Efter att min lilla kisse skadades har våra semesterplaner ändrats en del. Meningen från början var att vi skulle tillbringa en vecka i en sommarstuga med hans familj. Var ju ett tag sedan jag skrev så jag tänkte berätta lite vad som hänt sedan sist. Vi fick ju hämta hem honom på midsommarafton, var några tuffa dagar först. Gör ont i ens hjärta när man ser någon man älskar lider eller har det svårt! Vi har varit hos veterinären två gånger efter det att vi kom hem. Första gången var för att ta "röret" ur ögat, han har/hade en infektion i ögat så vi skulle fortsätta med pencillinet. Mina föräldrar var snälla nog att bo hos oss någon natt så vi kunde åka upp till sommarstugan några dagar. Åkte dit på lördagen och körde hem på måndag eftermiddag.
Var faktiskt underbart härligt att komma bort några dagar, saknade och oroade mig en del men vet att mina föräldrar tar bra hand om katterna. Vi åkte hem på måndag eftermiddag för att vi skulle till veterinären igen på tisdag. Ett återbesök till kommer att krävas men veterinären tyckte att det såg lite bättre ut. Hon tyckte att vi skulle börja gå ut med honom i sele för att han skulle aktivera sig mer, han är lite deprimerad och har nog tråkigt. Min sambo åkte upp till sommarstugan igen i onsdag och kommer att stanna där till på lördag. Jag är gräsänkling själv hemma :) Saknar honom men just nu vill jag bara att min lilla älskling ska ha det bra och bli frisk. Jag och min sambo har ju hela semestern tillsammans sedan. Men jag ska vara ärlig att dagarna är lite långa utan honom...
Hur har det då gått med min "sjukdom", är ju faktiskt det bloggen är till för. Har fått underbara kommentarer av osynliga bekännelser, My och Smulan. Ni har verkligen hjälp mig, är kanske som ni skriver att ibland reagerar hjärnan och håller fast i det trygga problemet. Det har faktiskt varit rätt så tuffa dagar uppe i sommarstugan för min del. Min sambos familj lever på "snacks" under dagarna i sommarstugan. Har sällan sett människor äta så mycket skräp! En dag där kunde börja med att vi joggade 5 km, fanns en härlig runda som jag och sambon gav oss ut på. Efter det ett snabbt dopp i sjön :) Frukosten var väl rätt så normal, men herregud vad de äter bröd! Tror att vissa av dem satte i sig över 5 mackor (förutom fil mm..). En lugn stund i solen eller så blev det dags för sedan. Efter några timmar var det dags för fika, nu pratar vi bullar/kakor (frukt för min del) mm. Någon gång på sena eftermiddagen så åts det middag, ofta grillat och så. Var oftast någon efterrätt på det (och vi pratar inte små portioner..), blåbärspaj med glass, jordgubbar med glass eller kakor/tårta mm. Kvällen avslutades sedan inomhus då världens snacksbord dukades upp, här fanns ofta kakor, godis (choklad mm), kex, chips, dipp mm... Vet med mig att jag åt dåligt under de dagarna vi var där uppe, blev för få måltider under en dag. Men det är jobbigt för mig att se andra människor vräka i sig enorma mängder av "fel" mat, speciellt då flera i sambons familj är kraftigt överviktiga. Får tankar som om jag skulle äta så mycket snacks så skulle jag också bli så tjock! Vet att det är dumma tankar men samtidigt inser jag hur viktigt det är för mig fortfarande med rutiner kring mattiderna. Hur löser ni det när vi bor med andra så som har helt "fel" matrutiner????
Oj, vilket långt inlägg det blev. Jag är glad ifall ni orkar att läsa klart det :)
Nu ska jag gå ner till min lilla kisse och mysa med honom, det regnar för fullt ute annars kunde vi ju gått ut!
Vad skönt att katten mår bättre!
SvaraRaderaVisst är det jobbigt att hantera situationer där man är utelämnad åt andras matlagning och -vanor under flera dagar. Jag utsätter mig sällan för det, men när det händer försöker jag fokusera på vad som är bäst för mig och är ärlig och öppen med mina problem så att andra slipper tjata och undra. Jag berättar att jag inte mår bra av mycket sötsaker och oregelbundna måltider, men att de andra får äta precis som de vill. Eftersom jag är förälder vill jag dessutom se till att min son äter bra mat på bra tider och ingen mår ju bra av godis- och skräpmatsorgier under flera dagar, så jag brukar mötas av förståelse och respekt för mina önskemål. Jag brukar jämföra det med att jag är allergisk - jag tål inte oregelbundna måltider och näringsfattig mat och likt ett nötallergiker inte äter nötter för andras skull äter jag inte på ett sätt som riskerar min hälsa för andras skull.
