söndag 7 augusti 2011

Varit en händelserik vecka

Det har blivit en händelserik vecka, men ändå en bra vecka! Jag har varit på dagvården måndag, tisdag och fredag. Under veckan på dagvården så har jag övervunnit flera barriärer, på det viset har det varit en bra sista vecka. I måndags hade vi grädde i maten och i tisdags hade vi baguettelunch. Var riktigt god baguette men jag har fortfarande lite svårt att äta många mackor under en dag. I fredags var det lite tufft med att säga hej då till så många. När man har gjort en resa som vi har gjort tillsammans så lär man känna varandra på ett helt annat sätt. Denna veckan på dagvården var där många som jag legat inne tillsammans med på avdelningen. Vet inte om ni andra kan känna så också om ni har varit inne för behandling att man lär känna de andra människorna så snabbt? Jag tror att det delvis kan bero på att man blottar sig själv inför andra människor så mycket som man gör.

I torsdags var jag och mötte min kontaktperson på försäkringskassan tillsammans med min chef. Var rätt så nervös innan, visste ju inte vad de skulle säga och vad hon tyckte, men allting gick bra. Det blev bestämt att jag ska arbetsträna och att jag ska börja arbetsträna 25%. Måste säga att det känns skönt att börja i lugn takt och ta det varsamt tillbaka, är lite rädd för att jag lätt ska ta på mig för mycket och sitta i samma situation igen. Ska denna gång vara uppmärksam på varningssignalerna och vara rädd om mig. Jag vill aldrig behöva gå igenom det igen som jag precis har gjort.

Igår så var vi med familjen på tosselilla sommarland och min brorson var med. Var riktigt skoj att få busa och leka med han hela dagen. Vi åkte massor med karuseller och klättrade och höll på hela dagen. Tala om att jag var trött när jag kom hem! Sov gott under natten och ska mest ta det lugnt idag. Jag har tränat 3 gånger denna veckan och det räcker tycker jag. Vet att jag gärna hittar någon dum anledning till att få träna fler gånger därför har jag satt upp regeln max 3 gånger i veckan få jag lov att träna.

Är riktigt nervös inför morgondagen och vägningen, jag har bestämt mig för att väga mig hemma på måndagar och sedan även väga mig när jag är på besök på öppenvården. Mötet på öppenvården kommer ju att vara olika från vecka till vecka och tiden kan variera. Sedan kommer jag att väga mig med kläder där och vissa dagar kan jag ha ätit precis innan och så. Det gör ju att vikten kan variera rätt så mycket från gång till gång och då vill jag ha en vikt att själv kunna hålla koll på. Om jag väger mig varje måndag själv före frukost (precis som på avdelningen) så får jag en jämförbar vikt från vecka till vecka.

Men som sagt jag är riktigt nervös inför morgondagen, tycker ändå att jag har tränat lagom och ätit bra under veckan men jag är livrädd att jag har gått upp massor i vikt, förra veckan lyckades jag ju gå upp ett kilo. Tänk om jag gör det denna veckan också? Då kommer jag att bli rädd för att jag aldrig kan äta normalt utan att bara rusa uppåt i vikt. Vet ju med mig att det har blivit lite onyttigt också under veckan. Grädden i maten i måndags, baguettelunchen på tisdag och igår åt jag glass till mellanmål på tosselilla. Usch, önskar bara att morgondagen kunde komma så att jag vet hur det har gått. Ovissheten är det värsta, jag har ingen aning om jag har gått upp 0,1kg eller 1kg och jag hatat att inte veta!

Läser och ser hur duktiga alla andra är som fortsätter att kämpa just nu hade jag nog bara velat ha en paus, önksar att jag orkar vara lika starka som ni är. Att slippa behöva gå upp de sista kilona och bara få ligga kvar på vikten jag har nu. Jag vill inte tappa i vikt utan bara få pausa med den vikten jag har tills det att jag känner en balans, tycker det är jobbigt att jag vet att jag går upp i vikt av den vanliga maten. Var en skönare känsla när jag gick upp i vikt av näringsdryckerna men nu går jag upp i vikt av vanlig mat.

1 kommentar:

  1. Du är helt fantastisk :)
    Hur känns det att börja arbetsträna? känner du dig redo? hur länge har du vart sjukskriven?

    Lycka till på vägningen imorgon:)

    Tack för dina fina ord, kramar

    SvaraRadera