Känner av det i kroppen - träning bryter ner kroppen

När jag började gå ner i vikt, då vägde jag några kilo för mycket och behövde det så la jag delvis om min kost och började träna mer. Kommer ihåg att det var skoj att träna, jag började efter ett tag längta till att få träna olika saker och planera min träning. Roligast var när jag kunde mäta resultaten på olika sätt, jag blev snabbare när jag joggade och orkade jogga längre rundor mm. Kommer ihåg känslan när jag första gången tog mig runt hela 8 km rundan, eller när jag kom upp över en mil. Som mål hade jag att springa 1,5mil och precis innan det gick snabbt neråt i ätstörningen så lyckades jag med den bedriften. Var så otroligt stolt över mig själv! Den känslan i kroppen att klara av det och kunna pressa sig själv till det yttersta är så härlig. Idag får jag lov att jogga 2gånger i veckan á 20minuter och det jag tycker är det värsta med detta är att det är precis lagom för min kropp. Jag joggar i relativt långsamt tempo (ungefär som när jag skulle jogga 1 till 1,5 mil tempot) men jag skulle idag aldrig orkat jogga en mil. Efter 20 minuter så känner jag mig helt slut i kroppen, känslan eller tröttheten är som att jag har sprungit 1,5mil. Visst är det hemskt hur jag behandlar min kropp och hur lite den orkar nu! Skulle bara vilja bli frisk från ätstörningen så att jag kan träna normalt igen och känna att jag orkar träna normalt.

Att träna och sedan inte ge kroppen näring är att bryta ner kroppen långsamt men säkert, jag ska till distriktssköterskan imorgon på eftermiddagen och nu börjar jag bli nervös för hur det ska gå. Som jag har skrivit om lite tidigare så är jag rädd för att jag kommer att ha gått ner i vikt. Känns lite som att det har varit ett för långt uppehåll sedan jag var där sist och nu orkar jag inte riktigt dra processen själv - behöver min distriktssköterska att stödja mig. Sedan vet jag att det är skrivet en remiss till ätstörningskliniken nere i Lund men de har inte hört av sig ännu (remissen skrevs för lång tid sedan, men det är ju semestertid och kötid även där). Känner bara att jag nog behöver mer hjälp att bryta mönstret och att jag vill komma till Lund, det behöver hända något nu!!!!

Lånade dock boken "matttillåtet" igår. Var inte den lättaste boken att hitta, fanns kvar på ett bibliotek i staden. Men jag ska sätta mig i soffan och börja läsa den nu, kanske kan få lite inspiration och motivering av den. Jag kämpar dock vidare och försöker att äta ordentligt. Vill ha lyckats med att gå upp i vikt imorgon!!!

Kramar (och håll tummarna för mig)