måndag 31 december 2012

Årsresumé 2012 - del 1

Tänkte försöka skriva ihop en resumé om vad som hänt under året, läser era och inspireras av hur långt ni har kommit och hur mycket ni kämpar! Vet inte om jag lyckats lika bra.... Men här kommer mina tankar kring mitt år! Inser att den kommer att bli lång - så jag delar upp den i lite mindre stycke :) Hoppas att ni orkar att läsa den då.
Snart ska jag och sambon iväg och fira nyår hos vänner. Det ska bli en bra avslutning på året och en ännu bättre start på det nya året som kommer! Mina tankar och mål inför nästa år kommer snart :)

Januari
Vi firade nyår hos några vänner och jag åt lite för mycket godsaker, mådde rejält illa efteråt och bestämde mig för att ta tag i träningen lite bättre detta året. Inte att jag skulle trilla ner i sjukdomen igen utan att jag skulle må bättre. Jag gick på behandling hos öppenvården och allting gick bra. Vägde några kilo över det lägsta intervallet. Släppte nog lite för mycket på ramarna och det blev godsaker lite väl ofta! Vikten ökade lite under januari och jag började att försöka hålla godsakerna till helgerna. Jag och min sambo köpte vårt hus och det var en lycklig månad!

Februari
Månaden gick snabbt! Mådde bra och levde livet, lite väl gott kanske för vikten ökade lite hela tiden. Låg fortfarande inom mitt ok-intervall men jag började att närma mig den övre gränsen. Började nog att kännas skrämmande men vi båda (sambon och jag) njöt av livet tillsammans och gjorde småutflykter mm. Vi firade bland annat 6månader tillsamman och gick ut på en fin restaurang i helsingborg. Jag drack lite vin till maten och blev lullig :)

Mars
Nu när jag tittar tillbaka kan jag se att här börjar jag att dra in på onyttigheterna eller försöker iallafall! Har mycket ångest och frustration, går över mitt ok-intervall och försöker hålla igen på godsakerna. Är svårt nu när jag har släppt på ramarna lite väl mycket. Blir en månad med mycket träning! Ökar antalet pass och längden/intensiteten också. Äter fortfarande godsaker mm, men försöker att minska in på det. Släpper ibland fri och då blir det lite väl mycket och jag får ångest och kompenserar.... Vi börjar att förbereda oss för flytten och jag kände att det blev otroligt mycket i livet igen, hade svårt att få ihop pusslet och hinna allting.... Börjar att känna mig tjock och sjukdomen tar nog ett hårdare grepp om mig igen, har mycket tankar om nyttig mat och träning.

Del 1 slut - fortsättning kommer :)
Kramar

söndag 30 december 2012

Dålig dag igår och det känns inte bra idag heller!

Jag och min sambo hade en bra dag igår hemma :) Vi började morgonen med att åka och simma sedan hem till en god och lång frukost! Efter det så städades det och donades hemmavid. Vi hann även ta det lugnt ett tag innan vi skulle bort på kvällen.

Vi var inbjudna till några kusiner till min sambo som har fyllt år, de brukar alltid bjuda på god och "bra" mat så jag hade inte tänkt på det innan. När maten sedan ställdes fram så var det något av det värsta ätstörningen kan tänka sig - smörgåstårta. Massa majonäs, klet och vitt bröd. Tog en liten bit men sedan fixade jag inte mer! Vet nog med mig att det inte blev tillräkligt, speciellt som jag inte tog någon kaka eller godisbit sedan. Men jag fick sådan avsmak och äkelkänsla! Speciellt när man såg andra (överviktiga personer) kränga enorma mängder. Mina tankar säger direkt - äter jag mer blir jag lika tjock!

Kändes tufft när jag vaknade imorse, vill bara kompensera för smörgåstårtan igår och så har jag vilodag idag... Lyckad kombination. Ska kanske se det som en utmaning, att verkligen vila idag fast jag åt smörgåstårta igår.....

