onsdag 26 december 2012

Julfirande

Nu är julen över, lite sorgligt för jag gillar det verkligen. Blev en bra och en dålig jul... På lillejulafton började jag med att väga mig. Vet att det var en söndag men jag vill inte väga mig efter vi firat julen hos mina föräldrar... Kan bli lite missvisande! Men det var ingen bra vikt, jag hade tappat lite till och det taggade mig faktiskt. Lillejulafton firar vi alltid hos mina föräldrar, min bror och hans familj kommer dit och så jag och min sambo och mina föräldrar. Åt bra av julmaten och provade det jag ville. Åt lite kakor och tog lite dadelgodis som jag bara älskar. Kändes också helt okej efteråt - jag menar nu måste jag gå upp i vikt! Julafton började inte så bra, ångest fanns i kroppen sedan gårdagen och jag började med att träna, kände att jag pressade mig själv lite mer än vad jag borde (och vad jag och min samtalsperson kommit överens om). Allting för att julfirande skulle kännas lite lättare. Vi firade jul hos min sambos syster med min sambos familj och dels hans systers sambos familj. Var mycket människor och det blev faktiskt jobbigt. När vi kommer dit ett tag före Kalle Anka så börjar de servera världens kakfat och många börjar frossa; Jag måste prova en sådan också, jag tror jag tar två av den, O, vad god den var. Massor av socker på klenäterna, vad gott! osv. När det sker så känner jag bara ett avsky och äklighet inför att äta det. Jag kunde inte äta något då och inte dricka glögg heller. Samtidigt blir jag så sur på mig själv! När sedan julbordet serverades åt jag av det jag ville och jag åt en bra mängd mat. Blev riktigt mätt men ingen matkoma (vilket ger ångest). Kände att jag började få ont i huvudet tidigt också, blir så när man äter frukost vid halv tio och inte äter något från halv fem sedan... Efter julklappsutdelningen så var det risgrynsgröt och ris ala malta. Jag kan säga att de har mer grädde än någon annan ris ala malta jag har sett tidigare. Fixade så klart inte att äta av det! Dömt att misslyckas. Lite senare på kvällen sattes gottebordet fram, och när det kommer till min sambos familj så pratar vi inte om det lilla (eller normala) gottebordet. Här finns allt och de flesta kränger i mängder. Ännu en gång så känner jag totalt avsmak och äklighet inför det. Är så mycket lättare om de hade kunnat ha en lite mer sansad inställning till frosseri... Åt ingenting, fanns inget som jag kände var sådär jättegott och som jag bara ville ha (som mitt dadelgodis dagen före). Slutade med att jag tog en clementin

Så vad vill jag ha berättat med detta? En dag gick bra men sedan blev det tufft, mest för att hos min sambos familj är det ett frosseri av allting utan like när det är ska firas något. Känner ni igen er i min känsla att när det blir så att andra frossar/kränger så får ni avsmak och fixar det inte? Ibland tror jag att jag är själv i den känslan och det är jättejobbigt. Jag vill ju inte låta min noja och sjukdom gå ut över dem. Hur löser ni det när ni hamnar i de situationerna???

Hoppas att era juldagar har varit härliga!
Kramar

2 kommentarer:

  1. Sv: Visst är det gott med plockmat! Men jag håller med dig. Det kan bli svårt med mängderna när man sitter och plockar istället för att lägga upp en portion från början. Så det bästa är att låta kroppen styra mängden helt enkelt. :) Oftast brukar det räcka, om man Vågar lyssna på riktigt!!

    Ha en fin kväll. Kram!

    SvaraRadera
  2. Sv: Ja, det har vart ett rätt intensivt år! Mycket som har hänt både runt mig och Med mig! :) Men året som kommer ska bli det bästa på länge. Det ska jag se till.

    Ha en fin lördagskväll. Kram till dig :)

    SvaraRadera