tisdag 31 augusti 2010

En bra dag - jag kämpar på nu!!

Hej allihopa
Måste säga att det har varit en riktigt bra dag för mig idag, jag har varit riktigt duktig på många sätt och verkligen bestämt mig för att inte låta Äs ta över mitt liv längre.

Började morgonen med att äta en normal frukost, fick lite kostråd igår när jag var på Najaden. Mest med betoning på portionsstorlekar, där är mitt stora problem. Det är jag äter är väldigt nyttigt men jag äter för lite. Till frukost idag satte jag i mig; 2dl fil med 5 plommon samt en rågbulle med ost och skinka. Sedan blev det ett mellanmål på förmiddagen; 1FinnCrisp med ost och 1 päron. Till lunch åt jag en normal portion lax- och potatispytt. På eftermiddagen blev det ännu ett mellanmål; 2 ryvitaknäcke med ost och skinka samt 5 plommon. Nu till kvällsmat ska jag laga chevre- och Quinoasallad (en normal portion). Dagen ska sedan avslutas med en frukt och lite nötter.

Mitt andra stora framsteg jag gjorde idag var att jag har börjat berätta för mina kollegor om mina problem och att det har varit tufft. Det är ju så att många har undrat och jag har märkt att folk har tassat lite runt mig, men nu ska jag se till att berätta för de jag arbetar närmast med och vara totalt ärlig. Har idag påbörjat och berättat för några, ska fortsätta och berätta för resterande imorgon.

Var nere hos min distriktssköterska idag, hon tyckte att jag var riktigt positiv och vi kom överens om att eftersom jag går till Najaden nu så kommer jag inte att fortsätta gå dit. Lite synd för hon var underbar att gå till men jag tackade själv nej till att fortsätta gå dit. Känner att det är svårt nog att hitta tider att gå till ett ställe och det är bättre att ett ställe sköter all "vård". Men jag lovade henne att komma in och berätta hur det går :)

Nu kallar kvällsmaten - och så ska jag nog titta lite på TV!

Nu jäklar allihopa - vi ska vinna över Äs

Kramar

måndag 30 augusti 2010

Dagens besök på Najaden

Hade ett samtal idag på Najaden, gick väl sisådär. Det negativa var att jag hade gått ner lite till i vikt. Men nu får det f-n vara nog!!!! Dock så pratade vi mycket kring maten, ångest och så. Fick lite nya matdirektiv och nu ska jag kämpa som en galning för att äta ordentligt. Jag ska tillbaka dit på torsdag och då ska jag minsann ha gått upp i vikt, kände att det sporrade mig rejält att jag hade gått ner i vikt. När jag kom hem lagade jag en stor portion kvällsmat och åt upp allting. Det blev ugnsbakad lax med nypotatis och stuvad spenat. Nu ska jag snart ta och äta lite plommon och nötter till kvällsfika.

Känner att det är nog nu, denna sjukdom ska inte få ta mer av min tid, ork och livsglädje. Jag skulle vilja vakna imorgon och vara "frisk", vet att det inte fungerar så och att vägen tillbaka är lång. Men det ska iallafall gå åt rätt håll nu. Det ska äta ordentliga måltider varje dag.

Hon pratade även om att lägga in sig som "provpatient" på ätstörningskliniken i Lund, var inte så pigg på det men jag lovade att fundera över det. Men jag säger att det ska inte behövas, nu jäklar är det nog!!! Jag ska bli frisk. Imorgon har jag redan bestämt att jag ska äta en extra macka till frukost, ett extra knäckebröd till varje mellanmål och även öka de andra portionerna.

Jag går på som ett tåg nu, kämpar hårt nu - men det behövs. Har lovat mig själv att jag ska få köpa en ny dator om jag har gått upp i vikt tills på torsdag - en lockande morot!!

Kramar (nu väntar nötterna)

söndag 29 augusti 2010

Bra dag igår, men jag var trött när vi kom hem


Igår var jag ute på utflykt med mina föräldrar, vi besökte en mässa med anknytning till pappas jobb. Brukar vara riktigt trevligt att gå runt och titta i de olika hallarna och så var det även igår. Kvällen före så ringde mamma mig och frågade om jag trodde att jag kunde äta maten där eller om vi skulle ta med oss egen mat. Först blev jag rörd över vad gullig hon är, kan inte annat än älska mina föräldrar för de ställer upp för mig i vått och torrt och vill hjälpa mig. Sedan i nästa minut blev jag arg på mig själv och tänkte att nu får det vara nog. Äs kan inte styra hela mitt liv, jag kan inte tillåta den att göra det, självklart ska jag äta vad som serveras där! Lite oro gav det mig under natten och jag tänkte lite på vad som skulle ätas där under dagen. Men när jag var nere på Najaden i veckan så sa hon en klok mening där - att låta varje måltid varje precis en måltid, knyt inte upp vad du äter tidigare och efteråt under dagen till en måltid, ibland får man ta "seden dit man kommer" (på ett ungefär). De brukar ha lite olika alternativ där, olika köttalternativ och olika "potatisalternativ". Dock hade jag tur eller vad man vill säga det, en av dagens rätter var ugnsbakad lax med matvete och grönsaker. Jag valde självklart detta alternativ - lax som är så gott! Laxen var perfekt tillagad, saftig och så. Dock var vi borta hela dagen så jag var helt färdig när vi kom hem.

