tisdag 30 november 2010

Snart 100 inlägget

Oj, vad många inlägg det har blivit, Såg att det är nummer 100 snart. Då kanske det passar bra med någon sorts utvärdering av "Min resa" så här långt....

Vägen har inte på något vis varit rak eller snabb, ska jag vara riktigt ärlig har jag nog inte kommit så långt på resan (viktmässigt). Jag har nog kommit en betydligt längre sträcka mentalt, iallafall när det kommer till erkännande av sjukdomen och att jag behöver hjälp.

I början på sommaren fick jag hjälp att söka hjälp, jag började med att gå till vårdcentralen. Under hela sommaren gick jag cirka 1 gång i veckan till distriktssköterskan på vårdcentralen för att väga mig och sätta upp nya mål. Framstegen där var inte många, var någon vecka jag lyckades med att gå upp i vikt annars fortsatte jag att gå ner under hela sommaren. Lagom till jag började arbeta igen fick jag en remiss till den öppna psykiatriska mottagningen i staden (najaden). Där har jag fortsatt att gå under hela hösten. Jag har varit på cirka 1 besök i veckan för vägning och samtal. Efter någon vecka där lyckades jag att vända viktnedgången och börja gå upp igen. Det var bara små plus, men plus iallafall.

Väldigt hastigt dog min mormor sedan i början av September och jag började ifrågasätt livet och hur skört det är. Det blev en tuff period och jag började tappa vikt igen. Var nere på den lägsta vikten innan jag lyckades att vända det ännu en gång. Upplevelsen under denna tiden, med besök på akuten för att ta EKG och min låga puls gjorde mig rädd. Jag blev riktigt rädd för vad jag utsätter mig själv och min kropp för. Detta gjorde att jag tog erbjudandet jag fick om att genomföra en bedömningsvecka på en ätstörningsavdelning i Lund (slutenvårdsavdelning). Var där vecka 44 och det var på många sätt tufft och utmanande, väckte många tankar och jag insåg nog hur djupt sjukdomen har fäste i mig. När jag sedan kom hem igen var tankarna många och röriga. Efter återbesöket kom vi fram till att jag ska läggas in efter nyår.

Efter nyår är min nya "bostadsadress" avdelning 33 i Lund (sluten ätstörningsavdelning). Efter beslutet var taget känns det skönt, jag har lagt över kontrollen i andras händer lite och jag vet att jag kommer att få professionell hjälp. Detta innebär inte att jag slutar att kämpa eller utmana mig själv. Jag strävar hela tiden efter att fortsätta gå upp i vikt, speciellt som jag efter lund-veckan har fortsatt att gå ner i vikt. Jag hoppas verkligen att det blir ett plus på vågen på torsdag, känns som det borde bli det när man tittar till allting jag har ätit! Samtidigt vet jag hur svårt det är att gå upp i vikt och hur mycket jag måste äta, så jag börjar bli lite nervös...

Så för att sammanfatta det hela kan man säga att jag har från det jag började söka hjälp inte gått upp någonting, snarare har jag fortsatt gå ner med några positiva veckor (viktuppgångar). Men min mentala resa har varit stor, nu inser jag att jag är sjuk och att jag behöver hjälp Jag fixar inte detta själv (eller med hjälp från föräldrar och så). Jag ska satsa på mig själv i vår och bli så frisk jag bara kan bli. Det innebär att jag får lämna jobbet under våren (sjukskriva mig), men det är det värt även om jag egentligen inte vill det. Jag älskar verkligen mitt jobb, men det är värt att satsa på mig och satsa på att bli frisk!

lördag 27 november 2010

två av tre utmaningar avklarade :)

Nu är jag riktigt stolt över mig själv. Jag tycker nämligen att jag har varit duktig idag. Det är nu lördag kväll och jag har fixat två av veckans utmaningar (redan). Igår på kvällen åt jag chokladpraliner, 5st. Det var i smakerna; chili, ingefära, kaffe, marsipan-tranbär och fransk nougat. Den med ingefära var bara så underbart god! Helt klart en av de godaste chokladpralinerna jag har ätit...