Sitter och knåpar på en årsresumé men behövde bara "spy" av mig lite frustration och ångest

onsdag 26 december 2012

Julfirande

Nu är julen över, lite sorgligt för jag gillar det verkligen. Blev en bra och en dålig jul... På lillejulafton började jag med att väga mig. Vet att det var en söndag men jag vill inte väga mig efter vi firat julen hos mina föräldrar... Kan bli lite missvisande! Men det var ingen bra vikt, jag hade tappat lite till och det taggade mig faktiskt. Lillejulafton firar vi alltid hos mina föräldrar, min bror och hans familj kommer dit och så jag och min sambo och mina föräldrar. Åt bra av julmaten och provade det jag ville. Åt lite kakor och tog lite dadelgodis som jag bara älskar. Kändes också helt okej efteråt - jag menar nu måste jag gå upp i vikt! Julafton började inte så bra, ångest fanns i kroppen sedan gårdagen och jag började med att träna, kände att jag pressade mig själv lite mer än vad jag borde (och vad jag och min samtalsperson kommit överens om). Allting för att julfirande skulle kännas lite lättare. Vi firade jul hos min sambos syster med min sambos familj och dels hans systers sambos familj. Var mycket människor och det blev faktiskt jobbigt. När vi kommer dit ett tag före Kalle Anka så börjar de servera världens kakfat och många börjar frossa; Jag måste prova en sådan också, jag tror jag tar två av den, O, vad god den var. Massor av socker på klenäterna, vad gott! osv. När det sker så känner jag bara ett avsky och äklighet inför att äta det. Jag kunde inte äta något då och inte dricka glögg heller. Samtidigt blir jag så sur på mig själv! När sedan julbordet serverades åt jag av det jag ville och jag åt en bra mängd mat. Blev riktigt mätt men ingen matkoma (vilket ger ångest). Kände att jag började få ont i huvudet tidigt också, blir så när man äter frukost vid halv tio och inte äter något från halv fem sedan... Efter julklappsutdelningen så var det risgrynsgröt och ris ala malta. Jag kan säga att de har mer grädde än någon annan ris ala malta jag har sett tidigare. Fixade så klart inte att äta av det! Dömt att misslyckas. Lite senare på kvällen sattes gottebordet fram, och när det kommer till min sambos familj så pratar vi inte om det lilla (eller normala) gottebordet. Här finns allt och de flesta kränger i mängder. Ännu en gång så känner jag totalt avsmak och äklighet inför det. Är så mycket lättare om de hade kunnat ha en lite mer sansad inställning till frosseri... Åt ingenting, fanns inget som jag kände var sådär jättegott och som jag bara ville ha (som mitt dadelgodis dagen före). Slutade med att jag tog en clementin

Så vad vill jag ha berättat med detta? En dag gick bra men sedan blev det tufft, mest för att hos min sambos familj är det ett frosseri av allting utan like när det är ska firas något. Känner ni igen er i min känsla att när det blir så att andra frossar/kränger så får ni avsmak och fixar det inte? Ibland tror jag att jag är själv i den känslan och det är jättejobbigt. Jag vill ju inte låta min noja och sjukdom gå ut över dem. Hur löser ni det när ni hamnar i de situationerna???

Hoppas att era juldagar har varit härliga!
Kramar

torsdag 20 december 2012

Ett samtal som kändes tufft!

Jag var hos min kontaktperson igår på öppenvården. När jag gick därifrån kändes det tufft, vi hade ett långt samtal om vad jag vill med framtiden och hur jag behöver "arbeta" för att komma dit. Vi började med att diskutera maten och min kost en del men kom sedan att fördjupa oss i min träning. När jag tränar så pressar jag mig gärna rätt så hårt och ökar gärna tiden eller sträckan för att träna lite mer. Då känns det mer okej att äta lite gott på kvällen sedan. Så otroligt dumt och jag vet att det är att kompensera! I framtiden vill jag och min sambo har barn men för att kunna få det måste min kropp ha kommit igång och fungera ordentligt. För att kroppen ska kunna "komma igång" behöver jag gå upp i vikt. Hon skrev upp det väldigt bra (och pedagogiskt :)..)

Tränar mer så leder det på kort sikt att jag lindrar ångesten och kan unna mig något gott. På lång sikt så bryter det ner min kropp och gör att jag/vi inte kommer att kunna få barn. Om jag tränar mindre så leder det på kort sikt till mer ångest och jag kommer ha svårt att äta ordentligt och unna mig saker. På lång sikt leder det däremot till att min kropp börjar fungera normalt och jag börjar att bygga upp den. Hon menar att det är det jag måste jobba mot, hur ska jag tänka när jag tränar mindre för att inte få mer ångest och ändå kunna unna mig saker. Fick kanonbra tips på avslappningsövningar, att inte bli så prestationsinriktad när jag tränar osv.

Var över och tränade idag på lunchen, hade ställt in mig på 45 minuters spinning men så blev det bara 40 minuter. Instruktören missade en låt, kändes inte bra efteråt. Vi ska ju äta julbord med arbetet ikväll och hur ska jag då kunna äta gott om jag inte har tränat vad jag tänkt? Försökte under hela tiden efteråt tänka på mitt långsiktiga mål och jag gör det fortfarande när oron inför kvällen sätter in. Jag vet att det är otroligt dumt och jag borde kunna unna mig och äta gott ikväll... Men det blir många julbord under helgen och veckan som kommer och det stressar mig. Den dumma rösten i mitt huvud säger att det gäller att hålla igen så att jag inte går upp för mycket av all mat under julfirandet! Ska fokusera på mitt långsiktiga mål hela tiden ikväll och jag ska äta och ha det gott!

Just nu tycker jag att min kontaktperson var nog lite väl tuff mot mig igår, men samtidigt är jag tacksam för det. Jag behöver uppvaknandet och att tankarna snurrar efteråt är bara positivt!
Hur tänker ni andra inför julen? Släpper ni fritt eller lägger ni upp en plan innan så att ni vet vad och när ni ska äta? Är ju samtidigt rädd att det blir för lite (och för mycket), dumma tvekluvna känslor!

tisdag 18 december 2012

Om att släppa kontrollen!

Min största anledning till jag hamnade i ätstörningsträsket är egentligen inte att jag tycker att jag är tjock, just nu tycker jag att jag är alldeles för smal och pinnig. Jag vill egentligen ha mer former och inte vara så smal. Samtidigt vill jag inte vara tjock eller överviktigt.  Men att jag ändå har svårt att gå upp i vikt är att du förlorar jag känslan av att ha kontroll. Helt plötsligt kommer jag kanske att börja överäta och gå upp för mycket. Just nu har jag kontroll över siffrorna på vågen - jag har fel sorts kontroll! Just nu har jag det rätt så stressigt på jobbet, frustrationen är hög och jag känner inte att jag gör ett kanonbra jobb. Vi alla på jobbet har enormt mycket att göra och får lite stöd och hjälp av ledningen.... Kan nog tänka mig att många känner igen sig. När jag känner att det går "dåligt" på arbetet, jag hinner inte med och känner inte att jag är nöjd med mitt arbete då tar jag kontrollen över andra delar i mitt liv. Dessa delarna är oftast maten och motionen... Att vara duktig är viktigt för mig, är jag inte duktig på jobbet måste jag vara det i andra delar av mitt liv. Hur sänker man kraven på sig själv och lär sig vara nöjd?

