Blev förkyld i helgen och det gav ångest!
Jag vaknade i lördags och hade ont i halsen, hade ju tänkt att åka och simma men det var bara att ställa in det och sova vidare. Jag som hade lovat sambon att äta pizza på kvällen... Kan ju säga att det inte blev så, en fullspäckad lördag med arbete och sedan presenthandling gjorde mig helt färdig och då orkar jag inte bråka med den dumma rösten. Gjorde en omelett till mig istället och åt till kvällsmat. Mådde riktigt dåligt av förkylningen att jag låg mest i soffan på kvällen och halvsov. Söndagen var liknande med mitt mående. Vi var bortbjudna på lunch till mina föräldrar på söndagen och det gick inte så bra. Kändes jobbigt innan och under tiden, jag fixade inte att ta efterrätt vilket gör att jag blir sur och tvär (och de andra får lida). Känner att jag har trillat tillbaka in i gamla mönster - äter bara nyttig mat och vill/måste träna mycket. När jag får följa mina rutiner och mina regler så känns allting bra, men jag har svårt när jag inte kan planera maten eller min träning blir lidande. Känns skönt att jag ska gå på samtal på onsdag, att få hjälp och stöttning i problematiken innan jag har gått för långt. Min sambo ska inte behöva ta all denna skit och mitt dåliga humör.
Vad jag vill komma till är att jag har funderat mycket på kommentarerna jag har fått från "anonym", du skriver oftast att jag inte ska vara så fokuserad vid att siffrorna på vågen eller att äta "rätt mängd". Det är kanske först när jag kan släppa det helt som jag har en chans att bli frisk. Självklart ska jag inte gå ner mer i vikt, men jag ska kanske prova på att äta friare och inte försöka pussla ihopa i huvudet så det blir rätt hela tiden. Ska ju inte fokusera på siffror men det hade faktiskt gått rätt så bra imorse, var ett rätt så okej plus på vågen så vi är på rätt väg. Vet ju att jag måste gå upp i vikt, har en del kilo kvar till min målvikt så det känns inte heller alltför hemskt :). Är bara att kämpa vidare nu och se varje lite framsteg som en steg i rätt riktning!
¨
Mitt mål denna veckan är att våga äta friare och inte pussla ihop måltiderna så att det ska passa in i min mall!
Oj, jag blir helt rörd av att du tänkt på mina kommentarer... Skriver mest för att jag så gärna vill förmedla saker jag tror kan fungera.
SvaraRaderaJag kan ju inte säga vad som i slutändan är viktigt för dig, men detta är nog det som hjälpt mig nästan mest av allt. Hoppas verkligen du kan känna att det släpper lite av bördan och kan ta dig framåt!
Samtal är dock också bra - kom in på det lite senare i min process, men inser så här i efterhand att det är väldigt nyttigt: hoppas det kan sudda ut de sista spåren hos dig med/vända dina steg tillbaka i fel riktning. Du verkar ju själv så tydligt se problemen, tror att det enda du behöver nu är någon som kan guida dig till lösningar och strategier för att undvika dem framöver.
Men du, känner också att jag vill kommentera att jag inte heller är perfekt än (inte för att perfektion ska eftersträvas iofs): har också några kilon och rädslor kvar. Skillnaden nu är att jag hela tiden känner att jag avverkar dem på löpande band! :-)
//hon som brukade skriva här redan för nåt år sedan, och som hittade tillbaka och blev "anonym"
Hej
RaderaGlad över att du har hittat tillbaka!! För mig betyder dina kommentarer och tips massor. Man vet ofta det själv men behöver bara höra det från någon annan. Samtal är bra och förra gången jag gick dit så gav det mig mycket, jag behöver strategier och tips hur jag ska tänka när jag snöar in mig i dumma tankar.
Jag tror inte att man blir frisk bara för att man kommer upp till sin målvikt, jag har ju lyckats med det innan jag började att gå ner igen. Det är först när huvudet är med en och man har släppt iallafall de flesta tankar som jag skulle vilja säga att jag är frisk eller på väg att bli frisk. När det kvittar om jag väger ett kilo mer eller mindre (självklart över målvikten).
Kramar