måndag 30 juli 2012

Orka kämpa emot!

Känner av att sjukdomen tar tag i mig ibland. Viskar och säger saker till mig, gör att jag känner mig megafett och hemsk. Vissa dagar sedan är allt frid och fröjd.... Jag har lovat mig själv att aldrig dra in på maten igen. De dagarna som inte är bra dagar äter jag vad jag ska men jag äter kanske ingen glass till mellanmål utan det blir ett vanligt mellanmål. Varje gång jag låter sjukdomen vinna en kamp är jag ett steg närmare att falla tillbaka och det ska inte ske! Tror mycket att det gäller att göra ett aktivt val - jag ska bli frisk men då måste jag orka stå emot sjukdomen. När jag skrevs in i Lund på slutenvård avdelningen hade jag en tro på att det tog någon månad och sedan skulle jag vara botat. Jag trodde att bara jag gick upp i vikt så skulle sjukdomen försvinna. Sjukdomen är så mycket mer än en siffra på vågen. Det är mer än ett år sedan jag skrevs ut från Lund och tiden efter det har gått i vågor. Ibland har det känts kanon och ibland är sjukdomen överväldigande. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid att bli friskt. Ibland undrar jag om det ens går att bli frisk från sjukdomen, läser om andra som har blivit det och har nu ett helt naturligt förhållningssätt till mat och träning men ibland är jag rädd att jag aldrig kommer att komma dit. Vad tror ni som läser, går det att bli helt frisk eller kommer man alltid att ha kvar lite av tankarna??? Jag önskar så av hela mitt hjärta att det går att bli frisk helt och hållet - att bara lära sig lyssna till kroppen.

Jag älskar att träna - känslan under tiden och efteråt men ibland frågar jag mig om jag tränar av rätt anledning. För någon dag sedan var vi ute på festivalen och bestämde oss för att ta en kulglass i det vackra vädret. Kändes helt okej för min del eftersom jag skulle springa ett långpass dagen efteråt (kompensationstankar). Om jag inte hade det passet inplanerat eller det hade varit tvunget att ställas in av någon anledning - hade det då varit lika okej för mig att äta glass? Tror inte det... Min sambo tycker också om att träna en del, vi båda tycker om att springa :) Just nu är han skadad och kan inte träna men för hans del är det helt okej att ta en glass om han är sugen på det. Är avundsjuk på hans (och andras) naturliga inställning till mat! Just nu är jag så trött på att jag låter sjukdomen ta en plats i mitt liv!
Dags att börja kämpa aktivt emot den igen - ända sättet att bli frisk!


onsdag 25 juli 2012

Semester och fint väder :)

Blir en liten sen uppdatering om förra veckan, men jag har semester och tar dagen som den kommer (eller försöker göra det....).  Förra veckan var lite jobbig, var mycket tankar kring min träning och kompensation. Fick ett riktigt bryt en dag, men det löste sig efter många tårar. Vi gjorde flera utflykter förra veckan men passade också på att ta det lugnt! Jag tränade en del förra veckan men försöker att dra ner tiden och inte dubbelträna. Jag behöver inte både jogga och sedan styrketräna när jag kommer hem, det räcker med att jogga! Har blivit en del onyttigheter under veckan som har gått. Vi har ätit glass och annat, men det är ju en del i ett vanligt liv. Har haft lite minus nu flera veckor i rad, det triggar sjukdomen lite. Var faktiskt säker på att jag skulle ha gått upp lite (eller mycket) nu i måndags när jag vägde mig. Men jag vägde exakt lika mycket som förra veckan. Är relativt nöjd med det! Jag ligger inom intervallet som jag och min behandlare har satt upp.

Är ändå konstigt hur vissa dagar kan kännas... I måndags så var det helt okej dag. Jag och sambon var på en eftermiddagsutflykt och jag åt glass. Jag kände mig inte tjock utan normal och vi hade en fantastisk dag. Vi badade en hel del (gäller ju att njuta av det fina vädret nu). Igår (tisdag) började bra, vi åkte iväg på morgonen för en heldag ute. Var ute på havet med båt och ute i naturen, vi hade lunch med oss i form av hembakade bagels. Kanongoda (min med philadelhiaost, kalkon och grönsaker). Efter det fick jag världens ågren och kände mig megafett. Den känslan satt i länge.... Åt även en glass på eftermiddagen. Tänker såhär att en glass kan väl vara okej som mellanmål någon dag i veckan, eller vad tycker ni???

Nä, nu ska vi ner och bada igen! Skönt att bo 10 minuters promenad från stranden.... Iallafall dessa varma dagarna :)

måndag 9 juli 2012

Varför får jag såna dippar

Morgonen började så bra! Sambon och jag låg kvar länge i sängen och myste med våra sjuka/skadade katt och pratade. Jag vägde mig och vikten var helt okej, jag hade gått ner lite. Men ännu är jag inte orolig, jag ligger kvar inom intervallet som jag och min behandlare har satt upp. Vi fick sedan en lång dag med massa ärenden och storhandling. Åt en god lunch på ett thaiställe, jag åt några bitar sushi och lite thaimat. Var riktigt gott!

