Tänkvärda tankar

Satt imorse och läste lite olika bloggar, fastnade för en hos Ella. Hur slår verkligen huvudet på spiken, samma tankar finns hos mig. Jag tror att jag måste börja fundera över varför jag vill gå upp i vikt. Ibland känns det som jag gör det för alla andra, jag gör det för mina föräldrar för att det inte ska behöva lida mer för min sjukdom. Jag gör det för att sköterskan på najaden ska bli stolt över mig. Jag gör det för att jag ska orka mer i mitt liv och få börja träna i framtiden. Långt ner kommer - jag gör det för min egen skull, för att jag förtjänar att må bra och vara hälsosam. Den prioriteringen måste flyttas upp annars tror jag inte att jag kommer att bli 100% frisk. Varje gång jag får de negativa tankarna, när Äs-rösten knackar på och vill bli hörd måste jag kunna tänka att jag gör det för min egen skull. Att prioritera sig själv så långt ner på listan gör det också svårare att kämpa hårt när man är själv.




Igår blev jag bjuden på lunch av mina föräldrar, vi var ute och åt på ett köpcenter, jag åt kycklingwok teriyaki och (vitt) ris. Jag är faktiskt stolt över att ha ätit vitt ris två gånger i veckan! Jag åt upp alla kycklingwok och nästan allt riset (det var en stor portion och mamma åt inte heller upp allt ris). Sedan på kvällen när jag ska laga mat hemma, så står jag fortfarande och väger upp bulguren och plockar bort några gram när jag ska koka den - varför??? Jag måste lära mig att släppa på den kontrollen. Efter jag ätit middagen blev jag arg på mig själv och åt en extra näve nötter på kvällen - allting för att reta äs-rösten. Men jag ska vara ärlig och säga att det gav lite ångest och rösten var med mig hela kvällen om hur onödiga nötterna var att äta.



Idag började jag iallafall med att äta en ordentlig frukost, A-fil med vindruvor och musli, 2 mackor med ägg och leverpasteg (samt smör under såklart). Nu när jag har "slöat" ett tag framför datorn är det lika bra att jobba några timmar, så är det gjort.

Hoppas att ni får en bra söndag
Kramar