Idag arbetade jag först på morgonen, sedan bjöd jag mina föräldrar på lunch som tack för all hjälp och alla gånger de har bjudit mig på lunch. Vi åt thaimat - kyckling i röd curry och kokosmjölk. Var så gott, perfekt en kall och snöig dag som idag

Efter lunchen begav vi oss ut till en julmarknad, Krapperups julmarknad. Var rätt så småtrevlig, hade nog varit mysigare om man inte gått och småfrusit. Innan vi åkte därifrån så bjöd mamma på te/kaffe på Krapperups café. Jag beställde och åt en lussekatt (en av utmaningarna..). Först hade jag bara tänkt att äta halva för den var stor. Sedan tänkte jag att "normala" människor äter en hel lussekatt och jag vill ju gå upp i vikt så vad är problemet. Just nu sitter jag proppmätt efter lunchen och lussebullen, men samtidigt är jag stolt över mig själv! Jag har riktigt tagit upp kampen mot äs idag.


Hoppas att ni har haft en bra lördag, nu ska jag krypa upp i soffan snart men en bra bok och värma mig - är mysigt att sitta inne och se när snön vräker ner utanför.
Kramar

torsdag 25 november 2010

F*N också

Var på najaden idag, ännu en gång har jag misslyckats. Jag blir så arg på mig själv och på mitt beteende, ännu en gång har äs vunnit... Om ni inte har förstått det så har jag gått ner vikt denna veckan också. Varje måltid har jag ätit, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika. Äter mig proppmätt och ändå går jag ner i vikt. Är otroligt trött på det nu! Till nästa vecka ska jag ha gått upp i vikt...

Var med om en sådan ätstörd upplevelse idag, har bestämt att en av veckans utmaningar ska vara att imorgon kväll (till idol) ska jag äta några godisbitar. Var inne i en chokladaffär för att köpa några chokladpraliner (ska man njuta av godis ska det vara riktig fin choklad tycker jag). Stod där i affären men kunde inte välja, sedan erbjöd biträdet mig choklad medan jag väntade. Fick nästan panik och gick därifrån. Efter besöket på najaden gick jag tillbaka och köpte fem praliner, så ett steg i rätt riktning var det väl för mig :) Inhandlade också lite mer nötter och torkad frukt, får öka mängderna i veckan som kommer.

Bara för att jag ska lägga in mig efter jul får jag ju inte sluta kämpa, varje kilo jag går innan jag läggs in har jag ju som "bonus"...

Nu är det snart dags att fixa kvällsmat, ska bli köttgryta med ris ikväll (och till lunch imorgon).

Tack för alla som höll tummarna för mig, ni får göra om det nästa vecka :)

onsdag 24 november 2010

Nervös inför morgondagen

Usch, nu ska jag tillbaka igen imorgon till najaden för veckans invägning. Jag håller alla mina tummar för att jag ska gå upp i vikt! Har ätit rätt så okej denna veckan, men det har inte blivit mycket nötter och annat "energirikt" på kvällarna, så jag är rätt så nervös för att jag inte har gått upp mycket i vikt.

Jag kommer att bli ledsen ifall jag inte har gått upp i vikt, känner att det är en stress från min sida att jag vill så gärna men det är tufft när man är mätt hela tiden. Har slutat med att räkna kalorier och det gör att jag känner att jag har inte kontrollen längre, vet då inte om jag "vågar" att unna mig de nötterna på kvällen... Sjuk tanke - om jag vill gå upp i vikt borde jag ju proppa i mig alla nötterna jag bara kan. Nya tag och ny kämparande behövs nu!

Jag funderar på att sätta upp utmaningen till nästa gång ska vara att äta godis, men samtidigt vet jag inte om jag är mogen för den utmaningen än. Får fundera på det tills imorgon... En annan tanke jag har är att äta en lussekatt som veckans utmaning...

Håll tummarna för mig imorgon - ett under kan ju ha skett

söndag 21 november 2010

Negativa tankar - bort!