Väl hemma igen så var klockan mycket, varför tar det alltid längre tid att storhandla än man tror??? Vi hade tänkt oss att bara ta en kopp te och sedan ge oss ut och cykla en runda. När vi sitter och dricker teet och kopplar av så börjar det både regna och blåsa ute, var inte heller lite det blåste så det bidde ingen cykeltur. Ångesten satte in direkt! Nu fick jag inte tränat idag.... Vi gick en promenad på kvällen men det är det för dagen. Samtidigt skrämmer det mig rätt så mycket.... Jag tränar en del och blir lite rädd för att jag tränar för att lindra ångesten. Är liksom mer okej att äta om jag vet att jag har tränat... Ska kanske börja sätta upp gränser för min del för hur mycket jag får lov att träna under veckan. Jag brukar skriva upp hur mycket och vad jag tränar i en "dagbok" och när jag går tillbaka och tittar i den nu så ser jag att träningsdosen har ökat rätt så mycket den senaste tiden. Hur tycker ni att jag ska göra?? och hur gör ni? Har ni några gränser för hur mycket ni får träna eller är det okej att fortsätta att träna mycket så länge jag ser till att äta tillräkligt mycket mat för träningsdosen?

Är förvirrad just nu!!

fredag 6 juli 2012

Haft en paus :) (stundvis jobbig)

Efter att min lilla kisse skadades har våra semesterplaner ändrats en del. Meningen från början var att vi skulle tillbringa en vecka i en sommarstuga med hans familj. Var ju ett tag sedan jag skrev så jag tänkte berätta lite vad som hänt sedan sist. Vi fick ju hämta hem honom på midsommarafton, var några tuffa dagar först. Gör ont i ens hjärta när man ser någon man älskar lider eller har det svårt! Vi har varit hos veterinären två gånger efter det att vi kom hem. Första gången var för att ta "röret" ur ögat, han har/hade en infektion i ögat så vi skulle fortsätta med pencillinet. Mina föräldrar var snälla nog att bo hos oss någon natt så vi kunde åka upp till sommarstugan några dagar. Åkte dit på lördagen och körde hem på måndag eftermiddag.

Var faktiskt underbart härligt att komma bort några dagar, saknade och oroade mig en del men vet att mina föräldrar tar bra hand om katterna. Vi åkte hem på måndag eftermiddag för att vi skulle till veterinären igen på tisdag. Ett återbesök till kommer att krävas men veterinären tyckte att det såg lite bättre ut. Hon tyckte att vi skulle börja gå ut med honom i sele för att han skulle aktivera sig mer, han är lite deprimerad och har nog tråkigt. Min sambo åkte upp till sommarstugan igen i onsdag och kommer att stanna där till på lördag. Jag är gräsänkling själv hemma :) Saknar honom men just nu vill jag bara att min lilla älskling ska ha det bra och bli frisk. Jag och min sambo har ju hela semestern tillsammans sedan. Men jag ska vara ärlig att dagarna är lite långa utan honom...

Hur har det då gått med min "sjukdom", är ju faktiskt det bloggen är till för. Har fått underbara kommentarer av osynliga bekännelser, My och Smulan. Ni har verkligen hjälp mig, är kanske som ni skriver att ibland reagerar hjärnan och håller fast i det trygga problemet. Det har faktiskt varit rätt så tuffa dagar uppe i sommarstugan för min del. Min sambos familj lever på "snacks" under dagarna i sommarstugan. Har sällan sett människor äta så mycket skräp! En dag där kunde börja med att vi joggade 5 km, fanns en härlig runda som jag och sambon gav oss ut på. Efter det ett snabbt dopp i sjön :) Frukosten var väl rätt så normal, men herregud vad de äter bröd! Tror att vissa av dem satte i sig över 5 mackor (förutom fil mm..). En lugn stund i solen eller så blev det dags för sedan. Efter några timmar var det dags för fika, nu pratar vi bullar/kakor (frukt för min del) mm. Någon gång på sena eftermiddagen så åts det middag, ofta grillat och så. Var oftast någon efterrätt på det (och vi pratar inte små portioner..), blåbärspaj med glass, jordgubbar med glass eller kakor/tårta mm. Kvällen avslutades sedan inomhus då världens snacksbord dukades upp, här fanns ofta kakor, godis (choklad mm), kex, chips, dipp mm... Vet med mig att jag åt dåligt under de dagarna vi var där uppe, blev för få måltider under en dag. Men det är jobbigt för mig att se andra människor vräka i sig enorma mängder av "fel" mat, speciellt då flera i sambons familj är kraftigt överviktiga. Får tankar som om jag skulle äta så mycket snacks så skulle jag också bli så tjock! Vet att det är dumma tankar men samtidigt inser jag hur viktigt det är för mig fortfarande med rutiner kring mattiderna. Hur löser ni det när vi bor med andra så som har helt "fel" matrutiner????

Oj, vilket långt inlägg det blev. Jag är glad ifall ni orkar att läsa klart det :)
Nu ska jag gå ner till min lilla kisse och mysa med honom, det regnar för fullt ute annars kunde vi ju gått ut!