Det är nästan 1½ vecka sedan jag tränade sist och jag fattar inte hur jag kan vara så slut i kroppen. Det är riktigt hemskt (samtidigt sporrar det mig att vilja bli frisk) men min kropp orkar inget nuförtiden känns det som. Kan tänka mig att andra i samma situation upplever det på samma sätt. Jag tyckte nästa kroppen hade mer energi när jag tränade. Dock kommer jag inte börja att träna igen förren jag är frisk eller iallafall har gått upp flertalet kilon!

Vad som mer var positivt var att vi hittade "godis" till mig och mamma. Min mamma har en tarmsjukdom som gör att hon inte får äta jästprodukter eller socker och sötningsmedel. I en affär i Helsingör hittade vi "fruktpinnar" med massa olika smaker som bara bestod av frukter och bär utan tillsatt socker. De var inte som torkad frukt utan mer mjuka som godisstänger. Vi köpte med flera olika smaker, bland annat russin, jordgubb, blåbär, fikon, aprikos. Så nu kan jag ta en sådan fruktpinne med mina nötter på kvällen :)

Måste också bara pusha för ett recept jag gjorde i fredags, tala om att det var gott. Jag rörde ihopa kaneldoftande lammfärsbiffar. Kokade dock fullkornsbulgur till istället för couscous. Tala om att jag blev mätt!!!

Nu kämpar vi alla vidare!! Vi är starka och vi ska vinna över Äs!
Kramar

fredag 27 augusti 2010

Oj, vad det händer saker nu!

Denna veckan har varit händelserik, har hänt mycket och jag har jobbat en hel vecka. Måste säga att jobbet känner jag av nu, börjar att bli lite trött. Jag märker av att jag orkar inte lika mycket nu som jag gjorde innan jag blev "sjuk". Men samtidigt är jobbet viktigt för mig, jag får rutiner och mitt jobb är väldigt socialt. Älskar verkligen mitt jobb.

Denna veckan har jag inte alls tränat, det har blivit en 20minuters promenad (långsam) till och från jobb varje dag. Annars har jag inte tränat. Vad jag blev förvånad över var att jag inte har känt mer ångest över träningsförbudet än vad jag har gjort. Har saknat det någon dag, men samtidigt känner jag att kroppen är så svag att den skulle aldrig orka att träna. Jag är ju mest bara skinn och ben. Träning i min situation stärker inte kroppen, den bryter bara ner den.

Vad som mer har hänt är att jag har varit nere på psyk. mottagningen i stan. Heter Najaden här, fick prata med en sjuksköterska där. Hon var verkligen kanonbra och jag fick fullt förtroende för henne direkt. Hon verkar kunnig inom området, har jobbat på ätstörningskliniken tidigare i Lund. Känns skönt att jag ska tillbaka till henne på måndag igen, så nu är rullen igång. Jag kände att jag behövde den kickstarten, att det hände något och jag kom framåt på något sätt...

Maten har väl gått sådär, om jag börjar titta på vad jag kan förbättra så äter jag fortfarande för små portioner, något jag ska jobba med. Vad som har varit positivt denna veckan är att jag har blivit så mycket bättre på att äta mellanmål. Har ätit två mellanmål om dagen, oftast blir det ett knäckebröd med keso och 1 frukt.

Tackar för alla kommentarer och uppmuntringar jag har fått. De hjälper mig i min kamp
Jag kämpar vidare nu, ska göra en kopp te och krypa upp i soffan och läsa lite mer i boken "mattillåtet". En kanonbra bok!!!
Kramar

onsdag 25 augusti 2010

Hänt mycket

Sist jag skrev sa jag att kämparglädjen är tillbaka och det är den verkligen. Känns så mycket bättre nu. Igår ringde dem på morgonen från najaden (psyk. mottagningen i stan) och jag fick en tid där idag. Har varit där i eftermiddag och det känns riktigt bra nu. Jag tror mer att det är känslan att det har kommit igång som hjälper mig!

Matmässigt går det hyfsat, jag kämpar för att öka mina portioner och jag har ätit mellanmål varje dag denna veckan (2st om dagen). Vad jag är mest förvånad över är att jag har ingen ångest över att jag inte tränar. Min kropp behöver all lugn och ro nu för att kunna återhämta sig.

Känns både härligt och gott nu, på spisen står en köttgryta med kantareller som jag ska äta tillsammans med råris och sallad.

Det kommer en längre uppdatering imorgon, men nu vill jag äta :) Tänker att varje dag jag vinner mot Äs är ett steg närmare målet!

Kramar (vi kämpar vidare tillsammans)

måndag 23 augusti 2010

Inget bra resultat, men kämparandan är tillbaka

Var i eftermiddag hos distriktssköterskan och vågen pekade åt fel håll :( Skit också, hade gått ner 0,6kg. Men det positiva är att jag blev riktigt förbannad och när jag kom upp satte jag i mig ett extra mellanmål. Nu får det vara nog, jag ska fan vinna över min ÄS. Hon (distriktssköterskan) sa också att jag verkade ha fått en mer positiv syn och var inte lika uppgiven längre. Hon hade ringt flera gånger och eftersökt min remiss och skulle ringa dem imorgon igen, när jag sedan kom hem hade de från ringt angående remissen så jag ska ringa dem imorgon. Äntligen rullar det igång!

