Mitt i prick

Såg ett avsnitt av "Supersize vs superskinny" igår, gillar verkligen det programmet. I avsnittet/programmet finns även med en bit om ätstörningsbehandling. Det är en grupp som får hjälp mot sin anorexia genom olika metoder/utmaningar. Igår så fick de baka pizza och sedan äta en del av den. Har gjort andra saker tidigare och det roliga är att se att de gör verkligen framsteg. Igår träffade de verkligen med pilen mitt i för min del. En av deltagarna ville bara äta en bit av pizzan, hon kunde inte ta en till för hon var rädd för att inte kunna sluta. Precis så känner jag många gånger, det hade varit gott med mer mat men tänk om jag inte kan sluta utan komma att frossa. Tänk om jag öppnar paketet med nötter jag köpte och äter upp hela paketet för jag kan bara inte sluta, jag tycker att det är så gott. Lite så kände jag att det blev när vi var iväg och åt lunch i Ängelholms hembygdspark i helgen, de serverade köttbullar och jag åt alldeles för många - det var ju så gott. Den dagen åt jag lite för många köttbullar, blev alldeles för mätt och mådde lite illa sedan.

Tänk då om jag börjar att köpa godis igen och kommer tillbaka till gamla rutiner (då åt jag rätt så mycket godis). All denna godisätande är jag då rädd kommer att göra att jag kommer att öka snabbt i vikt, minst 1 kg om dagen (fast jag vet innerst inne att det inte är möjligt). Men rädslan sitter där att jag ska tappa kontrollen över situationen. Egentligen är jag inte rädd för att gå upp till en normalvikt, det är mitt mål men jag är rädd att när jag har kommit upp till "rätt vikt" igen så kommer jag inte kunna stoppa viktökningen utan jag kommer bara fortsätta lägga på mig mer och mer kilo och bli fet igen.

Dietisten som var med och hjälpte deltagarna sa att människor som är drabbade av aneroxia är ofta väldigt matintresserade person som tycker om att laga god mat och har mycket kunskap om mat. Där känner jag också igen mig, jag har alltid tyckt om att laga mat och baka och så. Vet mycket kring nyttig (och onyttig) mat och tycker om att läsa kokböcker och se på matprogram på TV.

Det kändes så skönt när jag såg programmet igår och fick "riktiga" ord på vad min ångest består av, nu ska jag bara bearbeta den och utmana den!