onsdag 9 april 2014

Osäkerheten - att inte veta

Det jag trodde skulle bli en jobbig utmaning ändrade sig och blev ännu jobbigare! Egentligen är det kanske bra - jag måste lära mig att lyssna på kroppen och våga lita på man inte tappar kontrollen bara för att ens vecka blir annorlunda. På kvällen i lördags blev jag förkyld. Förkylningen har suttit i, först nu jag känner att det har släppt greppet och jag mår ok. En sak jag arbetar med är att våga bryta vanor och gå utanför mina ramar - att inte planera allting... Min vecka är rätt så planerade, måste väl det för att få ihop vardagspusslet. På måndagar går jag på gymmet, onsdagar springer jag till jobb och på fredagar simmar vi. Jag har verkligen ingen aning om hur det kommer att gå och det skrämmer mig! Jag är inte rädd för att gå upp i vikt egentligen, jag är rädd för att jag inte har kontrollen.



 Ingen träning då jag varit förkyld!!!





Denna veckan har det inte blivit någon träning eftersom jag varit så förkyld, hade inte orkat även om jag försökt. Just nu har jag ångest/oro för att jag inte har tränat, inte för att jag skulle tro att jag skulle tappa i kondis eller så - det vet jag att jag inte gör. Jag har ångest för att jag inte tränar som jag brukar, jag vet inte hur detta kommer att påverka min kropp (läs: vikt). I måndags vägde jag ju mig inte heller, nu kommer jag inte ha någon susning om vad vågen säger på måndag!

Okej - jag ska vara ärlig... Förra veckan var det skönt att jag inte skulle väga mig på måndags morgonen, jag åt vad jag ville och tänkte inte på måndagen... Var sushi när vi åt ute och kaka/tårta på dopkalaset och sedan "afternoon tea" mm. Det är väl nu jag får tackla förra veckan och denna veckas avsaknad av träning. Nu när jag sitter och skriver på detta inlägg så tänker jag på hur jag ska ta mig an detta. Jag kan se att jag har två val, å ena sidan kan jag låta ångesten ta över och börja kompensera. Detta ska jag inte göra! Mitt andra alternativ är att ta detta som en "träning" i att bryta vardagsmönstret, att om jag uthärdar detta så kommer jag ett steg närmare mitt liv som frisk. Det är dit jag vill! Lättare sagt än gjort men jag ska kämpa för att välja alternativ två!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar