onsdag 30 januari 2013

Inte kompensera!

Hade mitt möte med A idag, vi började med vägning och så... Jag hade gått upp lite, +0,4kg. Ska ju vara gld över det och när jag gick därifrån gick jag inom och köpte lite torkad frukt (sån med socker på) för att fira... Var riktigt glad efter samtalet nämligen för att A sa att om jag går upp 1,5 kg till så kan jag få lov att börja träna ett vanligt pass i veckan. Efter jag nu har ätit upp den sockrade frukten har jag världens ångest och sitter och funderar på vad jag kan dra in på. Så jäkla korkat, jag vill ju gå upp i vikt! Nu ska jag lägga det bakom mig och njuta av kvällen med sambon!

Tackar för alla kommentarer och ert stöd, betyder mycket för mig!
Nu kämpar vi vidare! Styrkekramar till er alla :)

måndag 28 januari 2013

Nada!!!

Blir så trött på mig själv och att det ska gå så långsamt... Jag kommer ju aldrig att komma upp i min normalvikt med denna takten jag håller! Imorse; vågen stod stilla... Jag har ju verkligen kämpat, lagt till flera saker under dagarna och tränat minst 50% mindre än vad jag brukar. Förra vecka så tränade jag; Måndag - crawlskurs (45min). Torsdag - Jogga 30 min, Lördag - Simning 30 minuter. Matmässigt så har jag ökat mina portioner och lagt till en frukt på förmiddagen, en yoghurt på eftermiddagen och äter mer onyttigheter under veckan (utöver). Ändå händer ingenting!

Är trött på det hela! Orolig vad min samtalskontakt ska säga på onsdag om det ser likadant på hennes våg? Bara min puls och blodtryck inte blir sämre igen? Är rädd och orolig! Nu gäller det till att öka ännu mer denna veckan. Har tänk att öka mellanmålet på förmiddagen, lägga till en knäckemacka också förutom frukten.

Jag ska lyckas!!!!

lördag 26 januari 2013

Ingen vanlig dag!

Idag är det en speciell dag, idag är det min födelsedag :). Jag ska ha en bra dag och inte låta någon ångest eller oro förstöra dagen! Den började bra, igår kom sambon hem med en bukett rosor och några lyxiga chokladpraliner. Vi sparar de till en kväll med bara oss själva :).
Idag körde vi till somhallen för att träna crawl, inte det lättaste... Hem och njöt av en god frukost, lite lyxigt med äggmackor och så. Just nu städar sambon medan jag tar det lite lugnt, vi får gäster om några timmar så mitt arbete kommer med maten sedan...

Är glad och ska se till att detta blir en kanondag!

onsdag 23 januari 2013

Är riktigt glad!

Tala om att jag var nervös innan jag skulle träffa min kontaktperson idag. Kändes som allting bara snurrade i huvudet och jag var livrädd för att jag skulle ha misslyckats... Vi gick in och vägde mig direkt, var inga stora siffror. Vågen stod på 0,2 kg mer idag så jag blev besviken! Men det positiva var att min puls och blodtryck var mycket bättre. Hon tyckte att jag varit jätteduktig som vänt det hela och minskat på min träning samtidigt som jag ökat på maten.

Det allra bästa är ändå att jag får lov att fortsätta med min crawlkurs och jogga 1 gång i vecka (i 30min). Var bara så glad när jag gick därifrån att jag kunde spricka :). Imorgon ska jag ut och jogga - ser fram emot det..... Firade med en chokladbit och lite nötter nu på kvällen, utöver min vanliga kvällsfika! Nu längtar jag bara efter att sambon ska komma hem så jag får krama om honom och tacka honom för han har hjälpt mig under veckan!

GLAD!!!

tisdag 22 januari 2013

Oro inför morgondagen...

