söndag 14 november 2010

Veckans utmaning avklarad

Jag hade bestämt mig för att äta något onyttigt i helgen, exempelvis kaka, godis eller glass. Blandade ner vaniljsocker i kesellan igår som jag tänkte äta till min grillade banan. Brukar lägga en ruta 90% choklad i en banan som jag klär i folie och lägger i ugnen. När jag sedan skulle äta bananen så kastade jag vaniljkesellan, gick bara inte att äta, var inte god... Men jag åt upp alla banan och choklad :)

Idag bestämde jag mig för att äta kaka, först var jag i affären och tänkte köpa en chokladboll. Men känslan tog emot för mycket, var inte sugen på det. Istället blev det 2 stycken småkakor... Köpte en chokladkaka och en syltkaka, vet att det kanske inte är så mycket så jag åt en fruktbulle också till mellanmålet. Var riktigt stolt över mig! Nu gäller det bara att jag inte kompenserar för detta mellanmålet under kvällen, men jag ska vara stark! Äs ska inte vinna över mig och ärligt talat hur många kalorier kan två småkakor innehålla...

Tankarna är fortfarande förvirrande kring om hur jag ska gå vidare med min behandling. Just nu överväger jag att lägga in mig på sluten vård (om jag får det erbjudandet) samtidigt kommer det att bli otroligt jobbigt, mycket för att jag är van att vara själv och har mina egna rutiner mm. Inne på avdelningen är man aldrig själv och får rätta sig efter deras regler och så. Kommer nog att bli tufft ur den synpunkten. Så jag får väl fundera vidare på det hela.

Hoppas att er helg har varit bra, min har varit helt okej. Har blivit lite arbete och så har jag läst massor....

Kramar från en stolt person som har ätit kakor!

5 kommentarer:

  1. kakor är alltid något, bra jobbat!

    SvaraRadera
  2. Grymt med utmaningen, och bra att du inte tänker kompensera. Jag tycker att du ska göra så som du känner, det är extremt jobbigt i början. Men det är värt det, och det blir bättre efteråt!
    Puss<3

    SvaraRadera
  3. Superbra med utmaning! Kakor är väl ett första steg, sen är det bara att gå vidare till andra mer "farliga" saker. Ett steg i taget...

    Hur lång betänketid har du innan du måste säga ja eller nej till slutenvården?
    Förstår att det är svårt, jag brottas själv med samma tankar just nu. Förutom att det inte är så konkret för mig utan jag måste isf be om en remiss o sen vänta på bedömning. Men jag känner igen beslutsångesten!

    SvaraRadera
  4. Hur kom det sig att du blev erbjuden detta från början? Mao vilka faktorer gjorde att din behandlare trodde du vore lämpad för slutenvård?

    Föresten, är du sjukskriven idag? På hur lång tid? Hur löser det sig med arbete och sånt om du väljer dygnet-runt-vård?

    Jag hoppas i alla fall att du kan komma fram till ett beslut som känns bra. Kämpa på och stort lycka till!

    SvaraRadera
  5. Sv: Ja, det kostar lite men jag tycker det är värt det! Sen är det ändå kul att testa :D

    SvaraRadera