Var nog rätt så besviken på mig själv efter söndagens bakslag. Vi hade två fantastiska dagar i London, jag vägrade låta ätstörningen ta kontrollen. Fredagen och lördagen var härliga - mysiga stunder i London med både fika och efterrätter gav hjärnspökena stora orostankar på söndagen. Tror inte att jag medvetet drog in på mat på söndagen men jag mådde inte bra. Som sagt, det gjorde mig inte nöjd!
Igår var jag på samtal med E-K, hade ett bra samtal... Hon hjälper mig oftast att få perspektiv på saker och ting och visar mig orimligheter i vissa av mina tankar. Igår sa hon - "Tror du inte att du kommer få bakslag under tiden när du arbetar för att bli frisk? Kan du inte istället se det positiva, ni fick två fantastiska dagar i London - var glad (och stolt) över det!"
Hur ser ni på det hela? Har ni lätt att klanka ner på er själva och inte se framstegen ni gör?
Kort och koncist inlägg (iallafall hoppas jag det :)...)
/Kramar
Jag tror - precis som din samtalskontakt - att både bakslagen och de negativa tankarna är en del av friskhetsprocessen: och att båda kommer bli färre med tiden. Det är viktigt att försöka vända tanken när den blir anklagande, men samtidigt har jag märkt att det ju knappast hjälper att bli sur på sig själv för att man blir sur på sig själv (om du förstår vad jag menar). Försök då hellre tänka att det bara är tankar och stå ut tills de går över: ta sedan tillfället i akt när du känner dig gladare en dag att se på alla dina framsteg och peppas av dem!
SvaraRaderaTack själv Sara för DIN kommentar! :-) Och skönt - fast hemskt - att du känner igen dig i mitt inlägg om tidningarnas skriverier. Visst känns det som att man hela tiden måste stålsätta sig? (även för mig, som anser mig frisk idag) Och tänk på alla dem som inte än trillat dit, men kan få en knuff i ryggen av detta :-(
SvaraRaderaJag önskar dig en fin fredag och önskar lycka till med din resa (det GÅR att bli helt fri!) Kram