Ska till min samtalsperson imorgon, är grymt nervös! Hoppas och håller tummarna för att jag har gått upp lite mer, vill så gärna visa att jag fixar detta!  Usch, önskar att morgondagen är över snart - tycker inte om att oroa mig!

måndag 21 januari 2013

vad fu***ng hände?

Har kämpat som en galning; ätit "onyttig" mat, ökat mina portioner och tränat betydligt mindre. Trodde att jag iallafall skulle ha gått upp ett kilo (okej - sjuka delen trodde ju betydligt mer..).Allting jag vill nu är att gå upp i vikt så att jag kan få börja träna lite mer igen. Träna så att jag kan få behålla min kondition iallafall, vill inte behöva börja om från start igen när tävlingarna kommer i sommar...

Var grymt nervös igår, men bestämde mig för att se varje pluses som något positivt = snabbare tillbaka till träningen. Ställde mig på vågen imorse och vad säger den +0,3kg. Skämtar du med mig???? Allting jag har gjort - så skrattar den mig rakt upp i ansiktet!. 0,3 kg är ju ingenting, visst det är åt rätt väg och så vidare... Känns bara jobbigt nu - kommer ju att ta evigheter om jag ska gå upp i vikt så att jag får börja träna normalt igen! Så hur går jag vidare nu??? Får helt enkelt bli att äta mer och mer, kommer känna mig som en gödgris men nu jäklar ska jag upp i vikt. Ska ju tillbaka till min samtalskontakt på onsdag och då ska hon väga mig, måste ju vissa för henne att jag lyckats att gå upp lite också...

Så ny vecka och nya tag - men usch, behöver peppning!!!

söndag 20 januari 2013

Vet inte hur det känns!

Har fått några dagar att fundera och lugna ner mig på nu, tankarna far omkring i huvudet fortfarande och jag har verkligen dippar. I fredags åkte jag och sambon till ett köpcentrum, han skulle ha några elektroniksaker och jag hade lovat han att bjuda på fika. När jag stod där blev det svårt att välja - tänkte först att jag kunde skita i kaka och bara ta en kopp te men då blir jag ju inte friskare.... Tog en chokladboll men jag vet inte om det var "rätt" val. Först tänkte jag att jag kunde äta halva och nöja mig med det. Men sedan försökte jag tänka rationellt, vem äter en halv kaka på ett konditori? Åt iallafall hela! På kvällen sedan efter middagen utmanade jag mig med lite glass och en chokladbit. Brukar ha det som rutin kvällen före jag ska springa. Fick en hemsk ångest sedan, kändes ju som jag överätit alldeles för mycket.

Nästa morgon började inte bättre, jag och sambon hade bestämt oss för att jogga en kortare runda, 5 km. Ångesten satt kvar - jag hade ju laddat för att springa länge och nu.... Kände inte ens av att jag varit ute en halvtimme när jag var hemma igen. Hur ska jag kunna behålla min kondis när jag inte får träna ordentligt? Lite gråtande och tröstande... Lugnade ner mig efter ett tag och vi fick faktiskt en kanonbra dag igår :).

Hoppas nu bara att jag får behålla denna känslan under dagen, försöker fokusera på mitt mål. Gå upp i vikt så att jag får börja träna ordentligt igen! Vet ju att jag kommer att ha gått upp i vikt tills imorgon - ska nu bara intala mig själv att ju mer jag har gått upp desto bättre är det!

torsdag 17 januari 2013

Ledsen - känns som allting blir fel!

