till stan snart för att äta och sedan teater, en bra avslutning på en bra dag!

onsdag 17 april 2013

Bra dag!

Hade ett kanonbra samtal med A idag. Jag hade gått upp lite mer än ett kilo och det kändes helt okej. Jag menar att jag har ju ökat mina portioner och druckit två näringsdrycker om dagen. Vill upp i vikt så att jag får börja träna lite mer! Det allra bästa är att det ser ut som jag kan få lov att springa Göteborgsvarvet. Hon skulle prata med läkaren och ringa. Är lite nervös men det känns som att jag bor få, vet ju att jag kommer inte göra en bra tid. Jag får ju inte lov att träna till det, men jag får lov att genomföra det!

Det som mer än bra är att nu när jag har gått upp i vikt så känner jag mig faktiskt piggare, att jag orkar mer! Just nu känns det bara bra!


Matdag under behandlingen nere i Lund

Jag fick frågor från H om hur fungerar nere i Lund när man är på slutenvårdsbehandligen. Det är en skillnad att vara där på bedömningsvecka och vara inlagd där under behandling. Jag valde själv att skriva in mig på slutenvårdsavdelningen efter min bedömningsvecka, de rekommenderade dagvård men jag kände i det läget att det räckte inte för mig. Jag hade fortsatt att fuska/kompensera hemma när jag åt själv och bara dragit ut på processen att bli frisk. När vi i samtal efter bedömningsveckan pratade om detta höll de med och jag skrev in mig på behandling i januari 2011.  Men här kommer svar på frågorna och lite om mina tankar och funderingar :)

1. Hur är maten där? -Är det vanlig, smaklös sjukhusmat eller?Maten tyckte jag var god, är rätt så klassisk mat som smakar helt okej. Visst finns det saker som man inte gillade lika mycket och så. Maten är varierad och helt okej

2. Finns det olika alternativ att välja mellan till lunch och middag?
Beror lite på om du är vegetarian eller inte. Är man vegetarian finns det bara ett alternativ, dock kan man någon kväll (middag) välja mannagrynsgröt med bulle ifall man vill. Annars finns det tre eller fyra olika alternativ till lunch och middag. Man får lov att välja relativt fritt, iallafall var det så när jag var där.

3. Är det ett måste att äta upp allt på tallriken? Jag tänker på om det är något man verkligen inte tycker om...Man måste äta upp allting på tallriken, dock under bedömningsveckan behöver man inte göra det. Självklart vill de att man ska göra det och hjälper en och stöttar en. Men man är under bedömning.

4. Vad brukar mellanmålen/kvällsfikan bestå av?Kvällsfika är bara obligatoriskt för vissa, när man börjar att närma sig sin målvikt och trappar ner på näringsdryckerna. Mellanmål serverar varje dag klockan 15, är lite olika alternativ. Kan vara en knäckemacka med ost och en frukt, eller en mjuk macka med ost. Kan också vara en smoothie eller en kaka. Är rätt så klassiska och vanliga mellanmål.
5. Får man välja själv vad man vill äta till frukost?

6. Äter alla på avdelningen tillsammans?Det är uppdelat i två rum, som bedömningspatient sitter du i lilla matsalen. Där är de patienter som behöver mest stöd och hjälp. Som ny börjar man att äta i lilla matsalen och sedan flyttas man över i stora och får ta mer och mer ansvar vid måltiderna. Som exempelvis frukost får du färdig och serverad i lilla matsalen medan du i stora själv häller upp juicke, fil och brer dina mackor.

7. Nån viss tid man ska äta upp på? vad händer i så fall om man inte ätit upp under den tiden?De vanliga huvudmålen (frukost, lunch och middag) har man 30 minuter på sig. På mellanmålet har man 15 minuter på sig. När man sitter i lilla matsalen tar det ofta längre tid i början och det brukar vara okej, men de påpekar om tiden och vill att man ska försöka öka sin hastighet, är ju inte riktigt normalt att det ska ta mer än ½ att äta en vanlig lunch exempelvis... Om man sitter alldeles för lång tid så bryter de, de plockar bort maten man har kvar och då får man inte lov att gå ut nästa dag.

8. Är toaletterna låsta så man måste be att få gå på toa?Toaletterna är inte låsta om man inte har fått det av någon anledning. Som bedömningspatient tror jag aldrig att man har låst toalett.

9. Får man gå ut utomhus själv? Säg att man har en förälder på besök, får man då gå ut själv tillsammans med föräldern?Man få inte lov att gå ut från avdelningen själv i början, inte med föräldrar heller under bedömingsveckan. Man har i början rätt till utevistelse som det kallas i 15 minuter, detta ökar sedan till 30 minuter. I början har man alltid personal med sig sedan efter ett tag kan man få lov att gå själv med medpatient och i slutet får man lov att gå ut själv en ½ timme om dagen.

10. Vilken ålder är det på patienterna där?Tror att ålderna varierar väldigt mycket, jag är själv över 30 år och det var dom där som var äldre än mig och de som var yngre än mig. Tror att man måste vara över 16 (eller 18) år för att bli inskriven där.

Jag tycker som sagt att behandlingen där var fantastisk - kanske inte alltid i stunden när jag var tvungen att äta något svårt eller "förbjudet". Men jag behövde det, hade aldrig fixat det annars. Minns på min bedömningssvecka att jag tyckte att viss mat var tuff och jag bröt ihop över en bit cheesecake. Innan jag kom dit på bedömningsvecka trodde jag att jag inte var så "sjuk" som jag var. Jag hade intalat mig själv att jag visst kunde äta all mat, det var bara det att viss mat var jag inte sugen på. Att sitta och gråta över en bit cheesecake fick upp mina ögon och jag insåg att jag behövde mer hjälp. Visst det är tufft och jobbigt, ångesten är hög ibland men man får hjälp där och man överlever det. Jag behövde ha det fyrkantigt och få all den hjälpen för att komma vidare!
Jag tycker att du, H, ska ta chansen och prova på bedömningsveckan om du fått erbjudandet. Du kommer under veckan att få samtala med personal, läkare, sjukgymnast, psykolog mm. Du kommer att få massor av information om behandlingen och du kommer även att få samtala med de andra patienterna där. Jag vet inte hur det är där nu, men jag hade under min tid där massor av hjälp och stöttning av de andra patienterna.

Hoppas att detta ger lite svar på dina frågor, annars är det bara att fråga vidare!