En kort resume från förra veckan också... Var ju måndag igår! Jag har kämpat och tagit fighten med matmonstret. Ändå stod vågen stilla.. Direkt sa en dum tanke i mitt huvud  - BRA. Nu kan du vänta tills jul och se hur mycket du går upp då, så denna veckan behöver du inte kämpa... Så otroligt korkat!!! Jag har en del att gå upp till mitt ok-intervall och varför ska jag vänta. Är ju ändå inte så att jag lär frossa under julen, har ju svårt med onyttigheter så varför skulle det vara lättare under julen? Är bara att mata sjukdomen med att lyssna till den rösten. Så igår på kvällen plockade jag och sambon fram en stor skål med torkad frukt och nötter och åt efter tacosen... Gott var det :)

Hur tänker ni andra där ute inför julen??? Är det en jobbig period eller ser ni fram emot den?
Kramar

måndag 10 december 2012

Varför???

Blir så trött på mig själv! Jag tog nya tag i början på veckan och bestämde mig för att nu jäklar!!! Ju längre veckan går ju mer vaklar jag, Nu måste jag ha ätit tillräkligt, har ju stoppat i mig massor, nu har jag gått upp flera kilo osv... Märkte att jag nog slutet av veckan har ätit dåligt och självklart gav det resultat. Jag har gått ner (ännu mer) i vikt. Känns bara så hopplöst, nu har jag ännu mer att gå upp, ännu fler kilo som jag måste se till att äta upp mig för. Tycker egentligen inte om att gå upp i vikt av vanlig mat - känslan är direkt att jag har ätit för mycket... Men det är bara att ta nya tag - denna veckan ska jag lyckas!!

Träningen har ändå gått hyfsat, jag har faktiskt minskat ner och tagit det lugnare under veckan. Samtalet i onsdags väckte många frågor. Så lite framsteg finns där.

Ska berätta om en sak som hände i helgen och hur dumt det kan bli! Jag och min sambo hade varit och ätit hos hans föräldrar, god mat och helt okej. Efteråt så bjöds det på kakor och annat, jag åt ingenting utan tog lite frukt som hans mamma alltid också brukar bjuda på. Sedan när vi kom hem så var ju min sambo mätt, efter alla kakorna. Jag insåg ju att jag nog skulle äta något mer den dagen, bara frukost och en sen lunch är inte okej. Gjorde en varm macka, men när sambon inte skulle äta så gick det bara inte... Varför har jag så svårt att äta när jag ska äta själv? Kändes som det var fel att äta när han inte skulle äta... Som att det var onödigt och fel av mig att äta, speciellt en varm macka... Efter lite bråk så tog han och åt lite frukt så jag åt mackan också men det kändes fel.. Är det någon som känner igen sig där ute?

Nä, nu ska jag ta nya tag och denna veckan ska jag lyckas att gå upp i vikt. Är inte värt att skjuta på det, har ju ändå en del att gå upp!!!
Önska mig lycka till :)

torsdag 6 december 2012

Tankar efter gårdagens samtal och nya utmaningar

Hade samtal med min kontaktperson på öppen vården igår, A. Var ett riktigt bra samtal. Vi diskuterade vad som hänt sedan sist och hur jag har haft det och mått. Jag hade några "utmaningar" med mig till detta samtalet. Dels så skulle jag öka på mellanmålen de dagarna jag tränar på eftermiddagarna och det har jag lyckats med. De dagar jag har tränat har jag ätit en bägare med yoghurt också till mellanmålet (och ändå gick jag inte upp i vikt).

