I fredags ringde min bror - jag har blivit faster igen :) Var så otroligt glad, både för deras skulle och för att ett nytt litet underverk har kommit till världen! Blev en liten kille som ska besökas idag, min svägerska har legat inlagd på patienthotellet och de får inte ta emot besök där (pga. RS viruset). Idag kommer de hem och vi ska åka ner och få titta på den lille :) Är så otroligt glad över detta!
Har känt rätt så okej under veckan som har gått, hade en rejäl dipp i fredags dock. Vet inte varför men jag var så otroligt trött och ledsen, höll på att gråta konstant under hela kvällen. Sambon och jag gjorde pizzor (hemmagjorda = lite nyttigare) till oss. Allting som brukar vara roligt och trevligt blev bara fel och allting var mitt fel kändes det som... Jag försökte att hålla humöret uppe och det gick väl rätt så bra, vi mös i soffan till "på spåret" på kvällen och åt goda chokladpraliner :)
Har märkt av de senaste veckorna att mitt humör åker verkligen berg- och dalbana. Ena minuten kan jag vara jätteglad och pigg för att nästa minut nästan börja gråta och vill bara hem och vila, känner mig totalt slutkörd... Är det någon annan som känner igen sig i detta??? Är det för att kroppen behöver så mycket vila för att kunna bli frisk eller något?? Vad tror ni?
Nu ska jag iallafall göra mig klar för att möta det lilla underverket!
Hoppas att ni får en trevlig söndag / Kramar
Grattis till den lille killen, kul med en liten bebis i familjen!
SvaraRaderaHumöret är en jobbig bit att hantera när det åker som en berg-och dalbana. Jag tror att det har mycket med alla känslor och tankar som kommer upp när man går emot ätstörningen. Att äta på andra tider än "vanligtvis" kan utlösa en gråtattack för mig t ex. Jag tror du har så mycket känslor inom dig som du omedvetet eller kanske medvetet går och tänker på som gör dig helt slutkörd. Lyssna på din kropp och vila när du behöver, det är nog enda hjälpmedlet.
Sv; Jag hör hela tiden om andra som säger att det krävs mycket för att gå upp i vikt, men jag vågar inte lita på att det gäller mig. Att gå upp 0,5 kg hade fått mig att flippa ut och det är just den reaktionen jag vill undvika.
Nej du har rätt, inte en enda frisk person oroar sig över en sån sak. Varför skulle jag då göra det?
Stor kram till dig fina du ♥
åh, så härligt med syskonbarn!!! grattis :D
SvaraRaderajag tror att det är väldigt vanligt att humöret pendlar sådär!
sv: tack för din peppning! kram ♥