Börjar att varva ner

Börjar att varva ner och komma i semesterlugn... Tar alltid tid för mig att varva ner efter de sista intensiva veckorna på jobbet! Denna vecka har jag tagit det riktigt lugnt, eller iallafall försökt. Måndagen började sådär, fattar inte riktigt men jag hade tappat lite i vikt. Var bara några hekto men det är ju det som jag ska gå upp... Tycker att jag skött mig förra veckan, ätit bra, druckit mina ND och tränat lite. Är att ta nya tag och våga gå utanför mina trygga ramar. 

Igår tog sambon och jag en cykeltur, första efter Sövde. Tog rejält i redan trötta ben (styrketränat i måndags). Mitt mål är ju att bli bättre/snabbare cyklist. Har några "svagheter", dels så måste jag våga få upp farten och bara följa med och dels så måste jag våga öka min cadens... Men detta är ingen träningsblogg så därför lämnar vi ämnet. Vad som är tungt är att jag är så dålig/långsam. Vill hålla ett tempo på minst 30km/h men ligger nu på ett snitt på 23km/h så jag har en bra bit kvar. Är väl träning och åter träning som krävs! 

Vad jag vill komma till och fråga er om är måltidsplanering! 

Just nu fungerar det bra för mig i vardagen när jag kan följa en plan. Jag äter frukost vid 7, mellanmål vid 9-10, lunch vid 12-13, mellanmål vid 15-16, middag vid 18-19 och lite kvällsfika vid 20. Så länge jag kan följa detta känner jag mig trygg, jag vet hur mycket jag bör äta osv. Men direkt när jag inte kan följa rytmen blir det jobbigt, jag börjar att dividera i mitt huvud och blir orolig över att jag ska äta för mycket eller för lite.... Om jag planerar en sån dag i förväg så bestämmer jag gärna vad jag ska äta och tänker att om jag äter det äpplet nu efter lunch som jag brukar äta vid mellanmål och så tar jag ett extra kex med ost ikväll för det missade knäcket nu... Så min fråga till er nu är; följer ni en måltidsplanering eller äter ni mer fritt? Jag vill kunna äta mer fritt, att lita på kroppen men jag är rädd för att våga det, tänk om jag bara rusar upp i vikt och det inte "avstannar". Vet att jag inte kan bli frisk förren jag vågar lyssna på kroppen. Jag vill bli frisk!  Mina utmaningar för sommaren är att ta dagen som den kommer, inte att planera allting i förväg. Att kunna ta en glass på förmiddagen, att äta middag senare eller att kunna sova längre och äta en senare frukost.... Förra sommaren var jag och sambon och åt brunch några gånger, vilket jag älskar. Det ska vi göra i sommar! 

Så tacksam för tips och era tankar kring att följa måltidsplaneringar och hur ni gör när vanor/rutiner bryts! 

Söndag och en intensiv vecka....

Har varit många tankar upp och ner, fram och tillbaka... Har varit ledig i veckan som har varit men den har ändå varit intensiv. Min brorson döptes i söndags och efter det följde den äldre killen (6år) med mig och sambon hem för att sova över i två nätter. Var två riktigt intensiva dagar, men riktigt bra! Kopplar bort många av tankarna då och tar dagen som den kommer. Nyttigt för mig :). 

Vad som inte har varit helt okej denna veckan är ju att jag lovade mig själv att ta det lugnt från träning gen en vecka, men det gick inte. Inte för att jag har fått ångest eller kompensationstankar utan för att jag har saknat det, så det blev simning i torsdags och idag var sambon och jag ute på en lite längre löprunda. Finns inget bättre sätt att starta morgonen på... 

Det som jag inte riktigt gillar med långpass på morgonen är att frukosten blir så sen, oroade mig för detta redan igår... Så dumt-ska inte låta det styra en bra dag! 

Hade en kanon midsommar och jag tror att jag släppte det rätt så fritt och åt okej, tog lite mer av det jag gillade och så. 

Men, men nu är det söndag och jag börjar att oroa mig inför morgondagen. Vad kommer vågen att säga? 

Usch - önskar att jag kunde kasta upp den jäkla saken, men då har jag ju intäkt kontrollen längre.... Kontroll är viktiga saker! 

Att välja väg

Känns lite nu att jag står vid ett vägskäl, dags att välja åt vilket håll jag ska fortsätta åt. Har i princip legat stilla viktmässigt i snart en månad, gick upp 0,3 kg igår men det är ju inget! Dricker en näringsdryck om dagen, men min behandlare vill ju att jag egentligen ska dricka två. Men att öka med en till är svårt, skyller lite på att det är dyrt då jag inte kan få det på recept. Felet är väl att jag är livrädd nu för att släppa på kontrollen (igen). Har hittat ett läge där jag är stabil och det bär emot att gå upp det sista kilona. 

Måste hitta motivationen igen och hitta målen, vad  "arbetar" jag för, vad är fördelarna med att jag går upp i vikt? 

Hade ju en bra lördag med malmömilen, men samtidigt en jobbig dag matmässigt. Starten gick vid klockan 15, vi åt frukost och sedan ett större mellanmål/lunch vid elva. Vid målgång fick vi smaksatt mjölk, frukt och vatten. Skulle jag äta/dricka det? Ska jag tänka det som ett mellanmål? osv... Det största hindret för mig är fortfarande när rutinerna bryts, när tider mm ändrats. Hur gör ni vid dessa tillfällena? Jag vill ju inte oroa mig, eller överplanera i förväg (matmässigt). Jag vill kunna ta dagen lite som den kommer! 

Men tillbaka till målen, ett stort mål jag har är ju att jag och sambon ska kunna få barn. Min mens har ju fortfarande inte kommit tillbaka! Lite trött på det, tagit blodprov men det var helt okej. Fortsatte då och ringde gynekologmottagningen. De de har bara "akutöppet" under sommaren så jag ska återkomma i augusti. Och tålamod är ju inte min starka sida.... Vill ju veta och få det undersökt nu! En annan sak kring detta är att jag har enormt dåligt samvete kring detta, är ju mitt "fel" att vi inte kan skaffa barn nu! Är i en ålder och en situation nu när omgivningen ibland frågar -är ni inte sugna på smått? Vad säger man? Jo, men pga av mig så kan vi inte riktigt i dagsläget..... 

Jeppsson, långt inlägg med två inriktningar.... 

Nu - snart dags att gå ner för ett dop i havet :)

Lite annorlunda nu mot hur det var nere på stranden i februari... 

Bättre humör efter gårdagens tävling

Igår var det Malmö milen, ångrade mig hela förmiddagen att jag anmält mig. Jag var inte alls taggad och tyckte att det var onödigt att en hel dag gick åt... 

Väl på plats så började mina nerver komma, visste att jag inte var topptränad. I början av året, innan träningsförbud och restriktioner så hade som mål att springa milen under 50 men jag visste ju att jag inte skulle göra det igår. Satte upp ett mål på 52,30 men var orolig att jag inte skulle fixa målet... 

Starten gick och jag höll ett bra tempo i början, kanske lite väl snabbt... Under 5 min/km och det straffade sig lite efter 5 km. Vi fick saftig motvind då och jag fick sänka tempot... Sprang in på under 51 minuter och det är jag grymt nöjd med! 

Har fortfarande som mål att springa milen under 50 minuter, kommer kanske inte att fixa det i år, miltävlingarna är ju slut men det kommer fler år.... 

Så skönt efteråt...

Om att vara sämst!

Vet att det är att ta i men det blev jag igår. Jag och sambon ställde upp i en tävling, triathlon. Var på sprintdistansen - man simmar 400m, cyklar 20km och slutligen springer 5km. Jag var riktigt nervös innan, inte för jag ville slå en viss tid eller så utan för jag inte visste hur allting gick till.

Kom dit på morgonen, startade halv sex hemifrån och var där i bra tid. Hann förbereda allting innan. Lägga upp ombytena och så. Tittade mig runt och pratade lite med andra. Förberede oss för simningen som snart skulle starta. Tyckte att simningen gick bra och kom rätt så okej iväg på cyklingsmomentet. Här gick det däremot pissigt för mig. Jag vet att jag inte är en duktig cyklist, men att jag var så dålig skulle jag aldrig kunna tro! En efter en cyklade om mig - jag kom in sist efter cyklingen! Var sämst på cykelmomentet. Sprang om en del på löpningen och fick en hyfsad tid där... Var jätteledsen efteråt, tidsmässigt gick det nog som jag hade kunnat tänka mig och det var inte det viktiga. Det värsta igår var att jag stod sist i klassen. Jag hade sämst tid av alla! Jag var alltså sämst av alla tjejerna där! Pinsamt. Idag kom sambon med lite glädjande ord, resultatlistan hade uppdaterats och jag var inte sist, utan hade 3-4 efter mig.... Känns lite bättre men jag är så grymt besviken fortfarande.

Vet att jag inte ska jämföra mig med andra, jag hade inga tidsramar utan jag skulle ha skoj. Hade inte ens det eftersom jag kände mig urkass när den ena efter andra cykla om mig och  jag märkte att jag var sist... Men att se sitt namn underst på listan tog hårt, vad ska jag säga när andra frågar?

I en triathlontävling är cykelmomentet det största och är jag då sämre på det momentet så slår det stort. Sambon försökte peppa mig och vända och vrida på det, ge mig lusten tillbaka till tävlingar och så. Men igår kände jag att jag aldrig mer ska tävla. Vad ska jag tävla för, för att visa att jag är sämst?

Summan av mitt inlägg... Måste sluta att värdera mig själv i jämförelse med andra. Någon måste vara placeras sist. Tänker att om alla varit "proffs", hade jag varit missnöjd då om jag gjort en bra tid? Ska försöka att fokusera på vad jag kan träna mer på och förbättra till nästa tävling. Igår var jag ledsen och besviken, idag känns det lite bättre. Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte är nöjd! 

Några dagar till sedan....

Var inget glatt inlägg förra helgen, känns lite bättre idag. Var nervöst i måndags, men som tur var stod vikten iallafall på samma som förra veckan. Var stressiga dagar på jobb i början av veckan, en dag nere på stranden med Beach-handboll i måndags, tisdags hade ettorna och tvåorna avslutning och i onsdags var det studenten! I pauserna däremellan ska det donas och ordnats, sättas betyg mm. Som vanligt när jag är stressad så tränar jag mer! Dumt av mig, speciellt som jag inte fyller på med mer energi... I onsdags var jag på samtal och vägning hos A, såklart hade jag gått ner i vikt sedan förra gången. Litar mer på vågen hemma eftersom det är morgonvikt och så, men tendensen är inte bra! Samtalet om stress mm, antingen får jag träna mindre eller öka antalet näringsdrycker... 

Är kanske snål eller  men jag tycker att näringsdrycker är så sjukt dyrt! Vår "matkostnad" har ökat rejält! Samtidigt vill jag inte träna mindre. Vad ska jag göra? Vi köpte iallafall hem fler näringsdrycken men det är skitsvårt att ta två om dagen, en går bra men jag har "fuskat" nu några dagar. Jag säger till mig själv att jag tar lite mer under dagen så kompenserar jag för den extra näringsdrycken jag ska. Vet att det är fel och jag blir så trött på mig själv! Varför ska det vara så svårt? Jag vill ju bli frisk!

Nog om det, imorgon ska jag och sambon tävla i en triathlontävling. Är faktiskt lite nervös, hur går det till rent praktiskt? Hur byter man smidigast osv... Sekretariatet öppnar 6.30, så vi siktar på att vara där lite efter halv sju. Vilket betyder med vår bilresa får vi köra hemifrån lite efter fem... Kommer nog att vara trött imorgon när man kommer hem från tävlingen! Idag är det till att ta det lugnt och ladda inför morgondagen, det ska simmas 400m, cykla 20km och till sist springa 5km. 

Blir till att ladda med rabarberpaj (hemmagjord) och vaniljsås ikväll! Mums!

Bild på våra rabarber :)

Ingen ork!

Vet inte hur jag ska börja, eller säga! 

Har som sagt haft några intensiva veckor på jobb, massor att göra - nationella prov att förberedas för, rätta dem, sammanställa resultat mm, i samma veva ska det sättas betyg och annat. Har i princip satt alla betyg och rättat allting nu. Har tre dagar kvar med eleverna nu och sedan arbetar vi en vecka till efter det. Just nu vet jag inte hur jag ska orka, är totalt färdig! All luft har gått ur mig. Igår så fixade vi i trädgården och sedan fick jag packat - filmjölksbröd, kanelbullar och pitabröd. Dog i soffan sedan! Idag ska jag fixa lite mer i trädgården, handla (i närbutiken), vattna blommorna inne och sedan bege mig till Malmö, sambons syster fyller år. Problemet är bara att jag vet inte hur jag ska orka? Har dagligen ont i huvudet och vill bara få ligga i soffan och vila! 

Känner mig som världens tråkigaste person, kommer inte att orka vara på kalaset så länge! Vill egentligen inte åka dit, orkar inte vara "social" och "trevlig". Nu när jag är så trött så blir de sjuka tankarna mycket jobbigare, orkar inte riktigt kämpa emot dem. Ska vara ärlig att säga att igår så vet jag att jag inte åt tillräckligt, men jag orkade inte gå emot. Blir så arg och trött på mig själv för det - jag vet ju att jag gör fel! Jag vill ju bli frisk, men orkar inte kämpa för det just nu! 

Är bara så otroligt trött! Orkar inte mer just nu! 

Vill tänka att jag kommer igen med nya tag, men vet inte var jag ska hitta energin till det....

Hoppas att det blir bättre med lite vila, ska bara hänga med ett tag till! 

Ps: jag läser alla era bloggar och följer eran väg, vill ge er alla beröm och pepp men orkar inte riktigt kommentera era nu. Lovar att göra det snart! Kramar till er alla!