onsdag 30 april 2014

Gårdagens samtal

Så här kommer en resumé av gårdagens samtal med E-K. Som vanligt var det ett bra samtal, hon förstod att jag kände mig frustrerad. Jag provar nya saker och jag vågar men ändå inte fullt ut, precis som att jag ska komma lite "lättare undan". Ni som känner igen er vet vad jag menar :). Vi kom iallafall överens om att prova att inte väga mig hemma under maj-månad. Lite nervöst, imorse ville jag bara prova vågen - se vad den sa... Lyckades att hindra mig själv, lite bra iallafall. Tror att det är nyttigt för mig att våga släppa på den kontrollen. Vi var båda överens om att jag inte efter någon vecka får börja oroa mig och dra in/kompensera utan nu under hela månaden ska jag leva "fritt". Efter månaden får vi se hur det har gått, vi måste iallafall testa något nytt! Ska tillbaka på samtal om ca 2 veckor för att få lite nytt pepp/mod och chans att prata av mig.

Vad händer mer??? Imorgon firar jag och sambon 1000 dagars jubileum (1000 dagar sedan vi träffades för första gången). Vi ska ha picknik på dagen, gör en egen korg och beger oss ut i naturen. På kvällen sedan ska vi ut och äta på lyxrestaurang. Tänk vilken tur jag hade för 1000 dagar sedan som fick chansen att träffa min älskling! Kan inte med ord säga hur mycket han betyder för mig. Vill att morgondagen ska bli en av de bästa dagarna vi har tillsammans.... Så får vi se vad dagen ger :)

Hoppas att ni alla får en underbar valborg och första maj
/Kramar


måndag 28 april 2014

Plus och minus....

Om jag tänker tillbaka på veckan som har gått - intensiv vecka! Vad har varit bra och vad har varit mindre bra, älskar självreflektioner. Igår på kvällen var jag nervös, orolig, fundersam - då gick annat plus- och minustänkande i mitt huvud. Den dagen åt jag glass och fast dagen efter sov vi länge så då blev det inget mellanmål på förmiddagen - har det nu blivit jämnt eller har jag fått i mig för lite eller för mycket..... Ja, ni känner kanske igen er så jag behöver inte fortsätta det tankespåret. Vad som var positivt var att jag relativt lätt kunde lägga tankarna/funderingarna åt sidan. Jag menar, vad kunde jag göra åt det igår - har jag ätit för mycket är det väl bara bra eftersom jag fortfarande har lite kvar att gå upp och har jag ätit för lite är det inget jag kan göra ta igen precis innan jag ska gå och lägga mig. Bestämde mig för att låta det vara och så får det visa sig när jag väger mig. Så ett plus för att jag kunde låta de negativa tankarna, alla funderingar inte pocka på för mycket!

Vad som var minus var att det hade gått sådär - jag hade gått ner cirka ½ kg. Inte bra! Nu vet jag inte riktigt vad som gått "fel" - ett missat mellanmål ger inte en viktförlust precis som en extra glass inte gör att jag går upp i vikt! Kanske har jag rört mig lite för mycket i vardagen, varit igång mycket under veckan med både det ena och det andra. Vet inte riktigt men jag får fundera på det och vad som är ännu viktigare kämpa vidare i veckan som kommer. Imorgon har jag samtal igen med E-K, så jag får fundera över min egen "maj-utmaning". Kanske ska låta bli att väga mig under maj-månad.... Kan ju väga mig hos E-K ifall hon vill veta vikten. Vad tycker ni?

Hoppas att ni njuter i det underbara vädret!
/Kramar


fredag 25 april 2014

Oj, vad tiden rann iväg....

Galet vad snabbt tiden gick - jag hade påsklov och helt plötsligt var det över.... Hade iallafall en trevlig påsk, var runt en del bland släkt och vänner men det är väl så det ska vara. Jag upplever att jag fortfarande har problem när det kommer till rutiner, jag vill ha mina vardagsrutiner - är mycket lättare att veta att jag får i mig tillräckligt (ätstörningen vill ju inte att jag får i mig för mycket heller...). När jag äter en vardag; frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika så har jag rätt så bra koll och kan variera mig rätt så fritt. När det sedan är helg och det blir lite annorlunda matplanering så fixar jag det när det endast är någon dag, typ lördag och söndag. Men nu under helgen blev det lite för många dagar och jag kände mot slutet att det var osäkert... Alla dumma tankar/frågor kom upp, har jag ätit för mycket eller för lite? Varför är det svårt att lita på sin kropp (och sina hungerskänslor)? Kommer inte min kropp att säga till mig ifall den behöver äta mer? Jag måste våga lyssna på min kropp och vad den säger till mig! Måste våga släppa på kontrollen!
Bet faktiskt ihop och bestämde mig för att inte börja räkna, dividera mer utan att ta dagarna som de blev. Fixade det ändå bra, nu vet jag ju inte hur det har blivit viktmässigt då jag väger mig först på måndag men det är kanske inte det viktigaste. Det viktigaste är kanske att jag tog dagen som den blev - inte planerade och styrde allting kring mina rutiner.
Vad som också fick mig att fundera är att jag känner mig friare de helger då jag inte ska väga mig på måndagen efter - som att jag vågar mer. Nu ska jag till nytt möte med min samtalskontakt på tisdag och jag funderar faktiskt på att minska på tillfällena lite mer. Kanske bara väga mig en gång i månaden, lite orolig att det är ett för stort steg - får suga på den karamellen lite :). Eller vad tycker ni?



Nu är det iallafall fredag och jag har ett kvar timmar kvar på jobb (har en kortare paus nu) sedan är det helg!
Lyxigt härligt!
/Kramar

tisdag 15 april 2014

Gårdagens samtal

Hann/orkade inte skriva igår efter samtalet. Det gav iallafall många tankar och funderingar, gillar verkligen det med våra samtal! Först pratade vi mycket om hur det hade känts att inte väga sig förra måndagen och kom överens om att från och med nu att jag bara ska väga mig varannan vecka. I framtiden ska jag inte väga mig alls, men vi tar små steg i taget.... Kom sedan in på lördagens händelse och hon gav väl svar ungefär som jag förutspådde :). Visst är det konstigt, fast jag vet vad E-K kommer att säga behöver jag höra det ändå... Jag måste sluta uppföra mig som en trotsig tonåring när det kommer till liknande händelser! Vad vi sedan fastnade på och pratade om länge var vilka tankar är ätstörningens och vilka är egentligen mina. Jag sa ju rätt så bestämt att jag "Tycker inte om hamburgare", men innan ätstörningen hade jag inte problem med att äta hamburgare, inte det godaste men okej att äta. Är så lätt att plocka bort maträtter med kommentarer om att man inte gillar det - men hur vet man att det är jag som inte gillar maten, att det inte är ätstörningen som talar. Hur gör ni för att veta skillnaden på vilken mat jag själv inte gillar och vilken mat ätstörningen säger åt mig att jag inte gillar?

Vi fortsatte med en annan bra diskussion - Onödiga kalorier. I lördags på SM-finalerna så bjöds det på lite godis mm från utställare/försäljare mm. Vi stannade till vid ett ställe där det fanns Geisha-choklad. Har alltid tidigare gillat Geisha men det var riktigt länge sedan jag åt det. Så när de andra tog en bit tog jag också en och om vi säger så att det var ingen hit längre. Efteråt kändes det som onödiga kalorier - det var ju inte ens gott! Likadant om vi ex är ute och äter eller fikar och man tar en kaka/efterrätt som inte är så god - då känns det direkt onödigt. Om jag ska ta något "sånt" så ska det vara riktigt gott - annars är det onödiga kalorier. Normala (friska) personer tänker ju snarare "Ok, detta var ingen höjdare då vet jag det till nästa gång och väljer inte detta igen". Känner ni igen er i mina tankar?

Hoppas nu att er påsk bli fantastisk!

/Kramar

måndag 14 april 2014

Inför dagens samtal

Varit en intensiv helg, så jag har inte haft mycket tid att tänka och oroa mig - tur det! Förkylningen gick över så det blev lite träning i helgen. Jag och sambon körde ett långsamt distanspass löpning, gäller att träna inför Göteborg Halvmara. Kände av att det var länge sedan jag sprang så lång tid! I vanliga fall springer jag till jobb en gång i veckan och det tar runt 1 timme och 11-15 minuter. I lördags hade vi planen på att vara ute 2 timmar och 10 minuter. Min sambo har ju gradvis vant sig vid längre distanser. Efter ca 1½ timme började jag känna av det och på söndagen var det lite ömt i musklerna.... På lördagen sedan var det snabb frukost och sedan köra ner till Malmö - SM finalerna i innebandy. Min sambo (och hans familj) har spelat och alltid gillat innebandy, så finalerna i Malmö är ett måste. Själv hade jag nog inte tittat på innebandy innan vi träffades men nu kan jag tycka det är roligt att se på och då speciellt finalerna :).

Problemet med Malmö Arena är att man får inte plocka med sig mat in själv och de serverar bara "skräp"! Resterande i sällskapet brukar köpa varsin hamburgare... Inte riktigt i min smak - Vet att detta inte ska vara ett problem, att jag måste lära mig äta detta också.  Men i lördags gick det inte. Oron växte och min irritation blev större, jag var irriterad på mig själv att jag gör detta till ett problem! När jag blir på det humöret orkar jag inte stå i kö heller och köerna där är långa i pausen. Precis när herrmatchen startade såg jag några i raden framför mig som löpt pastasallad med kyckling så jag skyndade ut och handlade en sån till mig, kände mig bara jättekrånglig när jag skulle förbi alla på raden för att jag inte hade handlat mat till mig i pausen som de andra... Jag har svårt att släppa irritationen på mig, varför beter jag mig på detta viset? Vad är mitt problem, hur svårt ska det vara att äta en hamburgare en gång - även om jag inte tycker det är gott. Känner att jag krånglar och är till besvär, speciellt efteråt när sambons pappa säger något i stil med "Hoppas du tycker det var värt det även om det var svårt att hitta mat du ville ha". Vet att han menar väl (och jag tycker det är roligt - fast jag inte gillar maten där!) så känner jag att jag är besvärlig...

Detta är något jag ska ta med mig till samtalet med E-K idag. Fast jag vet redan vad hon kommer att säga.... Att det var bra av mig att jag gick ut och köpte pastasalladen, fast jag kände mig obekväm. Men att jag från början bara skulle ha tagit hamburgaren. Att jag kan inte styra människorna runt omkring mig utan att jag måste lära mig att anpassa mig... Eller vad tror ni att hon säger?

Var igår (söndag) en okej dag ändå. Insåg att det är inte mycket jag kan göra men jag var lite orolig på kvällen över vad vågen ska säga nästa morgon (=idag). Imorse var det nästan obehagligt att stiga upp på den - hade ingen aning om vad det skulle stå, jag hade lika bra kunnat gå upp i vikt som ner i vikt... Jag hade inte kontrollen! Hade inte hänt mycket, upp lite och det är ju bra!

Så nu får vi se vad som sägs under dagens samtal, blir kanske ett inlägg till senare idag :)
/Kramar

onsdag 9 april 2014

Osäkerheten - att inte veta

Det jag trodde skulle bli en jobbig utmaning ändrade sig och blev ännu jobbigare! Egentligen är det kanske bra - jag måste lära mig att lyssna på kroppen och våga lita på man inte tappar kontrollen bara för att ens vecka blir annorlunda. På kvällen i lördags blev jag förkyld. Förkylningen har suttit i, först nu jag känner att det har släppt greppet och jag mår ok. En sak jag arbetar med är att våga bryta vanor och gå utanför mina ramar - att inte planera allting... Min vecka är rätt så planerade, måste väl det för att få ihop vardagspusslet. På måndagar går jag på gymmet, onsdagar springer jag till jobb och på fredagar simmar vi. Jag har verkligen ingen aning om hur det kommer att gå och det skrämmer mig! Jag är inte rädd för att gå upp i vikt egentligen, jag är rädd för att jag inte har kontrollen.



 Ingen träning då jag varit förkyld!!!





Denna veckan har det inte blivit någon träning eftersom jag varit så förkyld, hade inte orkat även om jag försökt. Just nu har jag ångest/oro för att jag inte har tränat, inte för att jag skulle tro att jag skulle tappa i kondis eller så - det vet jag att jag inte gör. Jag har ångest för att jag inte tränar som jag brukar, jag vet inte hur detta kommer att påverka min kropp (läs: vikt). I måndags vägde jag ju mig inte heller, nu kommer jag inte ha någon susning om vad vågen säger på måndag!

