Att lära sig lyssna på kroppen!

Önskar att detta kunde bli ett inlägg som andra jag läste nu på morgonkvisten.... Jag sprang Göteborgsvarvet igår och det var ett "helvete". Kanske att ta i men det var det var tufft och skitigt och jag mådde inte så bra efteråt! 

Jag hade ju lite av en drömtid, komma under två timmar. Skulle gett upp den drömmen eftersom vädret var som det var! Sa till mig själv att ta det lugnt och lyssna på kroppen.... Men jag pressade mig själv lite väl mycket i värmen... Var tufft och jag var närma att strunta i det vid 17 km, men tänkte att i mål vill jag komma :). Klockan krånglade när det var ca 1,5 km kvar så jag såg inte min tid.... Såg sedan på resultatlistorna, 2timmar och 20 sekunder. Är nöjd med tiden, men det är bittert med 20 sekunder! 

Fick en rejäl "löparmage" efteråt och mådde illa - pressat mig själv för hårt. Skulle ha tagit det lugnare och gått i mål på en sämre tid men mått bättre! Min älskade sambo kan springa distansen på under två timmar lätt när han tränar själv hemma, igår sprang han in lite mer än 2h och 8 minuter. Andra i bussen sprang på mellan 5-10minuter sämre än vad de brukar. Skillnaden är väl att många av de andra lyssnade på sina kroppar och satte om målen är vädret var som det var, men inte jag! 

Det hela gjorde att jag hade svårt att fylla på med mat under kvällen och före ville jag inte äta för mycket! Tur att jag plockade med mig några extra mellanmålsbar och så. När vi stannade för att äta kvällmat/middag hade det mest akuta illamåendet gått över, (varit på toa några gånger och fått ur mig det värsta...). Tog det lugnt med maten men lyckades att äta en okej portion, tog en måltidsbar sedan i bussen. Blev nog hyfsat okej matmässigt under dagen men jag ska fylla på ordentligt idag också...

Så min lärdom av detta är; nästa år eller nästa halvmara, går ju ett i Malmö i August, ska jag inte sätta upp ett tidsmål utan mitt mål ska vara att lyssna på kroppen och inte pressa mig själv för hårt! 

Bra mål, eller vad tycker ni?