Oj, vad det händer saker nu!

Denna veckan har varit händelserik, har hänt mycket och jag har jobbat en hel vecka. Måste säga att jobbet känner jag av nu, börjar att bli lite trött. Jag märker av att jag orkar inte lika mycket nu som jag gjorde innan jag blev "sjuk". Men samtidigt är jobbet viktigt för mig, jag får rutiner och mitt jobb är väldigt socialt. Älskar verkligen mitt jobb.

Denna veckan har jag inte alls tränat, det har blivit en 20minuters promenad (långsam) till och från jobb varje dag. Annars har jag inte tränat. Vad jag blev förvånad över var att jag inte har känt mer ångest över träningsförbudet än vad jag har gjort. Har saknat det någon dag, men samtidigt känner jag att kroppen är så svag att den skulle aldrig orka att träna. Jag är ju mest bara skinn och ben. Träning i min situation stärker inte kroppen, den bryter bara ner den.

Vad som mer har hänt är att jag har varit nere på psyk. mottagningen i stan. Heter Najaden här, fick prata med en sjuksköterska där. Hon var verkligen kanonbra och jag fick fullt förtroende för henne direkt. Hon verkar kunnig inom området, har jobbat på ätstörningskliniken tidigare i Lund. Känns skönt att jag ska tillbaka till henne på måndag igen, så nu är rullen igång. Jag kände att jag behövde den kickstarten, att det hände något och jag kom framåt på något sätt...

Maten har väl gått sådär, om jag börjar titta på vad jag kan förbättra så äter jag fortfarande för små portioner, något jag ska jobba med. Vad som har varit positivt denna veckan är att jag har blivit så mycket bättre på att äta mellanmål. Har ätit två mellanmål om dagen, oftast blir det ett knäckebröd med keso och 1 frukt.

Tackar för alla kommentarer och uppmuntringar jag har fått. De hjälper mig i min kamp
Jag kämpar vidare nu, ska göra en kopp te och krypa upp i soffan och läsa lite mer i boken "mattillåtet". En kanonbra bok!!!
Kramar