Det kan vara jättejobbigt med såna situationer. Alla människor vill inte förstå heller om man inte vill/kan äta det onyttiga som dom äter. I perioder i mitt liv har jag då dragit mig undan från de människorna för att det varit så jobbigt att förklara hela tiden. Men det var ju fel väg att gå, så nu säger jag ifrån och accepterar de inte så är det deras problem.
SvaraRaderaHåller med dig om att det kan vara jobbigt att se andra överviktiga äta fel. Jag vill då gärna försöka få in dom på en bättre väg, även om jag själv fortfarande är överviktig, men jag vräker inte i mig som de du skriver om.
Jättetråkigt för dig att din kosthållning ska bli lidande, men det blir ju ofta så, tyvärr. Men jag tror att ju bättre man själv mår, ju starkare blir man när det gäller att stå på sig för sin mat och matvanor, ju lättare blir det att leva sida vid sida med människor med matvanor som är totalt destruktiva för en själv. För det är ju dom som äter fel, inte en själv , fast de ofta kan vara bra på att få det att verka som om man själv är skurken. Vet ju inte om det är så för dig, men jag har råkat ut för det. Men jag vägrar att ha dåligt samvete för att jag försöker äta sånt som jag mår bra av. När det gäller hur jag hanterar såna situationer mer direkt, så försöker jag skaffa mig lite tunnelseende, jag fokuserar på mitt och inte på vad de andra vräker i sig. Kan vara väldigt svårt, men det blir lättare för varje gång.
Skönt för er att er katt mår bättre, hoppas det fortsätter så. Djur är så oskyldiga på nåt sätt, de kan inte tala om hur de mår och är beroende av att vis om ägare gör allt vi kan för dom. Det verkar ni göra för er katt:)
Det är väldigt jobbigt när ens djur blir sjuk, speciellt när man försöker få ordning på saker i sitt liv. Det blir lätt att man tappar kartan till den väg man gick på och irrar lite,men hittar man kartan igen så blir man starkare. Utan tvekan!
Önskar din katt får hälsan tillbaka och att du fortsätter på din väg, starkare än innan. Kram
Jag kände precis likadant tidigare. Tyckte det var jättejobbigt om mina matrutiner skulle rubbas när jag var med andra. Nu menar jag inte de ätstörda matrutinerna, utan det sätt att äta som gör att jag mår bra. Ibland umgås jag med vänner som inte äter på flera, flera timmar eller kanske lunch först kl 15 på e.m. Då är risken större att jag faller tillbaka i mitt dåliga ätmösnter. Min terapeut sa att jag inte ska bry mig om vad andra tänker och tycker, och om familj/vänner bryr sig om mig, så respekterar de att jag behöver äta som jag gör för att må bra.
SvaraRaderaSå nu för tiden om jag åker bort med andra så tar jag med mig egna mellanmål tex. Sen brukar jag göra som Helle, säga att jag är allergisk eller att jag får ont i magen av för mycket socker eller för mycket mackor.
Ha det bra. Kram!
Jag blir så avis på människor som kan äta sådär utan att behöva få dåligt samvete. Sitta på stan o äta en glass, eller pizza. Själv känns de som om man går upp tio kilo bara av att tänka tanken.
SvaraRaderaOm personerna man träffar vet om att man har en ätstörning så tycker jag att det ofta finns en större förståelse för varför man kanske inte äter riktigt samma mat som dem, eller att man äter på lite andra tider. Men det är svårt det där, för man vill ju ändå göra lite som de övriga. Det är en utmaning att klara av att äta som dem, att rucka lite på sina egna rutiner, men det kan var svårt. Sååå svårt. Och det är, i alla fall för mig, också en utmaning i att inte falla ner alltför djupt i ätstörningsträsket igen.... Jag måste liksom ta igen det ja förstört.... Knäppt!! Men i alla fall, sådana här sammankomster kanske underlättas lite ju mer öppen man är om sina egna problem. Och vet du.... oftast så brukar det då inte heller bli någon större reaktion på varför man ibland äter lite annorlunda än dem.... Testa:D
SvaraRaderaTycker i alla fall du kämpar på bra. Kram på dig.