måndag 25 mars 2013

Ny vecka...

Hade inget behandlingssamtal i onsdags, min kontaktperson var borta men nu på onsdag ska jag dit igen. Känns bra för jag har massa att prata om känns det som... Har varit en konstig vecka men den har ändå varit okej. Har varit många tankar på - hur går jag vidare? Hur ska jag aktivt arbeta på mitt kontrollbehov?

Jag vill arbeta mot ett friskare liv ändå blir jag rädd och vågar inte ta "utmaningar" som kommer i min väg. Igår skulle jag och sambon på kalas, en söndag! Söndagar är för mig hemmadagar med rätt så fasta rutiner, vi äter alltid soppa på kvällen osv... Detta för att när jag väger mig på morgonen dagen efter så ska förutsättningarna vara lika från vecka till vecka. Mitt kontrollbehov! Hur ska jag annars kunna veta hur det har gått under veckan om förutsättningar ändras? På kalaset igår blev vi bjudna på köttgryta med vitt ris. 1. Jag äter inte vitt ris och speciellt inte en söndag - vitt ris = samla massa vatten i kroppen och då kan jag ju inte lita på vågen dagen efter... Oroade mig massor innan kalaset och så var det massa pusslande i mitt huvud. Hatar det och hatar att jag alltid ska krångla! Så klart tog jag inte utmaningen utan åt sallad och köttgryta, åt lite mer kolhydrater till kvällen men det känns ändå som allt bara blev fel!  

Var nervös imorse men det har gått bra, vågen stod på +0,5 kg, men nu vet jag inte om det beror på ändrade förutsättningar eller om jag verkligen har lyckats? Jag måste våga släppa kontrollen, vill så gärna kunna förutse siffrorna!

Har börjat läsa Emma Pihls bok - Let go. Verkar vara riktigt bra, känner igen mig i hennes historia. Är det någon som har läst boken och vad tycker ni om den isåna fall?

Nya vecka = nya tag! Låt oss ge sjukdomen mindre plats i våra liv denna vecka!

2 kommentarer:

  1. Förstår verkligen hur du känner det, man vill verkligen kunna släppa på det och ta sig framåt men där är ändå något som begränsar en. Tycker faktiskt det var bra att ni var bortbjudna igår så att du blev tvungen att gå emot ditt kontrollbehov. Visst, du fick ångest och mådde dåligt men se det som ett framsteg, du klarade ju det eller hur? Bra jobbat! ♥
    Kramar ♥

    SvaraRadera
  2. ja visst är den bra :) det var min moster som berättade den första gången jag hörde den :)

    SvaraRadera