tisdag 23 oktober 2012

Trött och arg!

Är bara så otroligt trött just nu, känner att jag har massor att göra på jobbet! Hinner inte med och känner mig som en kass lärare (arbetar som lärare ju...). Är nog för att det snart är höstlov för eleverna så går man lite på sista krafterna. Kommer att bli ett intensivt "höstlov" ändå, ledningen på skolan har fyllt veckan med möten och olika arbetsuppgifter så att arbeta undan lite av sina högar får man väl göra på kvällarna. Men min blogg är inte till för mitt arbete så vi lämnar det därhän

Var rejält nervös igår, vet att veckan har varit sådär. Har blivit en del träning och jag har försökt att öka portionerna och äta bättre. Men det är svårt, speciellt detta med sötsaker. Vi hade gäster över i lördags och jag hade bakat en after-eight kladdkaka. Tog en ytterst liten bit själv och tog ingen grädde till. Grädde är ett av de livsmedlena som är strikt förbjudet för mig. Fixar det bara inte! Blir så arg på mig själv efteråt, vill jag bli frisk från sjukdomen eller inte? Om jag nu vill bli frisk varför viker jag mig för den dumma rösten, varför kämpar jag inte mer osv. När mina krafter är på upphällning och jag är stressad på jobbet ser jag träningen som en skön paus, en andningspaus att bara komma iväg och lägga fokus på något annat. Samtidigt har jag svårare att utmana mig själv, orkar väl inte riktigt... Så med förra veckan i tanke hade jag en tanke på att jag borde ha gått upp lite, blev ju glass och annat några kvällar. Jag har dragit ner på grönsaker och sallad till fördel för mera riktig mat osv. Men det blev inget resultat, vågen sa exakt samma som för en vecka sedan!

Då tänker jag att jag måste fråga mig och verkligen vara ärlig. Vad gör jag för fel? När jag ser tillbaka på veckan kan jag se att jag gärna tar mindre portioner mat på kvällarna, gärna de kvällarna jag har planerat att äta glass eller annat. Jag kompenserar för att äta det där onyttiga senare... Just nu säger den dumma rösten också att om jag har levt så här förra veckan och hållt vikten så tänk om jag ätit allting ni rekommenderat mig, vilket är rätt så mycket mer än vad jag äter i dagsläget. Då hade jag ju gått upp multimegamycket i vikt! Dumma, dumma röst. Jag måste ta nya tag och utmana mig själv mer, måste våga kämpa och gå emot rösten. Jag vill ju bli frisk

Oj, vilket långt och rörigt inlägg :) Hoppas att ni orkar att läsa hela

3 kommentarer:

  1. Sv: Ja, jag har märkt att det är superviktigt att inte stå still för länge på samma så man hinner vänja sig. Blir genast så mycket mer skrämmande att släppa den där vikten då! Hopplöst.
    Tror mest det är en bortförklaring när man säger att man vill stanna och vänja sig vid den nya vikten ett tag. Lika bra att ta tag i det med en gång liksom!

    Det ska bli skönt att börja i en form av behandling nu. Tror inte jag kan komma så mycket längre just tankemässigt på egen hand, utan push utifrån, faktiskt.

    Du verkar också kämpa på bra. Glöm aldrig att du själv är din bästa vän. ta hand om dig. Kram!

    SvaraRadera
  2. Det är nog bra att du analyserar lite grann och inser att du t.ex. tar mindre portioner ibland när du vet att du ska äta något sött efter... Men samtidigt får jag hela tiden känslan av att du kanske analyserar lite FÖR mycket? Du kan inte på förväg veta hur kroppen ska reagera, en portion glass ena veckan eller en extra potatis andra... visst finns det teoretiska siffror för allt (kalorier och kilon hit och dit), men kroppen gör som den vill. Tro mig, med erfarenhet av både svält och överätning (och försök att "räkna" på hur det ska påverka min vikt) kan jag säga att det aldrig går att styra vad det står på vågen (mer än att gå på toa precis innan ;-) ). Jag har haft veckor när jag ätit mängder (både i volym och kalorier) och gått ner, på samma sätt som jag dragit ner på allt och gått upp.

    Vad nu det har för betydelse: jag är nog mer bekymrad över hur detta analyserande påverkar din vardag och ditt mående.
    Jag vet att det är grymt svårt.. men försök att tänka mindre och leva mer.

    Allt gott!

    SvaraRadera
  3. Sv: Det är just därför jag tycker det är så skönt att ha lite träningsförbud. Vet att det lätt blir tvång annars. Lika bra att pausa helt ett tag!
    Tror det kan vara klokt även för dig att ta en paus tränandet och verkligen känna efter om det är Du eller "Du" som vill. Svårt att bedöma ibland.

    Bmi 18,0 säger du. Ja, då är det nog extra viktigt att pausa för mig ett tag till! Vill allt annat än just bryta ner kroppen ännu mer nu.

    Kämpa på!! Kram

    SvaraRadera