onsdag 23 oktober 2013

Samtal och läkarbesök

Oj, var längesen jag skrev. Så ni är kanske lite nyfikna på hur det har varit för mig :)
Intensivt med arbete och annat, måendet har väl varit upp och ner....

Var hos min kontaktperson på psyk förra onsdagen. Hade ett bra samtal, jobbigt men utvecklande. Pratade med henne kring skuldkänslorna, träningen, framtidsmål mm. Vi var båda överens om att jag måste minska ner på träningen. Det är nog min träningsdos som sätter stopp just nu, min vikt är okej (även om det är bra om jag går upp lite mer). Har som mål nu att träna 2-3 gånger i veckan. På kvällen sedan pratade jag och sambon ut. Usch-vad vi grät (båda två). Känns lite som att jag hela tiden "tar" i förhållandet. Varför ska han behöva träna mindre för att jag gör det? För mig är det just nu jobbigt att han lägger flera timmar på helgen till långpass, det brukar ju vara en gemensam aktivitet. Min samtalsperson menade att vill han också ha barn i framtiden så bör han ju också fundera på vilket liv ni ska leva. Var iallafall skönt att prata ut om det på kvällen, vi har ju diskuterat tidigare att minska mycket på träningen under vintern. Har varit en intensiv tävlingssäsong för oss under vår, sommar och höst. Vi vill båda samma sak i framtiden och då måste båda vara villiga att satsa på det.

Idag var jag på läkarbesök på gynekologen, var en bra och trevlig läkare. Alltid lite jobbigt - dra hela sin historia. Allting gick bra, även om undersökningen inte alltid är så rolig.... Han undersökte och tittade med ultraljud osv. Allting såg helt okej ut. Han sa att det fanns många "fina" ägg och så, att det borde inte vara några problem där. Sedan fick jag ta en massa blodprov som ska skickas in. Han skulle höra av sig (via brev) när resultaten kommit. Då ska vi se ifall hormonbalans och liknande är okej, annars skulle vi påskynda igångsättningen av mensen. Hoppas nu att den kommer igång snart :)

Känns iallafall lite hoppfullt idag, att det är på rätt väg. Att problemet är i fokus och arbetas med att det ska bli bra, att en gynekolog är inkopplat och så.

måndag 14 oktober 2013

Om att känna skuld

Jag tror att vi alla som fastnat i ätstörningens klor känner skuld över detta, skuld över vad vi utsätter våra nära och kära för. Jag gör iallafall det! På söndagen blev det riktigt påtagligt. Har varit en helt okej vecka annars, full rulle och mycket att göra. Vissa elever har uppfört sig mindre bra men jag kunde släppa det och njuta av lördagen och söndagen.

För att komma tillbaka till skuldkänslorna. Jag skulle ju på baby-shower igår (söndag) hos min sambos syster. Såg inte riktigt fram emot det, sambon tror väl att det beror på att det var kakbuffé. Men det berör mig inte så mycket, jag äter det jag vill och så får det vara bra. Var kanske negativt inställd från början, lite trött och inte på bästa humör. Är alltid roligt att träffa min sambos familj så det är inte det jag protesterar mot. Men för mig är det jobbigt att det blir så mycket fokus på att vänta barn. Jag vill också (kunna) bli gravid, jag (och sambon) vill också ha en bebis. Men just nu i livet så kan jag inte. Jag har inte fått tillbaka mensen ännu - ska på läkarbesök nästa vecka och hoppas att det ger några svar. Eller åtminstone att en utredning startar. Jag hade ju över "normalvikt" i mer än ett år och inte kom mensen tillbaka....

Jag känner sådan skuld för vad jag har gjort och gör mot mig själv och min sambo. Rädsla för framtid - tänk om jag aldrig kommer att kunna få barn. Tiden "tickar" iväg och jag blir inte yngre. Vet att jag borde prata med sambon om detta, men det är riktigt svårt. Hur ska man ta upp det?



Hur hanterar ni andra era skuldkänslor? Tacksam för tips och råd :)

Kramar

torsdag 10 oktober 2013

Om att landa i sina tankar

Ibland behöver jag landa i mina tankar, få tid till att tänka igenom beslut - grubbla helt enkelt. Har haft några jobbiga dagar med arbetet. Elever som beter sig illa, stressen ökar mm. Självklart gör jag vad man inte ska - tar ut det på sambon hemma... Usch - hemsk människa jag är vid dessa tillfällen - FÖRLÅT mig älskling (inte för att han läser detta...).

