Jag ska vara helt och hållet ärlig nu. Jag skulle ha en godis/kakfri månad men det gick åt skogen i fredags. Jag åt massor av pepparkakor! Blev någon konstig hetsätning, då jag bara åt och åt pepparkakor så att jag mådde illa till sist. Kändes inte alls bra efteråt och ångesten var hög. Nu har jag släppt det och tänker att det kan väl hända alla någon gång. Ändrat löftet till att det är okej att äta sötsaker på helgen (i normala mängder). Annars har veckan varit bra, det har blivit en del träning och jag har varit lite nojig men just nu så känns det helt okej att väga lite mer än BMI 20,0. Jag tycker att det inte är det viktiga i livet längre om jag väger något kilo mer eller mindre.
Samma dag som jag överätit pepparkakorna så kom pojkvännen, C, hem och berättade att de accepterat vårt bud på huset :) Så imorgon ska vi ner till mäklaren och skriva kontrakt... Kommer att bli inflyttning i april och jag bara väntar nu. Det lär bli underbart att bo ihopa och kunna starta vårt nya liv tillsammans. Samtidigt som jag inte önskar någon att gå igenom det jag har gått igenom med min sjukdom så är jag nu glad att jag har gjort det. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och växt som person, jag är inte alls samma person som jag var innan. Innan var jag en perfektionsprinsessa som aldrig fick lov att göra fel, jag bedömde mig själv utifrån mina prestationer och kände mig aldrig duktig. Idag har jag en pojkvän som jag aldrig hade träffat om jag inte varit sjuk. Idag är jag nöjd med att vara bra, jag får lov att göra dumma saker ibland. Jag är värd att älskas för den jag är, inte för vad jag gör!
Jag har också börjat att jobba heltid nu och det går alldeles utmärkt. Jag känner inte av att det är för mycket jobb utan det är rätt så lagom. Jag trivs på mitt arbete och tycker att jag har hittat en bättre balans mellan arbete och fritid än vad jag hade innan. Innan var jobbet det viktigaste i mitt liv, idag är jobbet viktigt men inte det viktigaste.
Nu ska jag krypa upp i soffan med en god kopp te
Kramar
Hej
SvaraRaderaSnubblade in här lite av en slump...
Kikat igenom stora delar av din blogg och du har verkligen gjort ett kanonjobb!! Mycket kvar mentalt men fan så bra jobbat!!
Jag har själv varit på 33:an i Lund... ogillade det skarpt... men det är jag det... huu
Hejja dig iallafall och grattis till huset!!
(lite kul att våra bloggar ser rätt lika ut haha)
Å vad roligt :) hur stor lägenhet är det?
SvaraRaderahoppas verkligen ni kommer trivas :D
Jo, jag vet att det säkert känns lättare med tiden. Men just nu känns det bara tungt och kämpigt. Bara en sådan enkel sak som att inte vaknar på morgonen och vara jätte hungrig är jobbigt!
SvaraRaderaÄr så fruktansvärt att veta vad som är normalt och inte.. Är så fruktansvärt att bli stor och vad andra ska tycka, samtidigt tycker jag inte att jag är fin nu eftersom att jag vet att jag är för small, det blir så dubbelt med allt!
Men framför allt är jag livrädd för att det ska bli hets istället, som det har hänt ibland. Är livrädd att inte kunna sluta äta.
GRATTIS till husköpet :)
SvaraRaderaKram!