Var på samtal igår hos min E-K. Ofta går jag därifrån med många nya tankar och funderingar men ändå en liten boost med ny kämparanda. Precis som det ska vara kanske....
Vi pratade en del om lördagen, inte alls skuldbelagt eller så utan vilka lärdomar jag kan dra av det och hur mitt agerande påverkade andra människor. Att jag vid nästa tillfälle kan tänka på det och fundera på hur jag kan agera annorlunda. Att inte vika mig för sjukdomen/mitt kontrollbehov och bli så låst. Hon menade och påpekade ändå att fast mitt handlade i stunden inte var okej så har jag ju reflekterat över det efteråt och det är ett steg i rätt riktning.
Mer så pratade vi en del om ND, för mig är det en trygghet. Jag tar en om dagen, ska ju gå upp lite till i vikt men det är svårt och fast jag tar ND så är jag i princip viktstabil. E-K menar att jag måste minska på ND och börja äta mer mat istället, hitta ett normalt ätbeteende. Hon belyser att det är lite "sjukt" att träna som jag gör och sedan ta ND för att kunna hålla vikten. Vi bestämde för att jag ska öka mer på maten, lättare sagt än gjort, och bara ta ND de dagar jag tränar (3 gånger i veckan). Visst jag håller med henne, jag kan inte träna 3 gånger i veckan och inte äta vanlig mat för det. Hon vill inte att jag ska gå upp av den vanliga maten utan att jag ska vara viktstabil - ND på det ska sedan göra att jag går upp det sista lilla i vikt. Men det viktiga för mig nu är att lära mig vara viktstabil av vanlig mat. Men usch vad det känns tufft! ND är lite av en trygghet - känner ni igen er i det? Enkelt och smidigt, behöver inte äta mycket mer utan kan hålla mina vanliga portioner osv....
Lika bra att ta tjuren vid hornen, idag är det träningsfri dag så ingen ND. Innebär istället för knäcke till mellanmål nu på förmiddagen så blir det en macka. Får fundera på vad jag ska äta mer för att kompensera för ND under dagen... Är ju en del mer jag måste försöka få i mig
Hur upplever ni det med ND, är de en trygghet eller bara hemskt?
/Kramar
Jag har aldrig tagit ND själv (går upp väldigt lätt av att bara äta), men förstår din samtalskontakts syn på det! Och jag tror absolut att du ska "fundera på vad jag ska äta mer för att kompensera" - men bara inledningsvis, så att du har koll på att du får i dig tillräckligt. Sedan är ju målet att inte planera alls! Överhuvudtaget tänka mindre på allt som rör mat, träning och kropp, var stor del av min väg till friskhet.
SvaraRaderaÄr du hungrig? Blir du sugen på saker? Våga äta det då!
(jag vet, inte alls så lätt som det låter, men testa en dag du orkar och se var du hamnar!)
Svar: Du är helt säkert inte ensam! Allt skuldbeläggande utifrån skapar ett skuldbeläggande inifrån hos väldigt många idag. Och tänk efter: hur "nyttigt" är det att känna sig som någon med dålig karaktär bara på grund av något man äter då och då...? Vad är det mest ohälsosamma i det: tanken eller handlingen...? Kram
Förstår att det känns jobbigt för dig att förändra och ta tag i en jobbig del. Om du tänker såhär kanske, näringsdryckerna är ju dyra, tänk vad mycket god mat du istället kan få för den summan. Välj mat som du verkligen tycker om och kanske kan du få hjälp med att lägga upp en större portion i början? Kanske knasiga tips men men :)
SvaraRaderaSv; Åh ja, gröt är verkligen gott! Förstår inte att jag inte gillade det när jag var yngre, känns som att jag missat en massa haha. Ja mannagrynsgröt är supergott, men det vågar jag mig tyvärr inte på. Men grahamsgröten smakar faktiskt väldigt likt som tur är :)
Ja, jag ska ta nya tag och kämpa vidare!
Många kramar fina du!