Många tankar i huvudet!

Vet inte riktigt var jag ska börja eller hur ärlig jag ska vara. Allting i livet går bra nu ändå har jag det tufft. Men för att börja med det som går bra så flyttar jag och pojkvännen snart ihop, allting är klart och i början av April går flyttlasset. Båda två längtar massor till vi bor tillsammans, saknar varandra massor de kvällar/dagar vi inte hinner träffas. På arbetet går också allting bra, jag känner en annan trygghet och självsäkerhet på jobbet nu. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb och går inte allting 100% så är det väl inte hela världen. Mitt liv är så mycket mer än mitt jobb just nu!

Jag har gått upp lite i vikt efter jul- och nyårshelgerna, godisråttan kom tillbaka och det kändes inte alls bra efteråt. Just nu har jag lyckats gå ner lite av det jag gick upp. Jag har plockat bort alla sötsaker och liknande ur kosten på vardagarna och äter kanske något lite sådant på helgen. På vardagarna äter jag också väldigt lite kolhydrater av typen pasta, potatis, mackor, ris och liknande. Blir lite av en GI/ISO måltider med mycket protein och grönsaker. Vet ju att jag går ner i vikt på detta sätt, var så hela besattheten började för något år sedan innan när jag blev sjuk. Är lite orolig att jag ska trigga igång det hela igen. Samtidigt så känner jag igen varningssignalerna och är medveten om att jag inte ska leva så här länge till. Jag har satt upp en undre (och en övre gräns) viktmässigt med hjälp av min samtalsperson på öppen vården och den ska jag inte gå under. Kruxet var väl att efter jul och nyår så var jag väldigt närma den övre gränsen. Nu ligger jag mer i mitten och försöker acceptera det

Känner ändå att jag mår bra och har kontroll över det, men egentligen hade jag bara velat kunna vara så frisk att jag struntat i det och inte brytt mig om vad jag väger. Jag tränar ju mer = bygger mer muskler och kommer då att väga mer. Jag önskar att jag inte hade varit så besatt av viktsiffran utan istället tänker till hur jag mår. Är det någon som har bra råd hur man släpper den besattheten kring siffran som står på vågen??? Vill ju inte heller överföra den till något annat kontrollerande behov som att mäta olika kroppsmått eller så....

Känns lite tufft men jag ska inte trilla tillbaka i skiten igen!

Ännu en vecka har gått

Jag ska vara helt och hållet ärlig nu. Jag skulle ha en godis/kakfri månad men det gick åt skogen i fredags. Jag åt massor av pepparkakor!  Blev någon konstig hetsätning, då jag bara åt och åt pepparkakor så att jag mådde illa till sist. Kändes inte alls bra efteråt och ångesten var hög. Nu har jag släppt det och tänker att det kan väl hända alla någon gång. Ändrat löftet till att det är okej att äta sötsaker på helgen (i normala mängder). Annars har veckan varit bra, det har blivit en del träning och jag har varit lite nojig men just nu så känns det helt okej att väga lite mer än BMI 20,0. Jag tycker att det inte är det viktiga i livet längre om jag väger något kilo mer eller mindre.

Samma dag som jag överätit pepparkakorna så kom pojkvännen, C, hem och berättade att de accepterat vårt bud på huset :) Så imorgon ska vi ner till mäklaren och skriva kontrakt... Kommer att bli inflyttning i april och jag bara väntar nu. Det lär bli underbart att bo ihopa och kunna starta vårt nya liv tillsammans. Samtidigt som jag inte önskar någon att gå igenom det jag har gått igenom med min sjukdom så är jag nu glad att jag har gjort det. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och växt som person, jag är inte alls samma person som jag var innan. Innan var jag en perfektionsprinsessa som aldrig fick lov att göra fel, jag bedömde mig själv utifrån mina prestationer och kände mig aldrig duktig. Idag har jag en pojkvän som jag aldrig hade träffat om jag inte varit sjuk. Idag är jag nöjd med att vara bra, jag får lov att göra dumma saker ibland. Jag är värd att älskas för den jag är, inte för vad jag gör!