Har väl slutat snurra lite i mitt huvud nu, men jag var så trött igår på kvällen! Vad har jag gjort? Hur kunde jag låta det gå så här långt? Förstår min kontakperson och det är nog bra att hon är tuff och "hotar" med ätstörningsavdelningen i Lund. Förra gången jag var där så skrev jag in mig frivilligt, kände att jag behövde det. Just nu upplever jag inte att jag har de problemen kring mat - jag har inte ångest när jag äter, jag kan äta sötsaker och annat. Fast jag kanske kan göra det för att jag tränar så mycket som jag gör... När jag tränar så känns det mer okej för då vet jag att jag gör av med kalorierna. Nu börjar det snurra i huvudet igen. Jag måste gå upp i vikt igen så att jag får börja träna! Förra gången så gav jag mig själv träningsförbud för kroppen orkade inte att träna, men jag känner fortfarande att kroppen orkar att träna nu (fast den gör inte det - vet det). Att öka portionerna och äta mer skrämmer mig inte lika mycket som vetskapen om att jag inte ska träna gör! När jag åt extra på kvällen igår så var det bara för att ju mer jag proppar i mig ju snabbare kommer jag tillbaka till träningen så fanns i mitt huvud....

Missförstå mig inte - jag vill bli frisk. Jag vill få ett sund förhållande till mat och träning! Jag och min sambo tycker ju båda om att träna, vi är anmälda och har planer för att genomföra flera tävlingar under vår, sommar och höst. Har redan inskrivit i min kalender; göteborgsvarvet, Sövde triathlon, springtime, Lundaloppet, malmö triathlon, malmömilen, velo classic, malmö simmet....Hur ska jag kunna genomföra dessa tävlingar om jag inte får träna? Egentligen vet jag att det är inte tävlingarna som är det viktigaste i livet, men jag vill ju kunna genomföra dessa. Är rädd för att om jag inte tränar så kommer jag få urdålig kondis och göra skitkassa tider på tävlingarna. Jag är ju snabbare nu än vad jag har varit på lång tid och ett träningsuppehåll gör ju inte mig snabbare.... Allting jag har byggt upp genom träningen kommer bara att kasseras känns det som!

Försöker sätta det i ett större perspektiv - min hälsa jämfört med tävlingsresultat men det är svårt! Jag vill prestera bra på tävlingarna. Vet att jag är mycket för att prestera och vara duktig... Varför kan jag inte få lov att träna så att jag håller igång lite med grundkonditionen. Kan jag inte få lov att träna 2-3 pass i veckan på max 30 minuter så att jag håller igång lite iallafall.....




Mer mat = att jag får börja träna igen :)





Snälla ni där ute, hur tycker ni att jag ska tänka - hur tänker ni själva? Känner mig bara trött, arg och ledsen. Snurrar i huvudet alldeles för mycket.....

onsdag 16 januari 2013

Snurrar i huvudet!

Hade samtal idag med min kontaktperson på öppen vården och herregud vad det snurrar i mitt huvud nu. Har redan gråtit några gånger ikväll.... Jag var ärlig och sa att julen varit jobbig och jag har tappat en del i vikt. Hon såg det riktigt allvarlig och gav mig i princip tränngsförbud och att var riktigt hård! Förstår ju att det behövs och jag inser ju att träning nu inte är bra för mig.... Men jag älskar ju att träna och behöver det. Hur ska jag kunna öka mängden mat om jag inte tränar? Redan nu är jag oftast proppmätt men äter ändå. Vi gick igen maten under en dag och så dåligt som hon menade att jag äter håller jag inte med om! Innan jag gick hem så sa hon "om du inte lyckas gå upp i vikt till nästa vecka så måste jag nog kontakta ätstörningsavdelningen" (slutenvården som jag var inlagd på tidigare). Vill verkligen inte ditt igen! Snurrar alldeles för mycket i huvudet nu, orkar inte mer för kvällen! Kommer kanske ett "bättre" inlägg imorgon när det har blivit lite mer klart i tankarna. Just nu orkar jag inte - vill inte mer...

måndag 14 januari 2013

Och så gick det åt skogen!

Jag var faktiskt hyfsad glad förra veckan, hade ju lyckats lite med att gå upp. Så kommer bakslaget denna veckan... Jag har gått ner igen (gått ner det jag gick upp och en del till). Vet att det blev lite knassigt med maten i helgen och så men inte att jag ska ha gått ner så mycket! Jag menar att jag har ju ätit bra under resten av veckan och tränat som jag har gjort tidigare veckor.... Fattar mig inte på vågen ibland!!!

Känner nog just nu en rätt så stor hopplöshet, hur ska jag göra för att bli "frisk". Jag och sambon är ju anmälda till en del tävlingar i vår/sommar/höst och för att kunna genomföra de måste jag ju få träna (iallfall lite)... Inser ju att det rätta är ju att minska ner på träningen, eller att ta ett träningsuppehåll. Snurrar i huvuvdet just nu - vet inte vad jag ska, vill eller borde

Trött på hela skiten nu!

söndag 13 januari 2013

Letar saker att gå igång på!

Igår hade jag en vilodag - vill brukar ge lite ångest när det kommer till att unna sig mat! Sambon och jag höll på att städa och röja ut julen på förmiddagen för på eftermiddagen skulle vi åka och se innebandy. Innan vi gav oss iväg så bestämde vi oss för att äta ute. Han frågade vad jag ville och jag var helt ärligt - En del av mig vill åka till en av våra favoritrestauranger och äta pasta frutti di mare medan andra delen av mig vill att vi åker hem efter innebandyn så kan jag äta en knäckemacka eller så bara. Vi kom överens om att lyssna på den friska rösten. Innebandyn var riktigt trevlig och skoj att titta på, efteråt gick vi ner till restaurangen och här började det... Jag var inte längre sugen på Pasta frutti di mare, men valde det ändå för jag hittade inget annat jag var sugen på. Fick in maten och det var en enorm portion pasta och jag kände direkt avsmak inför tallriken. Pastasåsen med skaldjuren i var okej och jag åt lite pasta för det måste jag ju... Men det kändes bara så fel. När jag lagar pasta hemma vet jag att gör precis 1 portion pasta och sedan kan jag äta den, här var det svårt att veta hur mycket jag skulle äta. Tror nog ändå att det blev rätt så okej för jag blev mätt efteråt och det måste ju vara det viktiga. Blev iallafall på riktigt dåligt humör - mest på mig själv för jag kunde inte riktigt njuta av maten och nu har jag förstört en av mina favoriträtter. Vad fan håller jag på med! Mitt mål är ju att gå upp i vikt och då måste jag äta ordentligt!

Det positiva var att jag lyckades faktiskt vända och bli på bra humör igen på hemresan så vi fick en härlig kväll hemma tillsammans


måndag 7 januari 2013

Lyckades lite (och det känns helt okej)!

Var så grymt nervös igår, kändes som jag ätit alldeles för mycket under veckan och tränat/rört mig mindre än vanligt i och med jag har varit förkyld! Var säkert att jag skulle ha gått upp rätt så mycket... Försökte intala mig för att vad jag ändå hade gått upp så skulle det vara okej. Jag sa till mig själv; Att jag har mycket kvar att gå upp och ju mer jag går upp ju snabbare kommer jag upp i min rätta vikt osv... Visste att jag ändå skulle bli skrämd om jag gått upp för mycket. Vågen stod på 0,4 kg mer idag än förra måndagen. Känns faktiskt helt okej, en del av mig är lite negativ. Men jag försöker trycka ner den rösten och säga att jag ska vara glad och nöjd!

Vad tycker ni??? Hade ni varit rädda eller glada??
Kramar

lördag 5 januari 2013

Jobbigt att inte träna!

Har varit förkyld nu sedan i tisdags och det har inte underlättat ångesten! Jag lovade mig själv (i nyårslöfte) att jag ska kämpa mer och inte bli så låst med maten. Som min sambo har sagt så har jag blivit värre de senaste månaderna. Nytt år = nya tag alltså. Har nog tränat rätt så normalt för min del under denna veckan, speciellt om man tar hänsyn till att jag varit förkyld. I måndags och tisdags tränade jag och sedan blev jag förkyld. Det gjorde att jag har tagit det lugnt fram tills imorse :). Vågade prova att ut och springa idag, blev en kortare runda på 8 km i lugnare tempo.

Så träningen är nog inte där jag har gjort framsteg men jag har ätit mycket friare under dessa dagar! I onsdags var vi ute och jag åt god köttgryta med pressad potatis, sambon sa sedan att han tyckte att jag ätit ordentligt. I torsdags varvi ute på ett köpcentrum och åt på max, jag tog inte min vanliga kycklingsallad utan en kycklingburgare och åt nästan hela brödet! Igår så lagade jag kycklingtacos och gjorde egna grova pitabröd till. Tror också att jag åt en rimlig mängd. Idag är vi hos sambons familj och de bjöd på mackor till lunch, vi ska äta middag ikväll. I vanliga fall hade en macklunch givit mig enorm ångest och dåligt humör. Idag åt jag två mackor till lunch....

Säger inte att allt känns bra och så nu men betydligt bättre än vad det brukar göra. Jag har ju mitt framtidsmål i sikte och för att nå dit måste jag gå upp i vikt. Borde ju lyckas i och med allt bröd och annat jag ätit under veckan... Men det får måndagen utvisa

Kram till er alla

torsdag 3 januari 2013

kort inlägg och tankar inför nya året!

Blir bara ett kort inlägg (till skillnad från de tidigare med årsresumerna :)... ). Jag har många tankar inför det nya året som har börjat. Sorgligt nog har det börjat med en rejäl förkylning så jag sitter/ligger i soffan och snörvlar, börjar iallafall bli bättre.

Har som sagt funderat mycket inför detta nya år, vad vill jag få ut av året och hur ska jag nå mina mål? Min största önskan är att bli så frisk som möjligt, men hur ska jag kunna uppnå det? Jag har som mål att se varje dag som en ny dag och kämpa för att bli så frisk jag bara kan!
Jag ska;
  • utmana mig själv mer med större portioner och förbjuden mat (åt äppelkaka m. vaniljsås igår på kvällen)
  • Träna yoga (lugn tränning) minst en gång i veckan
  • Inte vara så sifferfokuserad på träningen, att det är okej att träna "lugnt". 
Kommer att fylla på med mer och mer tankar och mål, men detta är iallafall en början :)
Tusen kramar till er alla - låt detta året bli året då vi ger äs en rejäl spark i backen och inte låter henne få större fäste!

tisdag 1 januari 2013

årsresume del 3



Augusti
Börjar månaden med att väga mig (måndag ju), Oj, väger under mitt ok-intervall. Inte mycket men ändå. Sambon är anmäld till Malmö halvmaraton men skadar ljumsken och kan inte springa vilket gör att jag tar över hans startplats. Känner att jag är bra tränad och ökar sträckorna nu inför halvmaran. Går kanonbra att springa halvmaran nere i Malmö och jag är helt klart nöjd med min tid :). Har mycket funderingar om jag tränar för mycket och jag kämpar för att komma upp till mitt ok-intervall. Men till mängden jag tränar så har jag ändå svårt att få i mig tillräkligt med energi eftersom jag tappar lite i vikt. Börjar att fundera på att ta kontakt med öppenvården igen, känns som att jag har fallit tillbaka.

September
Förutom Malmö halvmara så genomför jag och sambon också Malmö klassikern, det innebär att springa Malmö milen, simma malmö simmet och cykla Malmö Velo Classic. Cykelloppet gick nu i september. Detta är något av de tuffaste jag har gjort, 77km med rejäl motvind halva sträckan. Cyklade in på 3 timmar och 45 minuter. Märker att jag har fortfarande svårt att öka portionerna, går upp i vikt en av veckorna vilket ger enorm ångest för då tycker jag att jag går upp för mycket i vikt. Tränar rätt så mycket men börjar känna av det i kroppen. Funderar mycket på träningsminskning, men har svårt att genomföra det. Vill ju träna - dels för det är roligt och dels för att då är det lättare att unna sig onyttigheter!