Sitter just nu och har lite ångest, men den ska inte få inverka på maten idag! Hade en helt underbar dag igår, började morgonen med en god frukost och sedan satt jag och arbetade några timmar, ska fortsätta med det snart.. Lite före lunch ringde mina föräldrar de skulle ut till Höganäs och undrade om jag ville följa med, tackar man inte nej till. Det blev dock så att vi gjorde massa ärende först och jag hade tänkt att äta lunch någon gång mellan ett och två för att hinna med mellanmål på eftermiddagen, middag och sedan kvällsmålet. Ärendena och shoppingen gjorde att vi åt inte lunch fören efter tre. Åt kanongod lunch (snäll pappa som bjöd), var nere i hamnen i Höganäs på en restaurang som hette Bryggan. De serverade igår kolja med kokt potatis, ugnsbakande tomater, fänkålssallad och trattkantareller. Tala om att jag njöt av maten... Åt upp allting utom en liten potatis, men jag var så proppmätt. Det negativa var att jag varken hann eller orkade äta mellanmål på eftermiddagen, försökte äta lite mer på kvällen, men jag var fortfarande full i magen så det var inte det lättaste... Är så tvekluven i känslorna, vet att jag nog inte åt tillräkligt igår samtidigt som jag har ångest för att jag åt en så stor portion med fisk... Hur sjukt är inte det!

Vad jag har bestämt är att det får iallafall inte påverka min mat idag, har redan ätit en normal frukost (utan att dra in på något). Jag ska unna mig en kaka idag till eftermiddagsmålet. I fredags på najaden bestämde vi oss för att jag ska köpa en chokladboll idag. Jag hoppas att den smakar gott...

Nu är det dags att återgå till arbetet med matematikkursen jag läser och stoppa de dumma tankarna!
Kramar

fredag 19 november 2010

En jobbig dag

Har varit en rätt så tuff dag för mig idag, dels har jag varit så sjukt nervös för att jag skulle ha gått ner i vikt. Det hade jag självklart gjort, jag hade gått ner 0.6 kg sedan sist. Nu har jag ännu mer kilo att gå upp! Skit också... Ärligt så insåg jag det redan innan att jag skulle ha gått ner i vikt till denna vägningen, vet att jag har ätit små portioner och missat några mellanmål. Har varit så många tankar i huvudet att det har varit svårt att äta under veckan. Dock känns det så skönt att ha tagit beslutet om att jag ska lägga in mig, min behandlare på najaden blev jätteglad över mitt beslut och tycker att jag har valt rätt. Hon var stolt över mig sa hon. Jag blev riktigt glad över hennes kommentar. En annan som också sa att han var stolt över mig var min chef idag, vi pratade om vilket beslut jag hade tagit (att jag ska lägga in mig) och då sa han att han var riktigt stolt över mig, att jag är stark som väljer det beslutet och att jag är en riktig förebild för alla mina elever! Känns på alla sätt som jag har tagit rätt beslut, nu ska jag bara berätta det för mina föräldrar, kommer att göra det i helgen. Men det ska nog gå bra.

Kommer en lite mer utförlig "tankebabbel" imorgon, måste laga middag nu. Har bestämt mig för att fira med att göra hemlagad pizza, ska bli riktigt gott :)

Sedan blir det till att se på idol ikväll, ser fram emot lite kvällsmys med några kompisar och idol. Tack för alla som höll tummarna för mig, lova att ni gör det nästa vecka också så ska det bli ett positivt resultat!
Kramar

torsdag 18 november 2010

Har nog tagit ett beslut

Jag har suttit i soffan någon timme nu och jag tror att mitt beslut har sjunkit in. Jag åkte ner till Lund idag på återbesök, satt och diskuterade med läkaren ett tag. De hade tänkt sig dagvård eller slutenvårdsbehandling för mig, för min del känns isåna fall slutenvård bäst. Jag är lite rädd för att kommer jag att vara hemma delvis så kommer jag att kunna kompensera med maten hemma. Som det ser ut nu så kommer jag att fortsätta på Najaden fram till nästa år och i början på januari kommer jag att läggas in. Det lätt faktiskt rätt så bra för mig, då kan jag på ett "snyggt" sätt avsluta och förbereda jobbet på att jag kommer vara borta under några månader. Läkaren sa att de flesta är inlagda mellan tre till sex månader och jag har ju rätt så många kilo att gå upp. Känns skönt iallafall att ha tagit ett beslut! Nu ska jag tillbaka till Najaden imorgon för veckans vägning, är faktiskt rädd för att jag kommer att ha gått ner i vikt under denna veckan. Har haft det skittufft med maten för all oron och funderingarna kring Lundveckan... Är så trött på sjukdomen nu! Men jag ska kämpa vidare, ju fler kilo jag lägger på mig ju närmare målet kommer jag ju.

