Misstro mig inte, jag är fortfarande glad över att få springa Göteborgsvarvet. Men nu är jag bara trött! Jag vill så gärna krypa ihop i soffan med sambon, men orkar inte riktigt... Tar hårt på mig att han tränar varje dag, känner mig misslyckad och lite lat. Vill inte be honom att träna mindre, varför ska han drabbas ännu mer av mina dumma tankar? Får tänka ny dag imorgon och bara genomlida kvällen.
Igår gick sådär när jag ställde. Mig på vågen, inget hade hänt under veckan. Har ju fortsatt att kämpa och öka storleken på måltiderna, iallafall tycker jag det. Är orolig nu i för morgondagens samtal med A. Jag vill så gärna ha lyckats att gå upp i vikt!
Usch! Så många tankar i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar