söndag 28 juli 2013

Vågar jag lämna trygghetens famn?

Läser alla era bloggar och vill följa era liv, pusha er och ge er goda råd. Samtidigt behöver jag själv alla de där goda råden! Samtidigt som jag läser era bloggar och följer er varje dag så orkar jag inte alltid uppdatera min egen.... Men här kommer ett litet inlägg :). 

Har varit lite av utmaningens vecka, har inte kunnat planera och "styra" all matplanering. Jobbigt, men nyttigt för mig. Har varit igång mycket och jag vet inte om jag har ätit tillräckligt... Vet att det är fel men jag vill verkligen inte att det ska vara ett plus på vågen imorgon. Vill bara få en paus och inte känna att jag bara ökar. Min behandlare, A vill ju att jag ska gå upp mer i vikt men jag tycker själv att det räcker nu... Blir så mycket svårare att gå upp då - vilket är mitt mål, vad strävar jag mot? Jag behöver ha mål att sträva emot, små morötter...

Har blivit en rätt så intensiv träningsvecka! I måndags så cyklade vi på Ven och sedan styrketränade jag. På tisdag så sprang jag på morgonen, i onsdags så tog vi en långrunda med våra racercyklar (2timmar), jäkla vad roligt det var! I torsdags så simmade vi 800m med våra våtdräkter i havet. I går (lördag) så sprang vi långpass (19km). Idag har det blivit till att ta det lugnt! 

Har ätit friare och vi har ätit ute flera gånger under veckan, varit jobbigt stundvis efteråt då dividerandet kommit! Men varför ska inte jag kunna äta ute, alla andra kan ju det utan att de går upp i vikt!  Jag har ätit rätt så mycket glass, mycket för att vara mig. Men varför inte - jag gillar glass och det har varit varmt ute. Varför ska jag inte kunna äta lite glass varje dag? Ska jag inte kunna unna mig det? 

Jobbigt just nu när söndagsångesten kommer, jobbigt för att jag inte vet hur mycket jag kommer att ha gått upp i vikt. Jobbigt för att jag i te har kontrollen (=tryggheten). Varför ska det vara så jobbigt att kämpa mot ett friskare liv? 

Frisk vill jag bli och då måste jag utsätta mig för utmaningar, jag måste våga gå emot. Det får gå som det går imorgon - jag ska inte bli lyssna på rösten, jag ska kämpa vidare! Lätt kanske att säga nu, men usch - jag är rädd!



1 kommentar:

  1. Å jag känner verkligen med dig, vet precis hur det känns. Varför ska en löjlig siffra få avgöra hur vi mår och hur vi känner oss? Det är helt sjukt egentligen. Jag tror precis som du att man behöver morötter, delmål och mer långsiktiga mål för att orka kämpa mot sjukdomen. Ännu viktigare tror jag dock det är att hitta något annat, mycket mer betydelsefullt och något man verkligen brinner för att byta ut och ersätta ätstörningen med. När det har varit en så stor del av ens liv och upptagit dygnets alla timmar är det inte "bara" att släppa ätstörningen utan jag tror verkligen på att hitta något annat att fokusera på och lägga all sin tid på som tidigare gått till ätstörningen. Vad brinner du för i livet?

    SvaraRadera