Som sagt, skönt att ha kommit ett steg framåt och tagit ett beslut. Nu ska jag bara försöka prata med mina föräldrar kring detta, hoppas verkligen att de kan ställa upp och passa katterna för mig. Annars vet jag inte hur jag ska lösa det för deras del. Älskar verkligen mina katter och kommer att sakna dem enormt mycket!

Just nu så börjar jag att oro mig inför vägningen imorgon, är riktigt nervös. Jag vill inte göra min behandlare (och min själv och mina föräldrar) besvikna genom att ha gått ner i vikt. Får se till att äta massor ikväll och imorgon! Berättar imorgon hur det har gått, snälla håll tummarna för mig
/Kramar

Återbesök i Lund idag

Om några timmar ska jag bege mig ner till Lund för ett återbesök till bedömningsveckan jag var på vecka 44. Börjar känna mig sjukt nervös inför detta, vet inte vad de kommer att rekommendera eller säga till mig. Har varit en riktigt tuff vecka med många tankar kring bedömningsveckan och sjukdomen. Samtidigt har det också varit jobbigt kring maten varje dag, har mått illa och varit proppmätt konstant. Känts tungt att tvinga sig själv att äta när man känner sig fullproppat av mat.... Tror att jag gjorde lite för små portioner igår så nu är jag rädd att jag kommer att ha gått ner i vikt tills på fredag när jag ska till najaden och väga mig. Det skulle inte förvåna mig...

Hade tänkt att äta lunch i Lund idag och faktiskt utmana mig själv genom att äta ute, men imorse kände jag att jag orkade inte med det idag. Så jag gjorde en quinoasallad med rökt kalkon som jag kan äta innan besöket.

En sak som jag vet att läkaren kommer att vilja prata om är mina "konstiga" blodprover, under veckan togs det blodprover och ett av proverna (basöverskottet) visar att jag kräker, jag har aldrig kräkt upp mat eller kommer att kunna göra det. Fattar inte varför provsvaren visar som de gör, men jag vet att jag kommer att känna mig misstrott och det är ingen rolig känsla. Sedan jag gick ut med min sjukdom har jag varit fullständigt ärlig med allting kring den och mig, att andra då tror att jag ljuger känns då extra tufft.

Det är bara att bita ihop och åka dit ner med ett öppet sinne. Jag kommer att lyssna på deras rekommendationer och tankar men inte ge ett klart besked idag. Jag kommer vilja att prata med min behandlare imorgon på najaden samt mina föräldrar innan jag bestämmer mig helt och hållet.

Hoppas att ni får en bra dag, själv kommer jag nog att tycka den är bättre efter besöket i Lund. Vill bara få det avklarat!
/Kramar

tisdag 16 november 2010

"Min livssituation" - svar på några frågor

Jag fick några frågor kring hur jag lever mitt liv just nu och hur jag kom att bli erbjuden en bedömningsvecka i Lund. Ska försöka besvara dessa frågor nu

Jag har sedan i slutet av sommaren gått på den öppna psykiatriska mottagningen i Helsingborg, sjuksköterskan jag går till där för vägning och samtal tyckte att jag skulle prova en bedömningsvecka i Lund och läkaren skrev en remiss dit. Jag blev erbjuden att komma dit v.44 och tackade ja till det. Sjuksköterskan jag går till har själv arbetat på avdelningen i Lund och tyckte att det skulle nog passa mig. Vilka kriterier hon har för det vet jag faktiskt inte, men det väckte många tankar och känslor hos mig. Var riktigt nyttigt för mig att komma dit. Nu ska jag dit ner på återbesök på torsdag och får då se vad dem säger om vidare behandling. Har lite olika alternativ
Alternativ 1 är att jag fortsätter som jag har gjort fram till nu med 1 besök i veckan på mottagningen i staden. Alternativ 2 är att jag lägger in mig på sluten behandling i Lund. Alternativ 3 är öppen vård i Lund. Just nu är det alternativ 1 eller 2 som är aktuellt för mig.