Vi diskuterade och la upp nya strategier för min kost och hon tyckte att det var positivt att jag själv bestämde mig för att sluta träna en period framåt nu. Har varit "träningsfri" idag. Jag promenerade till och från jobb idag (tog en timme totalt), men samtidigt måste jag ta mig till och från jobbet antingen med cykel eller promenad. Jag ska faktiskt också ärligt säga att det känns bättre i kroppen idag, annars brukar jag vara helt färdig i kroppen när kvällen kommer, idag känner jag mig fortfarande lite energiskt. Är en positiv känsla att ha!!!

Idag har jag lyckats bättre med ätande än tidigare dagar. Blev en helt okej frukost (men jag var mätt efteråt), lunch (också okej) sedan ett stort mellanmål och nu så står en chiligryta på spisen som jag ska äta med dinkel till. Jag har tillagat en hel portion, ser ut som det är massor med mat. Men jag ska äta upp allting - det har jag redan bestämt!

Kämparandan är tillbaka!!!
Kramar

söndag 22 augusti 2010

Första steget - Ingen träning nästa vecka


Jag har bestämt mig nu, satt och läste "Mattillåtet" igår kväll. En helt fantastiskt bra bok. Hade även läst Fias blogg, hon är en tjej som är så otroligt stark och duktig i sin kamp. Nu är det flera veckor sedan hon tränade.

Mitt mål är att bekämpa Äs, att helt enkelt gå upp till en normal vikt och kunna stanna där. Om jag sitter och säger till mig själv hela tiden att jag vill lyckas och jag ska klara det, men jag gör inga förändringar i mitt liv så kan jag inte heller vänta mig positiva resultat! Detta är rätt så självklart... Jag var träningsberoende innan och är till viss del det fortfarande, att hålla mig inom de gränserna läkaren har satt upp att jag får träna är viktigt - speciellt att jag utnyttjar all träningstid. Läkaren jag går hos sa att jag får lov att promenera 1 timme om dagen, springa/jogga 2 dagar i vecka á 20 minuter, styrketräna 1 gång på 15 minuter och simma 20 minuter under veckan. Jag får också lov att träna Yoga en gång. Tittar jag till träningsmängden är den fortfarande stor, speciellt som målet är att gå upp i vikt. Under nästa vecka ska jag inte träna alls, jag får lov att promenera till och från jobbet (tar en timme totalt, 2 st 30 minuters promenader). Läste i "mattillåtet" att har man ett BMI under 16 ska man inte träna, dock kan det vara bra för skelettet att promenera lugnt 2 gånger 30 minuter om dagen. Jag kommer nog att få lite ångest över att inte träna, men jag kan inte gå ner mer i vikt nu!

Ska till distriktssköterskan imorgon och till läkaren på fredag, så jag får låta det gå nästa vecka och utvärdera det hela då. Har faktiskt gjort ett framsteg redan denna vecka om man tittar till träningen. Har inte utnyttjat simningspasset (och jag tänker inte göra det heller)

Nu ska jag snart hem och äta lunch hos mina föräldrar, ska bli grillat :) Hoppas bara att det slutar regna!!! Ska även berätta om träningsstoppet för jag tror att jag kommer behöva deras stöd.

Kämpa vidare allihopa nu, vi ska fixa detta!
Kramar

fredag 20 augusti 2010

Besök hos distriktsköterskan igår

Igår var jag hos distriktssköterskan, hon sa till mig att det syntes att jag hade tappat kämparglädjen lite. Det kan jag ju hålla med om... Precis som jag misstänkte hade jag gått ner i vikt, vägde nu 39,5kg. Det var en del jag hade gått ner, ska dit på måndag till henne igen och då jäklar ska jag ha lyckats gå upp lite iallafall. Fick lite tillbaka kämparglädjen idag. Anledningen kommer lite senare ner i inlägget. I början av sommaren skrevs en remiss som jag trodde skickades till Lund. Hade inte hört något om det så hon gav mig rådet att ringa till dem, men de sa att de inte fått något! Tala om att det kändes illa efter det samtalet... Dock ringde distriktssköterskan mig på eftermiddagen och berättade att remissen var skickad till Helsingborg och de skulle ringa och kolla kring den idag. Så jag ska få klara besked på måndag (hoppas verkligen på det).

Senare idag på jobbet när jag pratade med min chef (som har lite koll på situationen) så tyckte han att jag skulle sjukskriva mig. Tala om att jag blev först ledsen, jag älskar mitt jobb och tycker om att gå till det. Sedan blev jag nästan irriterad, inte ska jag sjukskrivas!!! Nu är måttet rågat kände jag, till på måndag ska jag lyckas gå upp i vikt.... Kan säga att kämparglädjen kom tillbaka en del

Så man kan enkelt säga att det var inget bra besök, känns ibland lite dystert fortfarande för jag kämpar men det ger inte så positivt resultat, de veckorna jag verkligen har ätit bättre och försökt har jag ändå gått ner i vikt... Men det positiva är att jag har fått tillbaka en del av kämparglöden - jag ska minsann lyckas ta mig ur sjukdomen!

