Funderat mycket de senaste dagarna, oroat mig och ifrågasatt mina tankar, val och så. Jag
vill blir frisk, jag
vill bli fri från ätstörningen, jag
vill få en normal relation till mat och träning! Jag har rätt så tydliga mål uppsatta - jag vet var jag vill uppnå, vad jag strävar emot! Då kommer min fråga..... Varför gör jag fel val fortfarande? Varför tänker jag och planerar kring mat? Varför slutar aldrig det
jäkla pusslandet i mitt huvud? Jag vill gå upp i vikt, det är mitt mål!
Varför ska det vara så svårt??? Varför får jag fortfarande ångest för att jag åt ett kex mer igår på kvällen än vad jag brukar. Jag
vet att jag inte går upp i vikt av ett kex eller en hel skål med glass (som jag ska unna mig ikväll) men ändå är tankarna där direkt -
Nu åt jag ett kex mer än vad jag brukar, vad onödigt det behövde jag ju inte göra! Tänk nu om jag har ätit för mycket... Jag arbetar massor med att lära mig stå ut med dessa tankar och vända på dem!
Det är väl inte dumt att äta ett kex extra, det var gott och jag var värd det!
Hur arbetar ni för att vända på de "dumma tankarna". Är enkelt att ge råd till andra men så svårt att ge dessa råd till sig själv (och lyssna och tro på dem...)
Jag brukar säga emot dem. På direkten. "Nej, du har fel. Jag förtjänar den där extra kakan. Den gör mig frisk." Vänd på tankesättet. Tänk på allt du kommer att kunna göra när du är frisk. På att du kommer att orka göra så mycket mer. Ha lust till så mycket. Att ditt humör kommer att höjas. Du kommer att kunna resa, vara spontan, bjuda över folk på middag, leva. Hitta helst något konkret att kämpa för! Som jag och min London-resa. Vill jag falla tillbaka i någon dum tanke så är det bara att kontra med ett "och london-resan då? Vill du inte må bra i London?" då är det rätt lätt att fatta rätt beslut :)
SvaraRaderaDet är otroligt svårt, men det är när du får den där ångesten som du måste fokusera på vad det kexet eller vad det nu än är kommer göra för din framtid.
SvaraRaderaSv; Tack för dina fina ord vännen, jag hoppas att jag snart ska ha motivationen till att skriva igen för jag vet att det har gett mig så mycket innan.
Kommer följa din blogg och jag håller tummarna för att du ska få den hjälp du behöver och förtjänar ♥
Stor kram
Sv: Där jag var och åt i dag så var det BARA ensamma personer som åt :) Knasigt. Så helt plötsligt var jag som en i mängden, trots att jag var själv ;)
SvaraRaderaTycker det är mysigt att unna sig lite vardagslyx på egen hand – trots att det är roligare med sällskap :)
Precis. Se på oss själv med någon annans ögon. Det hjälper att tänka så!
Åh, gottgott!! Kram :)
Svårt att säga. För mig har det ofta handlat om att berätta om mina dumma tankar för någon annan. Eller skriva om det eller vad som helst, för att få det framför mig. Men det är inte alltid det funkar direkt för det. Men då har jag iallafall tagit första steget. Sedan handlar det om att ge det tid. Kroppen behöver tid på sig. Och hjärnan behöver tid på sig. Det är inte lätt att ändra sina vanor och beteenden.
SvaraRaderaVad gäller frågan du ställer: hur når man sina mål. Ja, det kan ju låta simpelt och hårt, men det handlar om att inte ge upp. Att kämpa, trots dåliga dagar och motgångar. För när de bra dagarna kommer så ger det så himla mycket tillbaka. Det ger en kraft att orka och vilja fortsätta. För många handlar det också om att visualisera sitt mål, att se sig själv när man är där.
Du har kommit en bra bit på vägen. Stanna upp och njut av det för en stund. Sen kämpar du vidare och fightas. Allt går, bara man vill det tillräckligt mycket. =)
Hoppas du får en fin helg!
Kram
Sv: Den här gången köpte jag färdigmald. :) Går ju fint att göra sin egna med. Men ibland orkar man inte ;) Blev i allafall supergott! Har du provat att göra din egna kycklingfärs?
SvaraRaderaJa, jag har lite svårt med storlekarna. Har "vant" mig vid mina mängder och har svårt att se vad som kanske är en normalportion. Samtidigt som det är klokt att kanske börja väga så är jag samtidigt rädd att fastna..
Hoppas du får en finfin lördag. Kram!!
Tack söta du, vad glad jag blir av att höra att det känts lite bättre för dig, det är du verkligen värd. Ja, vi måste våga att släppa på allt som håller oss tillbaka, så att vi också får må som vi faktiskt förtjänar.
SvaraRaderaMånga kramar till dig ♥
Vad roligt att få en kommentar av dig :) Tack.
SvaraRaderaUsch vad jag känner igen mig. De där tankarna om onödighetsätande speciellt. Och kontrollbehovet. Jädrans störande, och energikrävande att alltid behöva tänka så mycket. Finns alltid där, pockar på uppmärksamhet.
Just nu får jag ingen hjälp med ätstörningen utan med mina andra diagnoser och problem. Mest för att de på ätstörningsenheten jag gick på tyckte att de inte kunde hjälpa mig mer, så nu får jag klara av matproblemen själv. Och som du säger, jag faller tillbaka lite i det.
kramar