måndag 26 mars 2012

Börjar att kännas lite bättre nu

Just nu börjar det att kännas lite bättre, kan till stor del bero på att jag har gått ner i vikt under veckan som har gått. Vågen var betydligt snällare imorse än förra veckan. Det har blivit en del träning under veckan och jag har hållt mig ifrån onyttig mat, men jag har ätit vanlig mat och ordentligt vid måltiderna. Är inte riktigt bra och det är lite av en varningssignal att jag är så beroende av vikten. Önskar bara att jag hade kunnat komma till ro med att alla inte har ett BMI på 20,0 och jag ska vara nöjd med vad jag väger. Jag menar att jag har ett bra liv, min kropp orkar att träna och fungerar i vardagen. Mitt liv består inte bara av arbete utan nu har jag pojkvän/sambo som jag älskar mm.

Jag tror att jag måste komma till insikt med mig att jag faktiskt inte har en verklig kroppsuppfattning. Jag ser inte mig själv som tjock men jag tror inte att jag ser hur smal jag egentligen är. Ibland får jag fortfarande dumma tankar när jag ser smala personer och önskar att jag kunde vara så smal. Ibland önskar jag att jag kunde äta mer eller äta "onyttiga" saker och inte gå upp i vikt. Vet att det är så dumma tankar, min kropp kommer ju att hitta sin trivselvikt om jag låter den sköta det. Problemet är väl bara att jag måste acceptera min trivselvikt, det är det svåra???

Är det någon mer där ute än jag som upplever att det svåra är att få vikten att stabilisera sig och acceptera att ha ett BMI på mer än 20,0?

måndag 19 mars 2012

Ska det inte vända snart???

Har haft en helvetes helg. Har funnits några ljusglimtar och de försöker jag njuta av men det har varit en tung helg. Jag har känt mig jättetjock och bara önskat att jag kunde gå ner lite i vikt. Lördagen var ändå okej, vi började morgonen med att simma i cirka 40 minuter och sedan åt vi en god frukost. Jag var iväg på möte sedan och på kvällen träffade vi några kompisar och bowlade. Efter bowlingen var vi ute och åt. Jag valde ett relativt säkert alternativ, med pasta Frutti di Mare. Jag ska vara ärlig och säga att jag åt knappt någon pasta... Har blivit rädd för att äta snabba kolhydrater igen. Men vi hade en trevlig kväll.

Söndagen var det katastrofala dagen, jag började nämligen morgonen med att väga mig. Fick total panik, nu väger jag fortfarande över intervallet som jag och min behandlare har satt upp. Meningen var att vi skulle ut och jogga en runda på morgonen men jag gick/powerwalkade istället. Gick gråtande, ledsen och arg. Jag tycker att det är så orättvist att jag äter bra (hyfsat efter matschemat) och tränar ordentligt, ändå så lyckas jag inte gå ner i vikt. Jag vill bara gå ner så att jag kommer inom intervallet igen. Är det för mycket att be om! Känner mig megafett just nu!

tisdag 13 mars 2012

usch!

Jag måste ändå börja med att säga att jag är tacksam för alla goda råd och kommentarer, de hjälper mig massor. Ibland behöver man få höra det där självklara från andra, man vet det själv men det är ändå svårt att säga till sig själv.

Jag hade först tänkte att hoppa över träningen igår men när jag satt hemma och såg ut på det fina vädret så kunde jag inte låta bli att snöra på mig joggingskorna. Jag bestämde mig för att ta en lång runda men i behangligt tempo. Jag sprang/joggade utan klocka och har ingen aning om min tid men jag tog det i lagom långdistans tempo. Jag mätte rundan när jag kom hem och den var över en mil! Blev förvånad för jag trodde inte att den var så lång. Kände inte av det igår när jag joggade men idag har jag lite känningar i rumpan. Ska nog ta ett lugnt pass idag, eller så pausar jag idag och tränar imorgon. Får se vad jag känner för, ska försöka låta bli att träna för att förbränna kalorier. Igår så gav jag mig ut och sprang bara för att det var skönt i solen, ingen stress, tid eller så. Precis så som jag vill att träning ska vara!

Det kändes iallafall bra igår efteråt och jag åt en bra middag på kvällen. Under dagen hade jag varit hemma och fastnade lite i småätande, åt upp ett halvt paket digestivekex och det gav ångest. Men jag lät det inte gå ut över kvällsmaten. Lagade pastagratäng med skinka och broccoli :) Men när jag ställde mig på vågen imorse fick jag en chock. Det är inte rättvist att jag ska väga så mycket! Var på kalas i helgen, både lördag och söndag och åt då lite tårta och så men det är väl inte meningen att jag ska gå upp närmare 1,5kg av det! Just nu väger jag mer än vad jag och min behandlare har sagt som okej-intervall. Jag är ju inte överviktig eller så utan jag har fortfarande ett relativt lågt BMI men jag väger ändå över mitt "okej"-viktintervall. Känns tungt just nu. Vet att jag snart måste gå och äta lunch men det tar emot. Känner hur jag bara blir tjockare och tjockare. Kommer aldrig att komma ner till intervallet igen....

Hemskt, hatar denna sjukdomen!!!!

onsdag 7 mars 2012

Träna för mycket?

Jag ska vara ärlig, jag är rädd just nu. Önskar att jag kunde väga lite mindre, känns som att siffrorna bara rusar iväg och jag väger massor. Skulle vilja att vikten stabiliserar sig... Det varierar massor (och det vet jag är normalt men det är ändå jobbigt). Är rädd att jag fallit lite tillbaka, oroar mig för att äta vissa saker, är rädd för att gå upp i vikt. När jag tränar så stirrar jag mig gärna blind på siffran som säger hur många kalorier jag har förbränt. Jag tycker om att träna, men nu överdriver jag nog träningen en del. I måndags så värmde jag upp med elipsmaskin och styrketränade sedan. Efter det avslutade jag med att springa 5km. Igår så cyklade jag i närmare 40 minuter och sedan tränade jag Zumba 1 timme. Hade ju egentligen räckt att jag tränat en av sakerna igår. Idag har jag vilodag men jag oroar mig för att jag inte kommer att hinna träna dubbelt imorgon. Hade tänkt att springa 5 km och sedan träna Body Pump (60minuter) på det men eftersom jag ska jobba sent så kommer jag nog "bara" att hinna träna Body Pumpen, ska kanske springa efter Body Pumpen istället.

Om jag hade fått en önskan hade det varit att bli helt fri från sjukdomen, jag hade gärna vägt några kilo mer bara jag hade varit nöjd och inte hela tiden tänkte i kalorier och förbränning. TÄNK att kunna äta allting utan att tänka om det har blivit för mycket eller för lite osv...

Känner ni igen er eller är jag ensam i den mörka kväll med alla dessa tankar???