Vet inte riktigt var jag ska börja eller hur ärlig jag ska vara. Allting i livet går bra nu ändå har jag det tufft. Men för att börja med det som går bra så flyttar jag och pojkvännen snart ihop, allting är klart och i början av April går flyttlasset. Båda två längtar massor till vi bor tillsammans, saknar varandra massor de kvällar/dagar vi inte hinner träffas. På arbetet går också allting bra, jag känner en annan trygghet och självsäkerhet på jobbet nu. Jag vet att jag är duktig på mitt jobb och går inte allting 100% så är det väl inte hela världen. Mitt liv är så mycket mer än mitt jobb just nu!
Jag har gått upp lite i vikt efter jul- och nyårshelgerna, godisråttan kom tillbaka och det kändes inte alls bra efteråt. Just nu har jag lyckats gå ner lite av det jag gick upp. Jag har plockat bort alla sötsaker och liknande ur kosten på vardagarna och äter kanske något lite sådant på helgen. På vardagarna äter jag också väldigt lite kolhydrater av typen pasta, potatis, mackor, ris och liknande. Blir lite av en GI/ISO måltider med mycket protein och grönsaker. Vet ju att jag går ner i vikt på detta sätt, var så hela besattheten började för något år sedan innan när jag blev sjuk. Är lite orolig att jag ska trigga igång det hela igen. Samtidigt så känner jag igen varningssignalerna och är medveten om att jag inte ska leva så här länge till. Jag har satt upp en undre (och en övre gräns) viktmässigt med hjälp av min samtalsperson på öppen vården och den ska jag inte gå under. Kruxet var väl att efter jul och nyår så var jag väldigt närma den övre gränsen. Nu ligger jag mer i mitten och försöker acceptera det
Känner ändå att jag mår bra och har kontroll över det, men egentligen hade jag bara velat kunna vara så frisk att jag struntat i det och inte brytt mig om vad jag väger. Jag tränar ju mer = bygger mer muskler och kommer då att väga mer. Jag önskar att jag inte hade varit så besatt av viktsiffran utan istället tänker till hur jag mår. Är det någon som har bra råd hur man släpper den besattheten kring siffran som står på vågen??? Vill ju inte heller överföra den till något annat kontrollerande behov som att mäta olika kroppsmått eller så....
Känns lite tufft men jag ska inte trilla tillbaka i skiten igen!
Jag tror att det handlar om hela livet, inte bara vågen, som du skriver. En besatthet kan lätt bytas ut till en annan. Det handlar om kontroll. Att vilja ha kontroll. Över nåt.
SvaraRaderaHar själv varit där. Är där vissa dagar. Men ang vågen specifikt. Släng den. Förbjud dig att väga dig. Skit i måttband och annat som är likvärdigt. Träna och ät normalt och lagom. INga förbud, försök att hitta en sund livsstil som du känner att du kan ha med dig resten av livet. Hitta ett annat syfte för att träna. tex, bli stark, crossfit, nån tävling, 100 burpees under 8 min eller nåt. Jag tror att det gäller att omfokusera och se den stora bilden. INte bara se de små beståndsdelarna. Du är inte en massa smådelar, du är en enhet. Behandla dig själv som en enhet.
Vet itne om det hjälpte nåt. Förmodligen bara en massa svammel? Jag är bra på att svamla. :)
Det är så skoj att ni ska flytta ihop:)
SvaraRaderaÅÅ se till att ha riktig koll så du inte faller tillbaka igen vännen, det är inget man vill tillbaka till. Jag har också satt upp en undre gräns med min behandlare som man inte får trilla under och det är bra torr jag :)
Ha en riktigt underbar helg, kraaam :)
Åh va spännande att flytta ihop :) Kul!
SvaraRaderaJag tycker du ska sluta väga dig helt enkelt. Varför gör du det? Det leder ju bara till ångest och en besatthet av siffror. Siffrorna ska ju inte få styra hur du mår, eller hur? Du känner ju på kläder osv om du gått ner eller upp. Skippa vågen och känn efter hur du mår ist. Vikten är oviktig <3 Kram Ida