Min andra utmaning var att jag inte skulle vara så fokuserad på tider, distanser och liknande när jag tränar. Just nu så tävlar jag mycket mot mig själv och ska pressa mig till det yttersta när jag tränar. Vad gör det om jag springer 9,9 km eller 1 mil egentligen? Men det känns bättre att springa en mil, för då är det jämt. När jag exempelvis cyklar på gymmet bestämmer jag mig för att cykla i relativt lugnt tempo i 45 minuter. Sedan när jag har börjat så inser jag kanske att jag kommer att cykla 2,5 mil om jag ökar tempot lite. Efter ett tag så märker jag att jag nog kommer att hinna att cykla 3 mil om jag ökar tempot lite och cyklar i 50 minuter istället.... Så jag flyttar fram och försöker att klämma in lite mer och mer, ända till jag absolut måste sluta för att hinna med bussen hem. Denna utmaning har inte gått så bra med, jag kan ärligt talat säga att jag har fortfarande samma beteende kvar. Under gårdagens samtal diskuterade vi rätt så mycket detta. Har lite nya strategier för hur jag ska tänka när jag kommer i detta läge. Vi pratade om att lägga en handduk över panelen på motionsmaskinen och att springa utan klocka osv. Nu är utmaningen för min del bara att våga göra det, att inte stirra mig blind på siffrorna!

Självklart diskuterade vi också min kost och tankarna kring den. Hon säger (och jag tror på henne) att de flesta människor i samhället lever relativt sunt och äter nyttig och bra mat under vardagarna för att kunna unna sig själv lite extra under helgerna. Det är väldigt få personer som alltid kan äta vad de vill  (massa onyttigt) och inte gå upp i vikt, det löser de genom att exempelvis unna sig det på helgerna. Att äta så hela helgen känns inte aktuellt för mig nu men vi kom överens om att jag ska ha en dag i veckan då jag äter utan att tänka kalori, kompensation osv. En dag då jag kan äta utöver matschemat och ta en kaka för det är gott! Just nu kan jag äta glass en kväll men det är för att jag ska ut och springa på morgonen (före frukost) och då är det okej att äta glass. Om jag inte ska ut och springa är det inte (enligt den sjuka rösten).

Jag känner att hennes samtal hjälper mig massor, det kanske inte ger jättesteg i viktuppgången eller jätteförändringar i kosten eller träningen just nu. Men det väcker tankar och funderingar hos mig, detta känns iallafall som ett steg i rätt riktning :)

Oj, blev ett långt inlägg - hoppas att ni orkar att läsa. Hur känner ni där ute? Hur löser ni "vanliga" personer det med onyttigheter och ändå kan hålla vikten - är det vanlig mat på vardagarna och lyx/unna sig på helgen? Har ni också några god tips på en "vanlig" helgdag för er?

Kramar

tisdag 4 december 2012

Många tankar....

Är rätt så trött på mig själv just nu! Jag känner att det är nog nu, orkar och vill inte tänka de sjuka tankarna hela tiden. Kan jag äta detta? Har jag ätit tillräkligt nu? Eller är det för lite/för mycket? Den personen äter mer än vad jag har gjort, då har jag iallafall inte ätit för mycket! Hur många kalorier har jag bränt på löpbandet? Om jag har tränat så kan jag äta glassen jag tänkt äta på kvällen osv. Tänk om jag hade kunnat slippa att planera och strukturera min matdag, det måste passa in i pusslet. Jag vet att det ända sättet har slippa alla dessa tankarna igen är att våga släppa och bli mer fri kring maten igen, var ju faktiskt det ett tag. Går jag tillbaka ett år i tiden så kunde jag äta "oplanerat", jag oroade mig inte om vi var bortbjudna hur det skulle passa in i mina mattider eller vad vi skulle bjudas på. Visst jag kunde få lite ångest efteråt om jag ätit onyttigt men det gick över och det förstörde inte nästa dag. Oftast var söndagarna lite jobbiga (måndag är ju vägningsdag) men jag oroade mig inte och mina tankar var inte så låsta som de är nu!

Nu är jag trött på hela skiten, känns mest som att man kämpar förgäves. Kan man bli "helt" frisk från sjukdomen eller kommer alltid rösten finnas kvar till viss del?

Just nu är det mest för mig att bita ihopa och kämpa vidare! Jag ska bli så frisk det bara går och den enda vägen till ett friskare liv är att kämpa!!!