fredag 31 augusti 2012

Förkyld!!! och hatar det

Fick ett uppvaknande i måndags, jag hade tappat lite till i vikt! Var inte mycket men jag hade ju verkligen ansträngt mig för att gå upp lite så jag fattar det inte riktigt. Lagade ugnsbakade äpplen till efterrätt i måndags och vi åt de med glass :). I onsdags vaknade jag med lite skrovlig hals och det blev bara värre under dagen. Mådde riktigt kasst när jag väl kom hem från jobbet, blev till att lägga mig i soffan och bara må dåligt hela kvällen. Börjar nog nu att bli lite bättre men jag känner mig fortfarande krasslig och dålig! Har inte kunnat träna nu de senaste dagarna, har varken haft ork eller lust. Men det har gjort att ångesten ökat en del, tycker att det är svårt att äta och så. Samtidigt nu när jag har varit förkylt så har jag haft noll aptit! Ingenting smakar gott och jag är inte sugen på någonting eller hungrig. Vet att jag måste äta ordentligt fast jag inte tränar, min kropp behöver ju energi ändå!

Just nu önskar jag bara att jag kunde vakna imorgon och vara frisk - både från förkylningen och sjukdomen! Min sambo stack ut och cyklade i onsdags, medan jag låg hemma på soffan och tyckte synd om mig själv. Önskar att jag kunde följt med honom ut, var ju underbart väder ute och så behöver jag lägga några mil i benen inför cykeltävlingen nästa helg. Har iallafall lovat mig själv nu att inte ge mig ut och träna innan jag är bra igen.

Ska nog vara ärlig och säga att detta "träningsstopp" är bra för mig, just nu får det mig att inse att jag håller på att falla tillbaka till skiten igen. Jag tränar för att kompensera för maten jag äter. Jag vill inte falla tillbaka igen men nu när jag är så krasslig är det tufft att orka kämpa emot den dumma rösten!

Behöver nog lite hjälp och stöttning igen, ska nog ta kontakt med öppen vården igen! Eller vad tycker ni???

2 kommentarer:

  1. Tycker absolut att du ska ta kontakt med öppenvården! Vet själv att jag tenderar att be om hjälp i sista sekund, vilket har slutat med sjukhusinläggning i onödan känns det som. Man tänker "Jag klarar nog att vända det här" tills man slår i botten alldeles, då är det bättre att be om hjälp "för tidigt" i stället tänker jag.

    Krya på dig!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är som sagt likadan - väntar och tror/vill klara det själv! Är ju faktiskt bättre att ta hjälp direkt - vägen blir ju kortare :)
      Tack för din kommentar

      Radera