måndag 26 november 2012

Om att våga fortsätta när det går bra!

Just nu är jag rädd! Rädd att jag ska bli restriktiv igen. Jag har haft en jobbig helg, dels har jag inte varit 100% frisk vilket har gjort att det har inte blivit någon träning varken lördag eller söndag. För ångestens skulle hade jag behövt röra mig en av dessa dagar... I fredags åt vi julbord på kvällen, sambon var bjuden (med respektive). Var kanontrevligt, men jag hade ju oroat mig innan. Jag tyckte att jag löste det bra, var bara jobbigt att vara så förkyld. I lördags så var vi på barnkalas och på bröllop. Jag tog lite fikabröd på barnkalaset men på bröllopet höll jag mig undan efterrätten och tårtan, fixade det bara inte. Jag har verkligen inte rört mig mycket under helgen. Hade tänkt att träna i söndags men förkylningen var värre då så det blev till att ställa in passet för min del. Vilket gav mig tankar på flera kilos viktuppgång!

Om jag skulle utvärdera förra veckan så har jag ätit helt okej, har ökat på portionerna och försökt att äta lite extra på kvällsfikan. Men det är tufft och jag är rädd att jag bara ska springa iväg i vikt. Gick helt okej imorse med vågen... Ska ju inte stirra blint på siffrorna men det kändes rätt så okej (+0,3 kg). Är bara så rädd för just nu så säger min hjärna åt mig att om jag går upp i vikt av att äta julbord och lite kaka på ett kalas, hur mycket kommer jag inte att öka i vikt under julen? Är det värt att försöka gå upp mer i vikt innan julen... Jag lär ju ändå gå upp massor då? Vet att det är dumma (och fel) tankar, men mitt huvud säger så. Gäller bara att lägga bort det och faktiskt lyssna till den rösten som vet vad jag ska äta och bara göra det! Men det är tufft och ibland vill man bara ha en paus!!!

Usch, blev inget roligt eller peppande inlägg!

fredag 23 november 2012

Tillbaka på samtal

Var tillbaka hos min sjuksköterska på Najaden igen i onsdags. Kände ju att jag var på väg att falla tillbaka in i skiten igen (om jag inte redan har gjort det) och behöver hjälp för att bryta. Vi samtalade rätt så länge och pratade kring kost och motion. Vet inte riktigt vad jag tycker om henne när det kommer till kostråd, men jag ska ge det en chans. Känns ibland som hon ger "näring" åt mina nyttighetstankar och att det är helt okej att välja bort onyttig mat. Jag vet att det är en fin gräns mellan att vara nyttig och vilja ta hand om sin kropp och låta nyttighetstänkande gå över styr. Vad jag behöver är att hitta balansen! Jag vill känna att det är okej att hoppa över träningen en dag, att det är lika okej att äta en glass en kväll fast jag inte ska ut och springa dagen efter.

Just nu kompenserar jag genom att träna, vilket jag har märkt tydligt denna veckan. Jag fick världens förkylning i slutet av förra veckan, men jag intalade mig själv att jag var helt okej på måndag. Iallafall så okej att jag kunde träna lite lugnare, likadant i tisdags och igår. Idag ska jag över och köra ett pass spinning och lite styrketräning tänkte jag. Vad jag bävar för är nämligen att vi ska ut med några och äta julbord ikväll. Dumma rösten i mitt huvud säger ju att jag kommer att gå upp massor av julbordet och så ska vi på barnkalas och bröllop imorgon (=fika och stor buffé). Inser ju vad jag kommer att väga på måndag och det ger mig sjukt mycket ångest. Vet att detta är saker jag måste gå igenom och jag ska fixa det men jag är grymt oroad för det! Vad ska jag äta på julbordet och hur mycket mm.... Eller ska jag bara äta vad jag känner och hur mycket jag känner (dvs. tills jag är mätt).

Vi bestämde oss för att jag kan få lov att fortsätta träna i de mängderna jag gör (ca 4 gånger i veckan) om jag bättrar på maten. Just nu så ska vi fokusera på att jag ska äta bättre mellanmål de dagar jag ska träna, fick några olika alternativ som är lätta att ta med mig till jobbet. Just nu så är det för mig att fortsätta kämpa och jobba för att bli frisk! Vi ska försöka hitta en balans där jag känner att jag har ramar men ändå har en viss kontroll över situationen. Samtalskontakten (A) menar att jag nog inte ska släppa kontrollen helt eller sträva efter det, det är då jag känner att jag det går åt skogen och tar tillbaka kontrollen men blir för kontrollerande, kanske bättre att försöka ha lite kontroll hela tiden. I framtiden kanske jag kan tänka mig att jag kan äta gott och unna mig under helgerna men att äta nyttigt (och gott) under vardagarna. A menade att de flesta människor lever på detta sätt och för dem fungerar det bra för. Kan kanske göra det för mig också :)!!! HOPPAS!!!

måndag 19 november 2012

Tänkvärt!

Blev förkyld i helgen och det gav ångest!

Jag vaknade i lördags och hade ont i halsen, hade ju tänkt att åka och simma men det var bara att ställa in det och sova vidare. Jag som hade lovat sambon att äta pizza på kvällen... Kan ju säga att det inte blev så, en fullspäckad lördag med arbete och sedan presenthandling gjorde mig helt färdig och då orkar jag inte bråka med den dumma rösten. Gjorde en omelett till mig istället och åt till kvällsmat. Mådde riktigt dåligt av förkylningen att jag låg mest i soffan på kvällen och halvsov. Söndagen var liknande med mitt mående. Vi var bortbjudna på lunch till mina föräldrar på söndagen och det gick inte så bra. Kändes jobbigt innan och under tiden, jag fixade inte att ta efterrätt vilket gör att jag blir sur och tvär (och de andra får lida). Känner att jag har trillat tillbaka in i gamla mönster - äter bara nyttig mat och vill/måste träna mycket. När jag får följa mina rutiner och mina regler så känns allting bra, men jag har svårt när jag inte kan planera maten eller min träning blir lidande. Känns skönt att jag ska gå på samtal på onsdag, att få hjälp och stöttning i problematiken innan jag har gått för långt. Min sambo ska inte behöva ta all denna skit och mitt dåliga humör.

Vad jag vill komma till är att jag har funderat mycket på kommentarerna jag har fått från "anonym", du skriver oftast att jag inte ska vara så fokuserad vid att siffrorna på vågen eller att äta "rätt mängd". Det är kanske först när jag kan släppa det helt som jag har en chans att bli frisk. Självklart ska jag inte gå ner mer i vikt, men jag ska kanske prova på att äta friare och inte försöka pussla ihopa i huvudet så det blir rätt hela tiden. Ska ju inte fokusera på siffror men det hade faktiskt gått rätt så bra imorse, var ett rätt så okej plus på vågen så vi är på rätt väg. Vet ju att jag måste gå upp i vikt, har en del kilo kvar till min målvikt så det känns inte heller alltför hemskt :). Är bara att kämpa vidare nu och se varje lite framsteg som en steg i rätt riktning!
¨
Mitt mål denna veckan är att våga äta friare och inte pussla ihop måltiderna så att det ska passa in i min mall!

torsdag 15 november 2012

Avsmak när andra frossar

Kämpar hårt denna veckan och vet att jag måste bli bättre, träna mindre och gå upp i vikt osv. Men det är inte detta jag vill ta upp idag. Igår var jag på bio, såg braking dawn del 2. Gick med en kompis som jag uppskattar och tycker om att umgås med. Hon väger rätt så många kilo för mycket och pratar ofta om att hon vill börja träna ordentligt och äta nyttigare. Hon vill gå ner i vikt, men gör inte mycket åt det. I snitt går hon kanske på gymmet en till två gånger i månaden och äter dels enorma mängder mat och "fel" mat, är mycket glass, godis, kakor mm. Igår fick jag riktig avsmak och kände att jag inte junde unna mig något till bion eller ta något extra på kvällen när jag kom hem. Tänk om jag skulle börja äta som hon (och komma upp i hennes vikt). Fast vi har känt varandra så många år, har växt upp tillsammans så kan hon fortfarande chocka mig med sina matvanor och detta gjorde hon igår! Vill bara poängtera att jag i grund och botten i bryr mig om vad min kompis väger, hon är en av mina bästa kompisar om hon så skulle väga 30 kg mindre eller 30 kg mer.

Det börjar när vi träffas vid bion (vid fem-tiden). Då kommer hon hemifrån och hade nyligen ätit, medan vi väntar på bion ska börja så vill hon gå över till Max hamburgerrestaurang och köpa en lyx-milkshake (innehåller både glass och grädde). Sedan till bion måste hon ha den största asken popcorn och läsk, inne i salongen plockar hon fram världens godispåse, säkert minst ½ kg godis. Popcornen, läsken och allt godis lyckas hon klämma i sig under filmen. Hennes hand gick konstant mellan popcornen/godiset och munnen. Hinner hon ens smaka vad godiset smakar? När vi kom ut från bion så var en av hennes första frågor var vi skulle gå och äta! Var hon inte redan mätt tänkte jag.... Jag hade lite halvbråttom hem och vi bestämde oss för att ta något snabbt, blev på en "Kebabrestaurang". Jag valde en falafelrulle, var lagom stor och jag blev mätt. Hon valde en extra stor falafeltallrik (falafel, sås, en jättehög med pommes och sallad). Jag kan ärligt säga att jag hade varit glad om jag lyckats äta hälften av den och hon äter upp i princip allting! Detta efter allting annat hon tryckt i sig. Samtidigt som jag är förundrad, hur kan man lyckas äta den mängden mat, är jag lite äklad (förlåt mig!!). Jag tänker direkt att det är nog bäst att jag fortsätter äta min nyttiga mat och inte äta onyttigt för ofta. Jag vill ju inte gå upp och väga som hon gör! Om jag äter som hon gör lär jag ju väga snart vad hon väger... Känner mig som en rätt så elak människa som får de tankarna och känslorna! Är det någon annan som känner igen mina tankar?

Tänker också att hon har ju minst lika stört beteende till mat som jag har. Mat för henne är ju någon sorts tröst och en vana. Hon kan ju inte ha smakat godiset eller njutit av det. Det var ju bara att ha för att stoppa i munnen under bion. Om man väl ska äta något "onyttigt" ska man väl njuta ordentligt av det?

Usch, så många och hemska tankar i mitt huvud just nu!

tisdag 13 november 2012

Ny vecka! - Vad gick fel förra???

Fattar verkligen ingenting just nu! Jag gick in med buller och brak efter wien resan och läkarbesöket. Hade bestämt mig för att lyckas att gå upp i vikt lite till vägningen igår. Åt en STOR och god kalkonmiddag i söndags med efterrätt och jag har ätit kvällsfika varje kväll och så. Vet att jag inte har överdrivit träningen, har blivit rätt så många gånger men jag har inte tagit ut mig lika mycket som jag brukar. Vad händer när jag ställer mig på vågen? Jag har gått ner över ett kilo i vikt? Hur går detta ihopa? Vad ska jag nu göra? Vill få träna och känna glädjen i träningen, är rädd att jag snart kommer att få träningsförbud om jag inte lyckas att gå upp i vikt. Så det är nu det gäller!

Vet att man kan variera lite uppåt och neråt av vatten och så, men att gå ner så mycket i vikt när jag kämpar för att gå upp är inte rimligt! Vet inte om jag kan säga att det är något positivt med att tappa vikt, men tala om att jag är taggad nu! Jag ska inte låta den dumma rösten få fäste i mina tankar och styra! Igår startade jag den nya veckan till 200%. Åt enligt planen hela dagen på arbetet och på kvällen tog jag mer än vad jag brukar till kvällsmat. Var rejält mätt efteråt, ni vet den där känslan av att ha ätit för mycket (som ger ångest) kom snabbt. Men jag lyssnade inte på den utan jag och sambon tog lite glass till kvällsmyset i soffan och en mozartkula.Var jobbigt imorse när jag gick upp och skulle äta frukost, var fortfarande mätt sedan igår och då känns det fel att äta frukost. Lyssnade inte på den rösten utan åt precis som jag skulle. Nu får det bli till att trycka i sig mat fast man inte vill! Ångesten är rätt så hög idag som ni kan förstå (rösten säger att jag kommer att gå upp minst 20kg...), men jag ska inte låta den ta överhand. Jag ska fixa detta!

Jag bara måste se till att gå upp i vikt till jag ska väga mig igen på måndag!

fredag 9 november 2012

läkarbesök

Var hos läkaren igår och jag hade varit rätt så nervös för besöket! Vad skulle de säga och tycka.... Jag var fullständigt ärlig och sa hur jag kände det och att det har blivit svårare på sista tiden. Läkaren tog det på allvar och menade att vi var tvungna att stoppa det innan det gick för långt. Jag fick en tid till min förra samtalsbehandlare/sjuksköterska igen. Ska dit igen onsdagen om två veckor. SKÖNT!

 

Känns bra nu efteråt, inser väl att jag nog kommer att behöva lite extra hjälp för att komma ur den negativa spiralen som jag har börjat att fastna i (igen). Jag vill inte falla djupare ner men det är svårt att kämpa själv. Jag tror att jag har tagit rätt beslut iallafall!

onsdag 7 november 2012

Behövlig resa för oss

Hej allihopa
Nu ska jag komma in på mer personliga saker i dagens inlägg, jag brukar ibland kort nämna min sambo i bloggen, han får ta mycket stryk pga av sjukdomen. Jag är så otroligt glad att jag har honom, all hans stöd och tankar hjälper mig enormt mycket. Att bara veta att han älskar mig trots min sjukdom är ett stöd. Skrev i förra inlägget att vi skulle resa bort några dagar tillsammans. Att jag var rädd för att våga satsa innan resan, skulle ju inte träna och så under resan och tänk hur mycket jag skulle gå upp i vikt och jag unnade mig massa saker under resan och inte tränade...

Levde hyfsat gott under resan, blev till att smaka en sachertårta och en apfelstrudel :) Vi var i Wien så det var obligatoriskt ju... Var inte så gott som jag föreställt mig men vi kom nog inte på världens bästa café! Synd, när man ska unna sig så ska det ju vara gott!!! Åt också äkta Wiens mat, tafelplatze med rösti och spenat, var underbart gott!!!

Tror inte att jag lätt sjukdomen begränsa mig alldeles för mycket, jag åt rätt så bra och gott nere i Wien. Blev därför förvånad när jag kom hem och i måndags ställde mig på vågen och den sa exakt samma som förra veckan??? Men det är nya tag att ta och kämpa vidare! Känner att jag har fått nya krafter efter vår weekend i Wien, både av avkopplingen och samtalen jag och sambon hade.

Vad som mer vad bra med resan var att jag och sambon fick prata ut massor. Självklart var vi runt, tittade och utforskade Wien men vi hann prata om framtiden och hur vi känner och så. Både han och jag vill ha barn i framtiden men då måste jag ju först få min mens tillbaka och så. Inte roligt att höra att han oroar sig och tycker att jag har blivit sämre igen, men samtidigt viktigt för mig. Vi fastnar lätt i vardagsrutiner och när vi bråkar/surar så vill ingen av oss ta första steget. Oftast när vi bråkar så missuppfattar vi varandra och sedan går vi och är arga på varsitt håll! Vi bestämde oss för att prata ut direkt (eller försöka det iallafall). Denna veckan har vi faktist ätit middag vid köksbordet och inte framför TV. Kan bara säga att det är så mycket trevligare att sitta ner och prata om dagen än att fastna framför något dåligt på TV. Känner att vi fick prata ut och kom ännu närmare varandra under resan.

Ska på läkarbesök imorgon och kommer då att berätta att jag har börjat att trilla tillbaka ner i sjukdomen igen och sedan får jag väl se vad han rekommenderar och hur läkaren tänker. Börjar att bli nervös inför det!!! Men jag kan ju inte vara mer än ärlig...