Okej - jag ska vara ärlig... Förra veckan var det skönt att jag inte skulle väga mig på måndags morgonen, jag åt vad jag ville och tänkte inte på måndagen... Var sushi när vi åt ute och kaka/tårta på dopkalaset och sedan "afternoon tea" mm. Det är väl nu jag får tackla förra veckan och denna veckas avsaknad av träning. Nu när jag sitter och skriver på detta inlägg så tänker jag på hur jag ska ta mig an detta. Jag kan se att jag har två val, å ena sidan kan jag låta ångesten ta över och börja kompensera. Detta ska jag inte göra! Mitt andra alternativ är att ta detta som en "träning" i att bryta vardagsmönstret, att om jag uthärdar detta så kommer jag ett steg närmare mitt liv som frisk. Det är dit jag vill! Lättare sagt än gjort men jag ska kämpa för att välja alternativ två!



måndag 7 april 2014

Kors i taket!

Idag - måndag - har jag inte vägt mig!

Förra samtalet kom jag och min samtalsperson, E-K överens om att jag inte behöver väga mig varje vecka hemma. Helst vill hon att jag slutar väga mig, själv vill jag komma dit men det är ett litet för stort steg för mig just nu. Vi bestämde att jag nu ett tag framåt ska väga mig varannan måndag och idag det första måndagen jag inte vägde mig. Kändes lite konstigt redan igår, oron/ångesten kom aldrig riktigt utan istället njöt jag och behövde inte fundera ifall jag åt som jag brukar på söndagar eller inte.... Imorse var det lite konstigt, jag saknar siffran, saknar att inte få veta hur det har gått. Jag saknar kontrollen helt enkelt! Men jag saknar inte att låta en siffra förstöra en hel dag!

Har varit en riktigt bra helg, dop med fika (gissa vem som tog en bit tårta) i lördags och igår var vi på "afternoon tea" i Mölle. Måste rekommendera det ifall ni är i området någon gång. Deras scones var bara helt underbara! Jag åt gott, både soppa, snittar, scones och kakor - fick inte ångest efteråt. Hade redan bestämt mig innan att äta vad jag ville och inte må dåligt över det! Ibland är det konstigt, jag kan ta beslutet att som igår, äta gott och njuta av det utan att få ångest och då bara gör jag det. Medan ibland går det inte att äta en extra tomatbit utan att få ångest.

Nog om det... En ny vecka och jag börjar den med att vara förkyld så det blir till att ta det lugnt idag. Lite trist men så är det. Hoppas att ni har haft en underbar helg!
/Kramar

torsdag 3 april 2014

Tisdagens samtal

Var på tisdagen nere på samtal igen hos min kontaktperson, E-K. Ett riktigt bra samtal, först började vi att diskutera varför jag mådde så dåligt en vecka. Att jag låter mitt mående bestämmas av en siffra på vågen, har det gått för bra eller inte tillräkligt bra... Så första målet vi bestämde var att jag inte ska väga mig varje måndag hemma. Denna måndagen som kommer ska jag inte ställa mig på vågen, lite nervöst och osäkert... Nu vet jag ju inte hur det har gått... Bra övning för mig, jag måste ju släppa på kontrollen!

Andra saken vi pratade var hur mycket omgivningen påverkar mig (speciellt när jag inte mår så bra). När min älskade sambo fyllde år bjöd vi in familj och släkt på litet kalas. Vid middagsbordet kom då diskussioner upp om 5:2 dieten, hur god men onyttig tårtan var - "Jag ska nog bara ha en liten bit till, tårtan var ju så god jag borde inte, nu blir jag ju bara tjockare...". Hatar alla såna kommentarer, själv kämpar man med att äta en normal bit tårta och då få höra det. E-K tyckte att jag i de lägena måste säga ifrån och jag kan hålla med henne. Mat, dieter och skuldkänslor kring maten är inget jag tycker man ska diskutera alls vid middagsbordet!

Så nu har jag lite nya utmaningar att jobba mot, lagt in lite fler "förbjudna" livsmedel också att träna på. Vill bli frisk och då måste jag göra jobbet!

Hoppas ni har det bra i vårvädret!
/Kramar