Oktober
Har mycket på jobbet och det känner jag av! Är trött och känner mig inte duktig på arbetet längre. Gör att jag gärna tränar lite mer, släpper ut frustrationen från arbetet då. Har många tankar om varför det inte går bra för mig, varför lyckas jag inte gå upp i vikt? Ljuger nog en del för mig själv, vill inte inse att jag måste öka mina portioner och börja träna mindre. Tränar i snitt 4-5 pass i veckan. Jag och sambon planerar för en resa på höstlovet, ger mig sjukt mycket ångest - kommer ju att gå upp massor i vikt om jag inte får träna. Sambon och jag har långa samtal och han säger att han börjar att oroa sig för mig. Att jag är värre nu än vad jag har varit tidigare. Har enormt svårt att unna mig onyttigheter och känner ångest och dålig självkaraktär varje gång jag gör det.

November
Jag och min sambo börjar månaden med att resa iväg - en resa till Wien. Hade det faktiskt underbart och jag löste det bra med maten. Hade svårt för vissa saker och just nu önskar jag att jag provat en god apfelstrudel. Den jag provade var inte god!!! Drabbas av rejäla förkylningar under månaden och kan inte träna. Ni kan ju själva inse att det ger enorm ångest. Är bortbjudna en del och jag oroar mig mycket för maten innan, vad ska jag äta? Ska jag ta en bit kaka eller efterrätt? Tänk om jag inte ska träna imorgon? osv... Är på läkarbesök och det bestäms att jag ska återuppta behandlingen. Börjar gå tillbaka till min samtalsperson, A på öppenvården. Känner att det behövs just nu. I slutet av månaden går jag och sambon på julbord - tala om att det ger mig ångest inför julen.... Börjar redan nu oroa mig för hur mycket jag ska gå upp under julveckan. Börjar faktiskt att vända viktkurvan lite igen, går upp lite vikt och det känns bra (iallafall ett litet tag). 

December
Månaden jag har fruktat för - alla julbord. Hur mycket kommer jag inte att öka i vikt? Drar nog in lite på maten/portionerna under veckorna inför jul. Allting för att förbereda mig sjuka sida för julen. Fortsätter med mina samtal hos A och vi kommer fram till gemensamma riktlinjer. Hittar saker där jag tycker det är ok att börja öka portionerna på. Vi diskuterar mycket om mina framtidsdrömmar. Sambon och  jag vill ju skaffa barn någon gång i framtiden, vi blir ju inte yngre... Just nu kan inte min kropp bära ett barn. Jag har fortfarande inte fått tillbaka mensen och det oroar mig enormt mycket! Försöker att fokusera på det när jag tränar. Ett mål är att inte pressa mig själv till yttersta gränsen när jag tränar, att inte bli så sifferinriktad. Julen går bra ena dagen, vi firar lillejulafton hemma hos mina föräldrar och med min bror och hans familj. Upptäckte på morgonen att jag gått ner i vikt - Nu jävlar. Det leder till att när det blir frosseri (från andra) hos julfirande hos min sambos släkt så får jag världens avsmak och äckelkänslor. Fixar inte att äta något onyttighet alls under julafton. Har enormt mycket att göra på jobbet (och hemma). Önskar att man kunde haft mer tid, hur ska man hinna med allting???Går inte upp i vikt under julen som jag är så rädd för. Istället står vikten stilla. Önskar att jag hade haft mer kraft att orka kämpa för att bli frisk, men jag är så trött på sjukdomen nu!