Ska även tacka för de uppmuntran och frågorna jag får i kommentarerna - jag uppskattar dessa jättemycket och de betyder mycket för kämparanda!
Kramar

onsdag 18 augusti 2010

Känner av det i kroppen - träning bryter ner kroppen


När jag började gå ner i vikt, då vägde jag några kilo för mycket och behövde det så la jag delvis om min kost och började träna mer. Kommer ihåg att det var skoj att träna, jag började efter ett tag längta till att få träna olika saker och planera min träning. Roligast var när jag kunde mäta resultaten på olika sätt, jag blev snabbare när jag joggade och orkade jogga längre rundor mm. Kommer ihåg känslan när jag första gången tog mig runt hela 8 km rundan, eller när jag kom upp över en mil. Som mål hade jag att springa 1,5mil och precis innan det gick snabbt neråt i ätstörningen så lyckades jag med den bedriften. Var så otroligt stolt över mig själv! Den känslan i kroppen att klara av det och kunna pressa sig själv till det yttersta är så härlig. Idag får jag lov att jogga 2gånger i veckan á 20minuter och det jag tycker är det värsta med detta är att det är precis lagom för min kropp. Jag joggar i relativt långsamt tempo (ungefär som när jag skulle jogga 1 till 1,5 mil tempot) men jag skulle idag aldrig orkat jogga en mil. Efter 20 minuter så känner jag mig helt slut i kroppen, känslan eller tröttheten är som att jag har sprungit 1,5mil. Visst är det hemskt hur jag behandlar min kropp och hur lite den orkar nu! Skulle bara vilja bli frisk från ätstörningen så att jag kan träna normalt igen och känna att jag orkar träna normalt.

Att träna och sedan inte ge kroppen näring är att bryta ner kroppen långsamt men säkert, jag ska till distriktssköterskan imorgon på eftermiddagen och nu börjar jag bli nervös för hur det ska gå. Som jag har skrivit om lite tidigare så är jag rädd för att jag kommer att ha gått ner i vikt. Känns lite som att det har varit ett för långt uppehåll sedan jag var där sist och nu orkar jag inte riktigt dra processen själv - behöver min distriktssköterska att stödja mig. Sedan vet jag att det är skrivet en remiss till ätstörningskliniken nere i Lund men de har inte hört av sig ännu (remissen skrevs för lång tid sedan, men det är ju semestertid och kötid även där). Känner bara att jag nog behöver mer hjälp att bryta mönstret och att jag vill komma till Lund, det behöver hända något nu!!!!

Lånade dock boken "matttillåtet" igår. Var inte den lättaste boken att hitta, fanns kvar på ett bibliotek i staden. Men jag ska sätta mig i soffan och börja läsa den nu, kanske kan få lite inspiration och motivering av den. Jag kämpar dock vidare och försöker att äta ordentligt. Vill ha lyckats med att gå upp i vikt imorgon!!!

Kramar (och håll tummarna för mig)

söndag 15 augusti 2010

En dag med närmaste familjen



Igår var min bror och svägerska på bröllop så mina föräldrar fick passa deras 3 åriga barn, vilket de älskar. De får chansen att vara farmor och farfar och skämma bort lilla busen. Det avslutades med att han sov över hos dem och föräldrarna kom senare på natten och sov också över. Idag så packade jag ihop mig efter min frukost och begav mig ut till mina föräldrar, tycker alltid att det är roligt att träffa dem och min brors familj. Kom lagom ut för att bli bjuden på lunch :) Det bjöds på grillad lax med massor av sallad och grönsaker, till detta hade mamma kokat potatis. Dock så åt jag potatis igår och tog lite linser och blandade i salladen. Var underbart gott med grillad lax. Mamma hade varit smart och plockat fram lite extra så det blev en lunchlåda till både henne och till mig imorgon :) Så jag får njuta av grillad lax och linssallad imorgon också. Ibland får jag känslan nu av att mina föräldrar försöker göda mig, de bjuder iallafall ofta på mat... Jag tackar inte nej, sedan ska jag nog säga att jag bjuder rätt så ofta dem på mat när vi äter ute också!

Mitt andra projekt ute hos mina föräldrar var att plocka plommon, idag gick jag och pappa lös och plockade alla plommonen på marken. Det blev riktigt mycket, jag tror aldrig jag har sett plommonträdet så fullt av plommon! Jag riktigt älskar plommonen på detta träd, de är perfekta och mycket godare än de man köper i affären. Jag fyllde fyra påsar och la ner i frysen hemma hos mina föräldrar så kan jag hämta därifrån efterhand som de får plats i min egen frys. Mina föräldrars frys innehåller nu plommon, vinbär och krusbär som väntas på att bäras hem till min frys (och min frys är fullpackad...) Jag lovade dock pappa som tack för att jag fick lägga ner bären i deras frys att jag ska koka plommonmarmelad eller sylt till han nästa helg. Blir ett givande och ett tagande.

Nu ska jag planera min matschema för nästa vecka, har rätt så mycket frukt och grönsaker i frysen som jag måste äta upp under veckan! Så nu ska det bli en stund med kokböcker och letande efter goda matrecept. Har någon ett bra förslag så hör av er

Vet att det inte blev så mycket ätstörningsprat just nu, men det känns rätt så bra med den biten för mig just nu. Kan ju iofs bero på att jag inte fokuserar på det men samtidigt vet jag och ser i matdagboken att jag äter rätt så lite och dåligt med kolhydrater under dagarna. Samtidigt så känns det bättre mentalt när jag inte fokuserar och "tvingar" mig att göra nya framsteg hela tiden... Är ett svårt val!

Kramar!

lördag 14 augusti 2010

Wow vilken god lunch jag gjorde idag!


Idag tror jag nog att jag ätit det godaste på länge. Jag hade två skivor parmaskinka kvar i kylskåpet och kom på att jag skulle använda den. Hittade ett recept i Ulrika Davidssons Hälsokokbok med parmalindad kycklingfile.

