onsdag 8 februari 2012

Varför går det i vågor?

Är det någon mer än jag där ute som känner igen sig att resan mot ett friskare liv går i vågor? Precis när allting har känts bra ett tag så kommer världens bakslag! Jag är så trött på mig själv, att jag stirrar mig blind på en siffra på vågen. Mitt välmående är så mycket mer än en siffra och den siffran kan variera samt att muskler väger mer än fett... Allt detta vet jag ändå känns det så svårt, jag vill bara gå ner lite så att jag kommer närmare min målvikt. Just nu ligger jag cirka 2kg över min målvikt, känner mig jättetjock och hemsk just nu. Vissa dagar kan jag hamna i ett frossande och äta godis och annat onyttigt (som igår fastnade jag med en skål godis).... Jag ska försöka att leva med ett GI tänk på vardagarna och unna mig lite extra på helgerna. Men nu när jag gör det så är jag så rädd för att jag ska falla tillbaka, precis så tänkte jag innan jag blev riktigt sjuk. Då hade jag först det som okej att unna mig godsaker på helgerna men sedan drog jag in på det när jag tyckte att jag inte fick bra resultat. Är lite rädd för att jag börjar att dra om samma hjul igen och snart hamnar i skiten igen.



Gäller väl för mig att nu när jag har upptäckt det att vara noga med varningssignalerna! Jag ska slänga ut min våg så jag slutar att stirra mig blind på siffrorna. Jag vill lära mig att uppskatta mig oberoende om jag väger precis min målvikt eller två kilo över den! Jag vill ju kunna att träna så mycket jag får lov att göra nu och känna att jag orkar ta i på träningen.

Känns lite tungt och mörkt just nu!

7 kommentarer:

  1. Jag upplever precis som du att det går i vågor. Tycker det är jättebra att du ser varningssignalerna och agerar så att sjukdomen inte får ett starkare grepp.

    Hoppas du mår bättre snart.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Bra att du slopar vågen, den säger ju faktiskt inget egentligen. Och varför ha en målvikt alls, kroppens biologiska vikt är ett hälsomått snarare än en vikt vald av vår hjärna som är påverkad av en mängd yttre orimliga, felaktiga faktorer.

    Kanon att du hanterar varningssignalerna, det är starkt att se sig själv. Se det positiva också, inte bara leta fel.

    Sen går det i vågor, det ska göra det. Livet är i vågor det viktiga är väl att när det gäller sjukdomsskiten, att vågorna blir längre och groparna blir mindre djupa, fallen mindre hårda.

    Hejja dig!

    Kram H

    SvaraRadera
  3. sv: de var jättegoda, baka egna vetjag!!!

    strunta i vågen, varför ska några värdelösa siffror värdesätta en sån fin och undnerbar person som dig???kram<3

    SvaraRadera
  4. Heja dig. Ut med vågen nu, och skit i om det är något kilo hit eller dit.
    Och ja, det går i vågor för mig med. Tyvärr, och alltid blir man lika besviken när man faller tillbaka. Men kanske har fallen blivit färre och inte lika djupa? Och om du faller kanske du snabbare tar dig upp på banan igen, nu när du är så medveten om alla varningssignaler?

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. det går nog i vågor för alla tror jag, tycker du ska struntai vågen. Några kg hit eller dit märks inte alls och det vet du egentligen om :)
    Massa kramar :)

    SvaraRadera
  6. Måste säga att jag är lättad. Tänkte kommentera föregående inlägg, men blev mest trött och ledsen. Varningsklockarna ringde över begränsningarna du talade om och att du intalade dig själv att du ändå hade kontroll... (ledsen, men hela den här "utesluta kolhydrater"-grejen låter för mycket som en "diet" för mig - och jag hoppas ju att livet ska vara mer än det!) Och det där med målvikt: det är ju trots allt bara en siffra ni satt upp? En tankekonstruktion, inte din kropp och ditt liv. Ett liv du snart ska dela fullt ut med en annan människa dessutom!
    Det här inlägget låter starkt och friskt igen; med varningsklockorna fortfarande ringande, men med dig som märkbart störd av dem och redo att göra allt för att stänga av dem igen. Lycka till med det nu! :-)

    SvaraRadera
  7. Ut med vågen! Inte ska ditt liv och ditt mående styras av en siffra! Kroppen pendlar i vikt från dag till dag och timma till timma. Den kan inte hålla en konstant vikt. Några kilon upp eller ner är naturligt. Inget att bli orolig eller rädd för. Tror inte det beror på att du ätit godis på helgen eller inte. Kan ju va vätska, om tarmen är tömd eller inte mm. Lyssna på din kropp istället för att stirra dig blind på siffrorna. Satsa på livet <3 Kram

    SvaraRadera