Idag är jag inte sjukskriven utan arbetar heltid, kommer jag att lägga in mig på sluten vård kommer jag att bli sjukskriven under behandlingen. Just nu fungerar det att arbeta heltid och orka med det. Men jag kan samtidigt känna att det är tufft vissa dagar, sjukdomen tar mycket tid och ork från en!

Att jag står och tvekar fortfarande mellan de olika alternativen är dels att jag tycker så mycket om mitt jobb att jag vill inte lämna det... Samtidigt är det kanske värt att satsa fullt ut (så att säga) för att bli frisk och faktiskt ta emot all hjälp jag kan få! Jag kanske själv kan gå upp till en hälsosam vikt, men vad säger att jag blir frisk och inte trillar tillbaka igen. Ska försöka lägga undan dessa tankar just nu och vänta till efter torsdagen. Jag ska höra vad de har att säga på återbesöket, de är ändå proffs inom ämnet och jag kommer troligtvis att följa deras rekommendation.

Under veckan fick jag träffa både kurator, psykolog, läkare, sjukgymnast, sjuksköterska och skötare för samtal. Sedan har de satt sig ner för att "utvärdera" mig. Känns som att så många kunniga personer som har jobbat med detta så länge borde veta vad som passar mig och min problematik bäst....

Är iallafall sjukt trött på att vara "sjuk". Hela dagen igår och idag har jag varit proppmätt (vet att det är normalt) och hade skittufft att äta upp all maten under dagen. Dock kämpade jag megamycket under dagen igår och idag. Vet att hungerskänslorna kommer att komma tillbaka om ett tag, men just nu saknar jag dem enormt mycket!!! Känns rätt så jobbigt just nu med Äs - pekar kanske mot att jag behöver hjälpen i Lund???

Hoppas att detta gav svar på dina frågor
Kramar

söndag 14 november 2010

Veckans utmaning avklarad

Jag hade bestämt mig för att äta något onyttigt i helgen, exempelvis kaka, godis eller glass. Blandade ner vaniljsocker i kesellan igår som jag tänkte äta till min grillade banan. Brukar lägga en ruta 90% choklad i en banan som jag klär i folie och lägger i ugnen. När jag sedan skulle äta bananen så kastade jag vaniljkesellan, gick bara inte att äta, var inte god... Men jag åt upp alla banan och choklad :)

Idag bestämde jag mig för att äta kaka, först var jag i affären och tänkte köpa en chokladboll. Men känslan tog emot för mycket, var inte sugen på det. Istället blev det 2 stycken småkakor... Köpte en chokladkaka och en syltkaka, vet att det kanske inte är så mycket så jag åt en fruktbulle också till mellanmålet. Var riktigt stolt över mig! Nu gäller det bara att jag inte kompenserar för detta mellanmålet under kvällen, men jag ska vara stark! Äs ska inte vinna över mig och ärligt talat hur många kalorier kan två småkakor innehålla...

Tankarna är fortfarande förvirrande kring om hur jag ska gå vidare med min behandling. Just nu överväger jag att lägga in mig på sluten vård (om jag får det erbjudandet) samtidigt kommer det att bli otroligt jobbigt, mycket för att jag är van att vara själv och har mina egna rutiner mm. Inne på avdelningen är man aldrig själv och får rätta sig efter deras regler och så. Kommer nog att bli tufft ur den synpunkten. Så jag får väl fundera vidare på det hela.

Hoppas att er helg har varit bra, min har varit helt okej. Har blivit lite arbete och så har jag läst massor....

Kramar från en stolt person som har ätit kakor!

torsdag 11 november 2010

Fortfarande förvirrad

tankarna går verkligen fram och tillbaka fortfarande, ena minuten tänker jag att jag ska nog ta erbjudandet om sluten vård och i nästa tänker jag att jag fixar det nog själv. Det är ju en hel vecka till innan jag måste ha ett svar.... Så jag får fundera vidare, göra listor med för- och nackdelar och så vidare.

Dagen besök på Najaden gick bra, jag var rädd att jag inte hade lyckats att gå upp i vikt men det hade jag (iallafall lite). Hade ökat med 0,1kg sedan sist. Sköterskan jag samtalar med har arbetat i Lund innan och tröstade mig med att det var vanligt att man går ner under första veckan där... Så jag var rätt så glad när jag gick därifrån. Nu ska jag fira ikväll med att göra laxpaj till kvällsmat...

Tack för alla som höll tummarna för mig!
Kramar och pussar

onsdag 10 november 2010

Sammanfattning av veckan i Lund

Kom hem i måndags (på eftermiddagen) efter en intensiv vecka i Lund. Många tankar som far omkring i huvudet och som är svåra att sätta ord på.

Veckan började med att jag kom dit och fick träffa överläkaren, efter samtalet så fick jag packa upp och installera mig. Kändes otryggt att inte veta vad man får att äta. Till lunch första dagen fick jag böngryta med råris och vitkålssallad. Varje dag så serveras en efterrätt efter lunchen. Till böngrytan var det äpple. Mellanmålet sedan på eftermiddagen var ett delikatessknäcke med ost och en clementin. På kvällen var den bönrisotto med vitkålssallad, 1 knäckemacka med ost och 1 glas mjölk. På kvällen första dagen åt jag även en macka med ost. Första dagen var sedan över (matmässigt) och jag tyckte att den hade gått bra - maten jag fick första dagen var trygg mat för mig och gick relativt lätt att äta.

Andra dagarna gick i samma tempo. Dock så serverades det potatisgratäng till lunchen och sedan ett vanligt vitt brödmacka med ost till mellanmål, var faktiskt lite tufft att äta. Kändes så onyttigt och onödigt att äta det. Jag hade ju lika bra kunnat äta knäckebröd och vanlig kokt potatis (sa Äs iallafall). Men jag åt upp allting och var stolt över mig själv efteråt! Sedan gick dagarna och vissa maträtter var tuffare än andra men jag åt alltid upp allting och utmanande mig själv.

Första riktigt tuffa utmaningen var lördagens efterrätt, päron med kolasås! Kolasåsen tog emot men jag lyckades att äta upp allting. Sedan kom mellanmålet - chessecake... Först då upplevde jag hur djupt det sitter inom mig - jag bröt ihop totalt. Kändes som jag inte hade kontroll över maten längre - visste inte vad kakan innehöll osv....


Den upplevelsen skakade om mig rejält - tidigare har jag väl sagt till mig själv jag skulle inte ha något problem att äta tårta och så, det är bara så att jag inte vill det helt plötsligt upplevde jag att så var det inte. Kanske är det värt att lägga in sig själv för att få hjälp, att vända trenden. Jag tror inte att jag skulle kunna utmana mig så hemma själv. Jag ska tillbaka dit nästa torsdag och då får jag se hur mina egna tankar har gått

Så enkelt kan man säga att det var en extremt tuff vecka, men otroligt lärorikt. Ska berätta mer när veckan har landat lite hos mig.

De andra tjejerna som bodde där (var där för behandlig) var alla jättetrevliga, men samtidigt var det tufft att aldrig vara själv och hela tiden rätta sig efter avdelningens regler och så. Det är väl det som pekar emot att jag inte vill läggas in, att inte själv få lov att styra sitt liv och att man i princip aldrig är själv.

Första morgonen jag var där så blev jag invägd, eftersom det var före frukost och inte samma våg som najaden kan jag inte jämföra vikterna med varandra... Sedan sista morgon blev jag vägd igen, hade ju en tanke och känsla att jag gått upp massor. Maten på avdelningen är anpassad till att man ska hålla vikten och några uträknad med allting nere i köket där de lagar maten... Så hade jag ju ätit efterrätter, kakor mm... Ändå hade jag lyckats med att gå ner i vikt (0,8kg). Det är ju jättemycket på en vecka. Fattar inte hur min kropp är funtad... Jag skulle ju hålla vikten under veckan iallafall - det är ju uträknat så av näringsexperter. Känns så trist när jag såg resultatet. Så nu efter jag har kommit hem har jag "proppat" i mig mat så jag har lyckats iallafall gå upp det jag har tappat till imorgon. Imorgon ska jag nämligen till najaden igen. Håll tummarna för mig!

Många tankar som sagt... Kommer en bättre förklaring om någon dag
Var riktigt skoj att komma tillbaka och sitta och läsa era bloggar igen!
Kramar