Idag är det måndag och jag ställde mig på vågen imorse. Var rätt så orolig igår på kvällen, fattar inte hur jag kan vara det när min katt har blivit skadad och opererad. Hur egoistisk är jag inte som bryr mig om jag väger några hekto mer eller mindre??? När jag får såna dumma tankar nu så känner jag mig som världens hemskaste människa. Jag ska vara glad att min katt lever och förhoppningsvis blir han bra. Jag hade stått rätt så stilla från förra måndagen, fast helgen blev konstig och jag har inte hunnit (eller orkat) träna så mycket. Jag hade gått ner något hekto men så att det kan klassas inom den vanliga pendlingen. Jag bryr mig just nu inte utan är bara så tacksam för att min katt lever.
En liten uppdatering där om ni är intresserade. Vi fick ju hämta hem honom i fredags från djursjukhuset. Var en riktigt jobbig eftermiddag/kväll. Både jag och min sambo led av att se honom ha det svårt och vara förvirrad. Det tog ett rätt så bra tag för honom att lista ut hur han skulle äta med tratten på sig. Första natten sov jag inte mycket. Min katt var lite orolig och det var jag också. Är nog bara rädd för att han ska ha ont eller lida! Just nu får han ju morfin men han har fått sista dosen i dag (nu på eftermiddagen) så jag hoppas att han inte har ont när effekten av det klingar av. Just nu så äter han och sover/vilar. Förstår att han behöver göra det, tar ju tid att återhämta sig! Är som sagt bara glad över att han lever!!!!
Inget annat är viktigt än att vi har våra nära och kära omkring oss och att de mår bra!
Åh det är jobbigt när våra husdjur blir sjuka. Men var inte så stäng mot dig själv för att du ändå tänkte på dig och dina egna bekymmer.
SvaraRaderaHoppas kissen kryar på sig.
Och. Hej förresten!!! Här har jag inte varit nån gång. Ville bara kika in och hälsa. Men när det handlar om djur blir jag alltid så berörd. Förlorade min katt i cancer i våras:(. Saknaden är enorm.
Kram.
Nära och kära, djur och människor är verkligen det viktiga i slutändan. Så sant.
SvaraRaderaKram på dig och godnatt också förresten!
Fint inlägg. Unnar dig verkligen inte denna hemska upplevelse, men är ändå lite glad för tankarna den gett dig.
SvaraRadera//hon som slutade läsa för ett tag sen när hon trodde att du var för fast i siffer-träsket för att se den stora bilden
Usch, tycker synd om er och er katt. Har själv djur(hund) och förlorade tre av dom på två månader i början på året:´-(
SvaraRaderaHoppas verkligen er katt klarar sig och blir återställd.
Känner väl igen dina tankar om att du tänker på din vikt mitt i alltihopa. Blir lätt så om ens tankar i vanliga fall kretsar kring vikt och viktnedgång, då tar hjärnan en paus från de jobbiga tankarna när nåt händer och vänder åter till det som man är van att oroa sig över. Det är inte att vara egoistisk. Hjärnan väljer att hellre fokusera på ett känt problem än att ta in det hemska som just hänt och som är ovisst.
Har själv problem med ätstörning och sjukdom och bloggar om det. Det har hjälpt mig enormt mycket.
Håller tummarna för din katt:)