Jag har också börjat att jobba heltid nu och det går alldeles utmärkt. Jag känner inte av att det är för mycket jobb utan det är rätt så lagom. Jag trivs på mitt arbete och tycker att jag har hittat en bättre balans mellan arbete och fritid än vad jag hade innan. Innan var jobbet det viktigaste i mitt liv, idag är jobbet viktigt men inte det viktigaste.

Nu ska jag krypa upp i soffan med en god kopp te
Kramar

Inser att det var längesedan

Oj, vad tiden går snabbt. Helt plötsligt är det måndag igen och en ny vecka har börjat. Insåg att det var längesedan jag skrev här och jag brukar ju få lite kommentarer så jag tror ju att några läser vad jag skriver :)

Har haft det gött på sista tiden, inser mer och mer hur kär jag är i min pojkvän. Just nu pratar vi om att vi ska flytta ihop snart, han ska sälja sin bostadsrätt och så ska vi leta lägenhet, radhus eller hus att köpa. Känns både nervöst och roligt, i helgen var vi och tittade på lite hus och radhus men vi fastnade inte för något... Är en lång process det med att köpa bostad har jag förstått. Denna veckan kommer vi inte att hinna träffas så mycket så jag saknar honom redan jättemycket. Det kommer att bli så tomt i sängen inatt när jag går och lägger mig själv...


Med sjukdomen tycker jag ändå att det går framåt, jag kan släppa det mer och mer. Vägde mig imorse och jag hade gått upp lite men det känns ändå helt okej. Tänker att nu när jag får lov att träna så kommer jag att bygga muskler och muskler väger mer än fett! Jag vill aldrig i livet gå tillbaka och hamna i ätstörningsträsket igen, jag är värd att bli frisk! Precis som ni alla andra också är. Märker att när jag äter med min pojkvän så äter jag mer än vad jag brukar äta när jag är själv, jag njuter av maten på ett annat sätt och äter tills jag är mätt och står inte och dividerar med mig själv om hur stor en normal portion är.

Oroar mig ändå lite inför julen, det är en helg då man äter mycket och bjuds på mycket sötsaker... Jag ska försöka äta mig mätt och äta lite godis och kakor. Om jag går upp i vikt så får jag göra det, jag menar vad gör det om jag väger ett kilo mer eller så...

Läser alla era andras bloggar och sörjer när ni har det svårt och glädjs med er när det går bra. Hoppas att ni får en bra vecka och en bra lucia imorgon. Själv ska jag titta på luciatåg på skolan jag jobbar på :)
Kramar

Kämpar vidare

Känner av den sjuka rösten mindre och mindre, hade ljugit om jag sagt att den var helt borta men den är på väg bort. Pratade massor med min behandlare i fredags och vi kom överens om ett viktintervall jag tycker är okej att ligga mellan och det känns bra att ha det att luta sig mot. Jag vill ju bli frisk, kry och kunna släppa sjukdomen helt. Söndagsångesten var över mig igår, men jag utmanade mig själv och åt ordentligt. Det visade sig imorse.... Men eftersom jag åt ris igår till lunchen så vet jag att vikten pekar rätt så bra uppåt efter en risdag. Jag samlar på mig rätt så bra med vatten efter att jag har ätit ris. Skulle det vara så att jag faktiskt har gått upp i vikt så får jag väl ha gjort det. Jag ligger ju ändå inom viktgränserna...

Annars går det bra för mig i livet i övrigt, jag är riktigt kär och älskar verkligen "killen". Vi har börjat att prata om att flytta ihopa och letar hus/radhus. Problemet är väl just nu var vi vill bosätta oss någonstans eftersom vi bor i olika städer men vi ska nog kunna kompromissa, vad gör man inte för kärleken???

Jag arbetar just nu 75% och det går alldeles utmärkt, efter jul tänkte jag att komma upp och jobba 100%. Jag kan inte i dagsläget se att det kommer att bli något problem med det. Nu ska jag snart över till gymmet och träna. Håller träningen till tre gånger per vecka och det känns bara så härligt att få ta i och svettas!

