fredag 23 november 2012

Tillbaka på samtal

Var tillbaka hos min sjuksköterska på Najaden igen i onsdags. Kände ju att jag var på väg att falla tillbaka in i skiten igen (om jag inte redan har gjort det) och behöver hjälp för att bryta. Vi samtalade rätt så länge och pratade kring kost och motion. Vet inte riktigt vad jag tycker om henne när det kommer till kostråd, men jag ska ge det en chans. Känns ibland som hon ger "näring" åt mina nyttighetstankar och att det är helt okej att välja bort onyttig mat. Jag vet att det är en fin gräns mellan att vara nyttig och vilja ta hand om sin kropp och låta nyttighetstänkande gå över styr. Vad jag behöver är att hitta balansen! Jag vill känna att det är okej att hoppa över träningen en dag, att det är lika okej att äta en glass en kväll fast jag inte ska ut och springa dagen efter.

Just nu kompenserar jag genom att träna, vilket jag har märkt tydligt denna veckan. Jag fick världens förkylning i slutet av förra veckan, men jag intalade mig själv att jag var helt okej på måndag. Iallafall så okej att jag kunde träna lite lugnare, likadant i tisdags och igår. Idag ska jag över och köra ett pass spinning och lite styrketräning tänkte jag. Vad jag bävar för är nämligen att vi ska ut med några och äta julbord ikväll. Dumma rösten i mitt huvud säger ju att jag kommer att gå upp massor av julbordet och så ska vi på barnkalas och bröllop imorgon (=fika och stor buffé). Inser ju vad jag kommer att väga på måndag och det ger mig sjukt mycket ångest. Vet att detta är saker jag måste gå igenom och jag ska fixa det men jag är grymt oroad för det! Vad ska jag äta på julbordet och hur mycket mm.... Eller ska jag bara äta vad jag känner och hur mycket jag känner (dvs. tills jag är mätt).

Vi bestämde oss för att jag kan få lov att fortsätta träna i de mängderna jag gör (ca 4 gånger i veckan) om jag bättrar på maten. Just nu så ska vi fokusera på att jag ska äta bättre mellanmål de dagar jag ska träna, fick några olika alternativ som är lätta att ta med mig till jobbet. Just nu så är det för mig att fortsätta kämpa och jobba för att bli frisk! Vi ska försöka hitta en balans där jag känner att jag har ramar men ändå har en viss kontroll över situationen. Samtalskontakten (A) menar att jag nog inte ska släppa kontrollen helt eller sträva efter det, det är då jag känner att jag det går åt skogen och tar tillbaka kontrollen men blir för kontrollerande, kanske bättre att försöka ha lite kontroll hela tiden. I framtiden kanske jag kan tänka mig att jag kan äta gott och unna mig under helgerna men att äta nyttigt (och gott) under vardagarna. A menade att de flesta människor lever på detta sätt och för dem fungerar det bra för. Kan kanske göra det för mig också :)!!! HOPPAS!!!

5 kommentarer:

  1. Hej! Ej skrivit här nån gång men läst o följt dig ett tag. Vet ej vad jag ska skriva egentligen menat känner så igen dina tankar du skriver om. Det är väldigt jobbigt med dessa mat tankar ständigt o jämt. Ska väga mig hos sköterska på tisdag och även om jag vet att det är meningen jag ska gå upp i vikt så kämpar jag för att ha gått ner. Men fick sånt sug tidigare ikväll och åt choklad och nu rädd gått upp mycket. Blir så fel för nu blir det att jag istället kommer äta mindre fast jag vet att det inte är bra. Hoppas verkligen att du snart blir bättre igen.

    Krm på dig

    SvaraRadera
  2. Det är jättesvårt detta. Ingen kan tvinga dig att gå upp i vikt (om du inte är inlagd). Men innerst inne vet du (hoppas jag) att det är vad du behöver göra. Att du har ätit lite choklad gör inte att du kommer att gå upp massor i vikt (fast den dumma sjukdomen vill få dig att tro det. Försök att äta vanligt under resten av veckan och dra inte in på maten. Det finns bara en väg att gå och den är tuff. Jag tror att du kan klara det!
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Skickar en kram till dig! Du är medveten, och det är 50 % av arbetet. Du är på rätt väg!!

    SvaraRadera
  4. Hon den där lundabon24 november 2012 18:30

    Oj, min samtalskontakt heter inte A, men säger i princip exakt samma sak, vilket fått mig SÅÅ avslappnad (att jag inte tänkt på/tillåt detta själv?)
    Jag kommer aldrig helt kunna "bara vara" med mat. (då blir det antingen svält eller rejäl överätning, story of my life) - så jag får se till att hålla en SUND kontroll. Och vid det här laget vet jag ju vad som är sjukligt och inte, så det känns som att det faktiskt kan fungera - ett helt liv!

    Om jag varit modigare - eller trott på det här med att umgås med andra i samma situation - hade jag så gärna träffat dig över en kopp te och samtal... Istället fortsätter jag kommentera här när andan faller på! :-)
    (tänk att man kan bli så glad för okända människors skull, när man tror att de kan lyckas med något man själv strävat efter så länge/börjat känna att man själv också klarar - det är väl ungefär det enda positiva jag fått ut av den ätstörda världen!)

    SvaraRadera
  5. Fast önskar du inte någon stans innerst inne att man skulle kunna släppa kontrollen lite mer. Var på bröllop i helgen och det var ett jäkla trixande i mitt huvud, blev det nu rätt. Åt jag lagom mycket osv. Att bara ta och äta och njuta en dag kan ju inte vara fel! Vet med mig att jag borde ha kunnat ätit precis vad jag velat en dag, men det är tungt! Fast det är kanske bättre att hålla det på en lagom nivå än att bli för restriktiv och falla tillbaka. Måste ju få det att fungera...

    Jag blir också peppad av att läsa att det går bra för andra :) och för dig! Tacksam för dina kloka ord och vem vet vad framtiden utvisar. En dag kanske vi vågar att träffas om vi känner för det
    Kram

    SvaraRadera