Årsresumé del 2



April
Börjar månaden med att flytta in i vårt nya radhus. Är många långa dagar med mycket på jobbet och flyttkaos hemma. Känns tungt för jag hinner knappt att träna och maten blir inte alltid den bästa - orken tryter och det blir snabba, kanske lite mindre nyttiga rätter. Gick ner i vikt i samband med flytten (=åt dåligt då jag inte alltid uppskattade alla kakor och annat skit under flyttrushen). Sambon (nu bor vi ju ihop i vårt hus) har också mycket inplanerat. Egentligen skulle vi kanske lagt mer tid till att fixa med hemmet men vi är och besöker vänner, släktingar, går på bio, teater mm. Firar påsk både hos mina föräldrar och hos hans moster och det lilla jag lyckades att gå ner gick jag upp igen under påskfirande. Blir rätt så mycket godis, får någon sort frosseri och äter och slutar inte fast jag mår illa. Börjar att känna mig tjock, stor och att jag har dålig karaktär som inte kan hålla mig ifrån godis och annat sånt skit! Väger nästan 2 kilo över mitt ok-intervall och det känns av. Vissa dagar är bra medan andra är sämre och sambon får ta mycket av min ångest! Äter ändå relativt fritt när det kommer till mat, försöker att hålla det nyttigt och bra men ibland blir det något mer "förbjudet" som min sambos hemmagjorda pizza (som är ruskigt god, och inte alls speciell onyttig).

Maj
Nu får det vara nog! Kändes inte ok att väga så mycket över mitt intervall. Jag skulle gå ner i vikt igen så att jag hamnade inom mitt ok-intervall. Vilket faktiskt inte tog så lång tid... Jag drog in på maten en del och tränade mer. Började att träna 4-5 gånger i veckan! I takt med att jag gick ner i vikt så att jag kom inom mitt intervall så började jag också att känna mig "bra" igen. Samtidigt ville jag bara gå ner lite till, komma lite närmare den nedre gräsen. Humöret pendlar väldigt mycket, vägningsdagarna ger mig ångest och är ofta jätteledsen efteråt om det inte har gett ett bra resultat.

Juni
Har en intensiv period på arbetet, sedan kommer semester. Mycket händer i våra liv nu, min ena katt skadar sig allvarligt och jag känner mig usel - Hur kan jag låta sjukdomen få fäste när det finns så mycket viktigare saker i livet???
Vågen pendlar lite upp och ner, har ångest varje gång den går uppåt fast jag ligger inom intervallet. Vill hitta den magiska gränsen. Blir rätt så mycket träning när semester kommer och både jag och min sambo njuter av ledigheten vi får i slutet av månaden, tillbringar mycket tid hemma med vår skadade katt och oroar oss för honom. Får oftast ångest när jag ätit något onyttigt och det sitter i länge. Ångesten är mer för att jag har dålig karaktär än för att jag ska gå upp i vikt, en ev. viktuppgång kompenserar jag ofta för vid nästa måltid. Såklart utan att sambon märker det....

Juli
Äter en del onyttigheter under sommarmånaderna, blir en del glass :) Måste erkänna att glass är en av mina stora laster. Är också okej att äta glass när jag ska ut och springa på morgonen dagen efter... Annars ger det mig kusligt mycket ångest att äta onyttiga saker. Märker också av att jag har börjat oroa mig igen när vi är bortbjudna på vilken mat vi kommer att bli bjudna på - då har jag ju inte kontrollen längre...
Vi firar några semesterdagar hos min sambos familj i en stuga mitt ute i skogen (och vid en sjö). Blir mycket frosseri för de andra med kakor, godis (choklad) och annat onyttig. Känner ofta avsmak och äklighet - fixar inte att äta onyttigt när andra frossar och det är faktiskt skönt när vi kommer hem igen till våra vanliga rutiner! Bestämmer mig för att inte falla ner djupare ner i sjukdomen (lätt att bestämma). Mycket tankar på vad jag vill och hur jag ska uppnå framtidsdrömmar. Önskar nog bara att jag kunde bli frisk och få en "naturlig" inställning till mat, inte tänka och fundera så mycket över det. Är trött på att vara sjuk och ha alla dessa tankar! Väger ofta lite mindre och mindre, vissa veckor går jag upp lite och det ger enorm ångest men är fortfarande inom intervallet.