Var på tisdagen nere på samtal igen hos min kontaktperson, E-K. Ett riktigt bra samtal, först började vi att diskutera varför jag mådde så dåligt en vecka. Att jag låter mitt mående bestämmas av en siffra på vågen, har det gått för bra eller inte tillräkligt bra... Så första målet vi bestämde var att jag inte ska väga mig varje måndag hemma. Denna måndagen som kommer ska jag inte ställa mig på vågen, lite nervöst och osäkert... Nu vet jag ju inte hur det har gått... Bra övning för mig, jag måste ju släppa på kontrollen!
Andra saken vi pratade var hur mycket omgivningen påverkar mig (speciellt när jag inte mår så bra). När min älskade sambo fyllde år bjöd vi in familj och släkt på litet kalas. Vid middagsbordet kom då diskussioner upp om 5:2 dieten, hur god men onyttig tårtan var - "Jag ska nog bara ha en liten bit till, tårtan var ju så god jag borde inte, nu blir jag ju bara tjockare...". Hatar alla såna kommentarer, själv kämpar man med att äta en normal bit tårta och då få höra det. E-K tyckte att jag i de lägena måste säga ifrån och jag kan hålla med henne. Mat, dieter och skuldkänslor kring maten är inget jag tycker man ska diskutera alls vid middagsbordet!
Så nu har jag lite nya utmaningar att jobba mot, lagt in lite fler "förbjudna" livsmedel också att träna på. Vill bli frisk och då måste jag göra jobbet!
Hoppas ni har det bra i vårvädret!
/Kramar
Vilken bra kontakt du verkar ha! Du, jag satt precis och skrev ett kommande inlägg om just det här med hur man ska hantera samtal med bekanta. Får jag nämna dig? Jag tänkte mig något i still med: "En bloggerska jag följt, som nu går i behandling för sin ätproblematik, fick faktiskt det rådet av sin samtalskontakt: säg till när samtalet blir obekvämt för dig, när bantning och "borde inte äta"-replikerna dyker upp." Behöver ju inte nämna namn eller länka (om du inte vill - jag tycker du skriver väldigt vettigt om vägen ut!) (du kan svara på mail om du vill: lunaselina@live.com)
SvaraRaderaHa en härlig vårhelg!