fredag 27 september 2013

Att vara hälsosam....

Hälsosamt


Hatar verkligen detta begrepp! Jag är hälsosam och helt plötsligt är jag duktig, jag äter "nyttig och bra" mat, jag tränar x antal gånger i veckan osv.... Människor som har varit med på min resa skulle inte berömma mig för att jag tränar eller äter nyttigt. Men nya människor i mitt umgänge, arbetskollegor mm gör det emellanåt och det stör mig, det hjälper inte mig att bli friskare! Har några nya arbetskollegor som inte vet om min historia, borde kanske berätta det för att göra dem medvetna om det men det är svårt! Tänkte beskriva några händelser i min vardag som påverkar mig.

Exempelvis när det är lunchdags, vi går tillsammans från arbetsrummet till personalrummet för att äta lunch och någon kollega frågar "Vad äter du för gott idag?" Ofta efter jag har berättat kommer någon kommentar om att det ser gott och nyttigt ut, att jag äter "hälsosamt". Hatar det!

När vi sedan har möte brukar kollegorna äta lite kakor, bullar eller liknande. Jag är dels inte förtjust i det och äter hellre ett ordentligt mellanmål, men då får jag höra att "de hade velat ha min karaktär, och inte äta massa skräp/onyttigt".

När jag sedan har varit och tränat eller ska iväg och träna efter jobbet så får jag höra deras ursäkter, och att de önskar att de kunde ta sig i kragen och gå och träna - som jag...

Att vara hälsosam, att äta rätt och träna lagom är en norm - ett ideal. Jag hatar att jag lever upp till det idealet för det är inte hälsosamt för mig! Hälsosamt för mig hade varit att kunna äta den där bullen på fikat utan att få ångest, hälsosamt för mig hade varit att kunna äta godis spontant - utan att planera det. Hälsosamt för mig hade varit att kunna byta ut spinningpasset mot ett Yoga pass för att jag känner mer för yoga idag.

Jag tror att vi ska vara försiktiga att kommentera eller berömma andras tränings- och matvanor. Jag vet ju att mina kollegor inte gör det för att vara elaka, men berömmet/kommentaren mottas på fel sätt av mig.

Är kanske jag som behöver lära mig att borsta det av mig, att acceptera att få sådana kommentarer/beröm? Vet inte riktigt - hur ser ni på det hela???

söndag 22 september 2013

YES!

Jag har länge haft ett drömmål, att klara milen under 50minuter. Igår var det dags att testa, sambon och jag skulle iväg på löpartävling. Var en platt milbana-perfekt för att göra personbästa på... Var rejält nervös innan, hatar att jag sätter sån press på mig. Jag vill så gärna lyckas och klara målet, önskade innan att jag inte ställt upp. Fick en okej start och de första kilometrarna gick rätt så snabbt. När jag kom till 5km och låg 1/2minut före vad jag behövde så insåg jag - att detta ska gå, jag hade bra ork kvar. Höll tempot och kom i mål på under 49min och 20 sekunder. En bra marginal till under 50 minuter! Så otroligt glad och lycklig var jag :). 

Och idag (och igår efter loppet), tro det eller ej men jag har lyssnat på min kropp och bara tagit det lugnt! Inte gjort många knop, varit och hälsat på föräldrarna och handlat. Nu ligger jag i soffan med en stor kopp te och uppdaterar mig i bloggvärlden och ville berätta det roliga för er! 

Hoppas att ni haft en bra helg! Nu ska jag sova en timme tror jag :)



söndag 15 september 2013

Försökt att lyssna på kroppen!

Förra lördagens cykelrunda skrämde mig lite, att jag var så totalt slut i kroppen. Jag har tagit det lugnt i veckan som har varit, har tränat men inte pressat mig själv utan försökt att acceptera att den är trött och behöver vila. Igår så cyklade vi en tävling nere i Malmö, Velo Classic, vi cyklade den kortare rundan som är 77km. Var faktiskt orolig innan att jag skulle vara riktigt trött i kroppen och att den inte skulle orka. Cykeln krånglade lite i början men sedan gick det bra, visst det var tufft och jag kände av det i benen efteråt men jag kände att kroppen orkade! Min sambo var underbar, han pepprade mig och cyklade tillsammans med mig. Hade varit 20gånger tuffare utan honom! På kvällen var vi på bröllop, en av sambons kamrater som gifte sig. Insåg flera gånger under bröllopet hur mycket jag älskar C! Vad har jag gjort för att förtjäna en kille som han? Ibland undrar jag hur han orkar med allting som har med min ätstörning att göra. Hur mycket "skit" han får ta... Får ni också dåligt samvete för vad ni utsätter era nära och kära för (pga av ätstörningen)? 

Idag har vi i princip legat på soffan hela dagen, behövdes efter cyklingen och bröllopet igår! Men den var en rolig dag :)....

Försöker nu putta bort alla dumma söndagstankar...

lördag 7 september 2013

Lyssna på kroppen, ibland är den trött och orkar inte!

Var bestämt sedan i början av veckan, jag och sambon skulle ut på en lite längre cykelrunda. Hade tänkt oss runt två timmar, en runda på lite mer än 55km. Tog det lite lugnt i förmiddags, insåg att det blåste riktigt ordentligt. Bra träning tänkte vi nog båda... Mina ben var ömma och trötta! Jag var på massage igår och AJ, hade rejäla muskelknutor i vaderna och det tog att trycka ut dem. Så med detta utgångsläget, saftig vind och redan trötta/ömma ben gav vi oss ut. När motvinden var som värst insåg jag att jag inte skulle orka mer än 3 mil till... Benen var totalt färdiga, och jag också. Hade ingen energi kvar, orkade knappt trycka runt pedalerna och farten var inte så hög.... Stannade till för att prata om hur vi skulle cykla, eller jag blev på dåligt humör och sa att sambon själv kunde cykla långa rundan för jag orkade inte... samtidigt som jag svor åt mig själv för att jag inte orkar så mycket som jag vill! Vi cyklade iallafall vidare, efter en stund när kraften tog slut så blev det ett nytt stopp, grät och svor åt mig själv.. Tappade balansen och trillade med cykeln, skrapade såklart knäet! Satte mig i vägkanten och bara grät och var riktigt ledsen. TACK min sambo för du tröstade och peppade. Fast jag sa/bad att han skulle cykla vidare och ta den långa rundan, vill ju inte förstöra hans runda alltför mycket... Han stannade kvar och peppade/hjälpte mig hela vägen hem. Blev lite bättre efter ett tag igen. När motvinden släppte så kom orken tillbaka igen, men jag är helt färdig nu! Benen är totalt färdigpumpade...

Jag har riktigt svårt att lyssna på kroppen vid dessa tillfällen, VARFÖR? Känns som en riktigt dålig träningsrunda - låg hastighet och inte så lång som planerat... Fick ihopa lite mer än 4 mil, men jag är inte nöjd. Jag har svårt att lyssna på min kropp och erkänna att ibland orkar den inte hålla tempot som jag vill, ibland behöver även den vila!



Såg nog ut såhär i vägkanten när jag hade trillat och var helt slut!