När jag lyckas så lyckas jag för bra! (vilket gav ångest)

Har haft som mål nu att gå upp lite i vikt, när förkylningen väl släppte så hade jag tappat något hekto till. Hade verkligen noll aptit och orkade inte kämpa emot rösten. Tog det lugnt träningsmässigt förra veckan - jag kan ju inte träna så mycket när jag tappar i vikt! Ska vara helt och hållet ärlig nu och säga att jag kämpade verkligen för att gå upp i vikt (och jag lyckades). Jag gick upp mer än 1 kg!!! Det är ju enormt mycket, är livrädd för att jag bara ska fortsätta att gå upp i vikt. Vet ju att jag ska se vikten i ett långt perspektiv och att den kan variera. Men igår var det svårt!

Tog det som sagt relativt lugnt träningsmässigt förra veckan och unnade mig själv extra saker och var jättenoga med att ta lite extra till varje måltid och så. Nu gäller det bara för mig att inte fega ur och gå tillbaka till den kontrollerande människan och tränar för kompensation! Igår och speciellt på morgonen kändes det för jävligt (rent ut sagt), men sedan har det landat lite. Just nu så känns det helt okej... Jag ligger fortfarande något hekto under vad jag bör väga så jag har lite till att gå upp. Har som mål att gå upp lite till till nästa vecka och då måste jag våga. Vet med mig själv att jag kan inte fega ur nu, rösten i mitt huvud säger att jag kan stanna på denna vikten en vecka och så nästa vecka går jag upp det sista... Men varför vänta med det??? Jag ska satsa nu! Om jag inte går upp i vikt till på måndag så måste jag minska på träningen - det är mitt löfte... Minska på träningen vill jag ju inte - älskar ju att träna :)


Hur går det för er där ute???
Kramar