Morgonen började så bra! Sambon och jag låg kvar länge i sängen och myste med våra sjuka/skadade katt och pratade. Jag vägde mig och vikten var helt okej, jag hade gått ner lite. Men ännu är jag inte orolig, jag ligger kvar inom intervallet som jag och min behandlare har satt upp. Vi fick sedan en lång dag med massa ärenden och storhandling. Åt en god lunch på ett thaiställe, jag åt några bitar sushi och lite thaimat. Var riktigt gott!
Väl hemma igen så var klockan mycket, varför tar det alltid längre tid att storhandla än man tror??? Vi hade tänkt oss att bara ta en kopp te och sedan ge oss ut och cykla en runda. När vi sitter och dricker teet och kopplar av så börjar det både regna och blåsa ute, var inte heller lite det blåste så det bidde ingen cykeltur. Ångesten satte in direkt! Nu fick jag inte tränat idag.... Vi gick en promenad på kvällen men det är det för dagen. Samtidigt skrämmer det mig rätt så mycket.... Jag tränar en del och blir lite rädd för att jag tränar för att lindra ångesten. Är liksom mer okej att äta om jag vet att jag har tränat... Ska kanske börja sätta upp gränser för min del för hur mycket jag får lov att träna under veckan. Jag brukar skriva upp hur mycket och vad jag tränar i en "dagbok" och när jag går tillbaka och tittar i den nu så ser jag att träningsdosen har ökat rätt så mycket den senaste tiden. Hur tycker ni att jag ska göra?? och hur gör ni? Har ni några gränser för hur mycket ni får träna eller är det okej att fortsätta att träna mycket så länge jag ser till att äta tillräkligt mycket mat för träningsdosen?
Är förvirrad just nu!!
Jag tränade länge 5-7 mil i veckan (löpning), uppdelat på 6 dagar och så ofta en Friskispass eller ngt sådant utöver det. Nu har jag gjort ett aktivt val att "bara" träna 3-4 dagar i veckan och inte ligga över 5 mil i veckan (just nu, när jag just kommit igång igen ligger jag på 2-3 mil). Detta för att minska risken för viktnedgång och att ätstörningen tar fart på nytt. Jag vill inte att träningen ska höra ihop med kompensation eller lusten att äta mer skräpmat, den ska utövas för glädjen och hälsans skull.
SvaraRaderaDet är svårt, men jag tror inte att hård träning är lönsamt i längden för varken kropp eller själ om man använder sig av den som ett sätt att få äta mer skit, som jag gjorde tidigare.
Tror inte det är hälsosamt att träna för att döva ångest eller för att kompensera för ätande. Då är man inne på farlig väg. Man ska träna för att man vill, för att blir stark, må bra och kanske för att underlätta viktminskning. Men om du känner ångest över att inte ha tränat då borde du ta det som en varningssignal. Kan nog vara en bra idé att styra upp hur mycket du får träna. Då minimerar du ju risken så att säga. Jag känner en som gick in i väggen och när han återhämtade sig fick ha nåt ryck och började träna och gick ner i vikt. Inger fel på det, men nu tränar han jämt, vare sig han är frisk eller inte och det har gått överstyr. Förut jobbade han så mycket att kroppen sa i från och han gick in i väggen, nu är risken stor att han använder träningen för att döva den ångest han fortfarande har kvar och som orsakade hans besvär. Tom hans barn har börjat reagera. Där är ett exempel på att träna av fel orsak.
SvaraRaderaSå om du bara tänker dig för och försöker jobba bort ångesten över att du är mänsklig så att säga, då är det ju jättebra att du tränar och försöker sköta om dig själv. Det behöver man.
Hoppas er katt mår bättre:)
Kram
Inte rätt person att stötta just nu (mer än att skicka massa lyckönskningar att du ska frigöra dig från alla dessa tankar!), men har en liten fråga: Går du fortfarande i någon form av behandling? I sådana fall hur/var/när?
SvaraRadera/en som tror jag bor i samma trakt och funderar på samtalshjälp
Sätt upp egna gränser! för jag tror du innerst inne vet vad du behöver hålla dig till för gräns? Jag tror också det är bra att skriva upp, framför allt för att det inte ska bli för mycket. Det blir ju väldigt konkret och tydligt då och man kan liksom gömma sig för det som faktiskt är nerpräntat. Och var ärlig mot dig själv. Du vinner inte på att fuska.... säger jag som själv har megaproblem. Men ska faktiskt själv börja skriva ner vad jag äter för tillfället, just för att inte fuska. Så nu kör vi på tycker jag! Heja oss :D
SvaraRadera