Är jag självisk?

Måste ställa er en fråga! Haft mycket funderingar och tankar på sista tiden kring min situation. Jag älskar verkligen att ställa upp i tävlingar, att träna inför tävlingar och få visa för mig själv att jag lyckas. Jag har en "vinnarskalle" utav dess like och är en extremt dålig förlorare... Mina nerver på tävlingsdagen ska vi ju inte börja prata om!

Nu till mitt dilemma. Är ju bestämt att jag ska dra ner på träningen (och även tävla mindre). Är inte så lockad att ställa upp i tävlingar om jag inte har de bästa förutsättningarna.... Min sambo vill självklart också ställa upp i tävlingar, vi hade bestämt redan innan att vi inte skulle ställa upp i så många tävlingar detta året. Är redan anmälda till Göteborgsvarvet men jag tänkte nog att det blir inte så mycket mer.

Igår skulle vi ha en mysig kväll, ut och äta på restaurang och då kom det. På vägen dit sa min sambo i förbifarten att i Sövde Triathlon i år så skulle han..... Han förstod inte alls varför jag blev besviken att han bara sådär bestämt sig för att ställa upp där. Han menade att han skulle minska på tävlingarna - var ju bara de där viktiga som han ville ställa upp i. Med de viktiga blir det iallafall; Lundaloppet, Malmö milen, Sövde Triathlon, Malmö Triathlon, Göteborgsvarvet, Hörby Marknadslopp, Yddingeloppet, Helsingborgs maraton och säkert några till... Gör ont i mig - jag vill också ställa upp i alla de tävlingarna! Är jag självisk som önskar att vi lägger våra helger på annat än att åka på tävlingar som han ska delta i? Det är ju inte så att jag kan stå glad bredvid och heja på honom. Visst jag kan heja men jag gör det med liten tår i ögat och önskat att jag sprungit bredvid honom!

Vet inte om ni förstår mitt dilemma... Svamlar kanske mest just nu :) Om ni förstår så är jag tacksam för tips och råd :)

Kramar från mig en regnig fredag :)