Visst jag sa till mig själv att jag skulle kämpa vidare förra veckan.. Jag gick upp i vikt fast jag dragit ner på ND. Jag sa till mig själv att det var okej, att jag skulle fortsätta våga och äta mer utöver - Bra att jag fixar det utan ND. Mitt mål är ju att kunna ta bort de helt, nu dricker jag bara de dem dagarna jag tränar. Men jag blev rädd! Rädd för att jag gått upp i vikt av "vanlig" mat. Jag gav en bild utåt att jag skulle kämpa och inte låta sjukdomen styra, men jag ljög. Sjukdomen fick styra förra veckan och i söndags mådde jag hemskt! Jag var besviken på mig själv, kände mig värdelös och totalt oduglig. Jag säger att jag vill bli frisk men jag arbetar inte för det (inte ens det fixar jag..). Så ni förstår kanske att jag var och är besviken på mig själv. Igår (måndags) när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner i vikt - såklart blev jag ännu argare på mig själv. Känner mig falsk, säger en sak men gör en annan. Är så otroligt svårt att kämpa emot sjukdomen stundvis. Tror inte att någon som inte har varit i karusellen kan förstå hur starka "rösterna" är.
Idag har jag bestämt att jag ska inte vara så klankande - visst det gav ett bakslag. Jag har massor kvar att arbeta på. Det var jäkligt korkat av mig att låta sjukdomen vinna förra veckan. Men nu är det en ny vecka och jag kan ta nya tag. Jag ska ta nya tag! Jag ska dra lärdom av förra veckan, tänka tillbaka på den när det är tufft nästa gång.
Jag tror och har insett att bakslag kommer vi alla att få och får. Att jag lät sjukdomen vinna förra veckan gör inte mig till en oduglig person. Jag är mänsklig och förra veckan hade jag det tufft. Om jag nu försöker att dra lärdom av förra veckan, faktiskt hitta det som gick bra och det som jag kan utveckla.
Så jag ljög kanske förra veckan, gav ett lite gladare intryck än vad som fanns i mitt huvud - men jag ville tro på det jag skrev. Jag ville tro att jag skulle orka kämpa, men kom inte hela vägen fram....
Men som jag skrev ovan - Ny vecka och nya tag!
/Kramar
Det är okej att må dåligt, det är okej att känna att man inte orkar. Men man måste fortsätta kämpa. Det är ÄS som vill få dig att tro att du gör något dåligt genom att faktiskt lyssna på din kropp och dina behov. Du är stark och du måste våga tro på det! ♥
SvaraRaderaKram!
Du ljög inte - det är det sjukdomen som gör! Du hoppades, du försökte, men nådde inte riktigt fram. Gör som du säger: dra lärdom och kör på. Fallgroparna är inte slut än, men de blir sakta men säkert grundare för varje gång du tar dig upp på banan igen!
SvaraRaderaOch du: strongt att erkänna det! Som sjukast erkänner man ALDRIG någonting, så du är rätt på det.
Hur har det gått i veckan?
SvaraRaderaSv; Det är så mycket lättare att ge andra råd och tips, men varför ska det vara så svårt att ta dem till sig? Jag måste börja kämpa på riktigt nu! Och jag tog mig i kragen och skickade iväg ett mail till min kontaktperson i Lund, så nu är det ingen återvändo!
Tack för ditt pepp och din omtänksamhet! Hoppas du mår bra! <3
Kram