Kramar

Jag är så glad att jag nästan kan spricka :)

Äntligen börjar mitt liv gå bra igen, har haft en helt underbar helg hittintills och imorgon ska jag till bokmässan så helgen kommer att fortsätta i samma tecken.

I fredags så var jag  nere i Malmö med killen, vi var och lyssnade på en konsert. Före det så åt vi och jag åt en falafelrulle. Jag vet inte hur länge sedan det var jag åt en falafel, sådana rullar har varit förbjudet så länge. Har sagt det innan och kommer att säga det igen, han är riktigt bra för mig. Efter konserten åkte vi hem till mig och fick en lugn och mysig kväll. När vi vaknade imorse så gjorde jag scones till frukost. Har säkert inte ätit scones på ett år, men jag tyckte att vi fick ha en lite lyxig frukost imorse. Åt två stycken sconesbitar själv och det var riktigt gott. Efter en lång mysefrukost begav vi oss ner på stan och efter någon timme så åt vi lunch där. Ännu en gång valde jag vad jag var sugen på och lät inte sjukdomen få lägga sig i, blev indiskt lamm med ris. Jag åt upp hela portionen! Vi gick sedan till ett kafe och jag åt en kaka där, en kaka sitter inte fel som ett mellanmål på en helg. Jag valde något som jag tycker är gott och struntade i att börja jämföra storlek och innehåll på kakorna. Det blev en dammsugare som var god!

Har varit fler såna småsaker som jag inte tror att det som aldrig har varit sjuka i ätstörningar inte kan förstå. Vi var på typ "bondens marknad" och då provsmakade jag både ost och lakrits. Bara för någon vecka sedan hade jag aldrig kunnat se mig att äta något sånt utöver mina normala matrutiner, men att jag kan smaka på lakrits är stort (i min sjuka värld).

Känns bara som allt är så bra nu och jag är så lycklig, är så otroligt glad över att fått träffa honom i mitt liv!

Nu ska jag ta det lugnt ett tag och sedan är det träning på schemat!
Kramar

Både bra och dåligt

Vet väl inte riktigt hur jag ska börja. Har varit en lång och intensiv dag, snart ska jag krypa upp i soffan och titta på gårdagens superstar.

Började morgonen med att gå till min behandlare, vi kom överens om att gå och äta lunch tillsammans på McDonalds nästa vecka (BigMac och co ska det bli...). Är lite nervös inför det, är nog det värsta jag kan tänka mig tvingas att äta. Det ska gå och jag ska inte kompensera för det efteråt! Det hade gått lite neråt på vågen men inte mycket så hon skällde inte på mig alltför mycket. Jag var medveten om att det var risk att det skulle göra det också för jag vet att jag har slarvat i helgen.

Sedan var det möte med försäkringskassan, var riktigt nervös inför det men allting gick bra. På måndag ska jag börja jobba 25% på riktigt och arbetsträna 25% på det, totalt ska jag vara på jobbet 50%. Vi satte upp en plan för framtiden också som jag kände var helt okej. Känns skönt att det är överstökat...

Jag har gjort massor av utmaningar i veckan som har varit! I fredags åt jag pizza, var hemmagjord god pizza som jag åt en normal portion av. Lite stolt var jag efter det... Igår valde jag något som jag verkligen gillar när jag var ute och åt på restaurang och valde Mousakka. En av de första gångerna jag valde något jag verkligen ville ha och inte lät sjukdomen välja det trygga alternativet. Den hade ett enormt osttäcke men jag åt upp allting. Sedan gick vi vidare (jag och killen) och då tyckte jag att vi kunde ta en kaka till teet när vi myste... Jag menar att jag skulle ju ändå äta kvällsfika och då kan väl en kaka vara bra. Han fick välja och det blev en kärleksmums.. Var lite för kompakt för min smak, men samtidigt - choklad är aldrig fel :). Tror att det är bra för mig att ha träffat något och bli kär, tror faktiskt att jag har blivit riktigt kär i honom... Jag vill verkligen bli frisk och kunna ha ett normalt liv tillsammans med honom och då kan jag inte gå och tänka på maten hela tiden.

Nu SUPERSTARS ;)