Har precis kommit hem från jobbet och bestämde mig för att göra en utvärdering. Vet att det var någon dag sedan jag skrev, men tankarna har gått varma i huvudet på mig. Att behöva åka till akuten i fredags skrämde nog mig mer än vad jag först ville erkänna, var så skönt när jag fick höra att det inte var något fel med mitt hjärta. Det var en sak som jag inte alls visste innan jag blev sjuk att hjärtat tar sådan stryk av att svälta sig själv. Jag måste verkligen ta tag i det och börja gå upp i vikt.
Fick en kommentar från en Fia som påpekade att jag lurar mig själv och jag kan nog inte mer än att hålla med henne. Jag får nog i mig för lite kalorier per dag, har därför dels ökat portionsstorlekarna och samtidigt ökat att jag äter mer "fettrik" mat. Jag har mer smör på mackorna, äter avokado, inga lightprodukter osv. Funderar över ifall jag skulle börja registrera maten jag äter på någon internetsida så jag får en koll över min matinkomst under en dag. Samtidigt vill jag inte riktigt det, är rädd för att det ska förstärka mitt kontrollbehov. Jag behöver ju samtidigt jobba mot att släppa på mitt kontrollbehov.
Jag har också ökat mängden nötter jag äter på kvällarna, vilket ärligt talat ger mig ångest. Dels tror jag det beror på att jag är rädd för att jag ska få tillbaka vanan av att småäta på kvällarna (något jag gjorde mycket innan när jag var överviktigt). Sedan är nötter väldigt energirikt också och det gillar inte Äs-rösten. Varje gång rösten försöker komma fram så ignorerar jag den, den ska inte få makten igen över matsituationen! Än så länge har jag lyckats att ignorera den, men ibland är det tufft. Jag ska tillbaka till najaden på torsdag och det gäller nu att "hålla ut".
Jag tror att en sak skiljer mig från många med anorexi, jag ser inte mig själv som fet utan jag ser en extremt spinkig person i spegeln som måste gå upp i vikt! Min kropp ser ut som en barns - kan inte ha normala storlekar utan får ha barnstorlekar. Vet inte om jag gör någon upprörd genom att generalisera som jag gör, ber om ursäkt i såna fall! Jag har snarare ett nyttighetsproblem, har svårt att äta något onyttigt samt ett kontrollbehov.
Nu ska jag börja fixa middag - ikväll blir det parmalindad kycklingfile fylld med getost och svamp med tomatbulgur. Det är en klar favorit hos mig och det bästa är att jag gör en portion till lunch imorgon också :)
Hoppas att ni får en trevlig kväll, själv sitter jag ute på balkongen och njuter av höstsolen.
Kramar
Jag säger som Fia, det gäller att du bestämmer dig och får insikt i det du gör. Det är jävligt svårt, men så fort ångesten kommer är det bara att gå emot ännu mer. Jag vet att du klarar det!
SvaraRaderaPuss<3
Jag skulle nog undvika att registrera all mat du äter om jag var du. För mig hade det bara triggat igång äs ännu mer. Träffar du någon dietist annars som kan hjälpa dig med val av kost o.s.v?
SvaraRaderaKram!
Åh SARA! Jag hoppas verkligen att du tog min kommentar på rätt sätt. Jag har själv levt med Ana så länge så jag VET att man måste vara stenhård och så jävla ärlig. Man måste verkligen rannsaka sig själv och fråga vad fan man håller på med. Både du och jag är VUXNA männsikor, herregud, är det inte dax att vi börjar uppföra oss som det också?
SvaraRaderaJag vet att det är skit tufft, jag är själv livrädd. På riktigt. Varje dag tror jag att jag ska dö, men jag ger inte upp och jag äter ENORMT mycket energi varje dag. Jag har bestämt mig för att nå en normal vikt, jag tror det är enda chansen att bli frisk.
Jag har själv vägt 29 kg och hållit på att dö, det är inget liv. Sätt fart nu Sara, du har verkligen inget att förlora. Våga släppa på ditt nyttighetsbehov och kontroll. När åt du tex. godis sist? Eller en bulle, kaka eller eller chips? När åt du en glass senast? Just nu behöver du få i dig ALLT du bara kan och du kommer ångra dig om du inte kör NU. Jag önskar någon hade TVINGAT mig för flera år sedan.
Tänk att du har SÅ MÅNGA KILON som du måste gå upp för att ens komma i närheten av din normalvikt. Du har ingenting att oroa dig för och du kommer inte bli överviktig igen.
Jag finns här om du vill ha stöd, pepp, motivation, tips eller bara vill fråga något. Jag vill verkligen att du skall fixa det här. Min psykolog sa en sådan bra sak till mig: "Om det du gör inte fungerar, pröva gör någonting annorlunda". Jag brukar ha med mig det i tankarna och det har hjälpt mig mycket. Om du tex. går tillbaka och tittar på dina sista månader så har du inte kommit NÅGONSTAN (viktmässigt). Det är ju bara ett klart bevis på att sättet du äter på/har käkat på INTE ÄR TILLRÄCKLIGT, right? Då är det liksom ingen idé att fortsätta som du gjort tidigare och sen vara "förvånad" varje vecka över att det inte gått framåt.
Jag TROR på dig Sara,men du måste vara STARK och du måste ge JÄRNET och viktigast av allt är att INTE fega ur så fort du lyckas gå upp något kilo, det är nämligen en klassiker. En klassiker som gör att man aldrig kommer att bli frisk.
MÅNGA KRAMAR till dig vännen!
Grattis till insikten! Klart det är skittufft, (hur insiktsfull du än är)- men du verkar fruktansvärt stark just nu, så passa på att öka resfarten! :-)
SvaraRaderaVill också säga att du inte är ensam i din kroppsuppfattning. Jag tycker själv oftast jag ser äckligt mager ut och gömmer mig i stora kläder för att se större ut. Blir förvånad när folk inte verkar uppfatta mig som anorektisk och känner inte alls igenom mig i alla som skriver om den tjocka personen de ser i spegeln... Därmed inte sagt att något blir lättare! Kroppshatet och kontrollbehovet styr mig ju fortfarande, det är bara det att det då och då toppas av "måste-upp-i-vikt-NU!"-panik också... (fast det kanske alla sjuka känner?)
Men vi ska ju bort från allt det där, eller hur?
bra insikt!! jag tror att det vore bra att testa att fylla i för att se hur mycket kalorier du får i dig bara EN eller TVÅ dagar, bara för att se hur mycket du antagligen behöver lägga till för att komma i upp i ditt behov :) testa det och sedan slutar du fylla i men äter desto mer, du kommer fixa detta om du tar tag i det på riktigt NU! lycka till igen, kram kram & vi hörs
SvaraRadera