I kycklingfilen som man bankade ut lite la man svamp och lök, sedan rullades kycklingfilen ihop och jag la parmaskinkan runt om. Kryddade med färsk rosmarin och sedan in i ugnen i cirka 20-25 minuter. Till detta gjorde jag bulgur som jag la lite torkad svamp och soltorkade tomater i samt mot slutet rörde ner tomatpuré. Enkelt kan man säga att jag serverade tomatbulgur till. En sallad vid sidan fulländande måltiden.

Här finns receptet på "Parmalindad kycklingfile fylld med blandsvamp och rosmarin"

En riktigt god och perfekt måltid tycker jag, vet att portionen inte var normalstor. Det var väl cirka 2/3 av en normal portion. Men det positiva var att jag kände efteråt att jag skulle nog ha kunnat gjort en större portion eftersom det var så gott. Lite synd att jag inte gjorde mer...

Får ta en frukt om någon timme så blir det kanske mellanmål idag :)

Ville bara dela med mig av detta underbara recept

fredag 13 augusti 2010

Rätt så trött efter arbetet

Nu är semestern slut för min del, har jobbat både torsdag och fredag. Det har varit två fulla dagar, men det har gått bra och det har varit trevligt att träffa sina kollegor igen. Jag var orolig i torsdag över vad de skulle servera när de bjöd på lunch, det var fisk med "fett- och brödtäcke", kallas visst fisk bordelise eller något liknande. Till det var det potatismos, tala om att jag var glad att jag plockade med mig en tonfisksallad med linser!!!

Idag tog jag inte med mig något, men det gick bra. Det var rökt skinka, potatissallad och vanlig sallad. Åt en liten bit potatissallad (typ 1 msk), men åt desto mer vanlig sallad och några skinkbitar. Kändes helt okej och var inga problem :)

Vad som har varit bra är att jag har faktiskt ätit mellanmål både igår och idag, igår blev det en nektarin och 1 melonskiva. Idag var nektarinerna slut så jag tog 2 melonskivor istället. Vet att det inte är stora mellanmål, men det är bättre än ingenting!

Nu ska jag ta helg, äta broccoliomelett med kräftstjärtar. Det kommer att bli mumsigt gott och så ska jag titta på en film.
Blir ett längre inlägg imorgon, då ska dagen gå åt till att städa lägenheten
Kramar

onsdag 11 augusti 2010

Mitt i prick


Såg ett avsnitt av "Supersize vs superskinny" igår, gillar verkligen det programmet. I avsnittet/programmet finns även med en bit om ätstörningsbehandling. Det är en grupp som får hjälp mot sin anorexia genom olika metoder/utmaningar. Igår så fick de baka pizza och sedan äta en del av den. Har gjort andra saker tidigare och det roliga är att se att de gör verkligen framsteg. Igår träffade de verkligen med pilen mitt i för min del. En av deltagarna ville bara äta en bit av pizzan, hon kunde inte ta en till för hon var rädd för att inte kunna sluta. Precis så känner jag många gånger, det hade varit gott med mer mat men tänk om jag inte kan sluta utan komma att frossa. Tänk om jag öppnar paketet med nötter jag köpte och äter upp hela paketet för jag kan bara inte sluta, jag tycker att det är så gott. Lite så kände jag att det blev när vi var iväg och åt lunch i Ängelholms hembygdspark i helgen, de serverade köttbullar och jag åt alldeles för många - det var ju så gott. Den dagen åt jag lite för många köttbullar, blev alldeles för mätt och mådde lite illa sedan.

Tänk då om jag börjar att köpa godis igen och kommer tillbaka till gamla rutiner (då åt jag rätt så mycket godis). All denna godisätande är jag då rädd kommer att göra att jag kommer att öka snabbt i vikt, minst 1 kg om dagen (fast jag vet innerst inne att det inte är möjligt). Men rädslan sitter där att jag ska tappa kontrollen över situationen. Egentligen är jag inte rädd för att gå upp till en normalvikt, det är mitt mål men jag är rädd att när jag har kommit upp till "rätt vikt" igen så kommer jag inte kunna stoppa viktökningen utan jag kommer bara fortsätta lägga på mig mer och mer kilo och bli fet igen.

Dietisten som var med och hjälpte deltagarna sa att människor som är drabbade av aneroxia är ofta väldigt matintresserade person som tycker om att laga god mat och har mycket kunskap om mat. Där känner jag också igen mig, jag har alltid tyckt om att laga mat och baka och så. Vet mycket kring nyttig (och onyttig) mat och tycker om att läsa kokböcker och se på matprogram på TV.

Det kändes så skönt när jag såg programmet igår och fick "riktiga" ord på vad min ångest består av, nu ska jag bara bearbeta den och utmana den!

Imorgon börjar jobbet igen

Imorgon kommer klockan att ringa tidigt (6.00), tror att jag ska gå upp och träna 45 minuters Yoga innan jobbet. Älskar känslan av att sträcka ut kroppen på morgonen. Men det är inte det dagens inlägg ska handla om. Inför besöken hos distriktssköterskan så skriver jag upp allting jag äter under dagarna, så vi kan se mina framsteg. Satt precis och bläddrade igen den boken och såg hur "illa" det såg ut. Ett av målen var ju att bli bättre på att äta mellanmål. Om jag äter mellanmål mer än en gång i veckan så har det varit bra. Ett mellanmål behöver ju inte vara mer än 1 frukt, varför är det så svårt??? Jag tror att det beror mycket på min dygnsrytm. Jag äter frukost någongång mellan nio och tio och sedan lunch vid två till tre. Middagen blir sedan rätt så sent, brukar jag äta vid åtta tiden på kvällen samtidigt som jag tittar på något TV program. Sedan brukar jag alltid under dagen säga att jag ska unna mig något gott senare på kvällen, typ nötter, lite torkad frukt eller vanlig frukt. Köpte exempelvis plommon på torget igår som jag skulle äta på kvällen. Ofta är jag så mätt efter middagen att jag inte vill ha något och sedan är det dags att gå och lägga sig.

Jag hoppas i och med att jag börjar att jobba att jag får in bättre tider i mitt liv igen. Dels kommer jag ju att äta frukost och lunch tidigare, det gör kanske att jag kan få in ett mellanmål på eftermiddagen. Just nu har jag bestämt mig för att fokusera på mellanmål på eftermiddagen först och främst. Sedan kan jag kanske äta middag lite tidigare (speciellt om jag ätit lunch tidigare) och hinna med lite nötter eller annat gott på kvällskvisten. Jag får kämpa vidare med mina mål, det är på tisdag jag ska till distriktssköterskan igen (den vanliga - tackar).

Är faktiskt lite nervös inför jobbet imorgon, självklart ska det bli skoj att träffa alla kollegor igen. Men det är inte roligt ifall de kommer att påpeka min viktnedgång och titta frågande. Jag har ju inte lyckats att gå upp under min ledighet utan istället gått ner lite till. Jag tror ju att många anar och vet att jag har problem men jag har ju inte berättat för dem på jobbet. Men det ska nog gå bra, jag får se det som en utmaning.

Vad jag mer måste se som en utmaning är att vi bjuds på lunch på arbetet både imorgon och på fredag, jag vet inte vad de kommer att bjuda på och det skapar ångest och oro hos mig just nu. Ofta har det gått bra när vi bjuds på lunch, det är kycklingfile, lax eller något liknande med en vanlig sallad och någon pasta/potatis sallad eller liknande. Då kan man ju plocka och äta det man vill. Men någon gång har det bara varit pastasallad eller ännu värre en gång var det lassagne. Jag funderar på om jag inte ska ta med mig mat och ha som reserv ifall jag inte kan/vill äta maten som det bjuds på. Äter jag inte den till lunch kan jag ju äta den hemma på kvällen sedan. Tror nog att jag ska göra det så slipper jag känna ångest hela förmiddagen inför lunchen.

Måste bara avsluta med att säga att jag blir kanonglad för alla kommentarer/inlägg/tips jag får. Att veta att folk läser och bryr sig hjälper mig mycket

Nu ska jag göra mig redo för en tur ner till stan och träffa en kompis...

Tusen kramar

måndag 9 augusti 2010

Såklart blev det ingen bra dag igår!

Jag var så stolt över mig själv i lördags, hade utmanat mig själv och tagit ett stort kliv framåt tyckte jag. Men sedan söndagen blev inte bra, ju längre in på dagen det gick ju mer gick mina tankar upp i ångest och lite skuld. "Tänk om jag blir jättefet nu när jag har ätit alla dessa köttbullar med tillbehör". Så igår var det ingen bra matdag. Jag såg till att äta jättelite och små portioner och kolhydrater (de vanliga) blev det nästan inget av. Till frukost åt jag 2dl A-fil med 50g vinbär och ett Ryvita knäckebröd. Till lunch sedan blev det en kasslergryta med lite broccoli, lök och 1 morot. Gjorde även en sallad till. På kvällen sedan åt jag 100g keso med 25g vinbär och 1 apelsin. Så när jag gick och la mig kändes det inte bra. Jag ska ju inte göra så här mot mig själv igen, samtidigt så kändes det lite bra. Jag har nog kompenserat för alla köttbullarna dagen före tyckte min sjuka hjärna. Efter ett tags dividerande med mig själv så bestämde jag mig för att lägga det bakom mig och ta nya tag nästa morgon. Frukosten idag var väl hyfsad. Blev som gårdagens men jag åt 2 Ryvita knäckebröd istället. Nu får vi se hur resten av dagen blir, ska snart gå ut och möta mamma så det kommer nog att bli en bättre dag.

Jag funderande även på varför gårdagen blev som den blev, tror mycket att det beror på att jag var själv under dagen. Då har jag tid att fokusera på de negativa tankarna och göra processerna kring mat stora. Äter jag tillsammans med andra blir det inte den fokuseringen på maten från min sida. Så idag ska jag äta lunch med mamma, vi får väl se var vi hamnar.

Som sagt, jag lägger gårdagen bakom mig (försöker dra lärdom av den) och tar nya kliv framåt!!! Så här kändes dagen lite igår...

Kram

söndag 8 augusti 2010

Igår - bara +++++

Igår hade jag en riktigt bra dag, nu får jag bara se till att inte få ångest och dra ner på maten idag! Men tillbaka till gårdagen, jag och pappa hade bestämt att äta kräftor på kvällen och jag gjorde en ostpaj på morgonen (sådan med keso istället för smör i botten och med ost med låg fetthalt). Den pajen kan jag äta utan problem.

