tisdag 1 januari 2013

Årsresumé del 2



April
Börjar månaden med att flytta in i vårt nya radhus. Är många långa dagar med mycket på jobbet och flyttkaos hemma. Känns tungt för jag hinner knappt att träna och maten blir inte alltid den bästa - orken tryter och det blir snabba, kanske lite mindre nyttiga rätter. Gick ner i vikt i samband med flytten (=åt dåligt då jag inte alltid uppskattade alla kakor och annat skit under flyttrushen). Sambon (nu bor vi ju ihop i vårt hus) har också mycket inplanerat. Egentligen skulle vi kanske lagt mer tid till att fixa med hemmet men vi är och besöker vänner, släktingar, går på bio, teater mm. Firar påsk både hos mina föräldrar och hos hans moster och det lilla jag lyckades att gå ner gick jag upp igen under påskfirande. Blir rätt så mycket godis, får någon sort frosseri och äter och slutar inte fast jag mår illa. Börjar att känna mig tjock, stor och att jag har dålig karaktär som inte kan hålla mig ifrån godis och annat sånt skit! Väger nästan 2 kilo över mitt ok-intervall och det känns av. Vissa dagar är bra medan andra är sämre och sambon får ta mycket av min ångest! Äter ändå relativt fritt när det kommer till mat, försöker att hålla det nyttigt och bra men ibland blir det något mer "förbjudet" som min sambos hemmagjorda pizza (som är ruskigt god, och inte alls speciell onyttig).

Maj
Nu får det vara nog! Kändes inte ok att väga så mycket över mitt intervall. Jag skulle gå ner i vikt igen så att jag hamnade inom mitt ok-intervall. Vilket faktiskt inte tog så lång tid... Jag drog in på maten en del och tränade mer. Började att träna 4-5 gånger i veckan! I takt med att jag gick ner i vikt så att jag kom inom mitt intervall så började jag också att känna mig "bra" igen. Samtidigt ville jag bara gå ner lite till, komma lite närmare den nedre gräsen. Humöret pendlar väldigt mycket, vägningsdagarna ger mig ångest och är ofta jätteledsen efteråt om det inte har gett ett bra resultat.

Juni
Har en intensiv period på arbetet, sedan kommer semester. Mycket händer i våra liv nu, min ena katt skadar sig allvarligt och jag känner mig usel - Hur kan jag låta sjukdomen få fäste när det finns så mycket viktigare saker i livet???
Vågen pendlar lite upp och ner, har ångest varje gång den går uppåt fast jag ligger inom intervallet. Vill hitta den magiska gränsen. Blir rätt så mycket träning när semester kommer och både jag och min sambo njuter av ledigheten vi får i slutet av månaden, tillbringar mycket tid hemma med vår skadade katt och oroar oss för honom. Får oftast ångest när jag ätit något onyttigt och det sitter i länge. Ångesten är mer för att jag har dålig karaktär än för att jag ska gå upp i vikt, en ev. viktuppgång kompenserar jag ofta för vid nästa måltid. Såklart utan att sambon märker det....

Juli
Äter en del onyttigheter under sommarmånaderna, blir en del glass :) Måste erkänna att glass är en av mina stora laster. Är också okej att äta glass när jag ska ut och springa på morgonen dagen efter... Annars ger det mig kusligt mycket ångest att äta onyttiga saker. Märker också av att jag har börjat oroa mig igen när vi är bortbjudna på vilken mat vi kommer att bli bjudna på - då har jag ju inte kontrollen längre...
Vi firar några semesterdagar hos min sambos familj i en stuga mitt ute i skogen (och vid en sjö). Blir mycket frosseri för de andra med kakor, godis (choklad) och annat onyttig. Känner ofta avsmak och äklighet - fixar inte att äta onyttigt när andra frossar och det är faktiskt skönt när vi kommer hem igen till våra vanliga rutiner! Bestämmer mig för att inte falla ner djupare ner i sjukdomen (lätt att bestämma). Mycket tankar på vad jag vill och hur jag ska uppnå framtidsdrömmar. Önskar nog bara att jag kunde bli frisk och få en "naturlig" inställning till mat, inte tänka och fundera så mycket över det. Är trött på att vara sjuk och ha alla dessa tankar! Väger ofta lite mindre och mindre, vissa veckor går jag upp lite och det ger enorm ångest men är fortfarande inom intervallet.

1 kommentar:

  1. Sv: Precis. Rimliga mål är det som gäller nu! :) Samtidigt ska man inte behöva ha en massa mål. Utan kunna ta livet som det kommer. Tror egentligen att det är bäst så. Men samtidigt kanske man behöver något att jobba mot?! Just för att det ska hända saker.
    Nåväl, rimliga mål var det i allafall ;)

    Hoppas du hade en fin kväll igår!! Kram

    SvaraRadera