Trist måndag!

Efter samtalet i onsdags har jag verkligen levt livet fullt ut! Eller åtmistonde försökt. Jag har utmanat mig själv och lagt till massor av "förbjudna" eller jobbiga matsaker. Jag har ätit mer än vanligt, känt mig proppmätt konstant och så vidare. Kan berätta lite hur min vecka såg ut... I onsdags åt jag glass :) Tog betydligt mer än vad jag brukar! I fredags var vi på bio och åt på Mongolisk barbeque innan - mums med glass och frukt till efterrätt. I lördags var det både hemmagjord pizza, ett glas vin och en skål med naturgodis. Vin har varit förbjudet för mig länge, men varför inte. Både jag och min sambo tycker om vin och hur roligt är det för honom att dricka vin själv? Så i lördags var det vin! Brunch på söndagen hos kära vänner. Mumsigt gott med mackor, lyxigt pålägg och plättar!

Var ju rätt så säker på att jag skulle ha lyckats med att gå upp i vikt, trodde att jag skulle ha hamnat någonstans mellan 0,5-1kg. Men icke.... Vågen stod stilla!!! Vad ska jag göra? Kändes så trist och tråkigt igår, jag kommer aldrig att lyckas med att gå upp i vikt! Jag kommer aldrig att få börja träna "normalt" igen så att jag kan springa Göteborgsvarvet. Hur mycket ska man behöva kämpa för att nå resultat? Jag vill inte proppa i mig massa godis, glass mm för att gå upp i vikt, jag vill kunna unna mig i normala mängder sötsaker och liknande. Jag vill få ett naturligt förhållande till det, inte börja överkonsumera det!

Tacksam för råd och tips!!!

En annan sak jag tänker på som gör att jag tror att det känns tufft för mig (speciellt på söndagkvällen) är att när jag ska ställa mig på vågen så har jag ingen aning om hur det har gått. Hade jag kunnat säga att jag ska gå upp 0,7 kg och göra det sedan så hade det nog känts mer ok. Nu vet jag inte, nu har jag inte kontrollen! Hur ska vi göra för att kunna släppa på vårt kontrollbehov???

Oj, många tankar och rörigt inlägg!! Förlåt men det är rörigt i mitt huvud nu :)
Kramar