Jag blev hämtad runt lunchtid och vi åkte med lite småstopp ut till Ängelholms Hembygdspark. Där var en hantverkarutställning men vi började med att äta lunch på värdshuset där. Först var jag tveksam hur jag skulle ta mig an det, de serverade nämligen köttbullar och inte var de hemmagjorda... Men jag bestämde mig för att utmana mig själv och äta maten och samtidigt njuta av den. Tycker egentligen jättemycket om köttbullar. Så jag åt köttbullar, potatis, lingonsylt och lite gräddsås. Det allra bästa var att jag åt minst en vanlig portion, blev så där äckligt mätt. Skulle ur den synpunkten inte ha tagit de sista köttbullarna men det var gott!

Blev inte hungrig igen förren på kvällen, så mellanmål blev det inga igår... (det enda negativa under dagen kanske). På kvällen åt vi kräftor och paj, var otroligt gott och jag tycker att jag åt en hyfsat bra portion då också. Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg är det oftast lättare att äta tillsammans med andra, jag äter mer mat då. Hemma lagar jag en viss mängd mat och så äter jag den och sedan är jag nöjd, då fokuserar jag mycket mer på maten medan jag äter. När jag äter med andra är matstunden mer en social bit och man tänker inte lika mycket på hur mycket man äter. Jag hade aldrig gjort köttbullar till mig själv hemma eller ätit den mängden jag åt igår om jag suttit själv hemma vid köksbordet för att äta lunch. Så ett stort tack till mina föräldrar som hela tiden ställer upp för mig (och tar med mig ut och göder mig :)...)

Jag gick faktiskt och la mig riktigt stolt över mig själv igår - känns som jag har tagit ett stort steg i rätt riktigt. Var nog lite sporrad över att vissa den där distriktssköterskan att jag minsann kan gör framsteg!

Så igår var en dag med bara positiva upplevelser, idag regnar det hela tiden. Känns lite trist, hade varit trevligt med sol. Men man ska inte gnälla över vädret - jag får se till att lysa upp min egen värld istället
Kramar

fredag 6 augusti 2010

Känns lite dystert.... Men jag ska inte deppa!!!

Vet inte varför men idag känns det lite dystert, vet inte vad jag jobbar mot eller för. Tänker mycket på den andra distriktssköterskan jag har varit hos två gånger och jag tycker inte riktigt om henne, jag tror inte alltid hon tänker på vad hon säger. Som sist fick jag bara en känsla av att hon tycker att det inte är lönt att jag går dit och vi har samtalen. Jag uppskattade verkligen samtalen med den vanliga sköterskan jag gick hos, hon uppmuntrande mig och fick mig att vilja kämpa vidare. Denna nya tycker mer att jag går dit som en kontroll så att jag inte går ner mer i vikt innan jag får komma till Lund och ätstörningskliniken där, men att det är inte mycket att göra nu. Jag sitter då och tänker, vad är det jag kämpar för - tror jag att jag ska kunna fixa det och gå upp i vikt själv eller är det bara att vänta till de hör av sig från Lund??? Men nu gäller det att lägga dem tankarna åt sidan, visst kan jag fixa detta!!! Mitt humör ska inte fås bestämmas av en annan människa så, jag ska minsann se till att försöka "överbevisa" henne och ha gått upp i vikt till nästa gång jag ska dit!

Idag har jag inte haft så bra matdag kanske, men det blev lite hippt som happt. Började med en morgonpromenad på en halvtimme och sedan åt jag en äggröra på 2 ägg och 2 Ryvitaknäcke med lite messsmör. Sedan kom lunchen som blev lite hopplock... En sallad med rökt fisk, hade lite harr och regnbåge (ca 65g totalt), när jag skulle sätta mig och äta den kom jag på att jag hade inga "kolhydrater" på tallriken. Då tog jag två stycken Ryvitaknäckebröd. Det är ju inte så mycket.... Får se till att äta bättre middag ikväll. Planerar för att äta ett mellanmål snart, 1 päron med lite keso och sedan middag med "kassler och spenat"sås tillsammans med lite pasta (brukar koka 50g pasta). Vet att det är bara cirka 1/2-2/3portion pasta men det är bättre inget tänker jag... Så min matdag idag kommer nog att bli hyfsad mot slutet av dagen.

Igår hade jag en riktigt trevlig dag, vi umgicks hela stora familjen tillsammans. Min bror med familj (fru och 1 barn på 3 år) kom upp från Lund och vi möttes hemma hos mina föräldrar, där åt vi först lunch. Kycklingfile med nypotatis och rotfrukter i ugnen. Sedan åkte vi ut till fågelparken, uppskattades av allihopa. Speciellt av min brors barn, var en riktigt trevlig "djurpark". Vi hade fika med oss så jag åt en Ryvita skiva och 1/2 äpple till mellanmål - 1 mellanmål den dagen intogs alltså... Efter de stängt så åkte vi tillbaka till mina föräldrar och grillade. Eftersom mina föräldrar vet om mitt "problem" så känns det kanon, medan de andra grillade och åt korv så grillade vi en lax kotlett till mig. Jag vill inte äta korv eftersom man vet inte vad som det finns i dem (massa onyttigt skräp...) Till det värmde jag lite nypotatis och så fanns det sallad och rotfrukter mm. Så om man tittar till gårdagen blev det en bra matdag.

Nu har jag skrivit av mig lite och peppat mig själv - oftast hjäper det att skriva ner sina egna tankar och funderingar. Man får det på svart och vit och kan bena lite bättre i det...
Kramar

onsdag 4 augusti 2010

Varför är det så svårt att äta mellanmål???


Jag tillbringade även gårdagen med föräldrarna, vi åkte till Center Syd för att gå lite i affärer. Är skönt att veta att matsituationen känns okej med dem. Igår blev det en kycklingsallad med bulgur på Sandys. Måste dock säga att jag tycker att mathörnan på Center Syd är under all kritik, iallafall om man jämför den med Välas....

Tittar man till vad jag åt igår så när jag äter är det hyfsat okej, lite små portioner men matmässigt är det bra mat. Distriktssköterskan jag brukar gå till säger att jag äter perfekt för om jag skulle sitta stilla hela dagarna och väga 80kg och vilja gå ner i vikt. Med det menas att när jag väger lite mer än 41kg och försöker gå upp i vikt samt tränar en del så äter jag alldeles för lite, men jag kämpar vidare!

Igår blev det frukost, havrepannkakor med hallonkesella (hemmablandad), cirka 2/3 portion. Till lunch var det Sandys kycklingsallad med bulgur, dock orkade jag inte äta upp allting men jag åt nog iallafall 2/3 av hela portionen. Till Middagen på kvällen var jag fortfarande mätt men jag åt matjessill med nypotatis (65g matjessill med 75g nypotatis). Hade tänkt att ta en apelsin senare på kvällen men jag orkade verkligen inte, var fortfarande mätt.

Jag ser på det hela ur två synvinklar, ett av målen är ju att jag ska äta bättre med mellanmål. Jag kan ju försöka "tvinga" i mig mellanmål, fastän jag verkligen inte är hungrig eller sugen. Det borde vara det rätta alternativet eftersom jag har en skev uppfattning om mat och portioner mm. Eller så försöker jag äta lite mindre vid huvudmåltiderna så kanske blir jag sugen på mellanmål, men eftersom jag redan är för små portioner där så är det ju ingen lämplig plan. Jag får helt enkelt satsa på att precis som jag planerar mina huvudmål med veckoplanering får jag planera in mellanmålen. Känslan som sitter kvar hos mig är snarare att varför ska jag stoppa i mig mat när jag inte är hungrig??? Tror att det är min barriär, när jag tidigare har kämpat för att gå ner i vikt har man ju inte velat äta för att man är sugen utan man har hela tiden väntat tills man är hungrig. Nu ska jag ju dock inte gå ner i vikt utan gå upp i vikt.

Så nu blir det en mellanmålsstund i soffan med en frukt eller ett knäckebröd och en kopp te!

Hoppas ni njuter i solen idag
Kram

måndag 2 augusti 2010

Hjälper att äta mat tillsammans med andra

Vill bara tacka mina föräldrar!!!



Har tillbringat två dagar tillsammans med mina föräldrar nu och det har känts så skönt. Dels så vet de om mitt problem och det blir lättare att kunna umgås med dem då och inte oroa sig för matsituationen hela tiden.

Igår var vi på Hantverksmässan i Båstad, jag fick en paket fårost som jag ska ha i sallader mm. Tackar mina föräldrar för det. Efter vi hade varit där så gick vi upp i Båstad och åt mat på en suverän restaurang, tror den hette "Centercourt". De serverade fläskfile med pommes, som jag fick byta ut mot kokt potatis och grönsaker, kanongott. Så jag kunde äta maten utan att få ångest. Vad som dock inte var bra igår var att det inte blev någon lunch. Åt frukost som vanligt (en helt okej frukost) och sedan efter ett tag körde jag ut till mina föräldrar och vi åkte vidare till Båstad. Inne på mässområdet fanns inget jag kunde äta när vi satte oss ner för att ta en kopp te, så det blev ett långt hopp mellan frukosten (vid nio tiden) och middagen (vid halv sex tiden). Åt lite på kvällen när jag kom hem, ett äpple med lite kesella men det är ju inte mycket. Det var inte för att jag hade ångest över att jag ätit ordentligt, för det hade jag inte utan för att jag inte var hungrig. Så dagen igår var både bra och dålig ur den synvinkel, bra för att jag åt ute och inte fick ångest över att jag inte visste vad maten innehöll i detalj. Dålig för att jag inte åt tillräkligt många gånger under dagen.

Idag var jag ute med mina föräldrar också och sedan bjöd jag dem på lunch på Väla. Där finns en restaurang "Blå Tuppen" som serverar otroligt god och bra mat. Idag åt jag pepparrökt makrillfile med stuvad spenat och kokt potatis, fast jag åt inte av potatisen utan jag fick lite bönröra istället. Men det var så mycket mat på tallriken att ingen av oss åt upp!!! Jag åt makrillfilen (nästan hela och den var stor) samt den stuvade spenaten. Sedan fick jag faktiskt lite ångest, tänk om de gjorde stuvningen på grädde... Men jag har bestämt mig för att inte låta det gå ut över kvällsmaten. Jag ska äta ordentligt ikväll också! Ska snart sätta mig och äta en linssallad med rökt kalkonfilé, mumsigt gott brukar det vara.

Vad jag vill komma fram till är att jag har upptäckt att det är oftast lättare att äta mat i sällskap. Fokuseringen på matsituationen minskar när man sitter och äter och pratar med andra än om jag sitter själv och äter. Jag tror med mig att jag äter nog lite mer mat när jag äter tillsammans med andra och det är ju positivt om mina portioner kan bli större.

Lite fisk är alltid gott, älskar verkligen alla sorters fisk :)