Mitt i all stress också så fick jag ett sms av sambon och jag hade helt glömt bort att jag var bortbjuden till en "baby-shower" med hans systrar och lite av deras vänner på söndag. Något som jag i stressen bara kände blev för mycket. Jag hade verkligen sett fram emot att få söndag i lugn och ro hemma! Kände att jag behövde det. Vill egentligen tacka nej, känner att jag inte orkar! Får så dåligt samvete, dels att jag har glömt bort det och dels att jag känner att jag inte orkar. Sambon sa - att jag inte skulle gå ifall jag inte vill/orkar men att de självklart blir besvikna för att de vill att jag skulle komma. TACK - ge mig lite mer dåligt samvete... Var både sur och trött igår på kvällen. Jag vill orkar så mycket mer än vad jag gör! Hatar att känna att jag inte orkar så mycket som jag vill... Känner att vi har varit upptagna så mycket på senaste tiden, att alla helger har gått åt till annat. Vi har massor vi måste göra hemma! När ska vi hinna med det? Hade ju tänkt att beta av en sådan hög i helgen...

Idag däremot känns det bättre. Landat lite i det hela och det är lite lugnare på jobbet (än så länge...). Inser att det är kanske bäst att vara lite social och gå på söndag- ska ärligt säga att jag är inte 100% sugen. Sitta och vräka i sig kakor och leka baby-lekar är inte för mig. Men jag kan åka dit och vara med ett tag. Bjuda lite på mig, om det nu är viktigt för dem.... Får fundera vidare - vad tycker ni att jag ska göra???

Kramar

måndag 7 oktober 2013

Vad händer i mitt liv = uppdatering

Nu var det länge sedan jag skrev ett uppdateringsinlägg. Tänkte att ni kanske undrar, så här kommer en kort resumé :). 

Har haft några intensiva veckor, har haft tusen saker att fixa och göra med. Tror inte att vi har haft många lugna dagar/kvällar. Har känt att jag har varit trött och ännu mer trött. Samtidigt har vi haft roligt, har hittat på en del. För någon vecka sedan fick vågen ett bakslag, vet inte vad det berodde på men jag ökade till 2ND om dagen = tuff vecka, men jag kom upp lite mer i vikt. Såklart drog jag ner nästa vecka till en ND om dagen och vågen stod stilla. Nu är jag tillbaka och tar 2ND om dagen, varje gång det blir tufft (och det blir det) peppar jag mig själv med att varför dra ut på det? Jag ska ändå gå upp x antal kg, varför inte göra det snabbt så jag slipper allt krångel och kostnaderna med ND! 

Tränar en del, men försöker att lyssna på kroppen mer. Nu är det lite uppladdning inför årets sista löptävling, Yddingeloppet nästa helg. Ska springa 12km, hoppas på en bättre tid än sist men vi får se. Förra veckan var jag på hot Yoga, kände att jag behövde lite mer av den sortens träning men det är svårt att få in det. Gillar inte att träna yoga hemma och har svårt att gå på hot yoga passen på gymmet.... 

Var på bokmässan förra helgen och fick möta en person jag verkligen inspireras av - Therese Alven, har läst hennes bok. Det har ni säkert också gjort. Tycker hennes bok genomsyras av hopp -hopp att det verkligen går att bli helt frisk. Det är dit jag vill komma - att bli helt frisk! Jag ska komma dit!

Nu jäkla ska det kämpas, vet att varje steg, varje bråk jag tar mot sjukdomen är ett steg i rätt riktning och nu jäkla ska det bråkas! 


torsdag 3 oktober 2013

I väntan på....

Ibland känns det som att jag hela tiden går och väntar på och ser fram emot när jag blir frisk då ska vi...
exempel:
Jag (och sambon) vill båda ha barn i framtiden och när jag blir frisk så kommer vi nog att skaffa det....
Jag tycker om utmaningar, har alltid velat göra en klassiker - även innan det blev "inne" och när jag är frisk...
Tänk att bara gå ut en kväll och lyxa till det på restaurang med flera rätter och goda efterrätter. Det ska jag och sambon göra när jag är frisk... (när jag kan unna mig det utan ångest, eller oro före)

Varför väntar jag på att livet ska börja? Jag lever nu, varje dag som jag lever i framtiden så missar jag en dag i nuet! Jag ska inte bara vänta och drömma om framtiden. Jag ska försöka börja leva nu!

Är ni med mig??? Nu ska jag bara klura på vad jag väntar på att göra när jag blir frisk och göra det, kanske inte idag - jobbar länge, men i helgen!

Vad är det ni drömmer om när ni blir friska?