Annars har min dag varit bra, jag avslutade kvällen igår med turkisk yoghurt med varm banan, tala om att mina sömnhormoner njöt. Var länge sedan jag sov så gott, vaknade rätt så tidigt för en söndag, men jag hann med en del på förmiddagen. Har bland annat tagit en lugn promenad idag på cirka 30 minuter, gick bort till en dal i närheten av mig. Där är en promenadstig som går längst en å, var helt underbart höstväder och jag gick bara och njöt.
Kändes skönt att bara gå och njuta och filosofera. Det är inte läge för mig att börja träna ännu, men jag ser fram emot den dagen jag ska kunna träna ur ett hälsoperspektiv. Förra veckan på Najaden satte vi upp olika mål, vad jag vill förändra i mitt liv just nu och vad jag vill kunna när jag är "frisk". En av sakerna jag ser framemot är att kunna träna igen och känna att kroppen mår bra av det. Det andra är att inte låta maten styra mitt liv, ibland är det sjukt hur många timmar man lägger ner varje dag på att tänka kring mat; vad, när och hur man ska äta och lösa matsituationer. Tänk den dagen maten inte längre styr ens liv!Många kramar till alla denna höstsöndag
Jag beundrar din kämpaglöd. Jag är helt säker på att du kommer vara där en dag när maten inte längre styr ditt liv. Och du kommer helt säkert vara där snart.
SvaraRaderaHa en fortsatt härlig söndag!
den salladen lät verkligen sjukt god!! helt i minsmak.
SvaraRaderaja visst är det höst idag, jag gillar det faktiskt!
att tända ljus på kvällen och bara mysa och att ta den där promenaden, NJUTNING!
ta hand om dig gumman.
Kramar
Du kommer nå målet en dag, det vet jag! Härligt med en promenad i höstvädret, låter riktigt mysigt faktiskt!
SvaraRaderaDu är så grymt duktig gumman, nu fan ska vi bli friska, eller hur!?
Puss<3
Hoppas du finner en hälsosam balans i ditt liv!
SvaraRaderaLite nyfiken (eftersom jag har samma mål): hur resonerade ni kring NÄR det är ok att börja träna igen? Handlar det om en vikt/ett bmi eller om att allt flyter på bra med maten?
SvaraRaderaOk, jag förstår ju att båda måste till, men när sätter man startpunkten liksom?
Jag är nu inne i ett återfall, men första gången jag var sjuk hade jag nog inte förstått att jag faktiskt var sjuk... Så jag började träna med ett rätt lågt BMI (inser jag i efterhand), men iom träningen kom maten igång, jag fick tillbaka lite muskler och blev rätt snabbt normalviktig. Den här gången är jag dock så mycket mer medveten om mitt problem och vågar därför inte gå till gymmet än...
Önskar dig i alla fall all lycka till i att nå fram!
Jag har inte tänkt så långt tror jag, vet att det kommer att dröja ett tag innan jag får lov att börja träna. Måste gå upp några kilo till så att min kropp orkar, när jag och sköterskan har pratat lite om det så kommer vi börja väldigt långsamt. Är en svår avvägning det med träning tror jag....
SvaraRaderaKramar