En sak som jag och min behandlare arbetar med just nu är att jag inte ska leva i dåtiden eller framtiden hela tiden. Jag analyserar och oroar mig för vad som hänt och vad som kan hända, saker jag inte kan kontrollera. När jag gör det går jag miste om tiden precis nu och jag lever inte i nuet. Min "läxa" till nästa gång vi ska träffas var precis att försöka leva i nuet, när jag känner tankarna vandra iväg upprepar jag för mig själv "var i nuet, var i nuet...." och det fungerar rätt så bra.
När jag märkte det som tydligast var när jag var hemma hos killen i onsdags, helt plötsligt satt jag och tänkte på att om två timmar skulle jag åka hem och var ledsen för det. Då gick jag ju miste om att njuta av tiden när vi faktiskt umgicks. Så jag bestämde mig för att njuta av tiden just där och då. Är ju egentligen idiotiskt att inte leva i nuet, tänk vad mycket man går miste om. Eller vad säger ni? Är det någon där ute som kan känna igen sig?
Nu ska jag nog städa innan det är dags att åka och veckohandla, sedan kommer killen ikväll och stannar tills imorgon. Denna gången ska jag njuta av varenda sekund tillsammans och inte tänka på att han måste åka hem imorgon på eftermiddagen!
Jag behöver absolut också bli bättre på att leva i nuet. Att sluta oroa mig för saker som hänt och KANSKE kommer hända. Tänk vad man antagligen oroar sig helt i onödan många gånger. Hur onödigt är inte det!!!
SvaraRaderaSå fortsätt leva i nuet och NJUT av det som ÄR!
Kram!