tisdag 29 mars 2011

Att det ska vara så svårt!

Gick ändå bra förra veckan, jag gick upp ungefär precis vad jag skulle och det kändes helt okej. Är ändå jobbigt att veta att man "lagt på sig". Vad jag nu tycker är jobbigast är mina tankar på att kompensera, varenda gång jag äter utanför avdelningen blir jag så osäker. Tänk om det blir fel på något vis, att jag äter för lite eller för mycket och så börjar dividerandet och pusslandet i mitt huvud. Önskar bara att jag kunde stänga av det ibland, veckan har varit jobbig på det sättet. Jag har haft många bra men jobbiga samtal och ju mer medveten jag blir om mitt kontrollbehov och mina tvångsrutiner (även om jag inte tycker om att kalla det för tvång) ju mer har jag att arbeta med.

Var ändå skönt att det ordnade till sig förra veckan, var verkligen förvirrad över att jag gick ner i vikt! Inser nu att det är inte maten som gör att jag går upp i vikt utan det är näringsdryckerna jag dricker. Som svar på frågan, äter vi här frukost , lunch, mellanmål och middag. Maten är "uträknad" för att man ska behålla vikten, alltså en normal kost där tallriksmodellen gäller. Därpå läggs det till näringsdrycker, maximalt 4 stycken. Ju närmare man kommer sin målvikt så trappas antalet näringsdrycker ner.

Kommer att bli en tuff vecka som kommer nu, har några "jobbiga" samtal framför mig, vill nog mest skjuta det mot framtiden. Men samtidigt vet jag att jag måste ta itu med det och börja arbeta med det, annars lär jag snart hamna i botten igen.

Hade en helg med permission så jag kom hem till mig lite, var tufft! Allt dividerande började igen, men jag sa bara stopp och körde enligt planeringen vi gjort till punkt och pricka. Var skönt att ha den att luta sig mot, samtidigt som det gav en del oro att veta att jag kunde ha fuskat utan att det hade märkts... Vet ju att det är så fel tankar och en del av mig blev stolt över att jag klarade att följa planen fullt ut under helgen.

Tackar för allt stöd ni ger mig, jag ska ju fixa detta. Läser era bloggar och ser att många av er har gjort det. Har också sett tjejer här som har skrivits ut och fixat att besegra sjukdomen, då ska jag väl också klara det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar