Har nog inte fattat det ännu

Jag tror nog inte att jag ännu har förstått att mormor är död. Jag var uppe i hennes lägenhet i går med mamma när de kom för att hämta henne, var en hemsk känsla när de man såg den blå filten ovanför båren. Men jag får nog ta in det lite i taget, snart kommer det nog till mig. Jag har inte gråtit ännu sedan hon dog, varit ledsen och tom i huvudet istället. Jag tackar för era fina ord ni har skrivit.

Jag har iallafall bestämt mig för att inte låta Äs ta över, jag kan inte göra det mot mamma. Hon förtjänar inte att ha min att oro sig över, hon har nog med att fixa allting efter mormor nu. Jag försöker hjälpa till så mycket som möjligt med hon får dra det tyngsta lasset. Jag "kämpar" med att äta enligt kostlistan jag fick sköterskan på najaden som jag pratar med. Jag ska dit imorgon igen, hoppas nu bara att jag har gått upp i vikt igen. Jag vill kunna glädja mamma med det! (och mig själv)

Jag tycker att jag borde ha gått upp i vikt, har ätit enligt "schemat" hela veckan förutom igår, men jag håller verkligen tummarna. Men jag måste erkänna att jag är rätt så orolig - tänk om jag inte har gått upp i vikt. Direkt efter jag har varit och vägt mig och pratat med sköterskan så ska jag träffa läkaren, inte det roligaste.... Jag gillar inte alltid läkare... Förr någon vecka sedan blev jag iallafall av med min rädsla för att ta blodprov, vi fick sticka mig 5 gånger för att få 3 rör med blod. Det är visst vanligt när man väger för lite att det är jättesvårt att ta blodprov.


Älskade mormor - jag ska vinna över Äs! Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta!
/Kramar